1 Vi vilja ej påstå, att någon af dessa benämningar fullt motsvarar det fenomen, som nu är i allas mun under benämningen »dansande bord»;konsekvensändrat/normaliserat men säkert är dock, att de bättre anstå en naturkraft som är för sann och för märkvärdig för att nedsättas till ett gyckel blott. I naturens hemlighetsfulla verkstad arbeta mäktiga krafter, dem man ännu känner knappast på ytan; huru ringa är dock den flik af slöjan, som menskliga vetandet lyftat härintills, och huru fåvitsk är icke den sjelfklokhet, hvilken förnekar allt det som ligger utom den sinnliga erfarenhetens trånga gräns!
|38 2|
2 Understundom händer det denna erfarenhet hvad som oftare händer i idéernas verld, att en mäktig ande i sin första uppenbarelse visar sig för verlden i narrkåpa. Tviflet rycker i kåpan och löjet ruskar i bjellrorna, och båda tro de sig dervid fatta i väsendet, der de dock fatta allenast i kläderna. Efterhand faller en flik, och man skönjer bakom narrdrägten en gestalt som man icke anat och som ser på oss med djupa hemlighetsfulla allvarliga ögon – och när vi noga se derpå, då öppnar sig för vår syn en hel lång rad af företeelser, hvilka förlora sig långt bort i skymningen af den verld, som står bortom grafven.
3 Till dessa jättar i narrkåpa hör äfven bord-dansen. De oskyldiga borden spela här samma roll, som grodorna i galvanismen. Antag, att icke en celeber vetenskapsman, utan t. ex. den amerikanska klapparesekten råkat upptäcka att en död grodas muskler spritta vid beröringen af en kopparnål och en zinkskifva, och att många gjort efter försöket af nyfikenhet; hvilket kärt ämne hade icke begabbelsen funnit häruti! Man hade icke talat då om galvanism, man hade talat om »grod-dans»,konsekvensändrat/normaliserat och säkert hade mången i sin vishet skrattat åt den stora naturkraft, som nu drifver sina gnistor i de elektriska telegraferna från ena ändan af Europa till den andra.
4 Vårt utrymme är så knappt, att vi nu blott i korthet kunna berätta frånvarande läsare, att experimentet med dansande bord och hattar är tillfyllest bekräftadt också här genom snart oräkneliga lyckade försök. Lärde ej mindre än olärde nödgas erkänna fenomenet som verkligt, och vi må tillägga att de förre blifvit ej mindre förvånade, än de sednare. Bord-dansen skall snart komma ur modet, men dess grund skall qvarstå och leda till märkvärdiga upptäckter. Vetenskapen är dock försigtig och tviflar i det längsta; det är dess pligt ej mindre än dess rätt. Vi motse snara vetenskapliga rön och hoppas blifva i tillfälle att meddela resultaterna derutaf. Tillsvidare anmärka vi följande enkla sätt att försöka saken.
5 Man lösskrufvar en liten rund betsad bordskifva, inpassar i dess midt undertill en trädpinne och insticker denna i mynningen af en tom glaskarafin. Bordskifvan är nu isolerad och kan med lätthet svänga. Det skall sällan stå fel, att ej en kedja af 3 à 4 personer om 5, 10 à 20 minuter få skifvan att svänga, med förbehåll, att åtminstone en af de tre är ett fruntimmer*)Nervsvaga böra ej länge stå i kedja, emedan de må illa deraf.. Det är bevist, att det täcka könet här, som alltid, tillhör muvemangspartiet. Är kedjan engång laddad, kan den för några minuter afbrytas och åter knytas med nästan ögonblicklig verkan på en stor mängd föremål. Vi ha sett allvarsama kontorsböcker snurra omkring, kristaller, porcelliner, glas halffylda med vatten, pappdockor, skor, med ett ord, hundrade saker nästan i ögonblicket röras från höger till venster, om hvar person i kedjan hvilar med sitt högra lillfinger på grannens venstra; i motsatt fall röres föremålet från venster till höger. En person, nyss laddad i kedjan, kan ofta ensam komma ett sådant föremål att rotera.
6 Likväl ser man experimentet ofta misslyckas. Orsakerna kunna vara flera. 1) disposition: hos några utvecklar sig den elektriska strömmen mycket trögt; 2) ålder; barn och gamla personer äro ej lämpliga; 3) bordets massa och friktionen mot golfvet; 4) metaller m. m., som bortleda elektriciteten; 5) luftens beskaffenhet; försöket lyckas bättre vid mulet väder; 6) ljuset; eldsken är fördelaktigare än dagsljus. Fixerad uppmärksamhet är nödvändig.
