Notisen/artikeln ingår i Morgonbladet 14/4 1875:|84 1|
Ljus åt vårt folk!
1 Bland dagens många frågor, som tränga sig fram och alla begära ett svar, finnes knappt någon, som mäktigare talar till hjerta och öfvertygelse, än den stora frågan om folkbildningen. All andelig och materiel förkofran hänger dock ytterst derpå, att ett folk uppfattar behofvet af någonting bättre, att dess synkrets vidgas, dess erfarenhet riktas, dess ande stärkes i kampen för lifvet. Skördarne kunna förvissna, handeln kan missräkna sig, millionerna strömma ut, som de strömmat in; men folkets ökade insigter och utvecklade omdöme äro ett fruktbärande kapital, som inga skiften rubba och som höjer ett land öfver armodets pröfningar.
2 »Den preussiske skolmästaren har vunnit slaget vid Sadowa.»konsekvensändrat/normaliserat Den finska folkskolan och i samband med henne allt redligt arbete i upplysningens tjenst – är i våra dagar det finska folkets segrande här, hvarmed det rycker fram att försvara sin arfvelott och sin plats inom menskligheten.
3 Visserligen fordras ännu något annat dertill. Utan sedlig kraft är kunskapen endast ett kallt ljus. Och »folkets upplysning» är ett mångtydigt ord. Det finnes icke en lära så fientlig mot grundvalarna för all gudomlig och mensklig ordning, att hon icke skulle hafva begagnat detta slagord för sina syften. Men under förutsättning, att aldrig en sådan lära hos oss skall missbruka upplysningens ädla namn, eller, om hon gör det, aldrig skall vinna medhåll hos folket och målsmännen för dess bildning; – under förutsättning, att hvarje maning, som från desse utgår till Finlands folk, tillika skall vara genomträngd af en kristligt-sedlig ande, som motsvarar vårt folks historiska utveckling, – hafva några af folkupplysningens vänner förenat sig om att hemställa ett förslag till allmänhetens pröfning.
4 Vi hafva ett hela landet omfattande »Sällskap för Folkupplysningen». Ännu i sin första början, tvekar denna förening om det understöd den möjligen kan påräkna inom vidare kretsar af landets folk. Tag bort denna tvekan, förvissa folkupplysningssällskapet om allmänna, verksama sympathier, utrusta det med tillräckliga medel för vinnandet af dess behjertansvärda, vidtomfattande ändamål, och det skall, i förbund med folkskolan, socknebibliothekerna, läsesalarna, de populära föredragen och annan verksamhet i samma syfte, blifva en association af en storartad fosterländsk betydelse.
5 Stiftarne synas hafva tänkt sig detta sällskap i mera blygsamma dimensioner och derför i stadgarnes § 2 infört en förbindelse att till hvarje ledamot, som inbetalat 3 mark i årsafgift eller 40 mark engång för alla, utdela »ett exemplar af Sällskapets utgifna böcker».konsekvensändrat/normaliserat Då nu Sällskapets alla inkomster äro beroende af ledamöternes afgifter, således af tillfällig art, kommer stadgarnes § 2 – en förbindelse, hvilken icke ensidigt kan upphäfvas, – att binda alla, eller nästan alla, Sällskapets tillgångar vid de kostsama upplagor, som denna utdelning erfordrar. För det vidsträckta fält för sällskapets verksamhet, som derutöfver återstår – såsom gratis utdelade eller för lågt pris sålda folkskrifteroriginal: folskrifter, premier, författarearvoden och andra väckelser för en god folkläsning m. m. – finnas få eller inga medel öfriga till sällskapets disposition. Det vore således önskvärdt att kunna bereda Sällskapet för folkupplysningen mera varaktiga tillgångar utöfver dess nuvarande otillräckliga och tillfälliga penningemedel.
6 För två år sedan sågos de bildade samhällsklasserna i vårt land med sällspord endrägt förena sig om att på samma dag och timma, medelst en utlottning af konstalster och literatur, sammanskjuta en fond till understöd för finske artisters och literatörers obetryggade ålderdom. Resultatet är kändt: en grundfond af 53 000konsekvensändrat/normaliserat mark öfverlemnades till den pensionsförening, som för detta ändamål bildade sig, och landets konst och literatur motse nu, under det lifvande inflytandet af landsmäns deltagande, en lugnare framtid.
