Förslag att använda 2 à 300 Rubel Silfver

Lästext

Notisen/artikeln ingår i HT 27/3 1847:|24 1|

Förslag att använda 2 à 300 Rubel Silfver.

1 Onödigt förslag, lära de benägne läsarne tänka. Att använda penningar, det förstå vi oss så temligen på, men att anskaffa dem – det kunde låta höra sig.

2 Härpå svaras, att de penningar vi omtala äro hvarken disponerade eller anskaffade och att det ena mången gång är fullt ut lika svårt, som det andra. Förhållandet är i korthet följande.

3 Med största intresse motse alla musikvänner i Helsingfors den blifvande långfredagskonserten, och det finnes säkert icke en, som ej derföre står i förbindelse till Hr Pacius och till alla dem som medverka till det vackra företaget. Det är också bekant, att man ämnat anslå den blifvande behållningen till en orgel för Vichtis kyrka; huruvida det ock är afgjordt, känne vi icke. Samtliga de som medverka till konserten äga naturligtvis obestridd rätt att disponera inkomsten och kunna för sitt goda uppsåt fordra rättvist erkännande. Nedanstående må alltså för ingen del upptagas som ett klander, ehvad än må bestämmas om de influtna medlen, utan helt enkelt gälla hvad det kan som ett välment förslag.

4 Vi vilja icke tala om de många allmännyttiga inrättningar i vårt land, som torde förtjena att ihågkommas framför orgelverket i Vichtis. Resp. koncertgifvare åsyf|24 2|ta att genom ett musikaliskt nöje bereda musikens fromma; det är billigt och rätt; låtom oss derföre se, hvad man med 2 à 300 Rub. S:rRubel Silfver kunde göra för musiken.

5 Vi vilja således ej ens uppehålla oss vid den småsak, att Vichtis kyrka i detta ögonblick icke finns; den kommer att finnas, och den skall hafva en orgel. Men när den har en orgel, måste den också ha en organist, och notabene en sådan, som icke inom några år förstör ett nytt och godt verk. Hvarifrån skall den mannen tagas?

6 Det blir icke lätt att svara uppå. Från Sverige t.ex., eller kanske från Tyskland? Svårligen lära Vichtisborna ha lust att aflöna en sådan herre. Men törhända från hemorterna? Hvarföre icke, om det låter sig göra.

7 Tyvärr låter det icke göra sig. Med undantag af Hrr organister i Vasa, Åbo, Helsingfors, Wiborg och möjligen ett par andra orter, finns i hela Finland icke en enda duglig organist, icke en som skulle hålla sitt verk i skick. Det är ett elände att se gamla och nya orgelverk i landet förstöras af klåpare, som icke äga de nödigaste musikaliska eller ens mekaniska insigter för sitt yrke. Det är hjertslitande att höra de hesa klagoljud, hvilka de ädla verken uppgifva under sina plågares misshandlingar, och om åhörarnes öron och den offentliga andaktens uppbyggelse af kyrkomusiken vilja vi ej nämna ett ord. Men å andra sidan må rättvisan till heder erkännas, att denna Hrr organisters skralhet är af dem till största delen oförskylld. Hvar ha de väl haft tillfälle att inhämta några kunskaper? Icke far man utrikes för att studera ett yrke, som på hemorten renderar sina 15, 30, låt vara 50 tunnor om året. Och hemma i landet finnes ingen anstalt, der de kunde söka en grundligare underbyggnad. Derföre nödgas de lära sin sak hvar de kunna, den ena klåparen af den andra, tills de kommit så långt att de ha en aflägsen aning om noter och kunna klinka en psalm, då de anses kompetente icke allenast att sjelfva sköta en orgel, utan ock i sin tur uppfostra andra till samma mästerskap.

8 Med all välvilja för det af så många olyckor hemsökta Vichtis och dess kyrka, föreställe vi oss derföre anslaget för en orgel vara förtidigt, innan man förvissat sig om någon, som kan spela derpå. Dugliga organister åter vexa icke på träden, de måste inhämta sin sak som man inhämtar annan musik. Vilja således – och vi tvifle ej derpå – resp. konsertgifvare använda medlen på ett sätt, som länder musiken till verkligt och varaktigt gagn, så vore väl lämpligast, om behållningen ansloges till grundande af en organistskola härstädes, hvari möjligen också klockare kunde med tiden undervisas. Nu påräknade medel vore väl otillräckliga, men början vore gjord, man finge sedan tänka på fondens förstärkning och staten funne måhända skäligt att bidraga till en inrättning, hvaraf hela landet droge nytta. För öfrigt bör man ej föreställa sig, att en sådan anstalt vore förenad med dryga kostnader. Det vore till en början nog, om härvarande musiklärare finge uppbära räntan af två eller tretusen rubel silfver såsom arfvode för lämpliga organistämnens handledning. – Ännu kan invändas, att ett finskt conservatorium i framtiden skulle innefatta äfven en organistskola. Så mycket bättre; långfredagskonserten år 1847 finge då den äran att hafva gjort den ringa början till ett stort verk.

 

 

    Kommentar

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimil