2 Vänliga helsningar från illusionernas verld! Från verklighetens område har jag ringa att förtälja, ty Helsingfors lefver i töcknen.
3 Hvem är den store, som går öfver jorden utan fötter och vingar och sväljer haf och land och icke aktar konungars bud, men rädes för en vindpust?
4 Dimman har sitt behag för målaren och poeten; den förre koketterar med sina halfdagrar, den sednare med sina mystiska dimbilder. Men krönikskribenten, berättaren af dagens tilldragelser, vill gerna skåda allt i ljus och sanning. Och sanning och ljus – förgäfves söker ni dem i dimmornas riken.
5 Man skulle tro sig vara i London, i denna de ständiga dimmornas stad, der hafstöcknen breda öfver halfva året sitt flor och stenkolsröken sväfvar som en sky öfver husen, när dagarna klarnat. Men – denna föreställning upplöser sig, som mången annan, i dunst. Med London ha vi endast dimman gemensam. Hvarje höst plägar denna gäst från hafvet infinna sig här, men i år kommer den tätare och oftare, än någonsin. På ljusa dagen känner man icke en vän, som går på andra sidan gatan, men torn och kupoler glimma, det oaktadt, i solskenet, ty tjugu alnar ofvanför menniskornas hufvuden upphör dimmornas rike. – Torr och blåsig var förra hälften af Oktober; sednare hälften töcknig och mild. Helsotillståndet har varit tillfredsställande, fast choleran och potatessjukan fortfara att vara i allas mun. Skrämda rykten korsa hvarandra, och likväl är man i allmänhet ganska lugn; en finsk vinter, menar man, är icke särdeles inbjudande för den ovälkomne gästen från Ganges stränder.
6 Höstens taflor äro för öfrigt lika: trafik i hamnarna, prutande på torgen, vinterförråder i visthusen, vassbuk och laxfjerdingar i alla värdinnors mun. Dagligen anlända Lübska rariteter; Helsingfors förser nu dermed halfva landet. Pris vare bristen på en solidare handel, här känner man föga af de ryktbara engelska bankrutterna, dervid dagligen hus fallera, för hvilkas penningar man nyss kunnat inköpa Finlands hela hufvudstad med alla dess fartyg och krambodar dertill. Mera anledning hafva Åbo, Björneborg och de flesta Österbottniska städerna att frukta den engelska kreditens fall. Det torde ej vara allom be|86 2|kant, att en ej obetydlig del af den finska handelsflottan är bygd och utrustad med engelska penningar, att engelska förskotter till ansenligt belopp cirkulera i den finska handelsrörelsen. Så är det likväl, och en contre-coup af de kolossala bankrutterna kan ej undgå att kännas äfven på vår rörliga vestra kust. Här i Helsingfors är man lugn, blott pengarna ligga tillreds för Tysken höst och vår. Ja stadens rörelse synes taga vidsträcktare fart; ett bolag har uppköpt Lindebergska varfvet, och beställningar på nybygnad af åtskilliga mindre örlogsfartyg lära här komma att effektueras.
7 Någon uppmärksamhet, men kanske ej så mycket det förtjenar, väcker här det snart beramade landtbruksmötet i Åbo. Finnen är nordens förste och ihärdigaste åkerbrukare, det är sannt, men också dess oefterrättligaste. Tuktomästare har han ej saknat: förgäfves ha hushållningssällskaper och almanackor sökt vända, plöja och med nya idéer beså hans stenbundna förstånd. Låt se om landtbruksmötet lyckas bättre. För bönders enfald är det väl ej direkte ämnadt och den jordbrukande herremannaklass, som ensam är tillgänglig för bättre methoder, består till större delen af tjenstemän, som ha mycket annat att syssla med. Med allt detta lärer ingen tvifla, det ju mötet kan uträtta mycket godt, ehuru de goda fröna kastas spridda hit och dit. Men det goda, som uträttas, beror mindre deraf, att en och annan herreman inhämtar nya åsigter och använder dem i sitt landtbruk, än deraf, att dessa herremän ställa sig i en närmare, förtrolig och på intet vis tillkonstlad förbindelse med allmogen samt med godt tålamod öfverlemna åt denna att sjelf på nära håll öfvertyga sig om ändrade methoders företräde framför de gamla.
