Notisen/artikeln ingår i HT 12/11 1861:|133 3|

Aftonglam.

3.

1 – Literatursällskapets nye skattmästare begynte d. 6 Nov. att förvalta en kassabrist af 452 rub. 1½ kop. s:r. Det ser fattigt ut, och likväl är Literatursällskapet det rikaste sällskap i landet, det enda, hvars tillgångar ej kunna uttömmas. Hvarföre? Emedan det har bakom sig nationen. Detta sällskap är också för närvarande den mest absoluta makt i landet. Det dekreterar, utan allt bråk med landtdagar, en ny skatt, och man kappas om hvem som kan skatta mest.

2 – Vi bedraga oss: det finns en absolutare makt än Literatursällskapet, och det är fruntimmerna. Hvad de vilja, det går igenom; hvad de icke vilja, det går icke alls. Här är högsta instansen: häradsrätten, lagmansrätten, hofrätten, kejs. senaten och – vi hade så när sagt fruntimmersföreningen, Men frunt.-föreningen är blott ett utskott, som icke har någon talan i landtdagsfrågor. Det är hög tid att qvinnan förklaras myndig. Ty ännu har ingen absolut makt blifvit vackrare använd.

3 – Folkskolan är tillsvidare en »dröm», finansfrågan hänger på »en papperslapp», och jernvägsfrågan står som Herkules på skiljevägen mellan Lahtis och Tammerfors, förmenande att »en af dem måste deran». Man finner att Helsingfors theaters repertoir har en symbolisk betydelse.

4 – En fjerde fråga, som gör sig alltmera påmint, är postfrågan. Bönderne i Ilmola bygga sig ångbåt, men postförbindelsen med Sverige drifves ännu med segelbåtar. Ett bref från Helsingfors till Åbo kostar lika mycket som ett bref från Torneå till Astrachan eller Tobolsk. All annan trafik på Sverige, än posttrafiken, är under 5 eller 6 månader om året nära omöjlig, men ett breflod till Stockholm kostar 20 kopek och ett varupakett 6 rub. 40 kop. skålpundet. Hangö är Finlands utsträckta arm emot vida verlden. Men verlden är en kallsinnig älskarinna: hon ser i Hangö endast en knuten näfve. Kanske kunde den öppnas.

5 – Kanske skall man säga om postfrågan, som Independance Belge sade om »finska frågan», question finlandaise: ha vi då icke redan frågor tillräckligt? Skola vi då ständigt uppgräfva nya?

6 – Vandrarne på Helsingfors gator göra också små frågor, när de om qvällarna jemföra butikernas gasflammor med gatlyktornas. Om gatlyktornas flammor äro »hela», så måste butikernas anses för öfverkompletta. – Man lefver snabbt och åldras fort här i Helsingfors. Nya theatern har blifvit gamla theatern, och sjelfva den vackra, beundrade gaslysningen börjar snart att, som andra gamla flammor, förkolna.

7 – Finska flottan, i egenskap af örlogsmarin med korvetten Kalevala i spetsen, kan ungefär jemföras med tyska flottan. Kanonsluparne, som kostade 512 000konsekvensändrat/normaliserat rubel utom beväring, såldes fyra år derefter på auktion, alldeles som tyskarnes. Det är sannt att denna örlogsmarin anno 1854 och 1855 roddes med årar. Men det finnes en annan finsk flotta, som år 1861, uppstånden ur intet, beseglade alla verldens haf. Denna flotta kan på sig tillämpa britternes stolta uttryck: »detta vatten är salt, derföre är det vårt».

8 – Lufttelegraferna, hvilka inom mindre än två år kasserades som odugliga, kostade år 1854 i byggnad och utredning 152 000konsekvensändrat/normaliserat rubel.

9 – Regula de tri. När det driftiga gasverket i Helsingfors behöft ett år, för att nedlägga omkring 42 000konsekvensändrat/normaliserat fot, eller mellan 11 och 12 verst, upplysning, huru många år behöfver då folkskolekomitén, för att nedlägga upplysning kring hela landet?

10 – Man skrattar åt nordbon för det han talar så ofta om väderleken. Men gå ut en qväll i medlet af November, när naturen fått sin stora jernväg i ordning, och gå sedan in i ett gladt sällskap med tända ljus i varma rum, så skall du gifva detta samtalsämne dess tillbörliga ära. Hvad finns väl annat af samma intresse för alla? Sjelfva den officiela pressen börjar med detta ämne sina ledande artiklar och underrättar oss, att Helsingfors icke mera kan täfla med Lissabon och Turin. Det var lyckliga tider, när vi här stodo en grad högre än Paris. Nu äro vi degraderade till noll och ett stycke derunder. Men skryta vi derföre mindre? Visst icke. Det är nu först vi tycka oss något vara. Och kanske kan man tycka sämre så.