Notisen/artikeln ingår i HT 13/5 1857:|37 2|

Sankt Henriks monument.

1 I Åbo Tidningar läses följande uppmaning:

2 »Tjugu år äro snart förlidna, sedan en fosterlandsvän uppkastade frågan, huruvida icke det ställe i Ylistaro by af Kumo socken, der, enligt traditionen, Finlands förste apostel, biskop Henrik, för våra landsmän förkunnat evangelium, borde på lämpligt sätt utmärkas. Denna fråga förföll icke heller, utan man insamlade med högvederbörligt tillstånd, genom stambok, erforderliga medel, hvilka, uppgående till 1 571konsekvensändrat/normaliserat rubel 84 kopek silfver, öfverlemnades till härvarande domkapitel, som ägde att desamma förvalta samt gå i författning om sjelfva planens ställande i verket, på samma domkapitels föranstaltande uppgjordes derefter af t. f. stadsarkitekten m. m. löjtnant Gylich en, sedermera fastställd, ritning till ett monument af sten, dit det till det mesta ännu väl bibehållna virket af den bod, som skulle tjenat biskop Henrik till predikohus, borde insättas. Utförandet af detta arbete utbjöds år 1851 på entreprenad och öfvertogs af ägaren till Kumo gård, kammarherren von Knorring, mot en summa af 1 770konsekvensändrat/normaliserat rubel och med förbindelse att monumentet borde vara färdigt till den 1 September 1853; men genom hvarjehanda hinder fördröjdes arbetet likväl så, att monumentet nu först, detta märkvärdiga år, det 700:de sedan biskop Henrik skulle bland oss predikat, står fullfärdigt och af behörig man godkändt. Ehuru det ursprungliga kapitalet emellertid varit till räntebärande papper förvandladt, har dels förberörde entreprenadsumma, dels öfrige kostnader, stigande tillhopa till 1 951konsekvensändrat/normaliserat rubel 81 kopek, så medtagit tillgångarna, att numera endast en summa af 129 rubel 61½ kopek silfver återstår. Och ännu vore medel behöfliga, dels till inlösen af ett närliggande jordstycke utaf omkring 3 kappelands vidd, dels till planering och plantering af den närmaste omgifningen och densammas förseende med tjenlig omhägnad, till hvilket allt länearkitekten Chiewitz uppgjort en vacker planritning. Vi hafva derföre ansett oss böra uppmana de fosterlandsvänner, som önska se det genom deras tillgöranden påbegynta arbetet värdigt slutfördt, att ytterligare offra en ringa skärf för ifrågavarande ändamål. Allmänhetens välvilja har visst under detta pröfningens svåra år blifvit mer än vanligt anlitad, men vi äro öfvertygade att äfven detta ringa behof ännu kan fyllas. Skulle insamlingen öfver förmodan lyckas, så att ej allenast de nu förhandenvarande behofven kunde afhjelpas och en fond för monumentets framtida underhåll bildas, utan äfven någon summa derutöfver vinnas, så vore det i sanning en vacker, det 700-åriga jubileum värdig tanke, om i Ylistaro by med dessa och framdeles insamlande medel kunde bildas en – St. Henriks skola; – då kunde en förökad betydelse vinnas åt den å monumentet anbragta inskriptionen:

Tässäkonsekvensändrat/normaliserat saarnasi Sanaa

Lunastusta lausui kerran

Pyhä, Hurskas Henrikimme,

Suomen Pispa ensimäinen.

Sana tuotti siunauksen

Kantoi kaunihin hedelmän,

Jost’ on Herralle ylistys

Henrikille muistopatsas.»

4 Så långt Åbo Tidningar. Vi ha dertill endast några få ord att tillägga.

5 St Henriks monument har väsentligen samma betydelse, som den förestående jubelfesten, nemligen att i vårt land återkalla minnet af kristendomens införande. Monumentets fulländning detta år kan derföre anses som en särskild akt af jubelfesten, såsom ett nationalmonument, mindre öfver den eller den biskopen, den eller den orten, utan öfver kristna lärans första predikan i Suomilandet.

6 Tre kappland jord, jemte någon planering och plantering, återstå, säger uppmaningen. I andra länder skulle väl ägaren till de tre kapplanden anse för en ära att skänka detta jordstycke till ett monument, hvarmed hela landet behagat hedra hans område. Men då åsigterna, kanske också möjligheten, här äro annorlunda, kunna väl aldrig medel saknas till en så ringa utgift, hvilken, fördelad på Finlands invånare, skulle utgöra vidpass en kopek på hvar hundrade person.

7 Och en vacker tanke är det visst, att möjligen låta St Henriks ord på samma plats återljuda i en St Henriks skola. Traditionen säger om det gamla predikohuset, att det aldrig kunde förstöras af tid och elementer. Något dylikt kunde sägas om en skola på samma plats. Vårdar af sten kunna falla i grus, men frön till andens förädling, utsådda hos vexande slägten, gå oberäkneligt långt genom tider och öden framåt.

8 Det är sådana monumenter vår tid framför andra älskar att uppresa. Det är sålunda äfven Finland, rotande sin bildning på kristlig grund, vill fira kristendomens 700 åriga jubelfest med organiserande af sin folkundervisning och med bidrag för hedningarnes omvändelse.

9 I Åbo är subskription öppnad i Frenckellska boklådan. I Helsingfors finnes i Wasenius & Komp:s boklåda en anteckningslista för samma ändamål: fulländandet af St Henriks monument.