7 Ett svensk blad har detaljerade beskrifningar om försök gjorda i Carlstad. Magnetnålen har dervid visat sig särdeles nyckfull. Samma bord med samma personer gaf lika resultater på olika dagar. En dag när luften i rummet var starkt elektricerad efter gjorda försök med en elektricitetsmachin, visade bordet en sällsam tröghet.
8 En observation, som, bland många andra, här blifvit gjord, är att en egen susning förnimmes t. ex. i en hatt, som nyss varit i rörelse genom nerv-elektricitet. I bord och andra föremål af träd höres vid samma tillfällen ett bristande ljud, likasom när träd spricker af torka.
9 Nedanstående bref omtalar än flera rön. Vi tillägga nu blott, att försök med ringen lyckats dels precis, dels nära; likväl icke så, att vi kommit till någon bestämd öfvertygelse.
10 – S:t Petersburg, 10 Maj. Hela Petersburg är för närvarande upptaget af att sätta bord i rörelse om hvilket experiment i sednare tid blifvit så mycket skrifvet i tyska tidningar. Tviflarne hafva blifvit bragta till tystnad genom deras ögons vittnesmål. Huru detta »Tischrücken», »Table moving» tillgår, kan bland annat ses ur sista nummer af Illustrirte Zeitung, och kan enhvar lätt öfvertyga sig om fenomenets sanning. En kedja af yngre personer af blandadt kön verkar kraftigast, och sedan den magnetiska strömmen engång kommit i gång, och samma kedja öfverflyttas på ett annat föremal, sättes det inom par minuter i rörelse. Fenomenet inträder olika, som det synes, efter föremålets storlek och den olika magnetiska kraften hos de personer, hvilka bilda kedjan. Den som skrifver detta utgjorde nyligen en länk i en kedja, som på fyra minuter satte ett bord i rörelse. Vill man med våld hindra bordets roterande rörelse, kommer det i stor nöd, och knarrar i sina fogningar, så man tror det skall brista.
11 Att särdeles bord härtill allmänt blifvit begagnade, är väl en tillfällighet, ty hvarje föremål kan på samma sätt bringas i rörelse: en hatt, en tallrik, en bok, ja ett tidningsblad, äfvensom ett fyrkantigt bord, röras likväl som ett rundt. Fenomenet inträder äfven vid försök på menniskor, hvilket »med framgång» blifvit försökt på personer, som betviflat fenomenets sanning; om försöket är hälsosamt, må läkare afgöra.
12 För att åstadkomma samma fenomen behöfves ej heller en kedja, utan blott en magnetisk ström emellan tvenne personer. Om man t. ex. binder en nyckel mellan bladen af en bok, så att nyckelns handtag står fram, och tvenne personer, en på hvardera sidan, hålla ett finger under nyckelns handtag, så att nyckeln och boken bli hängande utan att fingrarne beröra hvarandra, så börjar inom par minuter boken vrida sig och falla ned.
13 Ett annat fenomen, som väl är mindre kändt, men kanske än mera märkvärdigt, är följande: häng en ring på en ungefär alnslång silkestråd, håll öfra ändan af tråden mellan tummen och pekfingret och låt ringen fritt hänga midt i ett tomt glas, t. ex. på golfvet. Efter par minuter börjar ringen i glaset svänga sig och slår (d. ä.det är urladdar sin elektricitet) emot glaset tio gånger, hvarefter den för en stund stannar, men börjar snart ånyo röra sig och slår lika många slag. Men om nu den person, som håller ringen, med venstra handen fattar en annan persons hand och lindrigt med tummen trycker på dennes puls, så slår ringen mot glaskanten så många slag, som denna person – räknar år. Det är otroligt, men likväl sannt! Bäst synes detta lyckas med yngre personer, kanske helst fruntimmer; vid försök med äldre personer synes ringens rörelsekraft blifva mindre tillförlitlig. Man bör räkna blott ringens slag, ej dess svängningar: när talet är fullt, hänger ringen orörlig i glaset. – Detta experiment är än lättare försökt än det andra; må den, som ej tror, sjelf försöka. – Alldeles ofelbara torde dock ringens uppgifter ej vara, kanske tillfölje af små störande omständigheter, dem man ej förstår att iakttaga.
