5. Hundrade Minnen från Österbotten af S. E. W–n*)Denna anmälan är genom af Red. oberoende omständigheter fördröjd..
1 Österbotten, som framdeles troligen kommer att upptaga några intressanta sidor i det första folkets historie,|98 2| särskiljer sig än i dag genom flera egenheter från det öfriga Finland. Redan sjelfva landet framvisar stora motsatser: i vester den vida slätten med dess strömmar, i öster den höjdrika skogstrakten med dess insjöar, i söder lermyllan och åkerbruket, i norr sandgrunden och boskapsskjötseln. Dessa contraster motsvaras af andra historiska. Lapparne i norr, Karelarne i öster, Tavasterne i söder och Svenskarne i vester stötte här tillsamman, och af de tre sednare sammansmälte ett folk, hvilket, med väsendtliga egenheter hos hvardera stammens afkomlingar, likväl äger lynnets större liflighet, det praktiska sinnet och det frimodiga väsendet gemensamma för alla. Skarpare än annorstädes äro ortsegenheterna utpreglade hos detta folk. Ett vant öga skall vid första anblicken skilja ej blott Svensken från Finnen, utan Kemibon från Rovaniemibon, Wörobon från Mustasaaribon, och så hela vägen socken från socken, medan Sydfinnen åter finner något gemensamt hos alla dessa, något som i god eller ond mening utmärker dem såsom Pohjalaiset, Österbottningar. Dessa bjerta egenheter, hvilka i sin mån reflekteras äfven i de klasser, som i bildning stå framom det egentliga folket, kunna ej undgå att framkalla månget drag af egendomlig färg i folk- och familjelif, likasom de framkallat egenartade händelser i landets häfder. Att framställa de sednare, är framtida tecknare förbehållet; en sammanställning åter af de förra, de små framstående dragen ur samhällets skilda kretsar, se der hvad författarinnan af »Hundrade minnen från Österbotten» försökt, och i vår tanke, icke förfelat.
2 Att döma af de två första delarne, omfatta likväl dessa minnen nästan uteslutande Uleåborg samt kringliggande nejder, och sålunda kunde titeln synas för vidsträckt. Men oberäknadt några små utflygter till andra orter, måla flera af dessa skildringar ganska träffande det finska, och särskildt det österbottniska lynnets allmänna drag. Härigenom anse vi äfven titeln rättfärdigad, ehuru det lider intet tvifvel, att ju icke likartade taflor från trakterna af Vasa skulle få en annan nyans af samma färg.
3 Man kunde anmärka, att dessa »minnen» sakna en systematisk sammanställning, enär lokalskildringar, sedemålningar, lefnadsteckningar och enstaka anekdoter förekommma om hvarandra utan sammanhang och endast berättelserna från 1808 års krig samt Kejsarens resa 1819 stå i förbindelse sinsemellan. Detta, tro vi, har skett ej blott för omvexlingens skull, utan emedan förf., som förordet upplyser, »rent sig sjelf med att gifva form åt sina hågkomster, i det hon nedskrifvit dem».konsekvensändrat/normaliserat Som sådana hafva de ej utgått från någon uppgjord plan, utan öfverlemna åt läsaren att, om han så vill, förena de spridda dragen till ett helt. Och detta blir möjligt genom den trohet, hvarmed dessa minnen måla seder och lynnen i denna höga och så föga kända nord. Ty betraktade enstaka hvar för sig, uppbäras endast få bland förf:s minnen af hvad Franz Löwenstjerna plägade kalla »rätt händelselika händelser».konsekvensändrat/normaliserat
4 Vi anse derföre billigt att ej begära mer, än förf. åsyftat; hågkomster utan anspråk på annat, än trohet i teckningen. Med all sin lätta och fragmentariska form, böra de ej förblandas med vanlig tidsfördrifslektyr. De äga en intagande friskhet i koloriten och äro utförda med en talent i stilen, som erinrar om Mellins med rätta omtyckta »svenska noveller».konsekvensändrat/normaliserat Äfven de med och utan afsigt inblandade Uleåborgismer i språket, hvilka stundom förekomma, ljuda ej obehagligt i finska öron. Fruntimmers handen upptäckes lätt i den vanligen utförliga detaljteckningen, särdeles vid toiletten.
5 Särskildt hålle vi förf. räkning för det hon målat mildt och ljust, för det hon låtit dager falla äfven öfver skuggorna. Endast så har hon kunnat undvika klipporna af en personlig skandal, så farliga i all teckning af samtida enskilda förhållanden, helst der de flesta namn äro utsatta eller lätt igenkänliga. När så kan ske, äro dessa namn en borgen för berättelsens verklighet och öka dess intresse. Man är i Finland alltför rädd om sina namns, likasom sina handlingars offentlighet, och vi anse förf. hafva handlat rätt i namngifvandet, blott inconsequent deruti att hon ej utsatt sitt eget på titelbladet.
6 Det hade kanske tillhört förf. att närmare skilja de romantiserade berättelserna från de rent faktiska, för att undvika förblandning, så att ej t. ex. den sannfärdiga 15 historien i första delen, ja de 22–32 i andra delen ansåges för romaner. Vi förmode emedlertid, all romantiseringen mest gäller minnenas omklädnad och detaljerna. Målande äro i synnerhet 5, 8, 12, 15, 20, 21 och 23 skildringarna i första delen samt i andra delen den 1, 4, 29, 20 och 24, samt öfverhufvud de varmt skildrade minnena från kriget och kejsarens resa, andra att förtiga. Något starkt karrikerade synas deremot t. ex. No 10 och 17 i första delen. Utom några mindre topografiska misstag samt tryckfel i finskan*)Det betydligaste finnes i 2 del. sid. 103, hvarest står: repoliisesti, läs: levollisesti. anmärke vi blott, att tiggeriet ej är så afskydt i Finland, som förf. tyckes tro sid. 28 i 1 del.; man betrakte blott tiggaren Aron i Elgskyttarne.
7 Hundrade Minnen Från Österbotten, hvaraf två delar hitkommit, skola emottagas med intresse öfverallt i landet och naturligtvis mest deruppe i norden. Författarinnan, Mad:lle Wacklin, ... ty hvarföre skulle vi dölja ett namn, som alla känna och som genom detta arbete endast kan vinna ... är hittills känd i sitt fäderneland endast genom sin mångåriga gagnande verksamhet för unga fruntimmers uppfostran samt genom några handskrifna arbeten, dem endast vänners ögon sett. Vi våge derföre tro, att denna M:lle Wacklins första literära debut utfallit öfver förväntan, samt att hennes anspråkslösa minnen skola med tacksamhet emottagas. Lik mången annan landsman på främmande jord, har hon visat, att kärleken till den finska fosterjorden slocknar först med lifvet, och när man, som M:lle Wacklin, bevisar detta i skrift och tryck, äger man tillika vissheten att följas af sina landsmäns välönskningar.
8 I hopp att förf. ej misstycker det, tage vi oss friheten meddela nedanstående bref från Författarinnan af »Teckningar ur Hvardagslifvet»,konsekvensändrat/normaliserat en domarinna, som bör anses competent.
9 »Till Mad:lle S. E. W–n.»
10 »Jag kan icke emotstå min önskan att på det hjerteligaste tacka min Landsmaninna för det stora nöjet jag haft och har af hennes »Hundrade Minnen från Österbotten»!konsekvensändrat/normaliserat Den naiva sanningen i dessa – det förträffliga, både enkla och humoristiska framställningssättet, det originella i sjelfva taflorne, allt förenar sig för|98 3| att göra denna läsning underhållande och upplifvande i ordens bästa mening. – Ofrivilligt ler man, och ofrivilligt tåras ögat ofta under läsningen af dessa ömsom komiska, ömsom djupt rörande uppträden. De äro en aquisition för svenska litteraturen, och kunna ej fela att få ett stort och tacksamt publicum. Om M:lle W. ännu icke gjort upp accord med sin förläggare, så gör det med det första – hans heder och hans intresse böra lika förena sig, att göra detta förmonligt för författarinnan. Ty om denna hennes bok icke blir allmänt läst och omtyckt, och får mer än en upplaga, så vill jag ej heta
11 Fredrika Bremer.
12 Med sann tacksamhet och högaktning.
13 Årsta den 5 Nov. 1844.»
*)Denna anmälan är genom af Red. oberoende omständigheter fördröjd.
*)Det betydligaste finnes i 2 del. sid. 103, hvarest står: repoliisesti, läs: levollisesti.
Kommentaari
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Knoppar.
5. Hundrade Minnen från Österbotten af S. E. W–n*)Denna anmälan är genom af Red. oberoende omständigheter fördröjd..
1 Österbotten, som framdeles troligen kommer att upptaga några intressanta sidor i det första folkets historie,|98 2| särskiljer sig än i dag genom flera egenheter från det öfriga Finland. Redan sjelfva landet framvisar stora motsatser: i vester den vida slätten med dess strömmar, i öster den höjdrika skogstrakten med dess insjöar, i söder lermyllan och åkerbruket, i norr sandgrunden och boskapsskjötseln. Dessa contraster motsvaras af andra historiska. Lapparne i norr, Karelarne i öster, Tavasterne i söder och Svenskarne i vester stötte här tillsamman, och af de tre sednare sammansmälte ett folk, hvilket, med väsendtliga egenheter hos hvardera stammens afkomlingar, likväl äger lynnets större liflighet, det praktiska sinnet och det frimodiga väsendet gemensamma för alla. Skarpare än annorstädes äro ortsegenheterna utpreglade hos detta folk. Ett vant öga skall vid första anblicken skilja ej blott Svensken från Finnen, utan Kemibon från Rovaniemibon, Wörobon från Mustasaaribon, och så hela vägen socken från socken, medan Sydfinnen åter finner något gemensamt hos alla dessa, något som i god eller ond mening utmärker dem såsom Pohjalaiset, Österbottningar. Dessa bjerta egenheter, hvilka i sin mån reflekteras äfven i de klasser, som i bildning stå framom det egentliga folket, kunna ej undgå att framkalla månget drag af egendomlig färg i folk- och familjelif, likasom de framkallat egenartade händelser i landets häfder. Att framställa de sednare, är framtida tecknare förbehållet; en sammanställning åter af de förra, de små framstående dragen ur samhällets skilda kretsar, se der hvad författarinnan af »Hundrade minnen från Österbotten» försökt, och i vår tanke, icke förfelat.
2 Att döma af de två första delarne, omfatta likväl dessa minnen nästan uteslutande Uleåborg samt kringliggande nejder, och sålunda kunde titeln synas för vidsträckt. Men oberäknadt några små utflygter till andra orter, måla flera af dessa skildringar ganska träffande det finska, och särskildt det österbottniska lynnets allmänna drag. Härigenom anse vi äfven titeln rättfärdigad, ehuru det lider intet tvifvel, att ju icke likartade taflor från trakterna af Vasa skulle få en annan nyans af samma färg.
3 Man kunde anmärka, att dessa »minnen» sakna en systematisk sammanställning, enär lokalskildringar, sedemålningar, lefnadsteckningar och enstaka anekdoter förekommma om hvarandra utan sammanhang och endast berättelserna från 1808 års krig samt Kejsarens resa 1819 stå i förbindelse sinsemellan. Detta, tro vi, har skett ej blott för omvexlingens skull, utan emedan förf., som förordet upplyser, »rent sig sjelf med att gifva form åt sina hågkomster, i det hon nedskrifvit dem».konsekvensändrat/normaliserat Som sådana hafva de ej utgått från någon uppgjord plan, utan öfverlemna åt läsaren att, om han så vill, förena de spridda dragen till ett helt. Och detta blir möjligt genom den trohet, hvarmed dessa minnen måla seder och lynnen i denna höga och så föga kända nord. Ty betraktade enstaka hvar för sig, uppbäras endast få bland förf:s minnen af hvad Franz Löwenstjerna plägade kalla »rätt händelselika händelser».konsekvensändrat/normaliserat
4 Vi anse derföre billigt att ej begära mer, än förf. åsyftat; hågkomster utan anspråk på annat, än trohet i teckningen. Med all sin lätta och fragmentariska form, böra de ej förblandas med vanlig tidsfördrifslektyr. De äga en intagande friskhet i koloriten och äro utförda med en talent i stilen, som erinrar om Mellins med rätta omtyckta »svenska noveller».konsekvensändrat/normaliserat Äfven de med och utan afsigt inblandade Uleåborgismer i språket, hvilka stundom förekomma, ljuda ej obehagligt i finska öron. Fruntimmers handen upptäckes lätt i den vanligen utförliga detaljteckningen, särdeles vid toiletten.
5 Särskildt hålle vi förf. räkning för det hon målat mildt och ljust, för det hon låtit dager falla äfven öfver skuggorna. Endast så har hon kunnat undvika klipporna af en personlig skandal, så farliga i all teckning af samtida enskilda förhållanden, helst der de flesta namn äro utsatta eller lätt igenkänliga. När så kan ske, äro dessa namn en borgen för berättelsens verklighet och öka dess intresse. Man är i Finland alltför rädd om sina namns, likasom sina handlingars offentlighet, och vi anse förf. hafva handlat rätt i namngifvandet, blott inconsequent deruti att hon ej utsatt sitt eget på titelbladet.
6 Det hade kanske tillhört förf. att närmare skilja de romantiserade berättelserna från de rent faktiska, för att undvika förblandning, så att ej t. ex. den sannfärdiga 15 historien i första delen, ja de 22–32 i andra delen ansåges för romaner. Vi förmode emedlertid, all romantiseringen mest gäller minnenas omklädnad och detaljerna. Målande äro i synnerhet 5, 8, 12, 15, 20, 21 och 23 skildringarna i första delen samt i andra delen den 1, 4, 29, 20 och 24, samt öfverhufvud de varmt skildrade minnena från kriget och kejsarens resa, andra att förtiga. Något starkt karrikerade synas deremot t. ex. No 10 och 17 i första delen. Utom några mindre topografiska misstag samt tryckfel i finskan*)Det betydligaste finnes i 2 del. sid. 103, hvarest står: repoliisesti, läs: levollisesti. anmärke vi blott, att tiggeriet ej är så afskydt i Finland, som förf. tyckes tro sid. 28 i 1 del.; man betrakte blott tiggaren Aron i Elgskyttarne.
7 Hundrade Minnen Från Österbotten, hvaraf två delar hitkommit, skola emottagas med intresse öfverallt i landet och naturligtvis mest deruppe i norden. Författarinnan, Mad:lle Wacklin, ... ty hvarföre skulle vi dölja ett namn, som alla känna och som genom detta arbete endast kan vinna ... är hittills känd i sitt fäderneland endast genom sin mångåriga gagnande verksamhet för unga fruntimmers uppfostran samt genom några handskrifna arbeten, dem endast vänners ögon sett. Vi våge derföre tro, att denna M:lle Wacklins första literära debut utfallit öfver förväntan, samt att hennes anspråkslösa minnen skola med tacksamhet emottagas. Lik mången annan landsman på främmande jord, har hon visat, att kärleken till den finska fosterjorden slocknar först med lifvet, och när man, som M:lle Wacklin, bevisar detta i skrift och tryck, äger man tillika vissheten att följas af sina landsmäns välönskningar.
8 I hopp att förf. ej misstycker det, tage vi oss friheten meddela nedanstående bref från Författarinnan af »Teckningar ur Hvardagslifvet»,konsekvensändrat/normaliserat en domarinna, som bör anses competent.
9 »Till Mad:lle S. E. W–n.»
10 »Jag kan icke emotstå min önskan att på det hjerteligaste tacka min Landsmaninna för det stora nöjet jag haft och har af hennes »Hundrade Minnen från Österbotten»!konsekvensändrat/normaliserat Den naiva sanningen i dessa – det förträffliga, både enkla och humoristiska framställningssättet, det originella i sjelfva taflorne, allt förenar sig för|98 3| att göra denna läsning underhållande och upplifvande i ordens bästa mening. – Ofrivilligt ler man, och ofrivilligt tåras ögat ofta under läsningen af dessa ömsom komiska, ömsom djupt rörande uppträden. De äro en aquisition för svenska litteraturen, och kunna ej fela att få ett stort och tacksamt publicum. Om M:lle W. ännu icke gjort upp accord med sin förläggare, så gör det med det första – hans heder och hans intresse böra lika förena sig, att göra detta förmonligt för författarinnan. Ty om denna hennes bok icke blir allmänt läst och omtyckt, och får mer än en upplaga, så vill jag ej heta
11 Fredrika Bremer.
12 Med sann tacksamhet och högaktning.
13 Årsta den 5 Nov. 1844.»