Från Helsingfors. 2. Kapten Leopold i Bender

Lästext

Notisen/artikeln ingår i HT 4/3 1848:|18 1|

Från Helsingfors.

2.

1848 Februari 29.

1 Kapten Leopold i Bender.

2 Tiden har i dag fallit ur sina hakar, vi lefva i skottår och skrifva den 29 Februari. Märk tidehvarfvets ofantliga upplysning: detta datum förundrar numera ingen, ty alla äga nu almanackor och, hvad mera är, alla förstå sig på dem. Lefve ännu engång den ofta beprisade almanackan! hon är den oskyldigaste skrift jag känner öfver samtidens historia; det finns i henne intet spår till rabulism, och likväl har hon en afsättning alldeles som vore hon en roman af Eugéne Sue eller en politisk predikan af Lamennais. Man talar om folkskrifter, man nitälskar för en nationalliteratur; jag frågar: hvar finns den folkskrift, som bättre än almanackan lyckas intränga i den ringaste hydda? hvar den literatur, som skulle vara mera nationel, än hon? Sannerligen, min kapten, om ni eller jag törstade efter popularitet, om vi brunne af begär att gagna vårt land (och rikta vår börs), om vi ändtligen rätt styggdes vid dagens förvirrade skrik på reform och åter reform, hvad kunde vi bättre företaga oss, än att skrifva almanackor? ...

3 Oansedt all beskedlighet af almanackan, har emellertid skottåret 1848 härtills visat sig ganska bullersamt. Man tycker det är farligt att promenera på Helsingfors’ trottoirer vårtiden: man vet icke hvilken stund en snölavin nedstörtar öfver ens hufvud från taken. Lika illa ut äro nu alla politiska kannstöpare på sina europeiska promenader: de veta icke hvilken stund en konstitution regnar pladask ned öfver dem, liksom från månen. Danmark, Neapel, Sardinien och – Monaco! Detta allt inom en månad. Räknadt per år, skulle man således få 48 konstitutioner om året och på ett sekel 4 800konsekvensändrat/normaliserat; besynnerliga utsigter för statistiken! Nej, det finns icke mera något otroligt. Hvem kan förvissa oss att icke Mehemet Ali i morgon klipper sitt skägg och påfven i öfvermorgon gifter sig med en abbedissa?

4 Här i vårt lilla gömda Finland bekymra vi oss icke särdeles om allt detta. Slädföret i Österbotten och smörpriserna i Helsingfors ha för oss en mycket reelare betydelse. I förmodan att ni delar vår smak för pikanta nyheter af detta slag, bör jag ej fördölja, att ju vintern härtills herrskat lika mildt, som någon konstitutionel konung strax före en riksdag. Medan man i Paris för första gången på 14 år åkt skridsko på Seinen, ha vi nordboer lefvat ute i kammartemperatur, väl stretat i blåst och slaskat i flödvatten, men knappt en enda gång sett den mest framstående delen af vårt ansigte rodna under inflytandet af en äkta nordisk frost. Sent snölades vägar och stigar detta år; dock är nu trafiken i sitt bästa. Torgpriserna äro ovanligt lindriga, och det oerhörda|18 2| har inträffat, att smöret här icke gäller mer än 6: 50 och 6 Rub. banko pundet, medan det stundom gått till nära dubbelt. Stode likväl viktualiehandeln – jag hade så när sagt handeln – på en mera reglerad fot och funnes det bland de handlande sjelfva någon enighet, icke blott en äflan att ensam vinna så mycket som möjligt, så vore det icke svårt att förekomma en så omåttlig fluktuation, som här äger rum i torgpriserna, och hvarigenom ena dagen producenten, den andra åter konsumenten nödvändigt måste komma till korta. Låt t. ex. smörpriset aldrig gå under 7 och aldrig öfver 7: 50konsekvensändrat/normaliserat banko, så bör ingendera hafva skäl att klaga.