8 Bland industriela framsteg förtjenar nämnas, det boktryckaren Lundström i Vasa införskrifvit den första snällpress i landet och att jemväl Hrr Frenckell & Son lära vara betänkta på en dylik i Helsingfors. Bokhandlaren Öhman, af hvars företagsamhet man åt detta håll har mycket att hoppas, är nu, för sin helsas skull, rest till södra Europa. Ett lånebibliothek har under månaden öppnats i Helsingfors af Hr Palm och synes tillvinna sig förtroende för billiga priser och till en början sorterade förråder.
9 Äfven spörjes att Allmänna Brandstodsbolagets försäkringssumma uppnått den i Finland enorma höjden af 6 millioner 800 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel Silfver samt att bolaget till försäkring af lösegendom med goda apparanser motser sitt definitiva grundläggande.
10 Bispevalet är, som ni torde känna, utsatt till den 1 nästk. December och såmedelst förstummas ryktena om en snart skeende delning af erkestiftet. Att denna plan, om ock uppskjuten, icke är till fullo öfvergifven, tror man sig kunna förutse, och märkvärdig är, i afseende å detaljerna af delningen, en af framl. erkebiskop Tengström ampelt lofordad artikel i Mnemosyne för 1819 N:o 26, 28.
11 Vid universitetet har närvarande studenters antal befunnits ovanligt litet (385), om ock några ha inträffat efter inskriptionen. Märkvärdigt är detta minskade antal under en tid då i elementarskolorna eleverna så ökas, att man i Åbo erhållit nådigt tillstånd till en fördelning af skolan i tvenne. Om jag ej misstar mig, ökas ej heller gymnasiernas elever i samma progression, och man lärer då få antaga, att flera än förr sluta sin kurs i elementarskolorna, utan att gå längre, hvilket väl för den allmänna bildningen i så måtto är bra, att äfven de, som ej ha råd att kosta på sig en högre kurs, dock vilja inhämta någon bildning i de lägre läroverken. Här vid universitetet ha de s. k. privatisterne äfven denna termin lidit stora nederlag i studentexamen, – en förnyad anledning för föräldrar, att icke, af fåfängelig tro på sina herrar söners snillegåfvor eller af den än fåfängeligare och i alla afseenden högst okloka önskan att vilja ha de sina till studenter så tidigt som möjligt, låta dem gå förbi de högre, väl strängare och tid upptagande, men också grundligare elementar-läroverken.
12 I literär väg har man Hrr Widerholms och Thomsons kontrakt om eftertryck af »Svenska Parnassen»; vidare diskussioner om kyrkolagförslaget, mot hvilket många och, som det vill synas, väl grundade betänkligheter yppat sig; vidare Hr Stenbäcks »Traktater», Hr Laurells »Wäktare», Hr Hedbergs vederläggning af »verkläran», samt flere folkskrifter af Hr Sadelin, hvaraf synes att den theologiska och asketiska literaturen denna gång haft öfverbalansen; vidare ej mindre än fyra små dramatiska stycken af Hr Judén: »Kaini», »Judithi», »Josephi» – och »Tuhkapöperä», samtliga utkomna i Wiborg, elegant tryckta och brocherade med förgyllda titlar; vidare andradels utkomna, dels förväntade finska skrifter, såsom »Uskontunnustus», »Biblian Historia», »Asianajaja»original: »Asianaja» (bearbetning af Unge Juristen), en svensk, finsk och tysk tolk af Lönnrot, »Genoveva», i öfvs. m. m. samt slutligen innan julen: »Yngligen» af J. G. Leistenius (pendant till »Pojken») »Necken» af F. Berndtson och, om ryktet icke ljuger, en poetisk kalender äfven i Åbo.
13 I musik endast Fru Hultins vackra och poetiska, men – ty det hör till poesin – föga besökta concert på harpa. Symphoniföreningen väntas träda i verksamhet innan kort.