7 Det har synts förenämnde vänner af folket, som skulle folkupplysningens stora sak vara icke mindre förtjent af landsmäns verksama deltagande. Det har synts dem, som skulle en stående fond, insamlad för detta ändamål på samma dag och timma öfver hela landet, under medverkan af alla samhällsklasser, vara ett nytt och ovedersägligt bevis på det finska folkets ärfda kärlek till bildningens ljus och ett stöd för de krafter, som derpå arbeta.
8 Många berättigade inkast kunna göras mot de i vår tid så ofta brukade, och missbrukade, utlottningarne för välgörande ändamål. Men i betraktande af de svårigheter, som möta hvarje annan insamling af ett större kapital i folkupplysningens tjenst; – i betraktande af den hänförelse en personlig medverkan för ett så upphöjdt fosterländskt ändamål helt naturligt bör framkalla; – i betroläsligt p.g.a. bläckplump eller motsvarandeaktande slutligen deraf, att intet annat insamlingssätt kan bereda de ringaste och medellösaste ett tillfälle att genom gåfvan af sitt arbete bidraga till ändamålet lika väl som de högt ställde och rike, har man ansett sig böra föreslå en med vederbörligt tillstånd föranstaltad allmän utlottning öfver hela landet fet-tisdagen nästkommande år 1876.
9 Verkställandet af detta förslag har man tänkt sig ungefär sålunda:
10 En centralkomité i Helsingfors anskaffar vinster af populärt intresse, hvartill lotter försäljas öfver hela landet, såsom 1873. Samtidigt mottaga oberoende komitéer i alla landsorter, bland alla samhällsklasser, gåfvor af alla slag, små och stora, för ändamålet, och sådana gåfvor, som egna sig till vinster, utlottas nämnde dag endast för den ort, der de insamlats. De influtna medlen insändas derefter till centralkomitén i Helsingfors, som för dem redovisar.
11 När de sålunda samlade medlen influtit, öfverlemnar centralkomitén desamma, medelst ett gåfvobref i alla de bidragandes namn, till Folkupplysningssällskapet i Finland, för att såsom dettas egendom förvaltas och användas på det sätt och i det syfte gåfvobrefvet närmare utvisar. Dessa bestämmelser, hvarom för öfrigt diskussionen är öppen, har man tänkt sig i hufvudsak ungefär sålydande:
12 a) Medlen bilda en stående fond, hvaraf årliga räntan, men ej kapitalet, får användas till befordrande af en kristligt-sedlig folkupplysning i Finland.
13 b) Af denna ränta skall årligen kunna utdelas ett eller flera premier för de bästa inom Finland författade eller öfversatta folkskrifter på finska och svenska språken.
14 c) Återstoden af räntan skall kunna af bestyrelsen fritt användas i det angifna syftet.
15 d) I händelse Folkupplysningssällskapet af en eller annan orsak upplöses, skall fondens kapitaloriginal: kopital med upplupna räntor omedelbart derefter öfverlemnas antingen till offentlig institution eller vederbörligen auktoriserad enskild förening, som dertill af gifvarne eller på allmänt möte utses, samt i alla tider bilda en grundfond för spridandet af en sann upplysning bland Finlands folk.
16 Sådant är det förslag, som härmed underställes allmänhetens välvilliga pröfning. Dess möjlighet och dess framgång bero helt och hållet af det deltagande det kan tillvinna sig. Ändamålet, icke medlet, är här det vigtiga. Lyckas någon att framvisa ett bättre, ett mera praktiskt och alla anslående sätt för betryggandet af en stor, fosterländsk association för folkupplysningen, skola de, som framställt detta förslag, vara de förste att medverka för ett annat insamlingssätt. Skulle åter den nu föreslagna insamlingen befinnas leda rakast till ändamålet; – skulle den finna ett stöd i ungdomens hänförelse, i mäns öfvertygelse, i finska qvinnors varmhjertade medverkan och i allas kärlek till detta vårt folk, som måste förädlas och lyftas, för att kunna bestå med seger i tidernas strid; – då veta vi icke hvad som skulle hindra alla dessa förenade hjertan och händer att på en gemensam dag och timma så ett rikt utsäde för kommande slägten. I detta land äro krafterna få och spridda, behofven många, tillgångarne ringa. Må, i ersättning för hvad oss brister, viljorna vara starka, målen klara, sinnena endrägtiga, och vi skola, trots alla hinder, gå ständigt framåt i alla riktningar, – framåt i välstånd, framåt i kraft, framåt i ljus!
