Notisen/artikeln ingår i HT 26/10 1844:|85 1|

Förhoppningar i Tullväsendet.

1 När man känner, hvika dryga afgifter Danmark kräfver af Finlands och andra länders handelsflotta, för tillåtelsen att passera ett sund, som händelsevis bestrykes af Helsingörs kanoner, men derföre icke mera tillhör Danmark, än Kanalen tillhör England,*)Tidningen »Corsaren» anmärkte för en tid sedan ganska qvickt, att Danmark, sålänge det tillika ägde Skåne, liknade en sax, som kunde klippa af sundet för utlänningen, men det vore fåfängt att numera vilja klippa med ena halfvan af saxen. måste man finna det underligt, att denna tribut ännu med tålamod erlägges af så många nationer. Ville man öfverräkna de summor, som för detta ändamål årligen subtraheras från Finlands nu så nedtryckta handelsvinst, skulle man kanske förvånas öfver de resourcer för ett inre välstånd, hvilka förspillas på utlänningen utan ringaste gagn för landet och för en pålaga, liknande den, hvilken medeltidens adel utkräfde af de köpmän, som passerade vägen förbi röfvareborgarna vid Rhen. Att Danmark äger skrala finanser, vet hela verlden; men att den öfriga verlden skall upphjelpa dessa finanser med tribut eller almosor, huru man vill benämna det, lär ingen vilja på fullt alfvar medgifva. Det är bekant, att Sverige ej längesedan tillvägabragte för sin enskilda del en nedsättning i sundstullen; Preussen och andra länder hafva likaledes underhandlat derom och förl. vår gick ett rykte, att Nordamerikanerne ville skicka en flotta för att summariskt uppgöra denna affär. Nu berättar Hamburger Correspondenten, att en Hr Lorent från Götheborg uppehållit sig i Berlin, för att samla aktier till en ångbåtskommunikation mellan Hull och Stettin öfver Götheborg och ställt detta företag i förbindelse med en kanal, som skulle förena en liten flod norr om Helsingborg med en annan liten flod söder om samma stad och såmedelst undgå passagen förbi Helsingör. Förslaget skall ha mött bifall af preussiska regeringen, som lemnat Hr Lorent förskotter för resekostnaden och undersökningen af kanal-linien. Man hoppas att svenska regeringen skall befordra företaget och tillåta alla nationers fartyg passera den nya kanalen utan tull. – Så berättas från Hamburg; det skall snart visa sig, om berättelsen är något annat än ett tidningsfabrikat.

2 En Insändare i Svenska Biet påyrkar afskaffandet af tullen på utom Sverige tryckta svenska böcker. Äfven detta är en fordran, grundad ej blott på strängaste rättvisa, utan derjemte på klokhet och ömsesidig fördel. Sverige har så länge på allt sätt försvårat och rättnu tillintetgjort Finlands export till detta fordna brödraland, att man slutligen från finska sidan nödgats vidtaga motsvarande restriktiva åtgärder och nära nog förbjuda införseln af Sveriges vigtigaste exportartikel till Finland. Att svenska bokhandeln, som ingen tull betalar, årligen drager en betydlig vinst af Finland, men finska förlager göras nära omöjliga, om de verkligen betala de dem i Sverige pålagda 33 ½ proc. i tull, är orimligt. Vill man åter kringgå författningen, – såsom man öppet gjort, i det man infört finska förlager till Sverige som makulatur och endast tryckt titelbladen i Stockholm,*)I Svenska Bibliografin heter det öppet: »endast titelbladet tryckt i Sverige».konsekvensändrat/normaliserat – så uppstår deraf alltid ett moraliskt menligt præjudikat, som, användt på andra förhållanden, leder till mindre ursäktliga eluderingar af lagen. Oklok är således denna tullstadga 1) emedan den|85 2| är onyttig och fullkomligt ändamålslös vid den finska bokhandelns ringa konkurrens, 2) emedan den föranleder alltid farliga förbigåenden af lagen samt slutligen 3) emedan den gynnar, ja uppmuntrar eftertryck af finska bokhandelsartiklar i Sverige. Båda ländernas hederskänsla har hittills, med få undantag, afböjt slikt nesligt eftertryck, men för framtiden äger man ingen säkerhet mot förläggare-industrin i denna väg. Man bör hoppas, att sedan nu äfven inom Sverige en röst höjt sig mot nämnde tullförfattning, förhållandet skall af regering och ständer jemkas i enlighet med både klokhet och rättvisa.

 

 

1. *)Tidningen »Corsaren» anmärkte för en tid sedan ganska qvickt, att Danmark, sålänge det tillika ägde Skåne, liknade en sax, som kunde klippa af sundet för utlänningen, men det vore fåfängt att numera vilja klippa med ena halfvan af saxen.
2. *)I Svenska Bibliografin heter det öppet: »endast titelbladet tryckt i Sverige».konsekvensändrat/normaliserat