14 På theaterns tiljor Hr Fredrik Deland med en trupp af inalles 26 personer. De sex representationer här gifvits till dato ha endast kunnat bekräfta äldre omdömen om denna trupp, dess jemna ensemble, dess öfverhufvud flitiga och lyckliga studier af sin konst. Man måste ordentligen »arbeta som en häst», för att instudera så många och så olikartade roller, som t. ex. Hr Broman. Än mer: man måste ha stor vana och mycken kärlek för sin konst, för att icke af detta myckna arbete göra något dragaraktigt. Så mycket högre värderar man en skådespelare, som oupphörligt bytande form och själ, likväl, som Hr Broman, lefver in sig i alla dessa Proteusskepnader. Det bör dock tilläggas, att Hr Deland i vissa partier af rollfördelningen är i tillfälle att skiftevis vexla personalen och derigenom bereda sujetterna någon hvila. Repertoiren lofvar att blifva god och har härtills haft ett närmare intresse genom tre svenska originaler, hvilka, hvad man än må säga, i sin lokala färg hafva något som anslår här i Finland. I dekorationer har Hr Deland mera att bjuda på, än man här varit van vid, och sjelfva belysningen af både salong och scen har vunnit genom egna lampor, dem Hr Deland medfört från Sverige. Några förändringar i salongen äro derjemte vidtagna af direktionen för theaterhuset, såsom första logeradens utsträckande ända till avantscenen och länstolarnas förökande på parterrens bekostnad, hvarigenom dels nya, dels beqvämare platser inredts för åskådarne. Tre qvällar i veckan ser man nu en fylld salong, och detta kommer sannolikt att fortfara.
|86 3|
15 För öfrigt min värdaste kapten, äga vi att bjuda på Hr Hesses dresserade »Le Schwall*)Märk: nymodigt och rabulistiskt skrifsätt i stället för Cheval.Tartar eller den fyrbente räkenmästaren», som spelar preferans i kapp med en vice häradshöfding, och Hr Bernabo's »afrikanska piggsvin» samt »norrska björn», ett djur, hvilket kommer att afskrämma alla gentilhommer i Helsingfors från att göra Hr B:s bekantskap, samt många andra rariteter, Fru Carlsons ohyresmedel icke att förglömma denna tid, när mången haft svårt om hyresmedel. Jag vore charmerad af att inbjuda Min Herre för att profitera af allt detta, men som ni dervid ofelbart skulle bryta nacken på den oefterrättliga vägen mellan Gammelstaden och Helsingfors, så gör ni, genom att qvarblifva i Besarabien, en tjenst åt er sjelf och åt er korrespondent. Au revoir.
*)Märk: nymodigt och rabulistiskt skrifsätt i stället för Cheval.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Från Helsingfors.
7.
1847 Oktober 29.
1 Kapten Leopold i Bender.
2 Vänliga helsningar från illusionernas verld! Från verklighetens område har jag ringa att förtälja, ty Helsingfors lefver i töcknen.
3 Hvem är den store, som går öfver jorden utan fötter och vingar och sväljer haf och land och icke aktar konungars bud, men rädes för en vindpust?
4 Dimman har sitt behag för målaren och poeten; den förre koketterar med sina halfdagrar, den sednare med sina mystiska dimbilder. Men krönikskribenten, berättaren af dagens tilldragelser, vill gerna skåda allt i ljus och sanning. Och sanning och ljus – förgäfves söker ni dem i dimmornas riken.
5 Man skulle tro sig vara i London, i denna de ständiga dimmornas stad, der hafstöcknen breda öfver halfva året sitt flor och stenkolsröken sväfvar som en sky öfver husen, när dagarna klarnat. Men – denna föreställning upplöser sig, som mången annan, i dunst. Med London ha vi endast dimman gemensam. Hvarje höst plägar denna gäst från hafvet infinna sig här, men i år kommer den tätare och oftare, än någonsin. På ljusa dagen känner man icke en vän, som går på andra sidan gatan, men torn och kupoler glimma, det oaktadt, i solskenet, ty tjugu alnar ofvanför menniskornas hufvuden upphör dimmornas rike. – Torr och blåsig var förra hälften af Oktober; sednare hälften töcknig och mild. Helsotillståndet har varit tillfredsställande, fast choleran och potatessjukan fortfara att vara i allas mun. Skrämda rykten korsa hvarandra, och likväl är man i allmänhet ganska lugn; en finsk vinter, menar man, är icke särdeles inbjudande för den ovälkomne gästen från Ganges stränder.
6 Höstens taflor äro för öfrigt lika: trafik i hamnarna, prutande på torgen, vinterförråder i visthusen, vassbuk och laxfjerdingar i alla värdinnors mun. Dagligen anlända Lübska rariteter; Helsingfors förser nu dermed halfva landet. Pris vare bristen på en solidare handel, här känner man föga af de ryktbara engelska bankrutterna, dervid dagligen hus fallera, för hvilkas penningar man nyss kunnat inköpa Finlands hela hufvudstad med alla dess fartyg och krambodar dertill. Mera anledning hafva Åbo, Björneborg och de flesta Österbottniska städerna att frukta den engelska kreditens fall. Det torde ej vara allom be|86 2|kant, att en ej obetydlig del af den finska handelsflottan är bygd och utrustad med engelska penningar, att engelska förskotter till ansenligt belopp cirkulera i den finska handelsrörelsen. Så är det likväl, och en contre-coup af de kolossala bankrutterna kan ej undgå att kännas äfven på vår rörliga vestra kust. Här i Helsingfors är man lugn, blott pengarna ligga tillreds för Tysken höst och vår. Ja stadens rörelse synes taga vidsträcktare fart; ett bolag har uppköpt Lindebergska varfvet, och beställningar på nybygnad af åtskilliga mindre örlogsfartyg lära här komma att effektueras.
7 Någon uppmärksamhet, men kanske ej så mycket det förtjenar, väcker här det snart beramade landtbruksmötet i Åbo. Finnen är nordens förste och ihärdigaste åkerbrukare, det är sannt, men också dess oefterrättligaste. Tuktomästare har han ej saknat: förgäfves ha hushållningssällskaper och almanackor sökt vända, plöja och med nya idéer beså hans stenbundna förstånd. Låt se om landtbruksmötet lyckas bättre. För bönders enfald är det väl ej direkte ämnadt och den jordbrukande herremannaklass, som ensam är tillgänglig för bättre methoder, består till större delen af tjenstemän, som ha mycket annat att syssla med. Med allt detta lärer ingen tvifla, det ju mötet kan uträtta mycket godt, ehuru de goda fröna kastas spridda hit och dit. Men det goda, som uträttas, beror mindre deraf, att en och annan herreman inhämtar nya åsigter och använder dem i sitt landtbruk, än deraf, att dessa herremän ställa sig i en närmare, förtrolig och på intet vis tillkonstlad förbindelse med allmogen samt med godt tålamod öfverlemna åt denna att sjelf på nära håll öfvertyga sig om ändrade methoders företräde framför de gamla.
8 Bland industriela framsteg förtjenar nämnas, det boktryckaren Lundström i Vasa införskrifvit den första snällpress i landet och att jemväl Hrr Frenckell & Son lära vara betänkta på en dylik i Helsingfors. Bokhandlaren Öhman, af hvars företagsamhet man åt detta håll har mycket att hoppas, är nu, för sin helsas skull, rest till södra Europa. Ett lånebibliothek har under månaden öppnats i Helsingfors af Hr Palm och synes tillvinna sig förtroende för billiga priser och till en början sorterade förråder.
9 Äfven spörjes att Allmänna Brandstodsbolagets försäkringssumma uppnått den i Finland enorma höjden af 6 millioner 800 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel Silfver samt att bolaget till försäkring af lösegendom med goda apparanser motser sitt definitiva grundläggande.
10 Bispevalet är, som ni torde känna, utsatt till den 1 nästk. December och såmedelst förstummas ryktena om en snart skeende delning af erkestiftet. Att denna plan, om ock uppskjuten, icke är till fullo öfvergifven, tror man sig kunna förutse, och märkvärdig är, i afseende å detaljerna af delningen, en af framl. erkebiskop Tengström ampelt lofordad artikel i Mnemosyne för 1819 N:o 26, 28.
11 Vid universitetet har närvarande studenters antal befunnits ovanligt litet (385), om ock några ha inträffat efter inskriptionen. Märkvärdigt är detta minskade antal under en tid då i elementarskolorna eleverna så ökas, att man i Åbo erhållit nådigt tillstånd till en fördelning af skolan i tvenne. Om jag ej misstar mig, ökas ej heller gymnasiernas elever i samma progression, och man lärer då få antaga, att flera än förr sluta sin kurs i elementarskolorna, utan att gå längre, hvilket väl för den allmänna bildningen i så måtto är bra, att äfven de, som ej ha råd att kosta på sig en högre kurs, dock vilja inhämta någon bildning i de lägre läroverken. Här vid universitetet ha de s. k. privatisterne äfven denna termin lidit stora nederlag i studentexamen, – en förnyad anledning för föräldrar, att icke, af fåfängelig tro på sina herrar söners snillegåfvor eller af den än fåfängeligare och i alla afseenden högst okloka önskan att vilja ha de sina till studenter så tidigt som möjligt, låta dem gå förbi de högre, väl strängare och tid upptagande, men också grundligare elementar-läroverken.
