Notisen/artikeln ingår i HT 14/4 1866:|85 3|

Ekenäs leksaksfabrik.

1 Det gifves saker, som bakom ett ringa namn dölja större betydelse, än man tror, och till dem räkna vi de nya leksakerna ifrån Ekenäs. Mången kan tycka, att ett ord om dem är bortkastadt på lek och att en spalt i en tidning kan användas för allvarligare föremål.

2 Men betrakta vi dessa leksaker något närmare, så förstå vi, att uti det skenbart obetydliga finns något mer. Barnets lek är redan i sig sjelf värd vår uppmärksamhet. Den har med rätta blifvit kallad mensklighetens första skola, och det är alldeles icke likgiltigt, om det första föremål, som sysselsätter ett uppvexande slägte är fult eller vackert, nyttigt eller skadligt, stadigt eller bräckligt. En leksak är barnets första egendom: således början till all äganderätt. En leksak kan bilda eller förderfva ordningssinnet. En leksak kan öfva det första omdömet, den första eftertanken. En leksak kan väcka den första kärleken för naturen. En leksak kan utbilda eller missleda det första konstsinnet. En leksak kan lifva och väcka hela den första själsverksamheten. Man skulle icke anse detta så obetydligt, om man betänkte, att leken är barnets första handling och upptager i sig den späda menniskoplantans första utveckling och första behof af sjelfständig verksamhet.

3 Detta ger leksaken samma betydelse för barnet, som skolan för ungdomen, som familjen, samhället, staten för den vuxna menniskan. Det finns intet allvar i lifvet, som icke börjat med barnets lek.

4 Sedan kan man se leksaken ur andra synpunkter, främst som en produkt af slöjd och konstfärdighet. Det är icke så utan vigt, om landet vänjer sig att sjelf producera hvad det behöfver, smått eller stort, eller om det i dåsig liknöjdhet köper allt färdigt af utlänningen. Det är icke likgiltigt, om anlag, som kunde utbildas till slöjdfärdighet, kanhända till konstnärlig produktion, af brist på medel och tillfälle förlöpa sig och försina som vattubäckar i sanden. Det är icke utan betydelse, särdeles i tider af hunger och brist, om armar, som annars skulle hänga lediga, blefve nyttigt sysselsatta. Och slutligen kunde en god del af de 100 000konsekvensändrat/normaliserat mark allraminst, som årligen utgå för skrala leksaker, så gerna stadna i landet och frambringa någonting bättre. Det är dock fyra tusen tunnor råg.

5 Ekenäs leksaksfabrik anlades i November 1863, då ägaren, hr W. Elfström, som tillförene arbetat en längre tid i Petersburg, började tillverka möbler af jern och jernbleck, hvarefter han 1864 antog en arbetare för trädsaker. Samma år till julen utställdes leksakerna första gången i Helsingfors.

6 Varan blef omtyckt, och fabrikanten fick mod att från Munsala kapell af Nykarleby socken i Österbotten införskrifva en familj af fattige trädsnidare, en hustru och fyra barn, som alla visa fallenhet. Sedermera införskrefvos tvenne gossar från Pedersöre och anställdes en nyländsk arbetare, så att, om man ej räknar de yngre barnen, som ännu försöka med lekande hand, äger fabriken för närvarande 6 arbetare, sysselsatta efter olika åldrar, mest med trädarbeten. Saken har drifvits så enkelt, att hvarken svarfvare, målare eller papparbetare o. s. v. ha blifvit särskildt anlitade, utan allt har med vexande öfning och färdighet gjorts af ägaren sjelf och hans unge arbetare. Omkring 4 500konsekvensändrat/normaliserat stycken särskilda leksaker, såsom vagnar, kärror, små trädkärl, dockmöbler, hästar och andra figurer m. m., ha på detta sätt blifvit tillverkade, och hr Elfström har följt den alltid säkra methoden att börja i smått.

7 Materialet har för det allra mesta vuxit i Nylands skogar. Omkring 800 famnar furu, björk och asp ha härtill blifvit använda; till svarfning stundom äppleträd, rönn, syrén och ett mindre parti sockerkis. Endast en sjettedel af materialet är utländskt.

8 Den icke obetydliga och ganska uppmuntrande afsättningen har härtills nästan uteslutande skett uti Helsingfors, der ett ständigt upplag af fabrikens tillverkningar finnes vid Alexandersgatan n:o 13; men numera komma leksakerna att försändas till Åbo och andra städer i landet. Priserna äro till en del lägre, till en annan del jemnhöga, en del äfven högre än för utländska leksaker af samma slag och dimensioner. I prydlighet kan fabriken ej ännu täfla med en del utländska varor, men öfverträffar dem märkbart i varaktighet och materialets styrka. Det är naturligt, att den lilla fabriken i sin början haft svårighet att uthärda konkurrensen med utlänningen, som tillverkar i mycket stor skala, men det tycks alltmera börja att lyckas. Arbetet förkofrar sig, ju mera arbetarne vinna i öfning. För hvarjeoriginal: hvorje år blifva fabrikaterna från Ekenäs bättre och billigare.

9 I sådana fabriker måste allt gå snabbt undan, och framgången beror till stor del på möjligheten att fördela arbetet. Skulle hr Elfström lyckas erhålla en förlagsman, så är hans mening att något, dock varsamt, öka sin personal med att införskrifva flera trädsnidare från det handslöga Österbotten.

10 Detta har tyckts oss förtjena en spalt i tidningarna, så mycket mer, som H:fors Tidningar längesedan förordat just en sådan produktion, hvilken med nyttan i öfrigt förenar ett tillfälle att använda mycken härtills slumrande slöjdfärdighet. Vill man, som sagdt, kalla det ett ord på lek, så alltför gerna; det är dock ganska allvarsamt menadt. Hr Elfström synes oss förtjent af uppmuntran redan för hans hos oss mindre vanliga mod att bryta en ny bana för industrin och för hans klokhet att göra det med en nödig varsamhet. Hans arbete kommer icke att blifva för landet en »modernäring» i vanlig bemärkelse, men dock i den mening, att hvarje moder skall tillhöra hans kunder och nära hans arbete. Och är detta en puff, så har den skrifvits med godt samvete.

11 Bore.