2 Nedslagen af gäckade förhoppningar doppar jag i dag pennan i mitt bläckhorn. Ett beställsamt rykte kringlopp för någon tid sedan med den glada underrättelse, att ni, min Kapten, hade för afsigt att jemte er älskvärda grusiska furstinna under sommaren göra ett besök i Helsingfors. Någon från södra Ryssland hitkommen badgäst hade i sin hemort hört en förmodan derom yttras, och huru lätt ombildas icke en gissning, isynnerhet under en resa af ett par- eller trehundra mil, till fullkomlig visshet? Alltnog: ryktet har befunnits falskt, och påkostande har det för era vänner varit, att nödgas afsäga sig ett så gladt hopp. Särdeles hade jag, min Kapten, fägnat mig åt er hitkomst. Förutom den oskattbara glädjen att för er sköna grusiskas fötter få nedlägga min hyllning, hade jag väntat mig stor njutning af att såsom cicerone få deltaga i era promenader i och omkring Helsingfors. Ack, min Kapten, hvarför kom ni icke? Huru belåten hade ni icke funnit er med lifvet här i Helsingfors! Intet tecken till så kallade fosterländska sträfvanden, intet jägtande att genom visadt intresse för allvarligare ämnen nedtynga sitt eget sinne, ingen fenomani hade här besvärat er. Hvem skulle väl också under sommaren hafva tid att sysselsätta sig med så ringa saker? Nej, min Kapten, »champagne och glädje» är dagens lösen. Champagnen ger glädje och glädjen ger champagne, och bada göra sina dyrkare till kosmopoliter. Ni må ej tala om det forcerade i en sådan glädje. När ni ser dessa ansigten, nyss så oroliga och bleka af bekymmer, glädtigt stråla under champagnens mäktiga inflytelse, så skall ni nödgas medgifva att champagnen ändock är ett herrligt botemedel emot allt missnöje, alla samvetsskrupler. Ja, jag vill tillochmed gå så långt i champagnens lof, att jag på fullt allvar påstår, att om H. M. Drottning Maria da Gloria endast hade sändt några tusen flaskor uppfyllda med denna herrliga dryck emot sina missnöjda undersåter, hon utan alla concessioner skulle hafva kommit ifrån den sednaste ledsamma insurrektionen.
3 »So leben wir alle Tage».konsekvensändrat/normaliserat Om morgnarna samlas allt hvad inom stadens område finnes utmärkt vid brunnshuset. Brunnsgästerna, hvilkas antal numera uppgått till 200, (de sednast antecknade hemma från Irkutsk i Sibirien), förtära sitt vatten i afmätta portioner och promenera deremellan i salen och i parken. De öfriga intaga förfriskningar på den rymliga trappan eller i trädgården, och alla lyssna förnöjda till musikens toner. Här arrangeras ett parti préference; der hör man kloten bullrande rulla fram öfver kägelbanorna och kägelställarens röst förnyadt uppropa sitt »slant för åtta».konsekvensändrat/normaliserat Der begifva sig herrar och damer i skillda partier till de skimrande simtälten, och mötas af andra, hvilkas uppfriskade kinder bättre än ord loftala böljornas svalka. Så förgår förmiddagen. Klockan 2 återfinner man samma ansigten vid table d'hôte, antingen i societetshuset eller brunnssalen. En vacker orchester spelar: beställsamma uppassare löpa omkring med tallrickar och fat, buteljer och glas; champagnekorkar smälla; ett brokigt sorl af röster blandar sig med musiken. Vill det väl så är middagen slutad om två timmar; hvarom ej, så kan den vara ännu någon halftimma derutöfver. Sådana ansträngningar gripa an äfven de starkaste naturer. Man behöfver taga sig en middagslur, och man åtskiljes. Är det söndag och ännu hellre onsdag så återser man hvarann om qvällen å brunnsdansen. Här dansas, skrattas, drickes, ätes; man beundrar de många vackra ansigten sommaren hitlockat; man – ja man har roligt. Öfriga qvällar varierar man sina nöjen. Lustfärder arrangeras på sjön; eller man samlas å Kajsaniemi dit man tingat någon musikkorps, och man skämtar och dricker och dricker och dansar. Är man händelsevis icke disponerad för sådana nöjen, så besöker man spektaklen. Åh, ni må tro min Kapten, att det är ett gudalif man för här i Helsingfors. Man lefver endast för stunden; champagnens glädje vet af ingen morgondag. Hvarföre kom ni icke hit, min Kapten?
