Notisen/artikeln ingår i HT 25/6 1845:|49 3|

Om Folknöjen.

1 En af samtidens stora, ja största misstag är utan tvifvel misskännandet af glädjens stora betydelse för lifvet, sedligheten, folkens trefnad och, i följd deraf, för samhällenas goda bestånd. Redan all erfarenhet i det enskilda lifvet borde lära, att i det ögonblick menniskan är verkligt glad, är hon tillika verkligt god. Och äfven sedan glädjens flyktiga minut försvunnit, verkar den välgörande, försonande, tröstande under lifvets mödor. Derföre är glädjen för de arbetande klasserna ett verkligt behof, hvilket lagstiftningen af vis insigt bör gynna och tillfredsställa, icke hämma och förhindra. Ty någon vederqvickelse fordrar äfven den trägnaste; finner han den ej i oskyldiga njutningar, så skall han i nio fall bland tio söka den annorstädes, t. ex. i glaset. Fordna tider, som auktoriserade gycklet i åsne- och narrfesterna, handlade deri på engång menskligare och klokare än vår samtid, som i landsorterna förbjuder folkfester och dansgillen och i städerna hänvisar den arbetande klassen till krogarna.

2 Sannt nog måste polismakten hafva ett vakande öga öfver tillställningar af denna art. Men hvad är gemenligen orsaken till alla oordningar, som vid sådana tillfällen störa samqvämet. Hvad, om icke öfverflödet på spirituosa, – icke tillställningen i sig sjelf. Man vake således främst öfver de starka dryckerna och uppmuntre folket att, dem förutan, någongång hafva en glad stund.

3 Helsingfors lider på alla folknöjen en brist, hvilken väl få hufvudstäder låta komma sig till last. Hvar skall arbetaren här söka sin glädje sommartid? Icke i promenaderna; der finnes ingenting för honom, om icke någon enda gång på året en militärmusik. Icke i parkerna; der finnes ej heller för honom någonting. Ingen har tänkt på hans trefnad; icke så mycket som en butelj öl eller en pipa tobak kan han så annorstädes än på krogarna. Man har sednaste söndagar bemärkt talrika skaror af de mindre bemedlade klasserna besöka parken vid Cajsaniemi, för att lyssna på näktergalen. Deraf har parken fått en förut osedd liflighet. Men det syntes på alla dessa nya promenerande att de här ej voro rätt hemma; ingen hade ju tänkt på deras glädje, och skygga åsågo de herrars och damers kretsar invid Cajsaniemi.

4 Hvad hindrar att göra Sällskapsträdgården till en Djurgård, en promenad för alla klasser med en liten butik här och der för alla förfriskningar, utom spirituosa? Hvad hindrar att t. ex. vid Thölö uppresa en af dessa utomlands brukliga med ister bestrukna stänger, der hugade klängare kunde täfla om ett i toppen fästadt pris? En lätt sak vore det, att så bereda de lägre klasserna ett oskyldigt nöje de vackra söndagsqvällarna, och polismakten skulle utan tvifvel gerna åtaga sig det lilla besväret att der vaka öfver upprätthållande af ordning och skick, äfvensom för parkernas fredande för ofog.