5 Ni ser, min kapten, hvart vi kommit apropos af konstitutionerna i Danmark och Neapel. Det är den vanliga tankegången här i Hyperboreernasoriginal: Hyperboeernas land. Men apropos af banko, så tör ni ha godheten underrätta våra landsmän i Besarabien, att de finska bankoassignationerna efter den 1 Juli 1849 upphöra att gälla som annat att kuriositeter. Jag ville tillägga den önskan, att prester, kronofogdar, länsmän och andra i vårt land, som stå i ständig och direkt beröring med allmogen, ville flitigt påminna denna att invexla de der gamla minnesmärkena, ty finska bonden är i stånd att höra en sak sina tjugu gånger pålysas i kyrkorna och likväl sofva på saken ett par år, innan han kommer sig till att för den taga ett steg. Ni torde äfven ha förnummit, att lånen ur bankens hypotheksfond inskränkas och fattig- och arbetshusfondens 450 000konsekvensändrat/normaliserat rub. S:rrubel silver dragas ur allmänna rörelsen, för att insättas i kreditanstalterne. Bedrar jag mig icke, så stå studenter eller f. d. studenter för högst betydliga summor bokförda hos denna fond, och det skall blifva intressant för borgesmännen, att vid detta tillfälle röna lysande prof på vänners och klienters punktlighet i affärer.

6 Den imposanta ruin, som pryder alla panoramor af Helsingfors, Skatudden, var nyligen på vägen att stryka med i en eldsvåda; dock bevarades underbarligen den pittoreska fornlemningen. Detta påminner mig om brandvakterna och ett vackert påhitt af Chefen för denna korps, Hr Laurent. Den erfarenhet, att årligen flera af korpsens 120 medlemmar dö i uselhet, gaf Hr Laurent anledning att föreslå, det hvarje brandvakt qvartaliter måste inbetala 5 kop. silfver till en kassa, hvarifrån de aflidnes enkor sedan kunde erhålla begrafningshjelp. Sedan den 1 April 1840 ha medelst sådana frivilliga afgifter 32 rub. 50 kop. silfver influtit, och 12 sterbhus hafva deraf erhållit en i nödens stund välkommen hjelp af 2 rub. silfver hvardera.

7 Vid Universitetet visade inskriptionen den 19 Febr., ehuru senare än annars, en ovanligt låg ziffra af närvarande studenter, 384. Om jag ej missminner mig, understiger detta antal med 3 minimum på de sednare åren 387. Några få hafva sedan tillkommit.tillagt av utgivaren Universitetets Vice Canceller, som vid detta tillfälle lät för sig presentera studerande korpsen afdelningsvis, behagade dervid i ett tal, som på ungdomen gjorde lifligt intryck, uttala de på engång allvarligaste och humanaste tankesätt, försäkrande bland annat, att kunskaper och talenter ensamt skulle genom H. Exc.’Hans Excellens medverkan vid universitetet vinna uppmuntran.

8 Åter har en af detta lärosätes veteraner afgått, i det Professor J. J. Tengström sökt och vunnit afsked såsom emeritus. Lärostolen i philosophien är följaktligen anslagen ledig. Österbottniska afdelningen, som i den afgående saknar en högt älskad Inspector, samlades en festlig afton för att säga den vördade, nyss så hårdt pröfvade läraren ett tacksamt farväl.

9 Akademiska Läseföreningen synes ha vunnit i lif och intresse, sedan 5 afdelningar mangrannt deri deltaga. Jag har förgätit nämna, att redan i slutet på förra vårterminen 12 äldre och yngre academici förbundo sig att turvis hålla föredrag, samt att dessa togo sin början under hösten och sedan fortfarit hvarje fredagsafton. Så hafva härtills Prof. Nervander beskrifvit lagarna för väderleken och Prof. Rein en resa till Königsberg; Dr Berndtson har hållit ett föredrag i esthetiken; Stud. O. Schauman föreläst en biografi öfver O’Connel; Dr Tigerstedt lemnat en teckning af äldre och nyare författare i finsk historie; Mag. Elmgren utvecklat historiens väsende och rätta ståndpunkt i den moderna bildningen m. m. Bland tidskrifter har Föreningen jemväl reqvirerat Vetenskaps Akademiens i S:t Petersburg Bulletin Scientifique.

10 Finska Konstföreningen firar den 10 Mars andra årsdagen af sin stiftelse. Om dess verksamhet torde årsberättelsen närmare upplysa. Emellertid är det fägnesamt, att flera nya deltagare under året tecknat sig.

11 I Musik har man haft Hr Allners concert, samt en symphoniförening och Hr Ganzauges ganska besökta concertbaler. Det musikaliska skriftställeriet både i noter och tryck har här pauserat, men synes allt fortlefva i Åbo. Emellertid har här, under Hr Pacii nitiska ledning och flera musikälskares medverkan, en större sångförening organiserat sig, till hvars engång i månaden tillämnade allmänna sångföreningar, talrika åhörare af alla bildade klasser, mot bestämda afgifter, äga tillträde.