*)Nervsvaga böra ej länge stå i kedja, emedan de må illa deraf.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Elektrodynamik. – Nerv-elektricitet.
1 Vi vilja ej påstå, att någon af dessa benämningar fullt motsvarar det fenomen, som nu är i allas mun under benämningen »dansande bord»;konsekvensändrat/normaliserat men säkert är dock, att de bättre anstå en naturkraft som är för sann och för märkvärdig för att nedsättas till ett gyckel blott. I naturens hemlighetsfulla verkstad arbeta mäktiga krafter, dem man ännu känner knappast på ytan; huru ringa är dock den flik af slöjan, som menskliga vetandet lyftat härintills, och huru fåvitsk är icke den sjelfklokhet, hvilken förnekar allt det som ligger utom den sinnliga erfarenhetens trånga gräns!
|38 2|2 Understundom händer det denna erfarenhet hvad som oftare händer i idéernas verld, att en mäktig ande i sin första uppenbarelse visar sig för verlden i narrkåpa. Tviflet rycker i kåpan och löjet ruskar i bjellrorna, och båda tro de sig dervid fatta i väsendet, der de dock fatta allenast i kläderna. Efterhand faller en flik, och man skönjer bakom narrdrägten en gestalt som man icke anat och som ser på oss med djupa hemlighetsfulla allvarliga ögon – och när vi noga se derpå, då öppnar sig för vår syn en hel lång rad af företeelser, hvilka förlora sig långt bort i skymningen af den verld, som står bortom grafven.
3 Till dessa jättar i narrkåpa hör äfven bord-dansen. De oskyldiga borden spela här samma roll, som grodorna i galvanismen. Antag, att icke en celeber vetenskapsman, utan t. ex. den amerikanska klapparesekten råkat upptäcka att en död grodas muskler spritta vid beröringen af en kopparnål och en zinkskifva, och att många gjort efter försöket af nyfikenhet; hvilket kärt ämne hade icke begabbelsen funnit häruti! Man hade icke talat då om galvanism, man hade talat om »grod-dans»,konsekvensändrat/normaliserat och säkert hade mången i sin vishet skrattat åt den stora naturkraft, som nu drifver sina gnistor i de elektriska telegraferna från ena ändan af Europa till den andra.
4 Vårt utrymme är så knappt, att vi nu blott i korthet kunna berätta frånvarande läsare, att experimentet med dansande bord och hattar är tillfyllest bekräftadt också här genom snart oräkneliga lyckade försök. Lärde ej mindre än olärde nödgas erkänna fenomenet som verkligt, och vi må tillägga att de förre blifvit ej mindre förvånade, än de sednare. Bord-dansen skall snart komma ur modet, men dess grund skall qvarstå och leda till märkvärdiga upptäckter. Vetenskapen är dock försigtig och tviflar i det längsta; det är dess pligt ej mindre än dess rätt. Vi motse snara vetenskapliga rön och hoppas blifva i tillfälle att meddela resultaterna derutaf. Tillsvidare anmärka vi följande enkla sätt att försöka saken.
5 Man lösskrufvar en liten rund betsad bordskifva, inpassar i dess midt undertill en trädpinne och insticker denna i mynningen af en tom glaskarafin. Bordskifvan är nu isolerad och kan med lätthet svänga. Det skall sällan stå fel, att ej en kedja af 3 à 4 personer om 5, 10 à 20 minuter få skifvan att svänga, med förbehåll, att åtminstone en af de tre är ett fruntimmer*)Nervsvaga böra ej länge stå i kedja, emedan de må illa deraf.. Det är bevist, att det täcka könet här, som alltid, tillhör muvemangspartiet. Är kedjan engång laddad, kan den för några minuter afbrytas och åter knytas med nästan ögonblicklig verkan på en stor mängd föremål. Vi ha sett allvarsama kontorsböcker snurra omkring, kristaller, porcelliner, glas halffylda med vatten, pappdockor, skor, med ett ord, hundrade saker nästan i ögonblicket röras från höger till venster, om hvar person i kedjan hvilar med sitt högra lillfinger på grannens venstra; i motsatt fall röres föremålet från venster till höger. En person, nyss laddad i kedjan, kan ofta ensam komma ett sådant föremål att rotera.
6 Likväl ser man experimentet ofta misslyckas. Orsakerna kunna vara flera. 1) disposition: hos några utvecklar sig den elektriska strömmen mycket trögt; 2) ålder; barn och gamla personer äro ej lämpliga; 3) bordets massa och friktionen mot golfvet; 4) metaller m. m., som bortleda elektriciteten; 5) luftens beskaffenhet; försöket lyckas bättre vid mulet väder; 6) ljuset; eldsken är fördelaktigare än dagsljus. Fixerad uppmärksamhet är nödvändig.
