1 Hr B:s namn har sedan några år blifvit ofta nämndt vid anmälan af nya literära arbeten. Förf:s intresse för ämnen åt detta håll är lifligt, verksamt och förtjent af ett aktningsfullt erkännande. Statistiken har honom att tacka för flera ganska upplysande sammanställningar. För geografin har Hr B. utarbetat och nyss i svensk öfversättning utgifvit en elementarkurs om 83 sidor 8:vo, Hfors, J. C. Frenckell & Son 1854, pris 25 kop. s:r.
2 Ett omdöme, huruvida arbetet är lyckadt för ändamålet, tillkommer den praktiska undervisningen, som i dylika fall är den bäste domaren. Man saknar icke heller arbeten af förtjenst, utgifna för samma ändamål; Hr Hallstens lärobok är praktiskt erkänd som en god bok. Men det hindrar icke Hr B:s lilla bok att vara af synnerligt intresse, och vi skola strax säga hvarföre.
3 Geografin behöfver, mer än de flesta andra vetenskaper, ett nytt lif, en lefvande kropp af kött och blod omkring sitt annars döda och toma skelett. Man måste medge, att elementarkurserna häruti alltför ofta bestått i blotta minneslexor, goda nog som underlag, om man kunnat hoppas att framdeles något blifvit byggdt på detta underlag, men förfelade, såsnart man ej kommit längre än till det elementära. Just detta har varit fallet hos oss, der geografin|39 4| stadnat inom skolor och gymnasier; såsnart eleven tagit ett steg utom dessa, har han kastat geografin öfverbord. Det har händt, att utmärkte lärare äfven i geografins elementarkurser förmått inlägga fruktbara frön till lefvande insigter, dem lärjungen sedan på egen hand utvecklat. Men regeln har varit, att kartan för de fleste förblifvit ett pappersblad, framsökt af nyfikenheten när någon märkvärdig händelse kommit en Donau, ett Oltenitza, ett Sinope, en Östersjö att genljuda öfver verlden.
4 Detta kan likväl icke förklaras ensamt deraf, att geografin hos oss stadnat i barnskorna och icke vidare vuxit ut öfver skolornas trösklar. Ty det är märkeligt nog, att man äfven utrikes, i länder rika på ypperliga geografiska arbeten, ganska ofta finner samma, ej allenast okunnighet, men håglöshet för geografin. Fransmännens brist på sinne för denna vetenskap är allmänt bekant, och likväl har detta land frambragt snillrike resebeskrifvare, ypperlige detaljforskare åt detta håll. Det måste finnas en annan grund, och i vår tanke bör denna sökas i geografins eget väsende och innehåll.
5 Vetenskapen i högre mening fordrar nödvändigt ett inre organiskt samband, en vexelverkan mellan alla dess delar, ett kedjeförhållande, icke blott yttre och formelt, utan innerligt och väsendtligt. Vetenskapen vill att det hela skall lefva i alla sina delar och hvarje del vara en mikrokosmos, en verld i smått. Men geografin möter stora svårigheter, när den vill kämpa sig till ett sådant organiskt samband inbördes, särdeles uti elementarkurserna. Den faller ständigt i stycken inför den unge läsarens ögon. I historien kan han rätt väl begripa sambandet mellan två temligen långt från hvarandra skilda fakta, t. ex. vestromerska rikets fall och Carl den stores monarki. Men i geografin faller det sig svårare att finna något sammanhang t. ex. mellan Volgas flodsystem och Misisippis. Och denna svårighet tilltager gradvis. Den är minst i mathematiska geografin, som – när den lyckats flytta sina linier från kartan in i hufvudet – i någon mån lätt förknippar större delen af sina fakta äfven för den minste lärjunge med god fattningsgåfva. Svårare blir det i fysiska geografin, der fakta oupphörligt radas osmälta upp vid hvarandras sida, och än kinkigare i den politiska, der allt synes vilkorligt, föränderligt, ostadigt, såsnart man ej framställer det som ett resultat af historie och statistik, följaktligen beröfvar geografin dess sjelfständighet och degraderar henne till ett lydrike under hennes mäktigare grannar.
