Notisen/artikeln ingår i HT 27/5 1857:|41 2|

Helsingfors och dess omgifningar.

1 Talrika resande hitströmma dessa dagar från in- och utlandet. Det är förlåtligt, om Helsingfors vid ett sådant tillfälle önskar presentera sig så vackert som möjligt. Må dess blida stjerna förunna det att, derjemte äga ett värde, högre än blott den behagliga ytans.

2 Hvad skola de finna, dessa gäster från fjerran, i den finska hufvudstaden? Samma gråa och kala berg, i söder samma blånande haf, i öster och vester samma solglänsta vikar, uppfyllda af oformliga blockskepp, fartyg för ankar, ångfartygens hvirflande rök och sluparnas hvita segel. Inom och utom staden halflöfvade lunder och en späd gräsmatta; för öfrigt samma hus, samma gator och torg, villor och villovägar, som för fyra år sedan, vid sednaste promotion år 1853. Ty Helsingfors har sedan den|41 3| tiden stått stilla; dess enda och stora framsteg består i det som en resande mest förstår att uppskatta, men minst att värdera, nemligen priserna.

3 Man skulle väl som ett undantag kunna räkna de breda och sköna hamngator, som numera sträcka sig utefter stranden af båda de östra hamnarna och som kostat betydlig möda att eröfra från en djup eller sumpig strand. Men dessa arbeten beslötos och börjades före kriget. Under kriget byggdes endast batterier, fregatter, kanonbåtar och proviantmagasiner. Det kom likväl en dag efter denna. Efter kriget besinnade man sig, tänkte på löneförhöjning och begynte tala om jernvägar. Undertiden fick man en byggnadsordning, men inga byggnader.

4 De som återse Helsingfors efter några års frånvaro kunna således bereda sig på att återfinna ungefär samma stad i det yttre. Man bör dervid icke se alltför noga omkring sig. Ty en författning, utfärdad af den högsta verldsstyrelsen, påbjuder, att allt som ej går fram, det går oundvikligt tillbaka. Helsingfors arkitekturs historia är i några af sina fantasier kanske den mest abderitiska i Europa. Det importerar mer än tio andra städer tillsammantagna, men dess handel och industri kunna ändå knappt mäta sig med en stad af andra ordningen.

5 Vi ha blott få ord att tillägga om sammanlefnaden. Den har, med undantag af några få perioder, såsom promotionerna, varit temligen melankolisk de sednare åren. En del kan skyllas på öden, en del på menniskor. Helsingfors allmänhet har många goda egenskaper; isynnerhet är den välgörande och frikostig vid alla tillfällen, der dess personliga välvilja tages i anspråk. Men brist på endrägt och sammanhållning förlamar de flesta allmänna företag. Der två äro för, uppstå beständigt fyra emot, hvilka förmena att dessa två möjligtvis kunna med allt sådant ha sina enskilda beräkningar. På det sättet går intet allmänt gagneligt företag fram, och Helsingfors, fastän hufvudstad, ser sig genom sina egnas småaktiga afund beständigt öfverflyglas af kommunalandan i det driftiga Åbo.

6 Det är således icke vår mening att hålla fåfängans spegel för Helsingfors fagra ungdomliga anlete. Må vi blott lägga det till för deras räkning, som tala om de stora statsanslag Helsingfors skulle ha erhållit, att denna stad bär en tyngre börda af kommunala taxeringar, än troligen någon annan finsk stad i proportion till folkmängden.

7 De ärade gäster och vänner göra sina illusioner en tjenst med att blunda litet ibland – blunda för jordbruksexperimenterna i Helsingfors esplanader; blunda för det skräp, som kriget qvarlemnat på brunnsparkens vackraste höjder; blunda för alla brister och förvändheter, som annars så lätt kunde falla i ögonen; men deremot se upp, i fall de ämna sätta sig på esplanadernas hvilsoffor eller luta sig mot deras ledstänger, ty den kommunala visheten har begagnat just den tid då folkrörelsen är störst till att – måla bänkarna, måla omhägnaden.