17 Z. T.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Ljus åt vårt folk!
1 Bland dagens många frågor, som tränga sig fram och alla begära ett svar, finnes knappt någon, som mäktigare talar till hjerta och öfvertygelse, än den stora frågan om folkbildningen. All andelig och materiel förkofran hänger dock ytterst derpå, att ett folk uppfattar behofvet af någonting bättre, att dess synkrets vidgas, dess erfarenhet riktas, dess ande stärkes i kampen för lifvet. Skördarne kunna förvissna, handeln kan missräkna sig, millionerna strömma ut, som de strömmat in; men folkets ökade insigter och utvecklade omdöme äro ett fruktbärande kapital, som inga skiften rubba och som höjer ett land öfver armodets pröfningar.
2 »Den preussiske skolmästaren har vunnit slaget vid Sadowa.»konsekvensändrat/normaliserat Den finska folkskolan och i samband med henne allt redligt arbete i upplysningens tjenst – är i våra dagar det finska folkets segrande här, hvarmed det rycker fram att försvara sin arfvelott och sin plats inom menskligheten.
3 Visserligen fordras ännu något annat dertill. Utan sedlig kraft är kunskapen endast ett kallt ljus. Och »folkets upplysning» är ett mångtydigt ord. Det finnes icke en lära så fientlig mot grundvalarna för all gudomlig och mensklig ordning, att hon icke skulle hafva begagnat detta slagord för sina syften. Men under förutsättning, att aldrig en sådan lära hos oss skall missbruka upplysningens ädla namn, eller, om hon gör det, aldrig skall vinna medhåll hos folket och målsmännen för dess bildning; – under förutsättning, att hvarje maning, som från desse utgår till Finlands folk, tillika skall vara genomträngd af en kristligt-sedlig ande, som motsvarar vårt folks historiska utveckling, – hafva några af folkupplysningens vänner förenat sig om att hemställa ett förslag till allmänhetens pröfning.
4 Vi hafva ett hela landet omfattande »Sällskap för Folkupplysningen». Ännu i sin första början, tvekar denna förening om det understöd den möjligen kan påräkna inom vidare kretsar af landets folk. Tag bort denna tvekan, förvissa folkupplysningssällskapet om allmänna, verksama sympathier, utrusta det med tillräckliga medel för vinnandet af dess behjertansvärda, vidtomfattande ändamål, och det skall, i förbund med folkskolan, socknebibliothekerna, läsesalarna, de populära föredragen och annan verksamhet i samma syfte, blifva en association af en storartad fosterländsk betydelse.
5 Stiftarne synas hafva tänkt sig detta sällskap i mera blygsamma dimensioner och derför i stadgarnes § 2 infört en förbindelse att till hvarje ledamot, som inbetalat 3 mark i årsafgift eller 40 mark engång för alla, utdela »ett exemplar af Sällskapets utgifna böcker».konsekvensändrat/normaliserat Då nu Sällskapets alla inkomster äro beroende af ledamöternes afgifter, således af tillfällig art, kommer stadgarnes § 2 – en förbindelse, hvilken icke ensidigt kan upphäfvas, – att binda alla, eller nästan alla, Sällskapets tillgångar vid de kostsama upplagor, som denna utdelning erfordrar. För det vidsträckta fält för sällskapets verksamhet, som derutöfver återstår – såsom gratis utdelade eller för lågt pris sålda folkskrifteroriginal: folskrifter, premier, författarearvoden och andra väckelser för en god folkläsning m. m. – finnas få eller inga medel öfriga till sällskapets disposition. Det vore således önskvärdt att kunna bereda Sällskapet för folkupplysningen mera varaktiga tillgångar utöfver dess nuvarande otillräckliga och tillfälliga penningemedel.
6 För två år sedan sågos de bildade samhällsklasserna i vårt land med sällspord endrägt förena sig om att på samma dag och timma, medelst en utlottning af konstalster och literatur, sammanskjuta en fond till understöd för finske artisters och literatörers obetryggade ålderdom. Resultatet är kändt: en grundfond af 53 000konsekvensändrat/normaliserat mark öfverlemnades till den pensionsförening, som för detta ändamål bildade sig, och landets konst och literatur motse nu, under det lifvande inflytandet af landsmäns deltagande, en lugnare framtid.
7 Det har synts förenämnde vänner af folket, som skulle folkupplysningens stora sak vara icke mindre förtjent af landsmäns verksama deltagande. Det har synts dem, som skulle en stående fond, insamlad för detta ändamål på samma dag och timma öfver hela landet, under medverkan af alla samhällsklasser, vara ett nytt och ovedersägligt bevis på det finska folkets ärfda kärlek till bildningens ljus och ett stöd för de krafter, som derpå arbeta.
8 Många berättigade inkast kunna göras mot de i vår tid så ofta brukade, och missbrukade, utlottningarne för välgörande ändamål. Men i betraktande af de svårigheter, som möta hvarje annan insamling af ett större kapital i folkupplysningens tjenst; – i betraktande af den hänförelse en personlig medverkan för ett så upphöjdt fosterländskt ändamål helt naturligt bör framkalla; – i betroläsligt p.g.a. bläckplump eller motsvarandeaktande slutligen deraf, att intet annat insamlingssätt kan bereda de ringaste och medellösaste ett tillfälle att genom gåfvan af sitt arbete bidraga till ändamålet lika väl som de högt ställde och rike, har man ansett sig böra föreslå en med vederbörligt tillstånd föranstaltad allmän utlottning öfver hela landet fet-tisdagen nästkommande år 1876.
9 Verkställandet af detta förslag har man tänkt sig ungefär sålunda:
10 En centralkomité i Helsingfors anskaffar vinster af populärt intresse, hvartill lotter försäljas öfver hela landet, såsom 1873. Samtidigt mottaga oberoende komitéer i alla landsorter, bland alla samhällsklasser, gåfvor af alla slag, små och stora, för ändamålet, och sådana gåfvor, som egna sig till vinster, utlottas nämnde dag endast för den ort, der de insamlats. De influtna medlen insändas derefter till centralkomitén i Helsingfors, som för dem redovisar.
11 När de sålunda samlade medlen influtit, öfverlemnar centralkomitén desamma, medelst ett gåfvobref i alla de bidragandes namn, till Folkupplysningssällskapet i Finland, för att såsom dettas egendom förvaltas och användas på det sätt och i det syfte gåfvobrefvet närmare utvisar. Dessa bestämmelser, hvarom för öfrigt diskussionen är öppen, har man tänkt sig i hufvudsak ungefär sålydande:
12 a) Medlen bilda en stående fond, hvaraf årliga räntan, men ej kapitalet, får användas till befordrande af en kristligt-sedlig folkupplysning i Finland.
13 b) Af denna ränta skall årligen kunna utdelas ett eller flera premier för de bästa inom Finland författade eller öfversatta folkskrifter på finska och svenska språken.
14 c) Återstoden af räntan skall kunna af bestyrelsen fritt användas i det angifna syftet.
15 d) I händelse Folkupplysningssällskapet af en eller annan orsak upplöses, skall fondens kapitaloriginal: kopital med upplupna räntor omedelbart derefter öfverlemnas antingen till offentlig institution eller vederbörligen auktoriserad enskild förening, som dertill af gifvarne eller på allmänt möte utses, samt i alla tider bilda en grundfond för spridandet af en sann upplysning bland Finlands folk.
16 Sådant är det förslag, som härmed underställes allmänhetens välvilliga pröfning. Dess möjlighet och dess framgång bero helt och hållet af det deltagande det kan tillvinna sig. Ändamålet, icke medlet, är här det vigtiga. Lyckas någon att framvisa ett bättre, ett mera praktiskt och alla anslående sätt för betryggandet af en stor, fosterländsk association för folkupplysningen, skola de, som framställt detta förslag, vara de förste att medverka för ett annat insamlingssätt. Skulle åter den nu föreslagna insamlingen befinnas leda rakast till ändamålet; – skulle den finna ett stöd i ungdomens hänförelse, i mäns öfvertygelse, i finska qvinnors varmhjertade medverkan och i allas kärlek till detta vårt folk, som måste förädlas och lyftas, för att kunna bestå med seger i tidernas strid; – då veta vi icke hvad som skulle hindra alla dessa förenade hjertan och händer att på en gemensam dag och timma så ett rikt utsäde för kommande slägten. I detta land äro krafterna få och spridda, behofven många, tillgångarne ringa. Må, i ersättning för hvad oss brister, viljorna vara starka, målen klara, sinnena endrägtiga, och vi skola, trots alla hinder, gå ständigt framåt i alla riktningar, – framåt i välstånd, framåt i kraft, framåt i ljus!
17 Z. T.