Notisen/artikeln ingår i HT 8/10 1851:|80 2|

Skolläraremötena.

1 Frågan om dessa begynner att vinna uppmärksamhet och förtjenar det äfven. Det ringa inflytande pressen i vårt land möjligen torde äga kan icke bättre användas, än uppå ett ämne, som så nära rör undervisningen och så verksamt måste befordra dess framgång. Det är då af vigt att ämnet skärskådas ur flera synpunkter.

2 Sedan andra blad, specielt Borgå Tidning, på ett tillfredsställande sätt releverat dessa mötens stora betydelse för ett af samhällets vigtigaste intressen, det vexande slägtets intellektuela bildning, anse vi öfverflödigt att vidare förorda saken i sig sjelf och hänvisa blott ytterligare på den erfarenhet man derom vunnit i andra länder. Hvad som återstår, det är utförandet, och härom ha vi nyligen yttrat den förmodan, att skolläraremötena, för flera mötande svårigheter, möjligen kunde tillsvidare förenas med prestmötena. Denna förmodan, eller förslag om man så vill, replikeras af Åbo Underrättelser, så som något outförbart och oöfverlagdt. Vi tro oss kunna visa motsatsen, utan att derföre tillmäta vår åsigt någon annan betydelse, än den enskilda öfvertygelsens.

3 För att börja med det mindre vigtiga, anse Å. U. vårt förslag härröra af en beskedlig ömhet för herrar skollärares ekonomi och för att, såsom det skämtsama bladet något malitiöst uttrycker sig, lärarne kunde under resan till mötesorten sitta bakpå kaplanernes schäsar eller på prostarnes kuskbockar. Om förlåtelse, den ekonomiska svårigheten består icke i en resa, utan i två. Såsom varande eller blifvande prester, ha skollärarne all anledning att besöka prestmötena och lära ej heller försumma det. Men att ena gången besöka prestmötet, andra gången åter skolmötet, gör summa två resor i stället för en, förutsatt att båda mötena kunde förenas. Och ingen lärer neka att ju det sistnämnda måste synas önskligt för dem som hafva lång väg, kort tid och klen kassa.

4 Men denna sida af saken är, som sagdt, den mindre vigtiga. Den synpunkt, som främst bör fasthållas, är det innerliga lefvande sambandet mellan kyrka och skola. Å. U. synas söka detta samband deri, att »båda institutionerna hos oss hafva samma högsta chef»,konsekvensändrat/normaliserat men ha för öfrigt upptäckt, att båda arbeta på »litet olika terräng».konsekvensändrat/normaliserat Vi åter hysa den visserligen något gammalmodiga åsigten, att skolan står inom kyrkan, att den förras väsende och betydelse är i botten ett rent andeligt, kristligt, och som sådant oskiljaktigt från kyrkans, samt att följaktligen bådas förening under samma styrelse m. m., långt ifrån att vara en yttre tillfällighet, fastmera är betingad af en inre nödvändighet, som ligger i skolans högsta bestämmelse. Och den som anser oss dermed hafva gjort något intrång i vetenskapens frihet, hvilken vi respektera så högt som någon, honom hänvisa vi till samma lagar, hvilka, på samma gång de placerat skolan inom kyrkan, ställt universitetet, den sjelfständiga vetenskapen, utom densamma. Ty skolans vetande är dock innerst en tro, ehvad det läres katekes eller grammatika, och man skulle mycket misstaga sig, om man ville för detta vetande begära en positiv sjelfständighet.

5 Det är på denna allmänna grund vi stöda vår förmodan att prest- och skolmöten hafva stora intressen gemensama. Men derföre tala ännu särskilda skäl. Hafva då Å. U. glömt, att nästan alla skolans veteraner, de fyra der samlat den längsta erfarenheten, numera bekläda det presterliga kallet? Hafva de förgätit att skolornas samtliga inspektorer tillhöra samma stånd? Vilja de väl umbära alla dessa mäns erfarenhet och upplysningar? Och förutsatt att skolmötets diskussioner leda till nya reformer i undervisningen, disciplinen och allt hvad dertill hör, anse då Å. U. det vara utan all vigt, att kyrkostyrelsen, som dock äger att bestämma dessa reformers införande eller förkastande, vore vid diskussionen närvarande och deraf hämtade en ledning för sitt omdöme?

6 Allt detta talar för båda mötenas sammanslående. Af alla de betänkligheter Å. U. anfört deremot, är det blott en som äger verkelig grund, nemligen den, att prestmötenas fördelning på tre stift skulle medföra en lika fördelning för skolmötena och sålunda splittra den enhet i åsigter, som är af högsta nöden för landets alla läroverk. Detta inkast är af vigt, och vi kunna deremot endast yttra det hopp, att styrelsen i det stift der prestmöte hålles villigt medgåfve de öfriga stiftens skollärare tillträde och delaktighet i det omedelbart efter nämnde möte vidtagande skolmötets diskussioner.

7 För öfrigt om Å. U. sträckte sitt unga minne helt litet tillbaka, skulle de finna, att dessa skolmöten, om hvilka man nu skrifver såsom vore de här i landet en ny uppfinning, för endast fyra eller fem år sedan voro allvarligen å bane i sjelfva Åbo. Hvarföre de den gången icke kommo till stånd, kunna Å. U. inhämta af personer med något mera erfarenhet i ämnet än bladet sjelft synes disponera, och sedan Å. U. det gjort, torde de bättre inse arten af de svårigheter, hvilka vi förra gången togo oss friheten antyda.

8 Låter det sig dock göra, att nu eller framdeles sammankalla skolläraremöten ensamt för sig, må man då göra det, endast något blir gjordt. Det första och mest maktpåliggande är saken sjelf; om sättet må man sedan förlikas. Ehvad skolmötet förenas eller icke med prestmötet, – utan frukt blir dock aldrig idéernas fria mundtliga utbyte mellan de män, hvilka närmast äro satte att vårda upplysningens dyra intressen inom fäderneslandet.