6 Än mer: vetenskapen fordrar en förnuftig nödvändighet; den erkänner ingen slump. Lärjungen begriper ganska lätt t. ex. hierarkins nödvändighet eller hvarföre Amerikamåste upptäckas. Men han har svårare att fatta t. ex. hvarföre Sahara lagt sig som ett obstakel i menniskors väg eller (utan historie) betydelsen af de tyska miniatyrstaterna. Han ser i geografin endast naturmakternas nyckfulla verk, följder utan orsak och resultater utan ändamål.
7 Af alla dessa orsaker misslyckas det så ofta att gifva åt geografin intresse och vigt som vetenskap, isynnerhet uti elementarkurserna. Dertill kommer att hon är bunden vid en mycket ofullständig afbildning, nemligen kartan, som vanligen utbreder för åskådarne blott de yttre konturerna af land och haf, floder, berg och städer. Här fordras en god fantasi, för att tänka sig dessa oceaner böljande i vågor, dessa länder betäckta af grönska, dessa floder hvimlande af fartyg, dessa bergtoppar höljda af snö och skiljande länderna åt, dessa städer tätt befolkade af en rörlig menniskomassa. De allraflesta hinna aldrig till denna föreställning; för dem är och förblir kartan i all deras tid ett pappersblad.
8 För att afböja dessa i geografin sjelf inrotade misstydningar, för att höja henne till rangen af en vetenskap och derigenom göra henne fruktbar för både tanken och lifvet, äro nya framställningssätt och en ny uppfattning nödvändiga. Man måste framför allt undanrödja föreställningen om geografin som en tillfälligt sammanföst massa af fakta utan samband, nödvändighet och ändamål. Man måste framställa henne som läran om en stor lefvande organism, der hvarje länk har sin betydelse, hvarje följd sin orsak och sina vidare följder. Hon har visserligen sitt område på jordens yta, men denna yta måste hafva ofvanför sig en höjd och inunder sig ett djup. På ena sidan måste den mathematiska geografin ingripa i hvarje detalj af den fysiska; på andra sidan måste geologin beständigt kallas till hjelp. Och den politiska geografin måste systerligt gå hand i hand med historie och statistik, vexelvis som orsak och följd, utan att någondera göres den andra underdånig.
9 Geografin behöfver mer än andra läroämnen kalla fantasin till sin bundsförvandt. Kartan är ett steg dertill; globen är det andra. Men båda kunna mycket fullkomnas och hafva redan blifvit det. Hvem känner ej Berghaus’ förträffliga kartverk? Hvem har ej sett den nyaste tidens uppfinning, reliefkartorna? Hvem har ej hört talas om Maurys nya sjökort? Huru ofantligt har ej kännedomen af Finland vunnit genom Gyldéns höjdkarta! Och andra än fullkomligare steg skola tagas åt alla håll. Geografin är långtifrån stationär, hon går framåt med hvarje år, och hennes framtid är oberäknelig.
10 Det är ur dessa synpunkter Hr Baranovskijs lärobok förekommit oss af intresse. Ty äfven den hyllar de nya åsigterna och söker i sin mån bidraga till deras utbredande. Dess märkeligaste egenhet är dess – vi skulle tro i de flesta partier lyckade – försök att sammansmälta, sinsemellan förbinda och derigenom förtydliga de tre vanligen skilda afdelningarna, den mathematiska, fysiska och politiska geografin. Isynnerhet lyckad synes oss framställningen af mathematiska geografin, både för dess åskådlighet – hvari annars dess största svårighet ligger – samt för en mångsidigare behandling, än man vanligen finner. Vi dela fullkomligt förf:s åsigt, att bestämmandet af en orts geografiska längd och bredd är, äfven för en elementarkurs, af största vigt, nemligen så, att ziffrorna ej blifva utanlexor, utan begagnas med kartan i hand. I fysiska geografin är det utan tvifvel en riktig method att, efter det vanliga, i sådana kurser alltid registermessiga uppräknandet af sjöar, berg, floder m. m., sammanställa dessa föremål i rangordningen af deras storlek och andra naturförhållanden, hvarigenom föremålet får sin bestämda plats, icke blott i minnet, som ensamt för sig är ett dödt eko, utan fastmer i den lefvande åskådningen, fantasin. Likaså i den politiska geografin, hvilken här, som sig bör, endast antydes i korthet, undviker förf. att trötta lärjungen med ziffror om länders och städers föränderliga folkmängd, utan sammanställer också dem i vissa kathegorier, efter deras betydenhet. Hela denna method synes oss byggd på en praktisk grund, som vanligen förbises vid den geografiska undervisningen och likväl för den är af väsentlig vigt, nemligen den komparativa. Det är genom den som delarnas förhållanden sinsemellan och till det hela blir åskådlig för lärjungen; det skenbart tillfälliga försvinner, det betydelsefulla springer i dagen, och de oräkneliga små detaljerna ordna sig så småningom till ett vetenskapligt helt.
11 Det är klart att förf. ständigt anlitar lärarens muntliga företag och tillika ständigt hänvisar på kartan. Men detta gör icke tillfyllest. Definitionerna, säger förf., böra tydliggöras genom ritade, modellerade, upphöjda afbildningar, exempel anföras från den ort, der eleverne vistas, det obekanta och nya jemföras med det bekanta och tillgängliga. Dessutom rekommenderar förf. naturskildringar ur de bästa författares skrifter. Allt detta är godt, ja än mer, det är oumbärligt och nödvändigt, för att ingjuta lif i det andelösa register, hvilket man tillförene inpluggat i elevernes tröttade minne under namn af geografi.
12 Så se vi förf. raskt uppträda med reformer i den geografiska elementarkursen, och dessa 83 sidor groft tryck innehålla ur denna synpunkt tänkvärda saker, hvilka vi önska en förtjent framgång och uppmärksamhet vid undervisningen. Ni erinra oss ännu från barnaåren det varaktiga intrycket af Haartmans geografi, som i framställningens förtjenst var ensam här i norden, och kunna på grund af detta minne intyga sanningen af Hr B:s sats, att det, »vid en välledd undervisning i geografin är ovilkorligen nödvändigt att verka på inbillningen».konsekvensändrat/normaliserat
13 För öfrigt har det förekommit oss, som egnade sig det kontemplativa finska lynnet, med dess stilla begrundning, i hög grad för geografiska studier. Vi ha funnit en bekräftelse derpå i det synnerliga intresse, hvarmed geografiska framställningar på finska språket blifvit af allmogen omfattade. Och den mest lysande bekräftelse härpå är väl det, att så utmärkte resande och resebeskrifvare, som Castrén och Wallin, ha utgått ifrån det finska folkets sköte.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Första grunderna i geografin
af S. Baranovskij.
1 Hr B:s namn har sedan några år blifvit ofta nämndt vid anmälan af nya literära arbeten. Förf:s intresse för ämnen åt detta håll är lifligt, verksamt och förtjent af ett aktningsfullt erkännande. Statistiken har honom att tacka för flera ganska upplysande sammanställningar. För geografin har Hr B. utarbetat och nyss i svensk öfversättning utgifvit en elementarkurs om 83 sidor 8:vo, Hfors, J. C. Frenckell & Son 1854, pris 25 kop. s:r.
2 Ett omdöme, huruvida arbetet är lyckadt för ändamålet, tillkommer den praktiska undervisningen, som i dylika fall är den bäste domaren. Man saknar icke heller arbeten af förtjenst, utgifna för samma ändamål; Hr Hallstens lärobok är praktiskt erkänd som en god bok. Men det hindrar icke Hr B:s lilla bok att vara af synnerligt intresse, och vi skola strax säga hvarföre.
3 Geografin behöfver, mer än de flesta andra vetenskaper, ett nytt lif, en lefvande kropp af kött och blod omkring sitt annars döda och toma skelett. Man måste medge, att elementarkurserna häruti alltför ofta bestått i blotta minneslexor, goda nog som underlag, om man kunnat hoppas att framdeles något blifvit byggdt på detta underlag, men förfelade, såsnart man ej kommit längre än till det elementära. Just detta har varit fallet hos oss, der geografin|39 4| stadnat inom skolor och gymnasier; såsnart eleven tagit ett steg utom dessa, har han kastat geografin öfverbord. Det har händt, att utmärkte lärare äfven i geografins elementarkurser förmått inlägga fruktbara frön till lefvande insigter, dem lärjungen sedan på egen hand utvecklat. Men regeln har varit, att kartan för de fleste förblifvit ett pappersblad, framsökt af nyfikenheten när någon märkvärdig händelse kommit en Donau, ett Oltenitza, ett Sinope, en Östersjö att genljuda öfver verlden.