7 Ett svensk blad har detaljerade beskrifningar om försök gjorda i Carlstad. Magnetnålen har dervid visat sig särdeles nyckfull. Samma bord med samma personer gaf lika resultater på olika dagar. En dag när luften i rummet var starkt elektricerad efter gjorda försök med en elektricitetsmachin, visade bordet en sällsam tröghet.
8 En observation, som, bland många andra, här blifvit gjord, är att en egen susning förnimmes t. ex. i en hatt, som nyss varit i rörelse genom nerv-elektricitet. I bord och andra föremål af träd höres vid samma tillfällen ett bristande ljud, likasom när träd spricker af torka.
9 Nedanstående bref omtalar än flera rön. Vi tillägga nu blott, att försök med ringen lyckats dels precis, dels nära; likväl icke så, att vi kommit till någon bestämd öfvertygelse.
10 – S:t Petersburg, 10 Maj. Hela Petersburg är för närvarande upptaget af att sätta bord i rörelse om hvilket experiment i sednare tid blifvit så mycket skrifvet i tyska tidningar. Tviflarne hafva blifvit bragta till tystnad genom deras ögons vittnesmål. Huru detta »Tischrücken», »Table moving» tillgår, kan bland annat ses ur sista nummer af Illustrirte Zeitung, och kan enhvar lätt öfvertyga sig om fenomenets sanning. En kedja af yngre personer af blandadt kön verkar kraftigast, och sedan den magnetiska strömmen engång kommit i gång, och samma kedja öfverflyttas på ett annat föremal, sättes det inom par minuter i rörelse. Fenomenet inträder olika, som det synes, efter föremålets storlek och den olika magnetiska kraften hos de personer, hvilka bilda kedjan. Den som skrifver detta utgjorde nyligen en länk i en kedja, som på fyra minuter satte ett bord i rörelse. Vill man med våld hindra bordets roterande rörelse, kommer det i stor nöd, och knarrar i sina fogningar, så man tror det skall brista.
11 Att särdeles bord härtill allmänt blifvit begagnade, är väl en tillfällighet, ty hvarje föremål kan på samma sätt bringas i rörelse: en hatt, en tallrik, en bok, ja ett tidningsblad, äfvensom ett fyrkantigt bord, röras likväl som ett rundt. Fenomenet inträder äfven vid försök på menniskor, hvilket »med framgång» blifvit försökt på personer, som betviflat fenomenets sanning; om försöket är hälsosamt, må läkare afgöra.
12 För att åstadkomma samma fenomen behöfves ej heller en kedja, utan blott en magnetisk ström emellan tvenne personer. Om man t. ex. binder en nyckel mellan bladen af en bok, så att nyckelns handtag står fram, och tvenne personer, en på hvardera sidan, hålla ett finger under nyckelns handtag, så att nyckeln och boken bli hängande utan att fingrarne beröra hvarandra, så börjar inom par minuter boken vrida sig och falla ned.
13 Ett annat fenomen, som väl är mindre kändt, men kanske än mera märkvärdigt, är följande: häng en ring på en ungefär alnslång silkestråd, håll öfra ändan af tråden mellan tummen och pekfingret och låt ringen fritt hänga midt i ett tomt glas, t. ex. på golfvet. Efter par minuter börjar ringen i glaset svänga sig och slår (d. ä.det är urladdar sin elektricitet) emot glaset tio gånger, hvarefter den för en stund stannar, men börjar snart ånyo röra sig och slår lika många slag. Men om nu den person, som håller ringen, med venstra handen fattar en annan persons hand och lindrigt med tummen trycker på dennes puls, så slår ringen mot glaskanten så många slag, som denna person – räknar år. Det är otroligt, men likväl sannt! Bäst synes detta lyckas med yngre personer, kanske helst fruntimmer; vid försök med äldre personer synes ringens rörelsekraft blifva mindre tillförlitlig. Man bör räkna blott ringens slag, ej dess svängningar: när talet är fullt, hänger ringen orörlig i glaset. – Detta experiment är än lättare försökt än det andra; må den, som ej tror, sjelf försöka. – Alldeles ofelbara torde dock ringens uppgifter ej vara, kanske tillfölje af små störande omständigheter, dem man ej förstår att iakttaga.