1 »Huru man än vill betrakta promotionerna» – säger Professor Ilmoni i ett nyss utgifvit program – »sammanhänga de till sin anledning innerst med universitetets idé och måste derföre genom denna kunna få sin riktiga bestämning ... De böra betraktas såsom högtidligheter i vetenskapens namn anställda, till invigning åt kulturens och humanitetens befordrande inom menskligheten och samhället, i alla de riktningar, i hvilka denna kultur bör genomtränga det sednare.»konsekvensändrat/normaliserat Det är ur denna synpunkt promotionerna få, jemte den nära liggande enskilda, jemväl en allmän betydelse och i viss mån antaga karakteren af nationalfester hvilka för ingen samhällsklass sakna sin glada högtidlighet.
2 Sedan Finlands universitet år 1828 flyttades till Helsingfors, hafva 4 eller, om man så vill, 10 promotionsakter här ägt rum, nemligen 1832 medicine doktors och philosophie magister-promotion; 1836 magister-promotion; 1840 doktorspromotioner i alla fyra fakulteterna samt magister-promotion; 1844 philos. doktors och magister-promotion. Den akademiska högtidligheten 1847 blir alltså den 5 i Helsingfors, eller, om akterna räknas skilda den 11, 12 och 13:de.
3 Ryktet om de nu väntade akademiska festerna hade från alla orter af landet hitkallat en stor mängd resande, hvilka dessa dagar gifvit gator, promenader och sällskaps-kretsar inom och utom staden ett lif och en glans, som erinra om 1840. Äfven ångfartygen hafva hitfört ett redan ovanligt antal brunns- och badgäster, hvilka i sin mån öka lifligheten. Bland de publika samlingar, som närmast föregingo promotionen, förtjena Fröken Boyes concert i lördags, animerad och talrikt besökt som den var, samt söndagens starkt befolkade och briljanta brunnsbal att särskildt nämnas. Den herrligaste väderlek bidrog icke litet att öka nöjenas trefnad och glans.
4 Medicinska fakultetens utsedde promotor Professoren Ilmoni hade genom program inbjudit till 33 unge medicinæ doktorers högtidliga promotion den 21 Juni. Af det särdeles intressanta programet – en värdigt hållen polemik mot den äfven hos oss uttalade åsigten om promotioners betydelselöshet numera – inhämtas, att före denna inalles fem medicinæ doktorspromotioner blifvit firade vid Finlands universitet, åren 1781, 1802, 1817, 1832 och 1840, dervid antalet af promoti varit i jemnt stigande, nemligen i den angifna årsföljden från och med 1802: 15, 15, 25, 28, och utgör nu, som nämndes, 33. Af de unge män, som förberedt sig till doktorshattens mottagande denna gång, hafva likväl 3 dukat under på hälften af sin bana, nemligen Medicinæ Candidaterne F. W. Alcenius, död 1841, J. H. Carger, d. s. å., samt A. Wacklin, d. 1846. De nu promoverade äro, i ordning efter datum för deras licentiat-examen, A. F. Kepplerus, A. C. Lundenius, N. J. W. Idman, A. Lindh, G. W. Hirn, L. O. Thuring, C. H. Palmros, C. E. Soldan, C. F. Haartman, C. F. G. von Haartman, G. Wallgrén, A. E. Bodén, J. A. Friman, J. T. Swanström, E. Indrenius, J. W. Pipping, B. G. Holmström, J. J. Staudinger, J. L. Häggroth, J. O. Strömberg, J. W. Engel, G. F. Forstén, F. C. Kruskopf, J. G. Appelberg, C. Steven, J. C. Helsingius, A. E. Åkeson, W. Nylander, H. Hällström, C. Lundahl, A. Collan, J. F. Blank och I. Belæjeff. Primus var Dr J. W. Pipping, frånvarande; i hans ställe Dr J. W. Engel. Ultimus Dr G. Wallgrén. – Af de 33 voro 16 vid akten närvarande.
5 Jubeldoktorer hade man denna gång inga, emedan den finska läkarekonstens patriarker Professoren Dr A. Boxström, Archiatern Dr J. A. Törnegren och Provincial-Läkaren Dr Orrström, ehuruväl redan ett halft sekel och derutöfver praktiserande läkare, först 1802 promoverades.