4 Detta kan likväl icke förklaras ensamt deraf, att geografin hos oss stadnat i barnskorna och icke vidare vuxit ut öfver skolornas trösklar. Ty det är märkeligt nog, att man äfven utrikes, i länder rika på ypperliga geografiska arbeten, ganska ofta finner samma, ej allenast okunnighet, men håglöshet för geografin. Fransmännens brist på sinne för denna vetenskap är allmänt bekant, och likväl har detta land frambragt snillrike resebeskrifvare, ypperlige detaljforskare åt detta håll. Det måste finnas en annan grund, och i vår tanke bör denna sökas i geografins eget väsende och innehåll.
5 Vetenskapen i högre mening fordrar nödvändigt ett inre organiskt samband, en vexelverkan mellan alla dess delar, ett kedjeförhållande, icke blott yttre och formelt, utan innerligt och väsendtligt. Vetenskapen vill att det hela skall lefva i alla sina delar och hvarje del vara en mikrokosmos, en verld i smått. Men geografin möter stora svårigheter, när den vill kämpa sig till ett sådant organiskt samband inbördes, särdeles uti elementarkurserna. Den faller ständigt i stycken inför den unge läsarens ögon. I historien kan han rätt väl begripa sambandet mellan två temligen långt från hvarandra skilda fakta, t. ex. vestromerska rikets fall och Carl den stores monarki. Men i geografin faller det sig svårare att finna något sammanhang t. ex. mellan Volgas flodsystem och Misisippis. Och denna svårighet tilltager gradvis. Den är minst i mathematiska geografin, som – när den lyckats flytta sina linier från kartan in i hufvudet – i någon mån lätt förknippar större delen af sina fakta äfven för den minste lärjunge med god fattningsgåfva. Svårare blir det i fysiska geografin, der fakta oupphörligt radas osmälta upp vid hvarandras sida, och än kinkigare i den politiska, der allt synes vilkorligt, föränderligt, ostadigt, såsnart man ej framställer det som ett resultat af historie och statistik, följaktligen beröfvar geografin dess sjelfständighet och degraderar henne till ett lydrike under hennes mäktigare grannar.
6 Än mer: vetenskapen fordrar en förnuftig nödvändighet; den erkänner ingen slump. Lärjungen begriper ganska lätt t. ex. hierarkins nödvändighet eller hvarföre Amerika måste upptäckas. Men han har svårare att fatta t. ex. hvarföre Sahara lagt sig som ett obstakel i menniskors väg eller (utan historie) betydelsen af de tyska miniatyrstaterna. Han ser i geografin endast naturmakternas nyckfulla verk, följder utan orsak och resultater utan ändamål.
7 Af alla dessa orsaker misslyckas det så ofta att gifva åt geografin intresse och vigt som vetenskap, isynnerhet uti elementarkurserna. Dertill kommer att hon är bunden vid en mycket ofullständig afbildning, nemligen kartan, som vanligen utbreder för åskådarne blott de yttre konturerna af land och haf, floder, berg och städer. Här fordras en god fantasi, för att tänka sig dessa oceaner böljande i vågor, dessa länder betäckta af grönska, dessa floder hvimlande af fartyg, dessa bergtoppar höljda af snö och skiljande länderna åt, dessa städer tätt befolkade af en rörlig menniskomassa. De allraflesta hinna aldrig till denna föreställning; för dem är och förblir kartan i all deras tid ett pappersblad.
8 För att afböja dessa i geografin sjelf inrotade misstydningar, för att höja henne till rangen af en vetenskap och derigenom göra henne fruktbar för både tanken och lifvet, äro nya framställningssätt och en ny uppfattning nödvändiga. Man måste framför allt undanrödja föreställningen om geografin som en tillfälligt sammanföst massa af fakta utan samband, nödvändighet och ändamål. Man måste framställa henne som läran om en stor lefvande organism, der hvarje länk har sin betydelse, hvarje följd sin orsak och sina vidare följder. Hon har visserligen sitt område på jordens yta, men denna yta måste hafva ofvanför sig en höjd och inunder sig ett djup. På ena sidan måste den mathematiska geografin ingripa i hvarje detalj af den fysiska; på andra sidan måste geologin beständigt kallas till hjelp. Och den politiska geografin måste systerligt gå hand i hand med historie och statistik, vexelvis som orsak och följd, utan att någondera göres den andra underdånig.
