Notisen/artikeln ingår i HT 19/12 1861:|149 2|

Jernvägsfrågan.

(Anmärkningar vid artikeln i föreg. nummer.)

1 Efterföljande må tjena som korta noter till den i flera afseenden behjertansvärda uppsatsen om Finlands »blifvande jernvägar». Vi hänvisa dervid till hvad som tillförene stått att om samma ämne läsa i Literaturbladet m. fl. tidningar.

2 Det vill synas, som skulle i frågan om framtida jernvägar två ting böra framför alla andra bringas till full klarhet, nemligen: 1) en allmän plan och 2) möjligheten af dess utförande.

3 Planen har härtills af de fleste, som tänkt öfver saken, någorlunda enhälligt förklarats böra vara den: att först ställa våra större insjösystemer i direkt förbindelse med kusten och sedan medelst utgrenade jernvägar lätta förbindelsen mellan landets öfriga delar inbördes samt med utlandet. Detta är den tanke, som frambragt Saima kanal och jernvägen H:fors–T:hus. Samma tanke har framkallat förslagen om jernvägens första fortsättande till Tammerfors (Näsijärvi) och Lahtis (Vesijärvi-Päjäne). Samma tanke leder äfven insändaren X att föreslå banans utgrening till vinterhamnen vid Hangö.

4 Men på samma gång han härmed erkänner nödvändigheten af sjöarnas förening med hafvet, omkastar han ordningen och begär först en förbindelse med utlandet öfver Petersburg samt derefter öppnandet af de inre förbindelserna. När han det gör, ställer han tillika ett annat ändamål främst. Vårt första behof blir då icke mer att tillgodogöra skogarnas och jordbrukets nu för fäfot liggande skatter i det inre af landet och derigenom mångdubbla grundkapitalet; utan det blir att förskaffa vår industri utländskt råämne, bereda vår handel en marknadsplats uti Petersburg och genom snabbare omsättning öka vårt rörelsekapital.

5 Har då verkligen sistnämnde plan någon utsigt att lyckas?

6 Hvad skulle Finland, utan inre förbindelser, exportera till Petersburg? Skogsprodukter afsättas icke; spanmål (mjöl) hämta vi sjelfva derifrån. I samma mån ryska jernvägsnätet utsträckes, få våra ladugårdsprodukter der en allt större konkurrens. Återstår industrin. Kan då denna industri någonsin få en naturenlig utveckling utan inre förbindelser?

7 Men om exporten på Pbg är oviss, blir importen derifrån ganska säkert mångdubblad genom en jernväg. Icke för det att denna import blir så billig, som ins. tyckes föreställa sig; ty tullen oberäknad, komma varor från Tyskland, och än mer från vestra Europa, att bära en ganska dryg frakt, derest de hitreqvireras på jernväg öfver Pbg. Fördelen att efterhand kunna reqvirera små partier skall likväl i månget fall anses uppväga en ökad frakt och föranleda import. Kommer då an på, om tullfrihet medgifves af ryska tullverket för transito gods. Antagom att så sker, skall dock en stor del af utländska importen, för samma fördel af små partier, uppköpas i Pbg, följaktligen belastas med dubbel tull, rysk och finsk. Denna import blir dyr. Lägg härtill en mångdubblad import af ryska varor, medan exporten af finska artiklar på Pbg fortfar att vara ringa, hvad blir då den direkta följden af jernvägen? Månne icke den, att Finlands årliga vinst på dess fraktrörelse och handeln med öfriga länder allt starkare strömmar till Ryssland, för att betala importen derifrån?

8 Och har ins. klart tänkt sig hvad det innebär, att ställa ett land som vårt, medan det ännu ligger i vanmakt, vid portarna utaf Petersburg? Hvad skulle vi äga att ställa mot denna öfvermakt, hvars vådor ökas i samma mån afståndet minskas? Väl icke vårt jordbruk, som knappt på vår egen marknad kan konkurrera med ryska mjölet? Väl icke vår industri, som ännu är i sin barndom och hvilken, om den än ägde ett hundrafaldt större rörelsekapital, likväl saknar det väsentligaste af allt: insigt och erfarenhet? Och för att blott nämna en enda följd af ins:s prisade jernväg: huru många år tror ins. skulle sedan förflyta, innan ryske kapitalister hade köpt hälften af alla större egendomar uti östra delen af landet, jemte trefjerdedelar af våra bruk och sågar? Det är oändligt smickrande att våra grannar tycka så mycket om Finland, som vi redan ofta sett dem göra; men det kunde kanske i längden hafva sina små olägenheter.

9 Låt deremot vårt land vinna kraft och stadga, både till kapitaler och öfrig utveckling, genom inre kommunikation, genom folkupplysning och tidsenlig lagstiftning, och föreslå sedan denna jernväg åt öster, hvars stora vigt uti månget fall ej kan förbises och som, förr eller sednare, ändock torde komma till stånd, om icke just på de af ins. uppgifna skäl, så dock för ett annat, som redan varit i fråga, nemligen — »strategiska orsaker».konsekvensändrat/normaliserat

10 Det är sannt, att ins. tänker sig jernvägen till Hangö ungefär samtidig med jernvägen till Petersburg: således en förmedling af båda planerna. Detta leder otvunget till den andra sidan af saken: dess utförbarhet.

11 Antag att Finland verkligen mäktar för närvarande, utom sin redan åsamkade skuld, uppbringa de 6½ millioner rubel silfver, som östra banan till gränsen minst kommer att kosta och hvilket utgör en beskattning af inemot 4 rubel på hvarje innevånare, män, qvinnor och barn; hvad återstår för dess inre kommunikationer? Vi bekänna vår djupa okunnighet i så vidtutseende finansoperationer, såvida man icke lyckas adoptera det helt nyligen till efterföljd rekommenderade amerikanska systemet att bygga jernvägar »utan penningar och utan kredit».konsekvensändrat/normaliserat

12 Mellan dem som anse ingenting och dem som anse allt böra vågas för jernvägarna, står en tredje åsigt, hvilken resonnerar ungefär så:

13 Må staten icke sky en betydlig risk för hufvudändamålet, som är att genom stambanor öppna en förbindelse mellan insjöarna och hafvet. Må staten sedan, mot vanliga garantier, öfverlemna åt den enskilda spekulationen (aktiebolagen) att utgrena jernnätet i trafikens och handelns naturliga riktningar, underlättande dessa, såvidt möjligt, i rättvis fördelning mellan olika delar af landet.*)De norra provinsernas klagan att härvid förbises bör ingalunda lemnas ur sigte. Och huru ville man för dessa provinser försvara en jernväg till Petersburg? När då den östra banan blir oumbärlig, skall den göra sig sjelf, likasom banorna till Åbo, Björneborg, Vasa och Uleåborg.

14 Ifall icke derförinnan jernvägarna utspelt sin rol och caloricvagnarna uti Simeon Levis tidehvarf ila med ångans snabbhet fram på vanliga vägar eller chausséer i alla riktningar genom de fordna ödemarkerna.

 

 

1. *)De norra provinsernas klagan att härvid förbises bör ingalunda lemnas ur sigte. Och huru ville man för dessa provinser försvara en jernväg till Petersburg?