Notisen/artikeln ingår i HT 30/10 1860:|129 2|

Missvexterna i Finland.

1 Följande dessa dagar utkomna skrift förtjenar allmän uppmärksamhet. Titeln lyder:

2 »Mietteitä Katovuosista Suomessa; kirjoitti A. Manninen, maaviljelyskoulun opettaja. Palkittu Suomalaisen Kirjallisuudenseuran Helsingissä korkeimmalla palkinnolla, 16 p. Maalisk. 1860.» 90 sidd. 8:o; pris 20 kop. s:rkopek silfver. (»tillagt av utgivarenTankar om missvextåren i Finland, af A. Manninen, jordbruksskolelärare. Af Finska Literatursälskapet i Helsingfors belönad med dess högsta pris den 16 Mars 1860.») Detta lilla arbete, hvarmed den finska literaturen i dessa dagar blifvit riktad, är, såsom af den långa titeln synes, en prisskrift. Förf., den om Finlands literatur och jordbruk förtjente A. Manninen, har tillegnat den hr öfversten O. Furuhjelm, som genom utfästande af priset gifvit anledning till densamma. Finska Literatursällskapet erhöll i uppdrag att granska de inlemnade arbetena, och bland flere täflande tillerkändes A. Manninen företrädet.

3 Förf. anmärker genast i sitt förord, att hvad han i sin skrift anför ej är något nytt, utan gamla bekanta saker, som han samlat på ett ställe, sina landsmän till påminnelse och gagn. Sjelfva skriften börjar han med en öfversigt af de missvexter, som härjat i Finland, hvaraf visar sig att landet i senare tider genom dem ej råkat i sådan nöd som fordom och sädespriserna numera icke varit underkastade så hastiga och så oproportionerliga vexlingar som förr. Så t. ex. steg under 1857 års missvext priset på rågen, der den var dyrast, till dubbelt mot vanliga förhållandet, då deremot rågpriset vid missvexten 1726 var sex gånger högre än under vanliga år. Sådant är glädjande företeelser och visar att missvexterna i våra dagar ej kunna vara så förderfliga som fordom, då äfven menniskor till 100 000konsekvensändrat/normaliserat tal genom dem omkommo.

4 De orsaker, som åstadkomma missvexter, delar förf. i hufvudorsaker och biorsaker. De förra har menniskan ej i sin makt att förekomma, såsom för mycken väta, torka, köld o. s. v.; de senare återkomma årligen och förorsaka derigenom landtmannen mycken skada.

5 För en lättare öfversigt af ämnet delar förf. sitt arbete i fyra afdelningar, i hvilka han granskar orsakerna till missvexterna samt botemedlen mot dem: 1) i sädesslagens odling, 2) i deras inbergande, 3) i deras förvarande och begagnande samt 4) enskilda botemedel, hvarigenom man söker lindra missvexternas följder.

6 Missvext kan förorsakas under det säden står i sin vext genom 1) för mycken väta, som åstadkommer köld, slår säden ned mot marken, framkallar rost och hvarjehanda sjukdomar i säden samt uppdrifver ogräs på åkern. Mot vätan föreslås goda diken, synnerligen täckta, djup plöjning och åkerns behöriga indelning i tegar.

7 2) För mycken torka, hvars skadliga verkningar mildras genom jordens behöriga beredning, derigenom att olika jordarter blandas med hvarandra samt åkern väl plöjes och gödes; vidare genom ett lämpligt vexelbruk, genom att fukta utsädet, genom att med vält fara öfver vårdbrodden, genom vattnande samt genom att hålla vexande skog i närheten af åkern.

8 3) För mycken köld (frost), den vanligaste orsaken till missvexter i Finland. De medel förf. föreslår mot detta onda är hufvudsakligen det ofta anförda att kärren böra uttorkas och odlas, hvarjemte han uppmanar landtmännen att bilda föreningar i sådant syfte. Derjemte omtalas andra medel, som med mer eller mindre framgång blifvit försökta för att afvärja frost från enskilda inskränktare ställen.

9 4) Hagel, blåst, oväder förorsaka förluster, mot hvilka jordbrukaren bäst skyddar sig genom assuransföreningar, hvilka förf. varmt förordar.

10 5) Förderfliga insekter, bland hvilka ängsmasken under torra vårar, men denne angriper endast naturliga ängar. Mot mask i allmänhet gagnar att jorden genom djup plöjning göres lucker och att utsädet utblandas med lämpliga ämnen.

11 6) Genom olämplig såningstid och såningssätt. På grund af beräkning för Sverige menar förf. att Finland genom felaktig såning förlorar 800 000konsekvensändrat/normaliserat tunnor säd årligen. Man säger att missvext här oftare förorsakas af för sen, än af för tidig sådd, hvarföre han uppger de omständigheter man härvid har att iakttaga.

12 7) Att marken betäckes af snö, innan den är väl frusen, inträffar stundom, och det onda härigenom förorsakas brodden kan bäst mildras derigenom att man kör härs och tvärs öfver åkern, så att snön blir uppdrifven och kölden kan verka under densamma.

13 8) Slutligen kan is stanna på åkern och förderfva den vexande säden, om den ej bortskaffas.

14 Andra afdelningen, om missvexternas orsaker genom sädens inbergande. Dessa orsaker ligga hos landtbrukaren sjelf att aflägsna genom omsorgsfullt och ordentligt skördande.

15 Tredje afdelningen, om missvexternas orsaker genom sädens förvarande. Dit räknar förf. i främsta rummet socknemagasinerna i deras nuvarande skick, emedan de hos den fattigare delen af allmogen framkalla en liknöjdhet och håglöshet, som gjort den försumlig i sitt jordbruk samt ställt den i fullkomligt slafveri för magasinet. Dessa magasiner böra derföre ändras till sädesförråder för missvextår. En annan orsak är hemtjufnad, som värd och värdinnan genom egen aktsamhet och uppmärksamhet böra hindra.

16 Fjerde afdelningen, om särskilda medel, hvarigenom man söker lindra missvexternas följder. Förf. föreslår åtskilligt: ängsodling och förbättrad boskapsskötsel, bättre jordbruk – hvarför han anför ett sätt att öfvergå till treskiftesbruk; vidare ofvan omtalade assuransföreningar mot förluster genom naturolyckor, en fri sädeshandel, förbättrad matordning och matlagning hos allmogen.

17 Skriften slutas med några ord, i hvilka förf. sammanfattat det hufvudsakliga af såväl de orsaker han i det föregående anfört till missvexterna i Finland, som af de botemedel han mot dem föreslagit.