Notisen/artikeln ingår i HT 19/10 1844:|83 2|

Saima Martÿr.

1 När ondsinta fruntimmer tala så länge och häftigt, att andedrägten tryter dem, händer ej sällan att de falla i gråt och plötsligen omstämmas till vekare känslor. I sådana ögonblick anse de sig gerna för martyrer, bestämda att lida all verldens orättvisa, oaktadt de ingenting gjort för att åsamka sig den, och om de än ej upphöra att kära med tårarna i halsen, tro de likväl fullt och fast på sin egen oskuld och menlöshet. Således har det gått med unga Saima i N:o 41 vid dess vreda, men välskrifna artikel om tidningspolemik. Verlden och förnämligast tidningarna ha varit grufligt orättvisa mot Saima liten. Icke nog med det, att »mängden af menniskor plågas oändligen deraf att Saima stör deras goda ro» och att samma menniskor ej kunna fatta det på engång högvigtiga och pikanta i hennes tidningspolemik, – och sådana herrar »veta ej hvad de vilja».konsekvensändrat/normaliserat Utan tidningarna lägga ännu dertill lök på laxen och ofreda Saima med allehanda glupska beskyllningar, såsom »för grof egenkärlek, sanningslöshet, oredlighet» m. m. som närmare specificeras, »att icke tala om än skymfligare tillmälen, som skulle på besagde tidningars beteende kasta en alltför svart skugga»,konsekvensändrat/normaliserat om alltsamman icke vore att tillskrifva deras »sårade egenkärlek».konsekvensändrat/normaliserat Ja dessa orättfärdiga tidningar ha gått så långt i okynne, att de till och med uppträdt till sjelfförsvar. Der ser man ju klarligen, till hvilka ytterligheter de föras af berörde egenkärlek och sin »barnsliga harm».konsekvensändrat/normaliserat

2 Och så omenskligt fara tidningarna fram utan ringaste skäl. De borde veta så mycket, att om Saima dag ut och dag in topprider dem aldrig så ampert, ha de ej lof att mucka. Ty sådant vitnar om fåfänga, egenkärlek och barnslig harm. Medan Saima grundligen bevisar deras kompletta oduglighet, skola de ej mot Saima »söka något annat försvar, än det deras blad i och för sig kunnat innehålla».konsekvensändrat/normaliserat*)Probatum est. Endast påminne vi oss i något blad hafva läst, att den stora allmänheten håller med den som talar sist och längst. Än otillbörligare har det varit af tidningarna att i sin tur angripa Saima, helst när det alltid skett på det der ofvannämnda fula sättet. Ty om Saima varit sträng, har hon likväl 1:o) aldrig fällt »något förnärmande uttryck om de resp. Redaktionernas förmåga»,konsekvensändrat/normaliserat (ehuru hon visserligen sökt till komplett evidens bevisa deras oförmåga). 2:o) har hon än mindre »förnärmat deras och deras blads moraliska halt»,konsekvensändrat/normaliserat (ehuru hon flerfaldigt insinuerat att vissa blad uppträdt mot henne »ex officio»,konsekvensändrat/normaliserat följaktligen utan öfvertygelse och på befallning eller af lust att ställa sig in.**)Att gifva en åsigt ett namn (låt vara, ett orättvist), är enligt Saima att »denunciera»,konsekvensändrat/normaliserat d. ä. angifva, förtala någon inför en myndighet. Men att, såsom Saima, vid motpartens yttranden om sak förutsätta små grumliga intressen i bakgrunden, det är naturligtvis ingen »lönande denunciationsbragd»,konsekvensändrat/normaliserat det är ...? 3:o) har Saima »ej ansett löna mödan åberopa oriktiga anföranden af dess ord, minst talat om osanning och oredlighet»,konsekvensändrat/normaliserat (ehuru t. ex. i N:o 36 sp.spalt 5 nederst citeras en citation, hvilken ilviljan kunde anse bevisa hvad den ville underlägga). Slutligen har Saima 4:o) aldrig föranledt eller besvarat sina värda kollegers många »epitheter» med dylika, (ehuru sagde ilvilja kunde i Saima N:o 1–41 af sådana samla ett florilegium som, likt Limingo äng, ej hade sin make i bredd eller längd).

3 Härmed tör det vara tillfyllest bevisadt, icke allenast att tidningarna af pur egenkärlek öfvat mot Saima ett olideligt okynne, utan ock att allt detta ofog skett utan förskyllan af Saima, som städse hyst de bästa tankar om sikta värda kolleger och endast »anmärkt deras tröghet och illusioner»,konsekvensändrat/normaliserat samt ej heller nånsin försvarat sig, utom mot beskyllningar för oredlighet. Och den som, allt detta oaktadt, icke tror, att Saima är en orättfärdigt anfäktad och denuncierad martyr, den förklare vi utan vidare omständigheter för »obskurantismens förfäktare»,konsekvensändrat/normaliserat och dermed punkt.

 

 

1. *)Probatum est. Endast påminne vi oss i något blad hafva läst, att den stora allmänheten håller med den som talar sist och längst.
2. **)Att gifva en åsigt ett namn (låt vara, ett orättvist), är enligt Saima att »denunciera»,konsekvensändrat/normaliserat d. ä. angifva, förtala någon inför en myndighet. Men att, såsom Saima, vid motpartens yttranden om sak förutsätta små grumliga intressen i bakgrunden, det är naturligtvis ingen »lönande denunciationsbragd»,konsekvensändrat/normaliserat det är ...?