Notisen/artikeln ingår i HT 11/6 1851:|46 2|

Helsingfors varf.

1 var i lördags vitne till en högtidlighet, den enda i sitt slag man här vet omtala samt vigtig både för ortens välstånd och för skeppsbyggeriets förkofran. Kl. ½ 1 middagstiden »sträcktes kölen» till den ångfregatt, hvars byggnad varfvet af kejs. ryska marindepartementet erhållit det hedrande uppdrag att verkställa. Man vet med hvilken kärlek sjömannen betraktar sitt skepp, med hvilken halft religiös, halft vidskeplig känsla han ger akt på de goda eller onda tecken han tror sig upptäcka vid dess första bygnad. Det är så naturligt; på den mer eller mindre säkra plankan af ett skepp, isynnerhet ett krigsskepp, bero många menniskors lif och lycka, en kostsam material och, i stridens stund, måhända segern eller nederlaget. Vid all örlogsmarin är det derföre brukligt att med en viss högtidlighet sträcka ett nytt fartygs köl, och det skedde äfven här med de ceremonier som brukas vid ryska marinen.

2 Generalitetet, ett antal militär och en mängd åskådare voro, jemte varfvets aktionärer, församlade på varfsplanen. Ryske andlige begynte högtidligheten med gudstjenst. Härefter inlades i tapphålet af akterstäfven en med vigvatten bestänkt och med böner signad graverad plåt, på hvilken man läste orden: »En ångfregatt om 400 hästars kraft för baltiska flottan. Kölen sträckt den 26 Maj (7 Juni) 1851 på Helsingfors stora varf.» På gifvet tecken inrestes här akterstäfven, hissad af 50 matroser från finska Sjöekipaget – hvars linieskepp Finland nyligen blifvit af varfvet på utmärkt sätt förbygdt – samt af varfvets 120 arbetare. Sjöekipagets musik uppstämde, öfverröstad af alla närvarandes högljudda hurrarop, hvarefter folksången spelades. Samme andlige bestänkte med vigvatten den 198 eng. fot långa kölen, medan enhvar af de närvarande bidrog att inslå den första bulten i stäfven, hvarefter en kort bön slutade ceremonin. En medalj blef vid tillfället utdelad.

3 Omedelbart derefter hade varfsbolaget inbjudit generalitetet samt ett antal öfrige militära och civila personer till en middagsmåltid i brunnssalongen, dervid Konsul Sundman å bolagets vägnar och under hurrarop samt folksångens spelande föreslog en underdånig skål för H. M. Kejsaren samt, likaledes under hurrarop, skålar för H. D.Hans Durchlaucht Furst Menschikoff, H. Ex. General Rokassowskij och H. Ex. Amiral Lermantoff hvilka hedrade måltiden med sin närvaro. H. Ex. Amiral Lermantoff, uppstod derpå och föreslog i varma ordalag en skål för varfvets lycka, för bolaget och dess byggmästare, samt för landets industri, som uppblomstrar under monarkens nådiga hägn och som äfven detta företag skall i sin mån kraftigt befordra, – hvilken skål likaså med lifligt hurra af gästerne ledsagades. – Samtidigt undfägnades varfvets arbetare med punsch, i det de erhöllo sitt halfva dagsverke till skänks, och man såg dem vid ljudet af en österbottnisk fiol muntert kringsvänga, i hopp att med heder fullända ett arbete, öfver hvilket de voro stolta.

4 Att så skall ske, derom tviflar man icke, när man känner bolagets drift, dess byggmästares och arbetares duglighet samt det utmärkt goda virke man redan beundrar i en mängd färdiga spanter, sammansatte liksom snickarearbete, bland hvilka det s. k. Rollspantet redan är uppsatt.