6 Måndagen den 21 Juni kl. 6 på morgonen således, förkunnade 33 kanonskott från qvaierna af stadens södra hamn den stundande högtidligheten. Dagen var klar och varm; en lindrig östan svalkade luften. Kl. strax efter 9 f. m. började redan solennitetssalen i universitetshuset fyllas af fruntimmer i lätta ljusa sommardräkter; 14 marskalkar i uniform anvisade platserna. Först efter Ledamöternes i Kejs. Senaten och öfriga staters ankomst kl. 10 f. m. erhöllo manliga åskådare tillträde. Utrymmet var öfver förväntan tillräckligt och ett par öppna fönster underhöllo en ständig och angenäm luftvexling.
|49 2|
7 Kl. ½ 11 intågade promotor och promovender samt akademiestaten. Orchestern på norra läktaren spelade en inträdesmarsch och omedelbart derpå följde en hymn, utförd af 35 unga hvitklädda sångerskor och ungefär lika många sångare. Musiken, hvilken sedan fortfor under den stumma delen af akten, var ur Mendelsohns herrliga Paulus; de vackra inspirerade orden af Hr Berndtson.
8 I varma kraftiga ord tolkade då promotor festens betydelse och läkarens stora, uppoffrande kall, hvarefter och sedan universitetets höge Kanslers tillstånd till promotionen upplästs, eden på öfligt vis aflades af promovenderne och desse, under kanoners dån, undfingo af promotor insignierna, hatt, värja, ring och diplom. Promotor framställde derpå doktorsfrågan: »Äro de stora, ifrån kosmiska eller telluriska inflytelser framkallade farsoterne att anse såsom blott öfvergående förödelser, eller hafva de djupare ingripit uti menniskoslägtets gemensama lifsprocess, och förändrat både denna och den dermed sammanhängande allmänna sjukdomskonstitutionens karakter samt sjukdomarnes deraf beroende individuela former?» hvilken fråga af primus, Dr Engel, med gillande af den sednare åsigten besvarades. Efter ett hjertligt och rörande afskedstal af promotor till de promoverade, slöts högtidligheten medelst tacksägelser och bön af ultimus, Dr Wallgrén, samt musik.
9 Det förtjenar anmärkas, att samtliga tal och framställningar skedde på svenska språket, hvarigenom damernas nöje af festen mindre nu än tillförene inskränktes till musik, betraktelser och – konfekt.
10 Efter aktens slut tågade samtliga promoverade med promotor i spetsen till gudstjenst i äldre lutherska kyrkan, der predikan hölls af Professoren Dr Schauman. Kl. 3 e. m. var middagsmåltid för 200 kuverter serverad i societetshusets salong, hvarest, under fanfarer och kanondunder, festliga skålar tömdes för H. M. Kejsarens, H. K. H. Thronföljarens, det höga Kejserliga Husets, Vice Kanslers, Rector Magnifici, Universitetets, Promotors och öfriga gästers välgång. I esplanaderna spelade, på Hrr Promoverades föranstaltande, hela eftermiddagen en musikcorps.
11 På morgonen före aktens begynnelse hade Professor Ilmoni inbjudit de unge doktorerne till en frukost och beredde dem dervid den angenäma öfverraskning, att enhvar af sin vördade lärare och promotor som minne emottaga en af Professor Ilmoni utgifven men ännu icke publicerad skrift »Läkarens yrke och pligter».
12 Philosophiska Fakultetens utsedde promotor Professoren J. J. Tengström hade likaledes genom ett innehållsrikt program – hvars hufvudämne är en skildring af de vetenskapliga studiernas riktning och fortgång under olika tidehvarf – inbjudit till en philosophie doktors- och magisterpromotion tisdagen d. 22 Juni. Med denna promotion förenas jubelminnet af den, som firades i Åbo den 23 Juni 1795. Tre af de då promoverade: Fältprosten, Kyrkoherden i Nagu Dr Michael Avellan, Professor Emeritus Dr Hans Henrik Fattenborg och Kontraktsprostenoriginal: Kontraksprosten Kyrkoherden i Hvittis Dr Wilhelm Åkerman, återstå ännu bland de lefvandes tal och hade, såsom jubelmagistrar, erhållit philosophiska fakultetens inbjudning, men kunde, för ålder, och göromål, ej efterkomma denna ärofulla kallelse.
13 De nu promoverade philosophie doktorer äro följande nio; A. E. Arppe, F. Berndtson, E. J. W. af Brunér, O. E. A. Hjelt, R. I. Holsti, J. J. Lagus, J. R. Tengström, K. K. Tigerstedt och Z. Topelius. Af dessa hade af Brunér hedersrum såsom primus och Lagus såsom ultimus. Af 9 voro 6 tillstädes.
14 Nu promoverade magistrar äro femtioen, nemligen: K. E. Aspelund, J. R. Bergstadi, K. O. J. Blåfield, A. T. Clásen, F. L. Clásen, Grefve K. M. Creutz, K. E. Elfström, R. M. von Fieandt, K. G. Finér, L. A. A. Forsius, F. K. Frankenhäuser, A. Grotenfelt, K. Gustafson, K. V. Hammarin, F. Hellström, A. Hultin, J. K. Lampén, K. J. A. Leidenius, G. I. Lindström, M. Malin, A. F. Malmborg, K. A. W. Malmborg, J. Nummelin, K. Nylenius, G. Palmlöf, F. J. Petersén, K. T. Pipping, G. W. E. Rancken, B. A. Reinholm, K. G. Renvall, W. T. Renvall, J. W. Rosenborg, A. Rönnholm, A. O. Sælan, G. A. Schultz, K. G. Sibelius, K. F. Sirelius, K. J. G. Sirelius, K. S. Sirelius, S. A. Stening, E. F. T. Strandberg, S. A. F. Strandberg, V. A. Sundel, K. O. Tenlén, P. Tikkanen, G. G. Tollet, A. Warelius, E. G. Wasastjerna, A. L. Wendelin, G. G. Winter, H. W. J. Zilliacus. – Primus bland dessa var S. A. F. Strandberg, ultimus E. F. T. Strandberg (bröder); gratist Zilliacus.
15 (Slutet i nästa N:r)
Notisen/artikeln ingår i HT 26/6 1847:|50 1|
Promotionerna.
(Slut från föreg. N:r.)
16 Måndagsaftonen mulnade himlen och natten mot tisdagen föll ett strömmande regn. Det oaktadt inbröt den 22 Juni fullkomligt klar och varm samt fortfor så ända till aftonen.
17 Kl. 6 på morgonen förkunnade 63 kanonskott från qvaierna dagens högtidlighet. Kl. strax efter 19 började samlingen i solennitetssalen, likasom i går, och äfven denna gång förspordes inga olägenheter af trängsel och qvalm. Parnassen var, liksom i går, vackert dekorerad med hvita och ljusröda sidendraperier och blomsterguirlander, samt nu äfven med lager. Akten begynte kl. inemot ½ 11 f. m. och varade till ½ 1. Alla framställningar, med undantag af den upplästa nådiga tillåtelsen till promotion och helsningen till damerna, skedde denna gång på latinska språket. Doktorsfrågan: Num studia literarum græcarum et latinarum subtilioris tantum doctrinæ censenda sunt secreta, an potius humanitatis in universum formandæ|50 2| adjumenta, ideoque ad juventutem educandam maxime necessaria (Bör den grekiska och latinska literaturens studium betraktas blott som de lärdes ensak, eller fastmer som ett allmänt mensklighetens bildningsmedel, och derför oumbärligt vid ungdomens uppfostran)? framställdes af Adjunkten Dr Törnegrén och besvarades af primus, Dr af Brunér, med jakande af den sednare åsigten. Magisterfrågan åter: Nonne philosophia, dum, at olim ita adbuc, magistra et moderatrix, ironiam Socraticam persequi opus habet, simul tamen semet non nisi una cum vita bonesta seu re et veritate historica, ulpate qua totum conficiatur, sibi explicat (Månne icke philosophin, jemte det hon såsom undervisande och ledande fortfar att behöfva begagna sig af Sokratisk ironi, tillika dock har för sig sin utveckling endast i förening med det sedliga lifvet såsom det hela, eller med den historiska verkligheten)? framställdes af Adjunkten Professor Aminoff och besvarades af primus, Mag. S. A. F. Strandberg, hvilken dock, ännu icke återställd efter en sjukdom, ehuruväl han sittande öfvervar akten, hade anmodat sin broder Mag. E. F. T. Strandberg, såsom ultimus, att uppläsa svaret.