12 Theatern å sin sida har varit ganska verksam, och Hr Berndtsons »I det gröna» gaf 4 fulla hus efter hvarandra. Den 28 i denna månad lemnade Hr Deland staden. Belåtenheten var ömsesidig. Å ena sidan har Hr D. haft en öfverhufvud god sejour; theatern besöktes icke med passion, som under Fru Wilsons eller Mamsell Lindmarks lysande period, men likväl jemnt. Ingen pjes, utom de inhemska, gafs flera än 4 gånger, men de flesta 3 och sällan för glesa hus. Å andra sidan hade publiken skäl att vara nöjd, såvida den ej stegrar sina anspråk utöfver billigheten. Repertoiren, det är sannt, hade inga egentliga glanspunkter; för min del kan jag ej heller gilla bemödandet att bjuda publiken idel nyheter, och jag tror att flera af de bättre äldre pjeserna kunnat med fördel återupptagas. Ensemblen var emellertid, om icke alltid i musikaliskt, dock i sceniskt hänseende, merändels god, och jag vore frestad att påstå, det ingen annan här sedd trupp haft att bjuda på så jemna, till en del så lyckliga talenter, som denna. Utom truppens äldre bekanta notabiliteter, medförde Hr Deland denna gång äfven Hr Hessler med fru, med nöje återsedda. Bland de förra befunnos Hr och Fru Lagerqvist ha betydligt upparbetat sig, äfvensom Hr och Fru Isbergs samt Hr Sjöbergs anspråkslösa talenter, så mycket hellre förtjena erkännas, som de både af publik och tidningar synts föga bemärkta. Till ursäkt för de vanligen magra och flyktiga bedömanden, man om theatern läser i våra tidningar, bör erinras, att dessas utrymme är alltför trångt för en utförligare kritik, som endast kan intressera ortens publik.

13 Om, som ryktet förmält, en tysk trupp ämnar sig hit under ryska fastan, kan jag ej med visshet försäkra. Deremot är man betänkt på fyra sällskapsspektakel|18 3| för småbarnskolan, – ett företag, hvilket bör så mycket bättre slå an, som samtliga dervid tillämnade pjeser, 7 eller 8 till antalet, dels finska, dels svenska, äro inhemska originaler, bland hvilka endast ett, »Fennomanen» af Hr Berndtson, är förut kändt. Bland de öfriga tillåter jag mig att nämna en »prolog»;konsekvensändrat/normaliserat »Mamsell Aurelia eller hvart leda romantiska griller?» »Kapten på Trekanten»;konsekvensändrat/normaliserat »Kärlek och vänskap»;konsekvensändrat/normaliserat »Sisaren sukkelus» samt ett par andra finska pjeser, hvilkas titlar jag ej har mig bekanta. Representationerna äro ämnade att gifvas i theaterhuset. Önskligt vore, att alla de små betänkligheter, som möta företag af denna art, för den goda sakens skull må undanrödjas. Och hvad säger Min Herre om denna så godt som ur ett intet uppblomstrande inhemska dramatik?

14 Bland samtalsämnen för öfrigt må nämnas en begrafning (Kommerserådet Sinebrychoffs). Den omtalas för sin ofantliga kostnad, emedan den aflidnes stoft hitförtes från Tver, der han dog, och lysande begrafningshögtidligheter dervid ägde rum på tre ställen, nemligen i Tver, Petersburg och Helsingfors. På alla tre orterna lära de särdeles dyrbara täcken, som höljde båren, ha skänkts till kyrkorna, och för att gifva ett begrepp om omfånget af högtidligheten, kan nämnas, att, enligt sägen, 200 skålpund konfekt dervid konsumerats endast i Helsingfors.

15 För att dock sluta med något gladare, får jag äran rapportera om ett slädparti i stor skala för en vecka sedan. Tåget bestod af hundrade hästar och ekipager, dock icke alla inviterade. Snön föll i stora flingor och lade sin hvita oskuld på damernas blommor och sidenhattar, men de unga buro med småleende tålamod de improviserade kokarderna och ryktet förmäler, att temperaturen under siden- och räfskinnskapporna i mer än en släde stigit betydligt öfver fryspunkten. Lefve den nordiska vintern! Au revoir, min kapten!

 

 

    Kommentar

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimil