Notisen/artikeln ingår i HT 9/2 1853:|11 2|

Om det »verkligen inhemska».

1 När vi för kort tid sedan angrepo det lilla ordet »verkligen inhemsk» som, säkerligen i bästa afsigt, uttalades af Åbo Tidningar, förundrade sig ett annat blad, »att detta oskyldiga ord satt H:fors Tidn:r i en ultra-pathetisk sinnesrörelse».konsekvensändrat/normaliserat Det kan väl så tyckas för den som hör uti orden allenast en ljudande malm och en klingande bjellra. Men den som är van att bakom ordet söka en grund, behöfver icke vara ordryttare, för att hysa en annan åsigt om uttryckens betydelse.

2 Orsaken, hvarföre vi fäst oss vid det skenbart obetydliga uttrycket »verkligen inhemsk»,konsekvensändrat/normaliserat är den, att bakom detta ord ligger en tendens, och det är den, icke ordet, vi angripit. Mot denna tendens ha vi kämpat ofta förut och skola fortfara att göra det, så länge vår röst kan höras. Ty denna tendens är falsk, emedan den är byggd på ett uppenbart misstag om bildningens grund och beskaffenhet; den är inkonseqvent, emedan den vid hvarje steg måste förneka sig sjelf; den är i all sin välmening mycket förderflig, emedan den gör en god sak till partisak och derigenom nedsätter och förlöjligar den i olika tänkandes ögon. Patriotism! När ha vi nånsin förnekat detta ord dess storhet? Men hvarigenom har det så ofta blifvit ett skum uppå ytan af samtidens kolossala egoism? Hvarigenom har det blifvit det hånleende smädeord, hvarmed den ena egoisten förlöjligar den andre? Säkert icke derföre att detta ord i vår tid är mindre heligt, mindre stort, eller omfattar mindre dyrbara intressen, än förr; utan derföre, att det blifvit i otid anbragt, förvändt och missbrukadt, likasom i forntiden tron uppå gudarne bragtes att vackla, sedan man begynte förguda meniskor och neddraga det heligaste midt in i hvimlet af jordiska passioner.

3 Tror man då icke, att äfven vår tid har sin historie om fallne gudar? När revolutionen i Frankrike tillbad en sköka i skepnad af förnuftets gudinna, jublade alla mörkrets män af skadeglädje. Det är sannt, att det verkligt gudomliga skall åter resa sig upp ur sitt fall; och så skall äfven fosterlandskärleken, sålänge folken ha hjertan. Men mellan fallet och återupprättelsen kunna tider af mörker och förbistring gnaga nationernas kärna; och det kan hända att samtidens lycka och framtidens hopp taga röta i mellantiderna.

4 Kring roten af en blomstrande rönn ser man ofta telningar uppskjuta i mängd. De äro gröna, smärta och vackra ; man önskar att de må frodas och vexa, och likväl så skäras de af den kloke trädgårdsmästaren bort. Hvarföre så? Emedan de bortdraga rötternas must och förslösa den nyckfullt i telningar utan framtid. Dessa telningar skulle vissna af sig sjelfva en dag, men det stora trädet, deras moder, skulle då på dem ha förspillt den kraft, som det sjelf behöfde för sina blommor och frukter.

5 Sedan fosterlandskärleken äfven i vårt land begynt att mera än förr rikta sina blickar inåt och hålla det egna i värde, ha många sådana rönntelningar uppvuxit ur de gamla rötterna. Grundens godhet kan sällan betviflas, men dessa telningar, som tro sig vara trädet sjelf, bortdraga dess must. Så snart ordet inhemsk får den betydelse, att vara framför andra värdt att hyllas och älskas, ligger der stor vigt uppå, att man gör sig ett klart begrepp om hvad dermed förstås.

6 Inhemskt är icke blott det som i landet födes och kommer i dagen, utan allt det som, utifrån hämtadt, verkligen införlifvas med land och folk, och som, genom att antaga deras lynne, vexer in i seder, behofver och föreställningar. Derest man icke utsträcker ordets betydelse så, att det väsendligen får en andelig grund, kommer man till de mest vidunderliga konseqvenser. Hvarken trädet i skogen, eller säden på åkern, eller djuret på marken, eller menniskan sjelf, eller hennes sysselsättningar, hennes tro, hennes tankar, hennes seder, ordet på hennes läppar, kläderna på hennes kropp, verktygen i hennes hand – intet af allt detta är säkert att vara inhemskt mer, sedan man trängt detta ord inom nötskalet af de båda begreppen börd och härkomst. Oemotståndligt som ljuset och luften, bryter från alla sidor det främmande in, och sjelfva Japans lagar kunna icke hindra den amerikanska stormfågeln att bygga sitt näste i de otillgängliga klyftorna af Nifons berg.

7 Hade den unga fosterlandskärlekenoriginal: fosterlanskärleken hos oss, i dess aktningsvärda bemödanden att frambringa något på egen botten, alltid haft dessa sanningar klara för ögonen, så skulle den icke låtit sig komma sådana misstag till last, som t. ex. att förneka svenska språkets och kolonisationens betydelse för Finland. Den skulle då alldrig ha tillåtit sig en så löjlig öfverdrift, som t. ex. signaturen agis, när han i Åbo Tidn:r säger om Engelbergs – medgifves vackra – sjömanssång, att den »utskämmer alla utländska klåpare, ja äfven nästan alla ickeklåpare».konsekvensändrat/normaliserat Den skulle då aldrig ha ställt infödde nybörjare högre än utmärkte män, som i långa tider verkat för Finlands bildning, ehuru de icke haft lyckan att födas der. Den skulle, med ett ord, icke sökt att drifva det inhemska goda framåt genom att förneka det utländska goda dess rätt till erkännande – en method, som är både falsk och otacksam, emedan den förnekar bildningens verldsborgarerätt och förgäter allt det för alla tider sköna och nyttiga, som vi lånat af utlänningen. Man skall svara oss, att det inhemska måste skjutas fram och icke hållas tillbaka; att det ännu icke på långt när vunnit sitt rättvisa erkännande; att fördomen ännu hyllar det utländska vida mer än vårt egna goda. Allt detta är sannt. Och likväl gäller om denna fredliga sak hvad en vis man sade om den hufvudlösa revolutionen i Tyskland 1848: »Ihr wollet frei werden, und Ihr wisset nicht gerecht zu sein!» Vilja vi lösgöra oss från utländsk öfvermakt på bildningens och det materiela välståndets områden, så låtom oss framför allt vara rättvisa. Sjelfkänsla utan öfvermod, stolthet utan förmätenhet, kärlek för eget och aktning för andras – se der de vilkor, förutan hvilka det »verkligen» inhemska aldrig skall nå det erkännande och den fulländning vi alla så hjertligt önska det.