18 Efter aflagda eder och på öfligt sätt*)Den gamla seden, att låta promovenderne medtaga samt först uppslå och, sedan tillsluta böcker, var nu bortlemnad. tilldelades nu, under musik och kanondunder, åt doktorerne hatt, värja, ring och diplom samt åt magistrarne krans, ring och diplom, hvarefter akten slöts med tacksägelser af båda ultimi. Undertiden kringbjöds, likasom i går, konfekt åt damerna samt ord till musiken och helsning till de nypromoverade magistrarne, författad af Dr Berndtson. Körer och musik voro såsom i går. Vid aktens slut afsjöngs folksången.
19 Härefter aftågade doktorer och magistrar med Rector magnificus och Promotor i spetsen till äldre lutherska kyrkan, der Professoren Dr Schauman i en upplyftande framställning predikade öfver Joh. Ev. 8: 31, 32. Efter gudstjenstens slut gick tåget åter till universitetet, der man, efter ömsesidiga lyckönskningar skingrades.
20 Doktorer och magistrar hade för sig och officianterne vid promotionen arrangerat middag i brunnssalongen kl. ½ 3. Der dracks med varma ordalag en skål för dagens vördade promotor, som under hurrarop bars ett hvarf kring den rymliga salen. Slutligen dracks, efter gammal loflig sed, jemväl allmän brorskål.
21 Äfven i dag spelade, på de promoverades föranstaltande, en musikcorps i esplanaderna och talrika skaror af promenerande rörde sig under de redan skuggrika och svala lönnalléerna. I societetshuset var magisterbal. Stora salongen var smakfullt dekorerad med orangerivexter i alla fönsternicher och kring de tre dörrarna i fonden af salen hade man, likasom på parnassen, anbragt draperier af hvitt och ljusrödt siden samt blomsterguirlander. Väl torde societetssalongen vid flera tillfällen ha inrymt en mera lysande samling än nu, ty damernas toilett var för det mesta lika enkel och lätt, som prydlig och elegant; den unga kransbinderskan bar ett dyrbart ur, hvilket magistrarne på morgonen utbett sig att få lemna som minne af denna dag; lockarna pryddes af lager. Blott här och der syntes bland skaran af herrar en uniform och magistrarne sjelfva voro, liksom på f. m., svartklädda med hvita vestar och kransar på hufvudet. Behagligt afstack från den öfriga mängden en vördig bonde med sin lika vördnadsvärda hustru, båda i sin hemorts enkla drägt; det var deras sons hedersdag, han var en af de 41 närvarande magistrarne. Anblicken af så många unga skönheter från nästan alla trakter af Finland, landtbygdens mera okonstlade glädje, dagens minnen och betydelse, gamla vänners återseende, musikens behag, dansens liflighet och värdarnes glädtiga omsorger, utmärkte denna aftons nöje framför så månget, hvilket ledsnaden uppfinner och skrytet tillställer. För att gifva en föreställning om dansen, må nämnas, att man långs hela societetssalens längd dansade en française i dubbla rader (annars i tre skilda qvadriller), dervid inemot 100 par voro uppställda i hvardera raden. Samlingen torde inalles ha uppgått till omkring 800 personer; hvarken trängsel eller hetta besvärade. Kl. ¾ till 2 serverades soupern i hästsko för herrarne i förmaket och vid små bord för damerna i salongen. Underdåniga skålar druckos härvid, under kanondunder och lifliga hurrarop, för H. M. Kejsaren, H. K. H. Thronföljaren och hela det höga Kejserliga huset m. m., folksången uppstämdes af förmiddagens sångpersonal och begärdes da capo. Ögonblicket var ganska lifvadt, man dansade ännu efter soupern och först efter kl. 4 på morgonen skingrades samlingen.
22 Dagen derpå var, som vanligt, »räpäle» och som man just hade midsommarafton, förenade sig månge magistrar och studerande vid nattens inbrott kring en väldigt flammande kokko på bergshöjderna vid Thölö botten, derifrån sången ljöd gladt öfver böljorna ända inemot morgonen. Större delen resande begaf sig emellertid på återfärd d. 23 Juni, för att tillbringa midsommardagen på landet, fjerran från hufvudstadens glänsande larm.