4 Theatern har nu ett par veckor stått öppen och denna gång bjudit på något verkeligen dugligt. Sällan hafva dess väggar inneslutit något så utmärkt som Hrr Almlöf och Jolin. Den förre, hvars djupa studium af konsten och utmärkta förmåga att helt och hållet försjunka i den charakter, han för tillfället framställer, man ovillkorligen beundrar, har dock under denna sejour endast alltför sällan kunnat uppträda i roler, der han förmått utveckla hela rikedomen af sin konst. Det är sannt, han är och förblir mästare äfven i roler af mindre betydenhet: men det är icke så man helst ville se Almlöf. – Hr Jolin, hvars första uppträdande på scenen gifvit en svår stöt åt det gamla ordspråket: nemo nascitur artifex, har härtills hos oss visat sig endast i hufvudrollen af »En Komedi»;konsekvensändrat/normaliserat men en skådespelare, som så utmärkt återger en role, bör icke kunna spela medelmåttigt i en annan. I qväll få vi det nöjet att se honom såsom Jean i »Qvarnen vid Marly» samt såsom Bengt i »Två Fryksdalingar»,konsekvensändrat/normaliserat en »skizz»,konsekvensändrat/normaliserat som Hr Jolin under sin vistelse i Finland utarbetat. Äfven såsom författare lofvar Hr Jolin något utmärkt för framtiden. – Fru Almlöf är en älsklig företeelse på scenen. Hennes spel, utmärkt af naivitet och finkänslighet, förfelar alldrig att framkalla ett behagligt uttryck hos åskådaren. – Fru Erikssons stora vana vid theatern och säkerheten i hennes spel, endast detta inskränktes till det finare lustspelet, gör att man ännu med nöje ser henne beträda scenen. – Hr Söderberg har jag sett endast såsom von Wilken i »En Komedi»;konsekvensändrat/normaliserat men denna role utförde han ganska väl. – Hr Lundbergh, som i egenskap af tenorsångare låtit höra sig, har en vacker röst; dock saknar denna ännu den böjlighet och det uttryck, som endast en längre öfning förmår gifva. – De omtyckta gästerna lemna oss redan om några dagar; men den sanna njutning deras vackra konst skänkt oss, skall säkert hos mången länge förblifva i kärt minne.
5 Musiken har icke fått glädja sig åt samma framgång, som den dramatiska konsten. Concertgifvarene hafva gjort dåliga affärer i Helsingfors. Hr Mahler torde vara den ende, som fått omkostnaderna betäckta. Man har hushållat med musikaliska njutningar för att desto bättre kunna sörja för gomens.
6 Af något arrangement för fortfarande folknöjen har intet försports. En enda söndag spelade en musikkorps i esplanaden, och den tillströmmande folkmassan bevisade nogsamt att det icke är någon brist på dem, som om helgedagarne utomhus söka en vederqvickelse efter veckans mödor. Det vore illa om den ädla ifvern redan skulle hafva afsvalnat.
|59 3|
7 Skördetiden är inne, och skörden flerstädes redan börjad. Lyckligtvis lofvar rågen i år nästan öfverallt att blifva gifvande. Klenare skola utsigterna för vårsådden vara, och höafkastningen, der den varit någon, lärer på långt när icke uppfylla behofvet för vintern.
8 Inom den publicistiska verlden har ett af många beklagadt dödsfall inträffat. Suomalainen, en rask fastän stundom något okynnig yngling, slutade sin korta lefnad med en tidig död. Wasa Tidning anmärker, att detta är fjerde exemplet på tidnings indragning i Finland. För öfrigt har allmänhetens uppmärksamhet tagits i anspråk af en polemik emellan Saima och tvenne insändare i Morgonbladet, angående det större eller ringare deltagande, Finlands utmärktaste män åtnjutit i sitt fosterland. Wasa Tidning har efter utländska blad refererat Liedkes method, att förskaffa utblottade arbetare hjelp under den arbetslösa vintern. Saken torde icke sakna sin tillämpning i Finland. Det behöfs blott att någon oegennyttig menniskovän griper verket an.
9 Jag skulle ännu skrifva ett och annat, men ni skulle icke kunna läsa det. Ni förstår mig ej? Min är skulden icke. – Qvalmet är dessutom nu alldeles odrägligt. Jag skyndar att i den klara saltsjön undfly den brännande hettan. – Farväl min Kapten!
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Från Helsingfors.
7.