12 I literär väg har man Hrr Widerholms och Thomsons kontrakt om eftertryck af »Svenska Parnassen»; vidare diskussioner om kyrkolagförslaget, mot hvilket många och, som det vill synas, väl grundade betänkligheter yppat sig; vidare Hr Stenbäcks »Traktater», Hr Laurells »Wäktare», Hr Hedbergs vederläggning af »verkläran», samt flere folkskrifter af Hr Sadelin, hvaraf synes att den theologiska och asketiska literaturen denna gång haft öfverbalansen; vidare ej mindre än fyra små dramatiska stycken af Hr Judén: »Kaini», »Judithi», »Josephi» – och »Tuhkapöperä», samtliga utkomna i Wiborg, elegant tryckta och brocherade med förgyllda titlar; vidare andradels utkomna, dels förväntade finska skrifter, såsom »Uskontunnustus», »Biblian Historia», »Asianajaja»original: »Asianaja» (bearbetning af Unge Juristen), en svensk, finsk och tysk tolk af Lönnrot, »Genoveva», i öfvs. m. m. samt slutligen innan julen: »Yngligen» af J. G. Leistenius (pendant till »Pojken») »Necken» af F. Berndtson och, om ryktet icke ljuger, en poetisk kalender äfven i Åbo.
13 I musik endast Fru Hultins vackra och poetiska, men – ty det hör till poesin – föga besökta concert på harpa. Symphoniföreningen väntas träda i verksamhet innan kort.
14 På theaterns tiljor Hr Fredrik Deland med en trupp af inalles 26 personer. De sex representationer här gifvits till dato ha endast kunnat bekräfta äldre omdömen om denna trupp, dess jemna ensemble, dess öfverhufvud flitiga och lyckliga studier af sin konst. Man måste ordentligen »arbeta som en häst», för att instudera så många och så olikartade roller, som t. ex. Hr Broman. Än mer: man måste ha stor vana och mycken kärlek för sin konst, för att icke af detta myckna arbete göra något dragaraktigt. Så mycket högre värderar man en skådespelare, som oupphörligt bytande form och själ, likväl, som Hr Broman, lefver in sig i alla dessa Proteusskepnader. Det bör dock tilläggas, att Hr Deland i vissa partier af rollfördelningen är i tillfälle att skiftevis vexla personalen och derigenom bereda sujetterna någon hvila. Repertoiren lofvar att blifva god och har härtills haft ett närmare intresse genom tre svenska originaler, hvilka, hvad man än må säga, i sin lokala färg hafva något som anslår här i Finland. I dekorationer har Hr Deland mera att bjuda på, än man här varit van vid, och sjelfva belysningen af både salong och scen har vunnit genom egna lampor, dem Hr Deland medfört från Sverige. Några förändringar i salongen äro derjemte vidtagna af direktionen för theaterhuset, såsom första logeradens utsträckande ända till avantscenen och länstolarnas förökande på parterrens bekostnad, hvarigenom dels nya, dels beqvämare platser inredts för åskådarne. Tre qvällar i veckan ser man nu en fylld salong, och detta kommer sannolikt att fortfara.
|86 3|15 För öfrigt min värdaste kapten, äga vi att bjuda på Hr Hesses dresserade »Le Schwall*)Märk: nymodigt och rabulistiskt skrifsätt i stället för Cheval. Tartar eller den fyrbente räkenmästaren», som spelar preferans i kapp med en vice häradshöfding, och Hr Bernabo's »afrikanska piggsvin» samt »norrska björn», ett djur, hvilket kommer att afskrämma alla gentilhommer i Helsingfors från att göra Hr B:s bekantskap, samt många andra rariteter, Fru Carlsons ohyresmedel icke att förglömma denna tid, när mången haft svårt om hyresmedel. Jag vore charmerad af att inbjuda Min Herre för att profitera af allt detta, men som ni dervid ofelbart skulle bryta nacken på den oefterrättliga vägen mellan Gammelstaden och Helsingfors, så gör ni, genom att qvarblifva i Besarabien, en tjenst åt er sjelf och åt er korrespondent. Au revoir.