*)Den gamla seden, att låta promovenderne medtaga samt först uppslå och, sedan tillsluta böcker, var nu bortlemnad.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Doktors- och Magister-Promotionerna.
1 »Huru man än vill betrakta promotionerna» – säger Professor Ilmoni i ett nyss utgifvit program – »sammanhänga de till sin anledning innerst med universitetets idé och måste derföre genom denna kunna få sin riktiga bestämning ... De böra betraktas såsom högtidligheter i vetenskapens namn anställda, till invigning åt kulturens och humanitetens befordrande inom menskligheten och samhället, i alla de riktningar, i hvilka denna kultur bör genomtränga det sednare.»konsekvensändrat/normaliserat Det är ur denna synpunkt promotionerna få, jemte den nära liggande enskilda, jemväl en allmän betydelse och i viss mån antaga karakteren af nationalfester hvilka för ingen samhällsklass sakna sin glada högtidlighet.
2 Sedan Finlands universitet år 1828 flyttades till Helsingfors, hafva 4 eller, om man så vill, 10 promotionsakter här ägt rum, nemligen 1832 medicine doktors och philosophie magister-promotion; 1836 magister-promotion; 1840 doktorspromotioner i alla fyra fakulteterna samt magister-promotion; 1844 philos. doktors och magister-promotion. Den akademiska högtidligheten 1847 blir alltså den 5 i Helsingfors, eller, om akterna räknas skilda den 11, 12 och 13:de.
3 Ryktet om de nu väntade akademiska festerna hade från alla orter af landet hitkallat en stor mängd resande, hvilka dessa dagar gifvit gator, promenader och sällskaps-kretsar inom och utom staden ett lif och en glans, som erinra om 1840. Äfven ångfartygen hafva hitfört ett redan ovanligt antal brunns- och badgäster, hvilka i sin mån öka lifligheten. Bland de publika samlingar, som närmast föregingo promotionen, förtjena Fröken Boyes concert i lördags, animerad och talrikt besökt som den var, samt söndagens starkt befolkade och briljanta brunnsbal att särskildt nämnas. Den herrligaste väderlek bidrog icke litet att öka nöjenas trefnad och glans.
4 Medicinska fakultetens utsedde promotor Professoren Ilmoni hade genom program inbjudit till 33 unge medicinæ doktorers högtidliga promotion den 21 Juni. Af det särdeles intressanta programet – en värdigt hållen polemik mot den äfven hos oss uttalade åsigten om promotioners betydelselöshet numera – inhämtas, att före denna inalles fem medicinæ doktorspromotioner blifvit firade vid Finlands universitet, åren 1781, 1802, 1817, 1832 och 1840, dervid antalet af promoti varit i jemnt stigande, nemligen i den angifna årsföljden från och med 1802: 15, 15, 25, 28, och utgör nu, som nämndes, 33. Af de unge män, som förberedt sig till doktorshattens mottagande denna gång, hafva likväl 3 dukat under på hälften af sin bana, nemligen Medicinæ Candidaterne F. W. Alcenius, död 1841, J. H. Carger, d. s. å., samt A. Wacklin, d. 1846. De nu promoverade äro, i ordning efter datum för deras licentiat-examen, A. F. Kepplerus, A. C. Lundenius, N. J. W. Idman, A. Lindh, G. W. Hirn, L. O. Thuring, C. H. Palmros, C. E. Soldan, C. F. Haartman, C. F. G. von Haartman, G. Wallgrén, A. E. Bodén, J. A. Friman, J. T. Swanström, E. Indrenius, J. W. Pipping, B. G. Holmström, J. J. Staudinger, J. L. Häggroth, J. O. Strömberg, J. W. Engel, G. F. Forstén, F. C. Kruskopf, J. G. Appelberg, C. Steven, J. C. Helsingius, A. E. Åkeson, W. Nylander, H. Hällström, C. Lundahl, A. Collan, J. F. Blank och I. Belæjeff. Primus var Dr J. W. Pipping, frånvarande; i hans ställe Dr J. W. Engel. Ultimus Dr G. Wallgrén. – Af de 33 voro 16 vid akten närvarande.
5 Jubeldoktorer hade man denna gång inga, emedan den finska läkarekonstens patriarker Professoren Dr A. Boxström, Archiatern Dr J. A. Törnegren och Provincial-Läkaren Dr Orrström, ehuruväl redan ett halft sekel och derutöfver praktiserande läkare, först 1802 promoverades.
