Notisen/artikeln ingår i HT 10/5 1854:|36 3|

Vidare om Porthans Skrifter.

1 Den föreslagna nya upplagan af dessa verk har, sedan vi derom yttrade några ord, varit ytterligare omnämnd i Literaturbladet, Morgonbladet, Suometar samt nu sednast för andra gången i Åbo Underrättelser och Åbo Tidningar. Öfverallt har den blifvit behandlad med värma och värdighet. Åbo Tidningar ensamt, i deras sednare artikel, ha af nitälskan för ämnet låtit förleda sig till utfall vid sidan af saken, och derpå kan saken endast förlora.

2 Ty frågor som denna måste behandlas med pietet. Der alla äro ense om hufvudsaken, må de olika åsigterna sämjas i godo om sättet. Det är dock af ringa vigt, om en vill ha latin, en annan svenska, en tredje finska. Det vigtiga är att en stor mans minne hedras och att hans verk, till lärdom och föredöme, åter bringas i dagen inför en större krets. Alltför ädelt är detta ämne, att blifva föremål för något som har ens skenet af käbbel.

3 Litbl. och Mbl. ha riktigt anmärkt hvad som och förstås af sig sjelf, att ett urval bland mängden af Porthans skrifter är af nöden. För tydlighets skull kunde tilläggas, att endast de Porthans arbeten, hvilka beröra finska språket och finska historien, torde komma i fråga att ånyo uppläggas. Och äfven bland dessa skrifter lärer ett urval blifva oundvikeligt.

4 Ltbl., Mbl. och Hfors Tidn. öfverensstämma alla uti att förorda den nya upplagans utgifvande endast på ett språk, då deremot Åbo bladen vilja ha flera.*)Å. U. reservera sig mot vår uppgift, att de skulle endast förordat en svensk öfversättning. De godkänna Å. T:s förslag om den finska öfvers., men önska dessutom en svensk öfvs. Således Porthan på tre språk. Påtagligen ha Åbobladen dervid mera tänkt på det önskvärda, än på det möjliga. Man kan på goda skäl beräkna den nya upplagan, på ett språk och med behörigt urval, till omkring 150 ark. Detta gör, à 10 rubel arket, som är det lägsta för en i någon mån nitid upplaga, 1 500konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver för papper och tryck. Fördubbla denna kostnad medelst en öfversättning vid sidan, lägg dertill öfversättarens arfvode m. fl. depenser, och vi tro att nödvändigheten af ett enda språk ej behöfver ett klarare bevis.

5 Det är sannt att det gifves en högre kalkyl än ziffrornas och att det fosterländska intresset åstadkommit märkeligare ting än så. Men dertill fordras en allmän och klar öfvertygelse om nödvändigheten, om gagnet af det man vill genomdrifva. För en upplaga på flera språk talar ingen sådan öfvertygelse. Derföre vore det oklokt att af landet begära en fördubblad uppoffring, hvilken sannolikt skulle göra hela företaget om intet.

6 Der ett lands materiela krafter äro ringa, böra de med omsorg riktas dit der de frambringa största allmänna gagn. Vill man utvidga planen för det literära företag, som nu är å bane, så är det väl rättast, att, som Mbl. antydt, förorda utgifvandet af samtliga vigtigare äldre källor, Scarins, Bilmarks, Jac. Tengströms, Franzéns m. fl:s arbeten, hvilket, med nödigt urval, ej fölle sig svårare än att utgifva Porthan på tvenne språk.

7 Morgonbl:s förslag må tillsvidare göras beroende af det deltagande den nya upplagan af Porthan förmår tillvinna sig. Hvad angår det omtvistade språket i den sistnämnda, öfvergå vi till Litbl:s och Mbl:s åsigt, att upplagan bör återgifvas på dess ursprungliga tungomål latinet, hufvudsakligen derföre, att en fullständig öfversättning skulle möta betydliga svårigheter och likväl ej kunna göra anspråk på den noggrannhet, som fordras af historiska källor.|36 3| Den icke ringa fördelen af en allmännare spridning till läsare utom latinets område måste då öfverlemnas åt enskild företagsamhet, och vi önska uppriktigt, att biskopskrönikan en dag, med ett sammandrag af dess vigtigaste noter, blefve tillgänglig både på finska och svenska språken.

8 Ögonblickets distraktioner ställa hela frågan på framtiden. Så har äfven Literatursällskapet vid dess sednaste möte uppfattat den. Må vi hoppas att denna framtid likväl är nära, d. v. s. i höst. Frågan är i alla fall en af dem, som kunna uppskjutas, men icke förfalla.

9 Frågan bör icke urarta till en tvist mellan finska och svenska språken om Porthans qvarlåtenskap. Gäller det öfversättningen, så blir hela diskussionen sannolikt öfverflödig, af det enkla skäl, att ingen öfversättning (af större omfång) kommer i fråga. Gäller det åter de båda språkens område i Finland, kan tvisten taga så stora dimensioner, att man för den förgäter det ursprungliga ändamålet.

10 Der olika meningar uppstå, är det af vigt att man förstår och respekterar hvarandras öfvertygelse. Man kan älska det finska modersmålet lika högt, följa dess framsteg med lika intresse, äfven om man icke ännu anser det lämpligt i lärda undersökningar om 6 eller 8 volymers vidd.

11 Svenskan har behöft sekler, innan den förmått emancipera sig ur latinets öfvermakt på det lärda området. Finskan, vi hoppas det, skall icke behöfva så lång tid, för att på samma område lösgöra sig ur svenskans inflytande. Men det språk, som alltifrån abcboken intill universitetet nästan uteslutande fört lärdomens och bildningens talan, blir icke »antiqveradt» på ett eller på två decennier. Generationer måste dö ut och lemna platsen åt andra med nya åsigter, allsidigare beröring med det tungomål, som tagit inteckning i framtiden. Dettas friska blommor skola en dag blomstra herrligt opp, men de skola göra det öfver grafvarna af en förgången tid.

12 Tilldess låtom oss arbeta af alla krafter på att rycka denna framtid så nära som traditionens seghet tillåter; låtom oss nedlägga deri hela fosterlandskärlekens glöd, hela lifskraften utaf en fruktbar idé; men låtom oss icke missförstå dem, som, med samma kärlek och samma slutliga mål, äro af olika tankar om det mindre väsendtliga, tillfälliga och öfvergående – tid och sätt.

 

 

1. *)Å. U. reservera sig mot vår uppgift, att de skulle endast förordat en svensk öfversättning. De godkänna Å. T:s förslag om den finska öfvers., men önska dessutom en svensk öfvs. Således Porthan på tre språk.