1846 Juli 30.
1 Kapten Leopold i Bender.
2 Nedslagen af gäckade förhoppningar doppar jag i dag pennan i mitt bläckhorn. Ett beställsamt rykte kringlopp för någon tid sedan med den glada underrättelse, att ni, min Kapten, hade för afsigt att jemte er älskvärda grusiska furstinna under sommaren göra ett besök i Helsingfors. Någon från södra Ryssland hitkommen badgäst hade i sin hemort hört en förmodan derom yttras, och huru lätt ombildas icke en gissning, isynnerhet under en resa af ett par- eller trehundra mil, till fullkomlig visshet? Alltnog: ryktet har befunnits falskt, och påkostande har det för era vänner varit, att nödgas afsäga sig ett så gladt hopp. Särdeles hade jag, min Kapten, fägnat mig åt er hitkomst. Förutom den oskattbara glädjen att för er sköna grusiskas fötter få nedlägga min hyllning, hade jag väntat mig stor njutning af att såsom cicerone få deltaga i era promenader i och omkring Helsingfors. Ack, min Kapten, hvarför kom ni icke? Huru belåten hade ni icke funnit er med lifvet här i Helsingfors! Intet tecken till så kallade fosterländska sträfvanden, intet jägtande att genom visadt intresse för allvarligare ämnen nedtynga sitt eget sinne, ingen fenomani hade här besvärat er. Hvem skulle väl också under sommaren hafva tid att sysselsätta sig med så ringa saker? Nej, min Kapten, »champagne och glädje» är dagens lösen. Champagnen ger glädje och glädjen ger champagne, och bada göra sina dyrkare till kosmopoliter. Ni må ej tala om det forcerade i en sådan glädje. När ni ser dessa ansigten, nyss så oroliga och bleka af bekymmer, glädtigt stråla under champagnens mäktiga inflytelse, så skall ni nödgas medgifva att champagnen ändock är ett herrligt botemedel emot allt missnöje, alla samvetsskrupler. Ja, jag vill tillochmed gå så långt i champagnens lof, att jag på fullt allvar påstår, att om H. M. Drottning Maria da Gloria endast hade sändt några tusen flaskor uppfyllda med denna herrliga dryck emot sina missnöjda undersåter, hon utan alla concessioner skulle hafva kommit ifrån den sednaste ledsamma insurrektionen.
3 »So leben wir alle Tage».konsekvensändrat/normaliserat Om morgnarna samlas allt hvad inom stadens område finnes utmärkt vid brunnshuset. Brunnsgästerna, hvilkas antal numera uppgått till 200, (de sednast antecknade hemma från Irkutsk i Sibirien), förtära sitt vatten i afmätta portioner och promenera deremellan i salen och i parken. De öfriga intaga förfriskningar på den rymliga trappan eller i trädgården, och alla lyssna förnöjda till musikens toner. Här arrangeras ett parti préference; der hör man kloten bullrande rulla fram öfver kägelbanorna och kägelställarens röst förnyadt uppropa sitt »slant för åtta».konsekvensändrat/normaliserat Der begifva sig herrar och damer i skillda partier till de skimrande simtälten, och mötas af andra, hvilkas uppfriskade kinder bättre än ord loftala böljornas svalka. Så förgår förmiddagen. Klockan 2 återfinner man samma ansigten vid table d'hôte, antingen i societetshuset eller brunnssalen. En vacker orchester spelar: beställsamma uppassare löpa omkring med tallrickar och fat, buteljer och glas; champagnekorkar smälla; ett brokigt sorl af röster blandar sig med musiken. Vill det väl så är middagen slutad om två timmar; hvarom ej, så kan den vara ännu någon halftimma derutöfver. Sådana ansträngningar gripa an äfven de starkaste naturer. Man behöfver taga sig en middagslur, och man åtskiljes. Är det söndag och ännu hellre onsdag så återser man hvarann om qvällen å brunnsdansen. Här dansas, skrattas, drickes, ätes; man beundrar de många vackra ansigten sommaren hitlockat; man – ja man har roligt. Öfriga qvällar varierar man sina nöjen. Lustfärder arrangeras på sjön; eller man samlas å Kajsaniemi dit man tingat någon musikkorps, och man skämtar och dricker och dricker och dansar. Är man händelsevis icke disponerad för sådana nöjen, så besöker man spektaklen. Åh, ni må tro min Kapten, att det är ett gudalif man för här i Helsingfors. Man lefver endast för stunden; champagnens glädje vet af ingen morgondag. Hvarföre kom ni icke hit, min Kapten?