6 Måndagen den 21 Juni kl. 6 på morgonen således, förkunnade 33 kanonskott från qvaierna af stadens södra hamn den stundande högtidligheten. Dagen var klar och varm; en lindrig östan svalkade luften. Kl. strax efter 9 f. m. började redan solennitetssalen i universitetshuset fyllas af fruntimmer i lätta ljusa sommardräkter; 14 marskalkar i uniform anvisade platserna. Först efter Ledamöternes i Kejs. Senaten och öfriga staters ankomst kl. 10 f. m. erhöllo manliga åskådare tillträde. Utrymmet var öfver förväntan tillräckligt och ett par öppna fönster underhöllo en ständig och angenäm luftvexling.
|49 2|7 Kl. ½ 11 intågade promotor och promovender samt akademiestaten. Orchestern på norra läktaren spelade en inträdesmarsch och omedelbart derpå följde en hymn, utförd af 35 unga hvitklädda sångerskor och ungefär lika många sångare. Musiken, hvilken sedan fortfor under den stumma delen af akten, var ur Mendelsohns herrliga Paulus; de vackra inspirerade orden af Hr Berndtson.
8 I varma kraftiga ord tolkade då promotor festens betydelse och läkarens stora, uppoffrande kall, hvarefter och sedan universitetets höge Kanslers tillstånd till promotionen upplästs, eden på öfligt vis aflades af promovenderne och desse, under kanoners dån, undfingo af promotor insignierna, hatt, värja, ring och diplom. Promotor framställde derpå doktorsfrågan: »Äro de stora, ifrån kosmiska eller telluriska inflytelser framkallade farsoterne att anse såsom blott öfvergående förödelser, eller hafva de djupare ingripit uti menniskoslägtets gemensama lifsprocess, och förändrat både denna och den dermed sammanhängande allmänna sjukdomskonstitutionens karakter samt sjukdomarnes deraf beroende individuela former?» hvilken fråga af primus, Dr Engel, med gillande af den sednare åsigten besvarades. Efter ett hjertligt och rörande afskedstal af promotor till de promoverade, slöts högtidligheten medelst tacksägelser och bön af ultimus, Dr Wallgrén, samt musik.
9 Det förtjenar anmärkas, att samtliga tal och framställningar skedde på svenska språket, hvarigenom damernas nöje af festen mindre nu än tillförene inskränktes till musik, betraktelser och – konfekt.
10 Efter aktens slut tågade samtliga promoverade med promotor i spetsen till gudstjenst i äldre lutherska kyrkan, der predikan hölls af Professoren Dr Schauman. Kl. 3 e. m. var middagsmåltid för 200 kuverter serverad i societetshusets salong, hvarest, under fanfarer och kanondunder, festliga skålar tömdes för H. M. Kejsarens, H. K. H. Thronföljarens, det höga Kejserliga Husets, Vice Kanslers, Rector Magnifici, Universitetets, Promotors och öfriga gästers välgång. I esplanaderna spelade, på Hrr Promoverades föranstaltande, hela eftermiddagen en musikcorps.
11 På morgonen före aktens begynnelse hade Professor Ilmoni inbjudit de unge doktorerne till en frukost och beredde dem dervid den angenäma öfverraskning, att enhvar af sin vördade lärare och promotor som minne emottaga en af Professor Ilmoni utgifven men ännu icke publicerad skrift »Läkarens yrke och pligter».
12 Philosophiska Fakultetens utsedde promotor Professoren J. J. Tengström hade likaledes genom ett innehållsrikt program – hvars hufvudämne är en skildring af de vetenskapliga studiernas riktning och fortgång under olika tidehvarf – inbjudit till en philosophie doktors- och magisterpromotion tisdagen d. 22 Juni. Med denna promotion förenas jubelminnet af den, som firades i Åbo den 23 Juni 1795. Tre af de då promoverade: Fältprosten, Kyrkoherden i Nagu Dr Michael Avellan, Professor Emeritus Dr Hans Henrik Fattenborg och Kontraktsprostenoriginal: Kontraksprosten Kyrkoherden i Hvittis Dr Wilhelm Åkerman, återstå ännu bland de lefvandes tal och hade, såsom jubelmagistrar, erhållit philosophiska fakultetens inbjudning, men kunde, för ålder, och göromål, ej efterkomma denna ärofulla kallelse.
13 De nu promoverade philosophie doktorer äro följande nio; A. E. Arppe, F. Berndtson, E. J. W. af Brunér, O. E. A. Hjelt, R. I. Holsti, J. J. Lagus, J. R. Tengström, K. K. Tigerstedt och Z. Topelius. Af dessa hade af Brunér hedersrum såsom primus och Lagus såsom ultimus. Af 9 voro 6 tillstädes.
14 Nu promoverade magistrar äro femtioen, nemligen: K. E. Aspelund, J. R. Bergstadi, K. O. J. Blåfield, A. T. Clásen, F. L. Clásen, Grefve K. M. Creutz, K. E. Elfström, R. M. von Fieandt, K. G. Finér, L. A. A. Forsius, F. K. Frankenhäuser, A. Grotenfelt, K. Gustafson, K. V. Hammarin, F. Hellström, A. Hultin, J. K. Lampén, K. J. A. Leidenius, G. I. Lindström, M. Malin, A. F. Malmborg, K. A. W. Malmborg, J. Nummelin, K. Nylenius, G. Palmlöf, F. J. Petersén, K. T. Pipping, G. W. E. Rancken, B. A. Reinholm, K. G. Renvall, W. T. Renvall, J. W. Rosenborg, A. Rönnholm, A. O. Sælan, G. A. Schultz, K. G. Sibelius, K. F. Sirelius, K. J. G. Sirelius, K. S. Sirelius, S. A. Stening, E. F. T. Strandberg, S. A. F. Strandberg, V. A. Sundel, K. O. Tenlén, P. Tikkanen, G. G. Tollet, A. Warelius, E. G. Wasastjerna, A. L. Wendelin, G. G. Winter, H. W. J. Zilliacus. – Primus bland dessa var S. A. F. Strandberg, ultimus E. F. T. Strandberg (bröder); gratist Zilliacus.
15 (Slutet i nästa N:r)
Notisen/artikeln ingår i HT 26/6 1847:|50 1|Promotionerna.
(Slut från föreg. N:r.)
16 Måndagsaftonen mulnade himlen och natten mot tisdagen föll ett strömmande regn. Det oaktadt inbröt den 22 Juni fullkomligt klar och varm samt fortfor så ända till aftonen.
17 Kl. 6 på morgonen förkunnade 63 kanonskott från qvaierna dagens högtidlighet. Kl. strax efter 19 började samlingen i solennitetssalen, likasom i går, och äfven denna gång förspordes inga olägenheter af trängsel och qvalm. Parnassen var, liksom i går, vackert dekorerad med hvita och ljusröda sidendraperier och blomsterguirlander, samt nu äfven med lager. Akten begynte kl. inemot ½ 11 f. m. och varade till ½ 1. Alla framställningar, med undantag af den upplästa nådiga tillåtelsen till promotion och helsningen till damerna, skedde denna gång på latinska språket. Doktorsfrågan: Num studia literarum græcarum et latinarum subtilioris tantum doctrinæ censenda sunt secreta, an potius humanitatis in universum formandæ|50 2| adjumenta, ideoque ad juventutem educandam maxime necessaria (Bör den grekiska och latinska literaturens studium betraktas blott som de lärdes ensak, eller fastmer som ett allmänt mensklighetens bildningsmedel, och derför oumbärligt vid ungdomens uppfostran)? framställdes af Adjunkten Dr Törnegrén och besvarades af primus, Dr af Brunér, med jakande af den sednare åsigten. Magisterfrågan åter: Nonne philosophia, dum, at olim ita adbuc, magistra et moderatrix, ironiam Socraticam persequi opus habet, simul tamen semet non nisi una cum vita bonesta seu re et veritate historica, ulpate qua totum conficiatur, sibi explicat (Månne icke philosophin, jemte det hon såsom undervisande och ledande fortfar att behöfva begagna sig af Sokratisk ironi, tillika dock har för sig sin utveckling endast i förening med det sedliga lifvet såsom det hela, eller med den historiska verkligheten)? framställdes af Adjunkten Professor Aminoff och besvarades af primus, Mag. S. A. F. Strandberg, hvilken dock, ännu icke återställd efter en sjukdom, ehuruväl han sittande öfvervar akten, hade anmodat sin broder Mag. E. F. T. Strandberg, såsom ultimus, att uppläsa svaret.
