En literaturs barndom

Lästext

Notisen/artikeln ingår i HT 30/11 1866:|280 2|

En literaturs barndom.

1 Från hr G. L. Söderströms tryckeri i Borgå har nyligen utgått ett litet häfte, som, jemte ett öfverraskande intresse, äger förtjensten att kasta en alldeles ny och oväntad dager öfver äldre literära förhållanden i Finland. Denna lilla bok om 163 sidor, pris 2 mark 50 penni, bär titeln:

2 »Den finsk-svenska litteraturens utveckling från universitetets invigning till utgången af det Gustavianska tidehvarfvet. Fem föreläsningar af Gabriel Lagus».

3 I det till hr F. Cygnœus dedicerade förordet, med »helsning från en gammal elev», skildrar förf. intrycket af ett antal gamla tryckta blad, hvilka han funnit i Borgå gymnasii bibliothek och som innehöllo numera okända eller förglömda literära qvarlefvor af äldre finska författare. »Jag gripes af en vemodig känsla, säger han, då jag kastar min blick på de gulnade häften, som i detta ögonblick ligga uppstaplade på mitt bord. Dessa fattiga packor, som utan ansträngning kunna lyftas af en barnahand, utgöra då en literatur. Det var då inom denna trånga vidd, som våra förfäder inrymde en god del af sin tankes strider och segrar. Om huru många gäckade illusioner vittna ej dessa glömda blad! Med stolta ord talar den ena författaren om det skrifna ordets odödlighet, huruledes Semiramis skulle glömd hvila i sin graf, om icke det skrifna ordet funnits, som burit hennes namn genom seklerna. Han har visst rätt; men han har förgätit, att också det skrifna, det tryckta ordet kan hemfalla åt glömskan. Han anade väl ej, att hans egen skrift skulle dela detta öde. Eller må vi lyssna till denna poet, som med anspråkslösa ord, men med inre stolthet lofsjunger en fager brud, viss att skörda ett bifall, som icke skall förgå med stunden. Intet menskligt öra har på nära hundra år lyssnat till hans sirliga rim; det är en tillfällighet, att det ståtliga qvädet fått en undanskymd plats i ett bibliothekkonsekvensändrat/normaliserat

4 Förf. tillägger, att boken icke är skrifven för fackmän, utan för att bland Finlands bildade familjer sprida kunskap om våra förfäders literära idrotter.

5 Detta sitt syfte har förf. också genomfört på ett vackert och anslående sätt. Han röjer en icke vanlig förmåga att beherrska sitt till arktalet ringa, men öfver halftannat sekel utsträckta material, att gruppera det efter tidstendenser och olika literaturgrenar, att belysa det med kritiska och historiska återblickar, och lyckas på detta sätt framställa en oväntadt helgjuten bild af dessa|280 3| tidehvarf, sedda från en ny sida och härtills mer eller mindre skeft bedömda. Ehuru förf. sjelf ej tillerkänner boken högre betydelse, än en lättfattlig skizz, innehåller den dels så många nya fakta, dels så många sjelfständiga vinkar till deras bedömandeoriginal: dedömande, att hans skizz, i den kännbara bristen på en skildring af dessa förhållanden ur finsk synpunkt, får ett bestående värde för vårt lands literaturhistoria.

6 Särskildt erkännande förtjenar förf. för den varma och kärleksfulla hand, hvarmed han tecknat sitt ämne. Ur det skenbart tillfälliga, lilla och obetydliga förstår han att framleta en mening, som reflekterar ett helt tidehvarf; och när han, utan att öfverskatta diktarens eller talarens betydelse, låter oss äfven i halft formlösa, smaklösa tillfällighetsstycken upptäcka en och annan gömd äkta perla, fordras dertill icke blott ett klart, utan fastmer ett varmtblickande öga. Det bör likväl tilläggas, att förf:s samling icke utfallit lönlös ens i poetiskt hänseende; ty man finner här till sin öfverraskning mer än ett citeradt stycke af sann poetisk förtjenst, tillhörande författare, hvilkas namn nästan ingen numera mins.

7 Dr Lagus har derföre med sin lilla bok afbördat en del af efterverldens obetalda skuld till de män, som i förgångna tider lefvat och verkat för Finlands bildning. Hvem säger oss, att icke vi, som nu skrifva, om hundrade år behöfva en lika varm hand, för att våra bemödanden skola kännas och erkännas utaf en efterverld? Kanske skall då, när våra namn äro längesedan förgätna och endast någon lärd literaturhistoriker i förbigående uppräknat oss i det långa registret öfver nittonde seklets skriftställare, – kanske skall då, som nu, en ädelt tänkande forskare upptäcka våra arbeten bortskymda i bibliothekernas damm och sätta sig ned att, med en vemodig känsla öfver våra illusioner, beskrifva våra försök och vår ställning i tidehvarfvet. Haf tack, okände vän efter hundrade år! Vi vilja handla med våra fäder, som du med oss!

8 Bore.

 

 

    Kommentar

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimil