Från Helsingfors. 1. Kapten Leopold i Bender

Lästext

Notisen/artikeln ingår i HT 4/2 1846:|10 1|

Från Helsingfors.

1.

1846 Januari 31.

1 Kapten Leopold i Bender.

2 Salutem! Troligen har min herre hört anekdoten om den engelske skepparen, – en af dessa ålderstegna roligheter, om hvilka Saphir säger till sin »anekdotbuse»:konsekvensändrat/normaliserat »just samma historie berättade Eva för Adam i paradiset, men Adam sade: kära du, det der hörde min mormors mor berättas af sin farfarsfar, när hon var barn.» Två skeppare sutto nemligen på källaren vid pipan och groggen, då bud kom att förlig vind blåst upp för den ena. Goddam! ropar sjölejonet, afbryter tvärt sin påbörjade historie om amerikanska kriget, rusar ut, seglar af, dröjer borta i tre år, återkommer så, besöker samma källare, finner der sin gamle vän, sin gamla pipa, sitt gamla glas, och fortfar, liksom ingenting passerat: »jaså, hvar voro vi nu? jo den gången fingo Amerikanerne på pelsen.»

3 Alltså, min värdaste kapten, har ett årtal omskiftat, åtskilligt har blifvit annorlunda, floder af trycksvärta hafva undertiden förrunnit i glömskans och makulaturkorgarnes bottenlösa svalg, men åter mötas vi på postmerkets vingar, åter upptage vi tråden af våra små skepparhistorier och säge med sjömannen: hvar voro vi nu? ...

4 Ni kan väl stundom tycka, att det ständiga themat: Helsingfors ej erbjuder någon synnerlig tillfredställelse för er besarabiska nyfikenhet. Det är väl möjligt, så som jag, af consideration för vissa omständigheter, behandlar kapitlet. Jag tror ock att vår brefvexling blefve mycket intressantare, än den tyvärr nu är, om man, som Almquist uttrycker sig, kunde »utsträcka sin hand för att gripa de azuriska ämnen, som sväfva i luften öfver menniskornas hufvuden».konsekvensändrat/normaliserat Man har påbördat mig vissa skribenters vanliga svaghet att prata snömos och velat ge min korrespondans den färg, som skulle den hvälfva sig blott kring picknickerna i Helsingfors. Andra ha förebrått mig ett vådligt skryt med vår sig så kallande hufvudstads lyx och praktlystnad, liksom ställdes dessa med afsigt i en förskönande dager. Haf besvär och återläs ett eller par af brefven; kanske skall ni döma annorlunda.

5 Likasom Ryssland äger ett Moskva och ett Petersburg, stora lifspunkter hvar för sig, men af ganska olika lynnen och bestämmelser, så äger Finland i smått ett Åbo och ett Helsingfors. I förhållandet mellan de båda städerna der och här äga intressanta likheter rum. Åbo är för Finland hvad Moskva är för Ryssland, ej blott den fordna hufvudstaden, men äfven nationalitetens vagga och stödjepunkt – om man NB inrymmer den svenska bildningen, såsom naturaliserad, en för oss nationel betydelse; – derjemte en central punkt för landets religiösa intressen, för dess handel och industri och öfverhufvud ett samhälle fastare genom sin ålder, sin inre likformighet och sitt nationela lynne. Helsingfors, som med så mycket skäl blifvit kalladt ett Petersburg en miniature, är icke blott medelpunkten för alla förvaltnings- och styrelsegrenar samt numera utgångspunkten för landets intellektuela intressen; det utgör äfven, liksom Petersburg, den nya tidens med kolossala ansträngningar gjorda försök att konstruera sig ett stamhåll och utpregla sig i en stad efter sitt lynne. Att|10 2| detta försök ännu visar sig såsom ett ofulländadt, blandadt, löst sammanhängande, inom sig olikartadt och derföre i så många fogningar vacklande, är något som faller hvarje uppmärksam betraktare i ögonen; och det kan knappt annorlunda vara. Emellertid har betraktelsen af en sådan ännu ej sammansmält, hopgyttrad och sinsemellan stridig massa af intressen och förhållanden någonting lärorikt och betydelsefullt, och det är deruti jag ville finna ett skäl, hvarföre man är skyldig skildringarne från Helsingfors något deltagande. Lägg ännu dertill, att de dock röra landets hufvudstad, och att dess lif, dess seder och dess sträfvanden alltid måste vara af stort inflytande på landet sjelft, så inser ni utan tvifvel orsaken, hvarföre jag år ut och år in till Besarabien afsänder mina, möjligen rätt magra, bulletiner härifrån.