18 Efter aflagda eder och på öfligt sätt*)Den gamla seden, att låta promovenderne medtaga samt först uppslå och, sedan tillsluta böcker, var nu bortlemnad. tilldelades nu, under musik och kanondunder, åt doktorerne hatt, värja, ring och diplom samt åt magistrarne krans, ring och diplom, hvarefter akten slöts med tacksägelser af båda ultimi. Undertiden kringbjöds, likasom i går, konfekt åt damerna samt ord till musiken och helsning till de nypromoverade magistrarne, författad af Dr Berndtson. Körer och musik voro såsom i går. Vid aktens slut afsjöngs folksången.
19 Härefter aftågade doktorer och magistrar med Rector magnificus och Promotor i spetsen till äldre lutherska kyrkan, der Professoren Dr Schauman i en upplyftande framställning predikade öfver Joh. Ev. 8: 31, 32. Efter gudstjenstens slut gick tåget åter till universitetet, der man, efter ömsesidiga lyckönskningar skingrades.
20 Doktorer och magistrar hade för sig och officianterne vid promotionen arrangerat middag i brunnssalongen kl. ½ 3. Der dracks med varma ordalag en skål för dagens vördade promotor, som under hurrarop bars ett hvarf kring den rymliga salen. Slutligen dracks, efter gammal loflig sed, jemväl allmän brorskål.
21 Äfven i dag spelade, på de promoverades föranstaltande, en musikcorps i esplanaderna och talrika skaror af promenerande rörde sig under de redan skuggrika och svala lönnalléerna. I societetshuset var magisterbal. Stora salongen var smakfullt dekorerad med orangerivexter i alla fönsternicher och kring de tre dörrarna i fonden af salen hade man, likasom på parnassen, anbragt draperier af hvitt och ljusrödt siden samt blomsterguirlander. Väl torde societetssalongen vid flera tillfällen ha inrymt en mera lysande samling än nu, ty damernas toilett var för det mesta lika enkel och lätt, som prydlig och elegant; den unga kransbinderskan bar ett dyrbart ur, hvilket magistrarne på morgonen utbett sig att få lemna som minne af denna dag; lockarna pryddes af lager. Blott här och der syntes bland skaran af herrar en uniform och magistrarne sjelfva voro, liksom på f. m., svartklädda med hvita vestar och kransar på hufvudet. Behagligt afstack från den öfriga mängden en vördig bonde med sin lika vördnadsvärda hustru, båda i sin hemorts enkla drägt; det var deras sons hedersdag, han var en af de 41 närvarande magistrarne. Anblicken af så många unga skönheter från nästan alla trakter af Finland, landtbygdens mera okonstlade glädje, dagens minnen och betydelse, gamla vänners återseende, musikens behag, dansens liflighet och värdarnes glädtiga omsorger, utmärkte denna aftons nöje framför så månget, hvilket ledsnaden uppfinner och skrytet tillställer. För att gifva en föreställning om dansen, må nämnas, att man långs hela societetssalens längd dansade en française i dubbla rader (annars i tre skilda qvadriller), dervid inemot 100 par voro uppställda i hvardera raden. Samlingen torde inalles ha uppgått till omkring 800 personer; hvarken trängsel eller hetta besvärade. Kl. ¾ till 2 serverades soupern i hästsko för herrarne i förmaket och vid små bord för damerna i salongen. Underdåniga skålar druckos härvid, under kanondunder och lifliga hurrarop, för H. M. Kejsaren, H. K. H. Thronföljaren och hela det höga Kejserliga huset m. m., folksången uppstämdes af förmiddagens sångpersonal och begärdes da capo. Ögonblicket var ganska lifvadt, man dansade ännu efter soupern och först efter kl. 4 på morgonen skingrades samlingen.
22 Dagen derpå var, som vanligt, »räpäle» och som man just hade midsommarafton, förenade sig månge magistrar och studerande vid nattens inbrott kring en väldigt flammande kokko på bergshöjderna vid Thölö botten, derifrån sången ljöd gladt öfver böljorna ända inemot morgonen. Större delen resande begaf sig emellertid på återfärd d. 23 Juni, för att tillbringa midsommardagen på landet, fjerran från hufvudstadens glänsande larm.