Notisen/artikeln ingår i HT 7/12 1861:|144 3|

Aftonglam.

5.

1 – Vattenkuren gör proselyter. Hela den mellan Literaturbladet och dess motståndare så länge fortsatta striden om dagens sjuka fråga reducerar sig slutligen till en hydropathisk fråga. Litbl. vill behandla patienten med varma omslag, motståndarne deremot ha sörjt för att kalla omslag anbringats hvar 3:dje timma, som regeln föreskrifver. Såsom ofta händer, har patienten slutligen blifvit en bisak, men doktorerne och methoden hufvudsak. Man får nu se om dagens sjuka fråga kommer sig. Och kommer den sig icke, kunna doktorerne säga som deras danske kollega: »dog den feber forlad ham».

2 – Mortalitetstabellerna för 1858 och 1859 upptaga för hvardera året 1 (säger: en) ihjälsvulten. Finnarne komma ur vanan. Den stackars ena tycks vara enkom der, för att rubriken ej må råka i glömska. Han påminner om den bekanta ena mannen, som brukar stupa i krigsbulletinerna, – densamme, om hvilken Fredrik II plägade säga: »Der Feind hat wieder den bekannten einen Mann verloren.»konsekvensändrat/normaliserat Eget nog uppgifves för 1859 precis lika många, nemligen 1, ha »storknat af mat», som svultit ihjäl. Statistiken lemnar således oafgjordt, om man här i landet har för litet, eller för mycket att äta.

3 – Bland Finlands 28 tidningar 1862 räknar man 4 andeliga, 5 barntidningar och endast en specialtidning (Notisbladet). Dessa tidninger kosta inalles 46 rub. 90¾ kop. för hel årgång, och deraf belöpa sig för tidningarna på svenska språket 32: 22, för tidningarna på finska 14: 16. Postförvaltarearfvodet utgör för samtliga dessa tidningar 5: 35 och postförsändningsafgiften – hvilken taxan inberäknar i »prenumerationspriset» – 7 rub. 3½ kop. Summa afgift till postverket 12 rub. 38½ k. Afräknar man härifrån de två officiela tidningarna, som erläga ingen försändningsprocent och halft förvaltarearfvode, så befinnes, att postverket på en prenumeration af 42: 40 uppbär för sin del 11: 88½ eller 28 procent, utom lösväskor, kommissionsarsvoden m. m., som i landsorterna belasta tidningsreqvisitionerna. Och för denna dryga beskattning erhålla landsorterna sina tidningar en och två gånger i veckan (södra kusten tre gånger). Näst bränvinet finns ingen så högt beskattad vara i landet, som tidningsläsningen. Man måste väl häraf sluta, att båda anses lika förderfliga.