9 Geografin behöfver mer än andra läroämnen kalla fantasin till sin bundsförvandt. Kartan är ett steg dertill; globen är det andra. Men båda kunna mycket fullkomnas och hafva redan blifvit det. Hvem känner ej Berghaus’ förträffliga kartverk? Hvem har ej sett den nyaste tidens uppfinning, reliefkartorna? Hvem har ej hört talas om Maurys nya sjökort? Huru ofantligt har ej kännedomen af Finland vunnit genom Gyldéns höjdkarta! Och andra än fullkomligare steg skola tagas åt alla håll. Geografin är långtifrån stationär, hon går framåt med hvarje år, och hennes framtid är oberäknelig.
10 Det är ur dessa synpunkter Hr Baranovskijs lärobok förekommit oss af intresse. Ty äfven den hyllar de nya åsigterna och söker i sin mån bidraga till deras utbredande. Dess märkeligaste egenhet är dess – vi skulle tro i de flesta partier lyckade – försök att sammansmälta, sinsemellan förbinda och derigenom förtydliga de tre vanligen skilda afdelningarna, den mathematiska, fysiska och politiska geografin. Isynnerhet lyckad synes oss framställningen af mathematiska geografin, både för dess åskådlighet – hvari annars dess största svårighet ligger – samt för en mångsidigare behandling, än man vanligen finner. Vi dela fullkomligt förf:s åsigt, att bestämmandet af en orts geografiska längd och bredd är, äfven för en elementarkurs, af största vigt, nemligen så, att ziffrorna ej blifva utanlexor, utan begagnas med kartan i hand. I fysiska geografin är det utan tvifvel en riktig method att, efter det vanliga, i sådana kurser alltid registermessiga uppräknandet af sjöar, berg, floder m. m., sammanställa dessa föremål i rangordningen af deras storlek och andra naturförhållanden, hvarigenom föremålet får sin bestämda plats, icke blott i minnet, som ensamt för sig är ett dödt eko, utan fastmer i den lefvande åskådningen, fantasin. Likaså i den politiska geografin, hvilken här, som sig bör, endast antydes i korthet, undviker förf. att trötta lärjungen med ziffror om länders och städers föränderliga folkmängd, utan sammanställer också dem i vissa kathegorier, efter deras betydenhet. Hela denna method synes oss byggd på en praktisk grund, som vanligen förbises vid den geografiska undervisningen och likväl för den är af väsentlig vigt, nemligen den komparativa. Det är genom den som delarnas förhållanden sinsemellan och till det hela blir åskådlig för lärjungen; det skenbart tillfälliga försvinner, det betydelsefulla springer i dagen, och de oräkneliga små detaljerna ordna sig så småningom till ett vetenskapligt helt.
11 Det är klart att förf. ständigt anlitar lärarens muntliga företag och tillika ständigt hänvisar på kartan. Men detta gör icke tillfyllest. Definitionerna, säger förf., böra tydliggöras genom ritade, modellerade, upphöjda afbildningar, exempel anföras från den ort, der eleverne vistas, det obekanta och nya jemföras med det bekanta och tillgängliga. Dessutom rekommenderar förf. naturskildringar ur de bästa författares skrifter. Allt detta är godt, ja än mer, det är oumbärligt och nödvändigt, för att ingjuta lif i det andelösa register, hvilket man tillförene inpluggat i elevernes tröttade minne under namn af geografi.
12 Så se vi förf. raskt uppträda med reformer i den geografiska elementarkursen, och dessa 83 sidor groft tryck innehålla ur denna synpunkt tänkvärda saker, hvilka vi önska en förtjent framgång och uppmärksamhet vid undervisningen. Ni erinra oss ännu från barnaåren det varaktiga intrycket af Haartmans geografi, som i framställningens förtjenst var ensam här i norden, och kunna på grund af detta minne intyga sanningen af Hr B:s sats, att det, »vid en välledd undervisning i geografin är ovilkorligen nödvändigt att verka på inbillningen».konsekvensändrat/normaliserat
13 För öfrigt har det förekommit oss, som egnade sig det kontemplativa finska lynnet, med dess stilla begrundning, i hög grad för geografiska studier. Vi ha funnit en bekräftelse derpå i det synnerliga intresse, hvarmed geografiska framställningar på finska språket blifvit af allmogen omfattade. Och den mest lysande bekräftelse härpå är väl det, att så utmärkte resande och resebeskrifvare, som Castrén och Wallin, ha utgått ifrån det finska folkets sköte.