6 Sjöfarten flöt härstädes en och annan vecka tidigare än vanligt förlidet år, emedan hamnarna redan i början af December voro isbelagda. Till början af Maj utestänger nu isen alla böcker från Tyskland och Sverige, alla lyxartiklar från Lybeck, alla russin från Mallaga och alla apelsiner från Livorno. Åtminstone har man här god tillgång på det som det finns så litet af i Petersburg – klimat. Några dagar före jul reglerade sig slädföret och har sedan varit godt. Vintern har till dato varit ärlig och barsk, som det anstår en finsk vinter. Den högsta köld, man observerat, lärer varit -27 Cels. marknadstiden. Bundtmakarne Hrr Lund och Mathson smålogo i tysthet åt det stora behofvet af vargar, räfvar och ekorrar, men andra påstå, att förtjenster äro här sällsynta nog. Tillförseln har icke varit den rikaste och torgpriserna temligen dryga. Deremot har det inre af landet nedkommit med talrika transporter af plankor, och fortfar nedkomsten, kan man bereda sig på många resor till Tyskland. En hittills ny exportartikel är papper. Tamerfors pappersfabrik har nemligen vunnit det anseende, att icke allenast betydliga quantiteter afsättas inom landet, utan jemväl någon utförsel af dess fabrikater ägt rum till Petersburg. Åtminstone har man dit förskrifvit papper för musikalier, och sålunda torde våra damer se en och annan Labitskyvals presentera sig på finska lumpor. – Med exporten från Helsingfors blir det emellertid ej något bevändt, innan kommunikationer öppnas med de stora tavastländska sjöarna – en framtidsfråga, hvilken sannolikt kommer att efterträda den om Saima kanal – ty Nyland, med all sin bördighet, lider af skogsbrist och en håglös befolkning, samt producerar nu obetydligt utöfver hvad det och Helsingfors konsumera.

7 Apropos af handel, har ni måhända af sjöfartslistorna erfarit Wiborgs allaredan stigande betydenhet. De andra städerna må se sig om, att icke Wiborg vexer dem öfver hufvudet, ty denna stad synes bestämd för en stor framtid. – Konjunkturerna i utrikes handeln förbättra sig; men det för vår finska export så önskvärda kriget mellan England och Förenta Staterna i Nordamerika synes nu åter bortsmussladt af diplomaterne. Litet frisk luft i södern vore ej ur vägen, der är ju så qualmigt. Vi här uppe ha nog af vår vinterfrost och skulle med största nöje i verlden sitta i våra schlafrockar och se de båda köpmansnationerna hårlufvas om ett stycke ödemark (Oregongebitet) i en vrå af jorden.

8 Post-reformen har med detta år trädt i verksamhet och medfört lättade förbindelser. Hvilken erkänd ofantlig vinst som ligger i kommunikationers snabbhet och underlättande, bevisas bäst af samtidens kolossala ansträngningar för detta ändamål. Önskligt vore, att tungposten flitigt begagnades, isynnerhet till spridande af bokhandelsartiklar. Få medborgare fröjda sig så mycket åt tungposten, som studenterne, de ända till dato så träget anlitade extra-postiljonerne, hvilka på sina resor från och till Helsingfors ständigt anmodats medtaga »helt små» paketer om lispunds vigt, hattaskar, kaffepåsar, grynsäckar, sockertoppar, lärftsbylten, smörbyttor och himlen vet icke allt hvad, som tyngt deras rankiga åkdon och beredt dem oupphörliga trakasserier med hästgråtare på vägen, men hvilket nu lämpligen kan afvisas med en artig anvisning till den förträffliga tungposten, på hvars skullror man afvältrar alla sina bekymmer.

9 Universitetet är åter öppnadt och föreläsningarna ha börjat. För första gången ha prisfrågor, behandlande ämnen inom philosophiska fakulteten, anslagits till täflan för de studerande. Denna tanke var sannolikt en bland de lyckligare, ty ovanan att sätta något annat till pappers, än latinska themata, är ganska allmän. Lika allmän är ovanan vid allt slags improvisation. Fordomdags funnos åtminstone en eller par Ciceroner inom studentcorpsen, hvilka anlitades vid högtidliga tillfällen och samlade concepter för en halftimmas oration under det de i två minuter betraktade en rockknapp. Nu äger man icke ens det, och med talen för skålarna vid studentfesterna är det vanligen skralt beställdt. Hvad skall man då säga om presterna nuförtiden, som uppläsa sina skrifprof från predikstolarna, i stället att hänföra åhörarne med det fria föredragets underbara makt? Det är väl möjligt, att finska nationen af naturen icke hör till de vältaliga; men öfning kunde förbättra naturens karghet derutinnan. Man höre blott en del af de väckta presterne i Österbotten och annorstädes!

10 Inom literaturen har en ögonblicklig stillhet efterträdt julmånadens ansträngningar. Tidningarna söka afbryta denna lystnad med oljudet af ett bellum omnium inter omnes, allmänt hårlufveri.*)Bland annat har Saima, bekant för sin stora förmåga att upptäcka angifvelser mot sin person, hvars minsta vidrörande framkallar jemmerfulla klagovisor, beskyllt H:fors Tidn. att vilja diskreditera henne, Saima, medelst oriktiga uppgifter om hennes prenumeranter. Har något misstag skett, så är det åtminstone ytterst ringa, ty den källa, hvarifrån H. T. hämtat sina notiser om prenumerationen på tidningarne, är den i sådant afseende mest authentiska. Den nye »Suomalainen» har ännu icke visat sig på styfva linan. Deremot har »Romanen» i Wiborg utskickat ett profblad, som, för att säga sanningen, är skralt till att börja med. Desto vackrare, om också ej alldeles färska, äro de parisiska modeplancherna, hvilka Romanen annonserar dessutom. Utgifvaren lofvar ett eftertryckligt eftertryck. Hvad säger härom den allmänna rättkänslan?

11 Musiken har njutit ferier, också den. En soirée af Hr Rongsted och några kupletter från scenen äro de enda. Hr Ganzauges kapell har gjort en polka af »studentens glada lif».konsekvensändrat/normaliserat Familjen Kirchheim underhåller hôtel de Bellevue. En musikalisk nyhet af intressantare betydelse är en af Hr Ingelius till subskription anmäld större samling af kompositioner för sång och pianoforte. Inom studentcorpsen är Hr I. känd som en outtröttlig musikförfattare, hvars första kompositioner för fyra eller fem år|10 3| sedan (»Anonym Vals»,konsekvensändrat/normaliserat m fl.) utom flera originela drag, utmärkte sig genom en viss besynnerlig knaglighet i formen, bizarra öfvergångar och hvarjehanda underliga modulationer, hvarföre de ock nog kallsinnigt emottogos. Sedan den tiden har Hr I. studerat musikens theori med allvar och flit, formen i hans kompositioner har jemkat sig efter regeln och nu först märker man i dem en frisk egendomlighet, en musikalisk inspiration och en förmåga att gifva färg och lif åt det hela, hvilket allt berättigar till vackra förhoppningar. I alla händelser är Hr I. och hans företag en sällsynt företeelse här. Må vänner af musiken och den framsträfvande talenten skänka Hr I. sin uppmuntran! Han annonserar det största musikförlag, som i ett sammanhang utkommit här i landet. Mötes det med kallsinnighet, så skall länge nog ingen riskera att utgifva annat än tjugufemkopeks polkor till jularna.

12 Theatern står i flor och blomma. Ständigt fyllda bänkar vitna, att Hr Deland med de sina lyckats tillvinna sig allmänhetens hela bevågenhet. »Läkaren» af Blanche har gifvit 5 fulla hus och ger troligen flera. Omkring den 20 Febr. afresa våra gäster till Åbo, der talrika abonnementer vänta dem. Fråga är att Hr Torslow skall hyra theatern för längre tid. Man betänke sig, innan man utestänger från Helsingfors en trupp, som är så omtyckt, för att gifva oss en annan, hvars renommé förl.förliden sommar icke var det bästa. En skral trupp har i Helsingfors att motse endast ruin. Det förljudes, att ett större tyskt operasällskap hitväntas i Mars.

13 För resten roar man sig med diverse. Polkan lefver ännu, ehuru ålderstegen. En lysande enskild maskrad och en större publik dito bidraga till salongernas konversationsämnen. På båda har man sett ett stort antal masker, men högst få andra karakterer, än titlar. »Tystnadens vältalighet» spelar vid våra maskrader en stor roll.

14 Min reverens för Svarta Hafvet. Vore än detta haf ett enda stort bläckhorn och ville ni äfven med pennor af alla örnvingar från Kaukasus utskrifva detta bläck, så skulle ni likväl ej fullständigt kunna uttrycka de känslor af sublim högaktning, med hvilka jag omfattar er person, och de silfverrublar, jag önskar i er ficka. Adieu!

 

 

  1. *)Bland annat har Saima, bekant för sin stora förmåga att upptäcka angifvelser mot sin person, hvars minsta vidrörande framkallar jemmerfulla klagovisor, beskyllt H:fors Tidn. att vilja diskreditera henne, Saima, medelst oriktiga uppgifter om hennes prenumeranter. Har något misstag skett, så är det åtminstone ytterst ringa, ty den källa, hvarifrån H. T. hämtat sina notiser om prenumerationen på tidningarne, är den i sådant afseende mest authentiska.

Kommentar

Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

Faksimil