Notisen/artikeln ingår i HT 5/4 1851:|27 2|

Helsingfors Djurgård.

1 Med ett läge så vackert och så väl egnadt för landtliga utflygter, som få städer äga det, saknar dock Helsingfors ännu en förlustelseort utom stadens linier. De få af stadens invånare, som äga landtställen i dess närhet, torde bäst hafva erfarit, huru stor saknaden af en grön gräsmatta, ett skuggande träd är för den talrikare befolkningen; och de flesta bland denna torde mången gång hellre försaka glädjen af en smula landtluft, än köpa den med nästans obehag och intrång uppå hans område.

2 Ett företag, som afser att förskaffa staden något motsvarande Stockholms och Köpenhamns djurgårdar eller Åboboernas Runsala, måste derföre vara lika välkommet, som det är af behofvet påkalladt. Att ett sådant företag verkligen är nära att sättas i verket, anse vi för en af dagens gladaste nyheter.

3 Redan för 2 år tillbaka förenade sig flera för vårt samhälles allmänna fördelar intresserade män, att på arrende öfvertaga särskilda lägenheter i den s. k. Töhlöbotten, för att derstädes anlägga en kallvattenkuranstalt. Man afsåg, att, jemte denna inrättning, så gagnelig för Helsingfors såsom badort, af den arrenderade, ungefär 170 tunnlands vidd omfattande marken göra en allmän promenadpark och landtlig förlustelseort för stadens innevånare. Och då genom sakkunniga personers utlåtande i ämnet afgjordes, att mången utländsk kallvattenkuranstalt hastigt gått under af brist på en tjenlig, till promenader inbjudande omgifning, så har nu anläggningen af en promenadpark och den bördigare markens odling utgjort närmaste föremålet för ett blifvande bolags verksamhet, emedan 25 år äro bestämda såsom den termin, inom hvilken kallvattenkuranstalten bör vara i fullt skick. Anläggningar för parken i större skala kunna dock nu icke påtänkas; till en början kommer blott skogssådd och någon plantering i fråga.

4 Likväl yppar sig nu ett tillfälle, att i närmaste framtid till en del realisera företaget. Intill den ifrågavarande anläggningen stöter nemligen en dels skogbevuxen, dels odlad mark, som hittills varit underslagen den beryktade Gröna Villan, men numera, skild från denna, kommer att på nytt arrende upplåtas. Kan nu denna mark förenas med anläggningen, så skulle här genast promenadvägar kunna öppnas och något rekreationsställe inrättas, samt denna del af anläggningen inom ett par år erbjuda hufvudstadens allmänhet en tillflyktsort från sommarqvalmet i staden. Efterhand skulle sedan den vidsträcktare delen af anläggningen foga sig till denna ringa början, och inom 15 år, då träden hunnit 10 à 12 alnars höjd, vore Helsingfors Djurgård färdig.

5 Många ord behöfvas ej att bevisa nyttan af detta företag. Isynnerhet för stadens mindre bemedlade invånare, för alla dem, som annars sällan, om någonsin, finge njuta vederqvickelsen att tillbringa en dag eller half på gröngräset i frisk luft, blir denna parkanläggning ovärderlig, desto värderikare, ju mera de privata anläggningarnes antal i stadens närhet ökas, och ju sällsyntare det i följd häraf blir, att finna någon plats utom landsvägarne, dit vandraren kan sätta sin fot, utan att hotas af ett vitesförbud.

6 Den ifrågavarande lokalen har en lång strand invid Töhlöviken för dem, som vilja njuta af den sällsynt vackra utsigten öfver denna vik och öfver staden; den har berg, från hvilka synkretsen sträcker sig äfven öfver Gammelstadsviken och dess omgifningar; den har vidare en lång dal med tillstötande jemna bergssluttningar, som från viken sträcker sig inåt landet och lemnar den besökande tillfälle att draga sig mer och mer undan till landtbygdens stillhet. Man kunde hafva önskat anläggningen ett ännu friare läge invid hafsstranden. Men någon sådan lokal finnes numera ej att tillgå, sedan trakten söderom vestra landsvägen blifvit upplåten till privata villor. Intet hindrar dock att i en framtid inskränka dessas områden och att utsträcka »Djurgården» öfver landsvägen ända till hafsstranden invid Lappviken. Öfverhufvud utesluter en offentlig promenadpark icke privata anläggningar inom dess område, endast dessa inskränkas till trädgårdar med sommarboningar, då promenaden tvärtom af dem lifvas och förskönas.

7 Närmast beror nu det ifrågavarande företagets framgång deraf, att ett bolag kommer till stånd endast för den upplåtna markens förseende med duglig inhägnad, med skog och trädplanteringar, samt att den omnämnda andelen af f. d. gröna villan med anläggningen förenas. Det senare torde bero af magistraten och stadens äldste, och i detta afseende kan man med säkerhet hoppas, att intet hinder skall möta. Af stadens innevånares mer och mer tilltagande goda håg för allmänt nyttiga företag kan man också vänta, att bolaget utan svårighet skall komma till stånd, isynnerhet som detta bolag icke kommer att öfvertaga kallvattenkuranstaltens anläggande, och derföre hvarje aktie lärer kosta endast 15 rubel silfver, utan all förbindelse till ytterligare inbetalningar.

8 Hvad man icke bör glömma, är att hvarje bidrag till företagets utförande tillika är en välgerning bevisad den medellösare delen af stadens befolkning och den egentliga arbetsklassen. Denna är nu genom kända förhållanden förvisad både från brunnsparken och från allmänna promenaden, hvilka anläggningar också redan genom deras inskränkta omfång äro föga egnade för den talrikare folkklassens besök. Att nu bereda densamma tillfälle att förnöta en ledig eftermiddag i den fria naturen, i stället för stadens gator och krogarne, är, enligt alla länders och tiders erfarenhet, att främja sedligheten hos densamma. Må alla, hvilka saken angår, betänka, att exemplet af de förmögnare samhällsklassernas talrika nöjen verkar desto mera menligt på de mindre vällottade, ju mindre det är sörjdt för någon förädlande förströelse äfven för dessa.