Veckan: 3 Febr

Notisen/artikeln ingår i HT 4/2 1860:|15 1|

1 – Veckan: 3 Febr. Högvintern regerar med mild spira. Hans lockar äro snöiga, hans panna mulen, och »hederlig vedergällning utlofvas» åt den ärligt sinnade menniska, som kan skaffa solen till rätta. Vi väntade åter få höra den gamla frasen om sådant som »icke har inträffat i mannaminne». Och det begaf sig, att denna gången var det den öfvermåttan stora rikedomen på snö öfverallt uti landet. En resande, som för en vecka sedan passerade skogarna i det inre af landet (Wirdois, Ruovesi), beskrifver på följande sätt det ovanliga naturfenomenet:

2 »Alla barrträd, och isynnerhet granarna, voro belastade med så ofantliga snömassor att de liknade kolossala sockertoppar eller jättesnögubbar, på hvilka endast här och der en grön qvist stack fram ur den hvita uniformen. Man kan tänka sig den förunderliga anblicken af hundrade och tusentals sådana snögubbar i de väldiga skogarna på ömse sidor om vägen. Mången af dessa skogens jättar hade redan stupat under sin börda; men händelsen ville att jag skulle bli vittne till ett nederlag, sådant jag aldrig i min tid kunnat drömma om. Det begynte nemligen fram på förmiddagen att blåsa, icke så särdeles hårdt, men tillräckligt för att bringa de svigtande träden med deras ovana vindfång ur jemnvigten. Ve då den fura, den gran, som icke var kärnfrisk i sin innersta märg, eller icke nog stadigt rotad i den finska fosterjorden! Jag såg dem stupa omkring mig, till höger och venster, icke mera en och en, som förut skedde hvar qvart timme, utan i massor och rader, som titaner, krossade af Zeus molnskockarens blixtar. Rundtomkring var ett brakande, som hade jag stått midti kanonaden af en stor batalj; min häst skyggade flera gånger för kullstörtande granar, som öfverhöljde vägen med sina drifvor och afbrutna qvistar. Det imponerande i denna tafla höjdes ytterligare derigenom att äfven de qvarstående träden afskakade sina hvita pelsar, så att hela skogen tycktes vara i rörelse, uppfylld af hvirflande snömassor. Skada att icke Ferd. v. Wright satt vid min sida, för att med sin pensel återgifva detta sällsama skogsstycke!»

3 Efter komitéernas vecka och förordningarnas vecka har följt en »välgörande paus», under hvilken man talat om äldre och nyare ämnen. Till de äldre hör det redan i höstas nämnda förslaget om inrättande af en ny expedition i kejs. senaten, hvarunder hufvudsakligen ingeniörkorpsen för väg- och vattenkommunikationerna med ökade anslag skulle sortera. Till de nyaste höra tvenne befordringar vid universitetet, hvilka göra ett slut på många gissningar, nemligen medicine licentiaten J. Estlanders förordnande att förestå professionen i kirurgin och juriskandidaten A. Grotenfelts utnämning till universitetssekreterare. Notarietjensten vid universitetet är anslagen ledig.

4 I förra veckan utarrenderades på offentlig auktion och på 10 års tid rättigheten att bränna och försälja bränvin i Helsingfors samt inropades af handlandeenkan Falkman för 6 270konsekvensändrat/normaliserat rubel s:rsilfver årligen, förutom afgiften till kronan, som lärer uppgå till omkr. 1 200konsekvensändrat/normaliserat rub. eller deröfver. Nämnde arrende inbragte staden förut endast omkr. 1 000konsekvensändrat/normaliserat rub. om året; och likväl har den nya författningen betydligt minskat det tillåtna beloppet af tillverkningen. Särskildt arrende betalas för Sveaborgs fästning, äfvenledes flerdubbelt högre än förr, säges det, så att icke tyckes just nykterheten här på orten vara synnerligen i stigande. För »Kohtuuden Seura», som icke vidare hörs af, lärer endast den utväg återstå, som en skämtsam medlem föreslog, att berama nästa allmänna sammankomst vid en sexa hos hr Kleineh, då man kunde vara förvissad om talrika deltagare.

5 En korrespondent från Petersburg motser en bekymmersam konkurrens för de finska skeppsvarfven, i händelse ett större antal dugtige timmermän lockas af höga aflöningar till Kronstadt. Det är möjligt att emigrationen i början blir stor nog och stegrar arbetslönerna hemma; men i samma mån tillvexer också arbetarnes antal. Mera bekymmersamt ser det ut för jordbruket i Kronoby, Pedersöre och en del af Ny Carleby socknar, hvilket redan ligger nere af brist på armar, till följd af den starka utvandringen åt södra Finland, och nu torde manstyrkan än mera försvagas. Män och armar behöfver Finland mer än någonting annat; hvarföre skola vanvård och liknöjdhet allt fortfarande döda hälften af landets barn uti första lefnadsåren!

6 Uleåborgs, Björneborgs och Åbo varf ha nu beställningar på korvetter för ryska kronans räkning. Helsingfors varf har veterligen intet anbud för närvarande, oaktadt de här byggda stora ångfregatterna Olaf och Gromoboj räknas bland de utmärktaste fartyg i ryska flottan. Det är också bekant, att varfvet på den sistnämnda, tillföljd af stegrade priser under kriget, förlorade 38 000konsekvensändrat/normaliserat rubel. Varfsbolaget har till disponent utsett handlanden N. Gadd.

7 Åbo handtverksmästare, och deribland sex af stadens äldste, ha beslutat ingå till h. ex. generalguvernören med anhållan om tillåtelse att organisera en s k. bildningscirkel. Häri, som i åtskilligt annat, har Åbo berömligen tagit första steget. Vi hoppas att det skall vinna efterföljd. Saken har mer än ett år varit å bane äfven i Helsingfors. Förslaget har utgått från handtverkarnes ungdomsfriska sångförening och vunnit bifall hos en och annan äldre, men härtills har man ej haft mod att sätta saken i gång. Vi hoppas att så skall ske och att om det beror på föredrag, äfven flera medlemar af universitetet gerna skola dertill bidraga jemte de upplystare bland handtverkarne sjelfve.