4 Theatern har nu ett par veckor stått öppen och denna gång bjudit på något verkeligen dugligt. Sällan hafva dess väggar inneslutit något så utmärkt som Hrr Almlöf och Jolin. Den förre, hvars djupa studium af konsten och utmärkta förmåga att helt och hållet försjunka i den charakter, han för tillfället framställer, man ovillkorligen beundrar, har dock under denna sejour endast alltför sällan kunnat uppträda i roler, der han förmått utveckla hela rikedomen af sin konst. Det är sannt, han är och förblir mästare äfven i roler af mindre betydenhet: men det är icke så man helst ville se Almlöf. – Hr Jolin, hvars första uppträdande på scenen gifvit en svår stöt åt det gamla ordspråket: nemo nascitur artifex, har härtills hos oss visat sig endast i hufvudrollen af »En Komedi»;konsekvensändrat/normaliserat men en skådespelare, som så utmärkt återger en role, bör icke kunna spela medelmåttigt i en annan. I qväll få vi det nöjet att se honom såsom Jean i »Qvarnen vid Marly» samt såsom Bengt i »Två Fryksdalingar»,konsekvensändrat/normaliserat en »skizz»,konsekvensändrat/normaliserat som Hr Jolin under sin vistelse i Finland utarbetat. Äfven såsom författare lofvar Hr Jolin något utmärkt för framtiden. – Fru Almlöf är en älsklig företeelse på scenen. Hennes spel, utmärkt af naivitet och finkänslighet, förfelar alldrig att framkalla ett behagligt uttryck hos åskådaren. – Fru Erikssons stora vana vid theatern och säkerheten i hennes spel, endast detta inskränktes till det finare lustspelet, gör att man ännu med nöje ser henne beträda scenen. – Hr Söderberg har jag sett endast såsom von Wilken i »En Komedi»;konsekvensändrat/normaliserat men denna role utförde han ganska väl. – Hr Lundbergh, som i egenskap af tenorsångare låtit höra sig, har en vacker röst; dock saknar denna ännu den böjlighet och det uttryck, som endast en längre öfning förmår gifva. – De omtyckta gästerna lemna oss redan om några dagar; men den sanna njutning deras vackra konst skänkt oss, skall säkert hos mången länge förblifva i kärt minne.
5 Musiken har icke fått glädja sig åt samma framgång, som den dramatiska konsten. Concertgifvarene hafva gjort dåliga affärer i Helsingfors. Hr Mahler torde vara den ende, som fått omkostnaderna betäckta. Man har hushållat med musikaliska njutningar för att desto bättre kunna sörja för gomens.
6 Af något arrangement för fortfarande folknöjen har intet försports. En enda söndag spelade en musikkorps i esplanaden, och den tillströmmande folkmassan bevisade nogsamt att det icke är någon brist på dem, som om helgedagarne utomhus söka en vederqvickelse efter veckans mödor. Det vore illa om den ädla ifvern redan skulle hafva afsvalnat.
|59 3|7 Skördetiden är inne, och skörden flerstädes redan börjad. Lyckligtvis lofvar rågen i år nästan öfverallt att blifva gifvande. Klenare skola utsigterna för vårsådden vara, och höafkastningen, der den varit någon, lärer på långt när icke uppfylla behofvet för vintern.
8 Inom den publicistiska verlden har ett af många beklagadt dödsfall inträffat. Suomalainen, en rask fastän stundom något okynnig yngling, slutade sin korta lefnad med en tidig död. Wasa Tidning anmärker, att detta är fjerde exemplet på tidnings indragning i Finland. För öfrigt har allmänhetens uppmärksamhet tagits i anspråk af en polemik emellan Saima och tvenne insändare i Morgonbladet, angående det större eller ringare deltagande, Finlands utmärktaste män åtnjutit i sitt fosterland. Wasa Tidning har efter utländska blad refererat Liedkes method, att förskaffa utblottade arbetare hjelp under den arbetslösa vintern. Saken torde icke sakna sin tillämpning i Finland. Det behöfs blott att någon oegennyttig menniskovän griper verket an.
9 Jag skulle ännu skrifva ett och annat, men ni skulle icke kunna läsa det. Ni förstår mig ej? Min är skulden icke. – Qvalmet är dessutom nu alldeles odrägligt. Jag skyndar att i den klara saltsjön undfly den brännande hettan. – Farväl min Kapten!