8 Bland det som mest förtjenat att ses i Helsingfors äro universitets-, bibliotheks- och senatshusen, slottet, Nikolaikyrkan och den herrliga utsigten från dess torn, observatorium, botaniska trädgården. Vidare bland universitetets samlingar det anatomiska museum, ordnadt af prof. Bonsdorf och riktadt med en fullständig samling af finska fåglar, mästerligt konserverade af hr M. von Wright; (onsdag och lördag kl. 12–1) samt ethnografiska museum, ännu i sin början, men ganska förtjenstfullt uppställdt af hr G. Holmberg (lördag kl. 4–5); slutligen äfven myntkabinettet, zoologiska museum (onsdag kl. 3–5), fysiskaliska och mineralogiska samlingarna m. m. De bestämda tiderna gälla blott för läseterminen, som nu utgår med pingstdagen, och för de få återstående dagarna lära väl förmiddagar ej kunna påräknas, i anseende till högtidligheter. – Vidare Lappviks dårhus, der vansinnet bor vid dödens sida midti den mest leende natur; Sveaborg, det bomberna skonade Ehrensvärds graf den 10 och 11 Aug. 1855. Vidare de natursköna omgifningarna af Helsingfors skärgård, i öster Thurholmen, Stansvik, Degerö, Hertonäs; i vester Meilans, Munksnäs, Hoplaks. I norra hamnen de täcka holmarna Sumparn och Knekten med sköna utsigter.

9 Helsingfors läge är skönt, och dess anblick från sjösidan imponerar. Kajsaniemi park och Brunnsparken äro de mest besökta promenaderna invid staden. Den ena bjuder på täcka insjövyer, den andra på stora hafsvyer; restaurationerna svara deremot. I den sednare drifver hr Kleineh med flink hand allt uti större stil; på det enklare Kajsaniemi deremot trifs man som hemma. Båda parkerna behöfva hvilbänkar; båda behöfva en eller flera småbutiker med kaffe, smörgåsar, pepparkakor, öl, mjöd, men inga spirituosa, bestämda för alla dem som ej ha tillträde till restaurationerna. Man tycks ej få i sitt hufvud, att en allmän promenad bör ha en förfriskning för alla. Man vill med all gevalt drifva arbetsklassen till krogarna. En tillstymmelse till folknöjen har man endast sett på det tredje besökta sommarnöjet Thölö. Här kommer jernvägen att göra en grann båge kring viken och genomskära Helsingfors blifvande Djurgård, som nu, arrenderad på 12 år af finska gardet, kommer att af dess manstarka armar bearbetas för dess framtida bestämmelse. Bangården för jernvägen blir i Gloet icke långt ifrån brunnen.

10 Den som icke blott söker nöjet och naturen har ännu något mera att se derjemte. Varfvet, som mycket uppdrifvits; mekaniska verkstaden österom långa bron; industridepôten; tapet- och tobaksfabrikerna; litteratursällskapets tryckeri, det största i Finland, med två snäll- och 4 handpressar; flera bland läroverken, isynnerhet småbarnsskolan i Nystaden, en mönsterskola för dessa välgörande inrättningar i vårt land – alla dessa, och kanhända flera ännu, förtjena, relativt till våra förhållanden, någon uppmärksamhet. Här förenas ju ock af omständigheternas makt så mycket af det ringa vårt land äger utmärkt i vetenskap och konst, i kunskaper och talenter, att denna stad ändock, med alla dess brister, måste blifva kär för den som erfar behofvet af lifvande intryck, af väckelser för anden och af sådana tankar som lyfta nationerna. Och så blir dock Helsingfors – dess egen förtjenst deruti må vara stor eller liten – en föreningspunkt för det närvarande och ett majfält för framtiden.