Notisen/artikeln ingår i HT 24/5 1848:|40 2|

Fredrik VII, Konung af Danmark, Hertig af Holstein och Lauenburg*)Delvis efter Illustrirte Zeitung..

1 Stundom synes det, som skulle den dolda makt, hvars hand man igenkänner äfven der, hvarest seklernas verk störta tillsamman inom få ögonblick och nästan alla häfdvunna förhållanden erbjuda den sorgliga anblicken af en enda stor ruin, det synes, säga vi, som skulle denna makt på några få punkter vilja hopa all den värk och sveda, hvarmed en ny tid i dagen födes. Det lilla Danmark är i denna stund en af dessa punkter, der mycket nytt i stor hast kommer upp, der man tydligen hör de starka slag, hvarmed historiens genius mejslar ut ur marmorn en ännu formlös verldsålder. Nationalitetens anspråk med dess sympathier och antipathier, statsförfattningens ändring och utbildande, politiskt sjelfförsvar på lif och död – allt hopar sig i Danmark på engång. Det är ett stycke arbete, under hvilket folken ej sällan behöfva allt sitt mod för att ej misströsta; men det gifves en försyn, och Danmark skall föryngradt och segerrikt framgå ur denna fruktansvärda strid.

2 Den konung, som nu sitter på Danmarks thron, bär ingen lätt krona och behöfver en stadig hand. Derföre bäfvade mången Danmarks vän, när den redlige och mångpröfvade Christian VIII dog, ty kronprinsen var misstrodd och man fruktade att han icke vore vuxen sin faders verk. Om han verkligen är det, skall framtiden utvisa, men det vissa är att Fredrik VII härtills under 4 månaders regering gjort allt för att vinna sitt folks förtroende och äfven vunnit det.

3 Fredrik VII – Fredrik Carl Christian – är född d. 6 Okt. 1808 och ende son till konung Cristian VIII, af dennes första äktenskap med Charlotte af Mecklenbürg Schwerin, den siste manlige ättlingen af det sedan 1448 regerande huset Oldenburg.

4 Redan 1812 blefvo hans föräldrar skilda och hans moder dog i frivillig landsflykt i Italien. Tidigt således rycktes den unge prinsen från en moders öma vård, och på den vilde trotsige gossen märkte man nog att den milda qvinliga handens ledning saknades. Han blef en rask, beslutsam och öppen yngling, hvilken man ej sällan lade till last att i dessa lofvärda egenskaper gå för långt. Men ungdomen måste rasa ut, säger ordspråket. Prins Fredrik, eller som man i hans yngre år öfverallt kallade honom, prins Fritz, har ur sin ungdoms muntra sorglösa lif räddat den oförderfvade kärnan af sin äkta nordiska karakter och, i stället att insupa ett hofs förfinade seder, gjort sig förtrolig med folket och dess seder, dess bättre och sämre lidelser, tillochmed i de lägsta samhällsklasserna.

5 Tidigt utvecklade sig hos honom en medfödd böjelse för hafvet och sjöväsendet, och vanligen brukade han företaga sina resor till sjöss på sin egen lilla kutter. Med detta lilla fartyg, som förde 4 kanoner, har han bestått mången hård lek mot vågorna. Med det for han äfven till Färöarna och Island. Merändels, när han icke till häst färdades i det inre landet, bodde han ombord på sin kutter, hvar den då för tillfället låg. Enkel i tal och seder, var han alltid älskad af det egentliga folket. Ofta lät han, i skydd af sin rang, genom hvarjehanda pojkstreck de förnäma umgälla deras öfvermod mot de ringare klasserna. I den äldre danska historien och nordens fornlem|40 3|ningar är han ganska bevandrad; den nordiska antiqvitetssamlingen i Köpenhamn har hans forskningar och de under hans ledning anställda gräfningar att tacka för många bidrag af värde.

6 År 1828 förmälde han sig med prinsessan Wilhelmina, dotter till konung Fredrik VI; detta äktenskap upplöstes 1837. Hon är nu förmäld med hertigen af Glücksburg.

7 Som chef för ett infanteriregemente och general en chef i Jutland, residerade han efter denna tid i den obetydliga fästningen Fredericia vid lilla Bält, och invånarne der, med hvilka han förtroligt umgicks, äro honom alltsen dess mycket tillgifna.

8 År 1840 efter Fredrik VI:s död blef han kronprins och som sådan guvernör öfver ön Fyen. Mest uppehöll han sig då i Odensee, öns hufvudstad. Äfven der bibehöll han sin förkärlek för sjöresor och öfverraskade ofta med sin snabbseglande kutter småstäderna på kusten. Fyens innevånare hysa för honom lika tillgifvenhet som Fredericias.

9 År 1841 förmäldes han med prinsessan Carolina Charlotta Mariana af Mecklenburg Strelitz, men äfven denna förbindelse upplöstes 1846, som det hette, i betraktande af prinsessans sjuklighet, men sannolikt af politiska skäl, emedan den var, liksom den förra, barnlös, och det för Danmark i månget hänseende, specielt för Holsteins och Slesvigs bibehållande, var af vigt att den manliga linien af Oldenburgska huset icke skulle dö ut. Ingen ny förmälning ger härtills det hopp att denna önskan skall gå i fullbordan.

10 Den 21 Januari 1848 besteg Fredrik VII sina fäders thron under skenbart yttre och inre lugn och säkert icke anande, han som alla andra, de stormar, hvilka så snart derefter skulle utbryta. Redan Christian VIII hade allvarligen varit betänkt uppå att gifva Danmark en konstitution; han hade blott, säger man, velat uppskjuta denna vigtiga handling till 1848, för att dermed förherrliga den då infallande 400-årigakonsekvensändrat/normaliserat jubelfesten af Oldenburgska husets uppstigande på danska thronen. Döden förekom honom, men hans son, villig att infria sin faders gifna löfte och sjelf genom sin mångåriga beröring med folket, välbekant med dess önskningar, skyndade att redan en vecka efter sin thronbestigning, d. 28 Januari d. å.detta år, utfärda en konstitution för hela riket. Med någon förundran erforo Danskarne, att hertigdömena, ehuru betydligt underlägsna konungariket i folknummer, fingo rätt att till riksdagen skicka lika många representanter som detta; men konungens ädla afsigt att försona partierna erkändes, och man gaf sig tillfreds. Icke så i Holstein och Slesvig. Här fördubblade det tyska partiet sina ansträngningar och visade konstitutionen med harm tillbaka. Det danska nationalpartiet å sin sida höll d. 21 Mars en stor folkförsamling i Köpenhamn och redan innan dess resultater voro bekanta, hade konungens förra ministrar lemnat plats åt de populära namnen Hvidt, Tscherning, Orla Lehman m. fl. Den deputation från Kiel, som begärde Slesvigs fullständiga union med Holstein, afvisades, upproret brast ut och det öfriga är bekant.

11 Ville man sätta tro till det tyska partiets föregifvanden, skulle konungen tvungen och mot sin bättre öfvertygelse hafva gifvit den danska åsigten företrädet. Men utom att detta föga stämmer öfverens med Fredrik VII:s kända karaktersfasthet, har han alltsedan genom sitt handlingssätt bevisat, att hans öfvertygelse i denna punkt är densamma som hans folks. Fredrik VII har insett, att eftergift och anslutande till Tyskland vore den danska nationalitetens död. Hans personliga uppträdande i Slesvig visar öppet hans tänkesätt i denna fråga.

12 Englands Henrik V blef, efter en vild ungdom, en af sitt folks yppersta konungar. Det är möjligt att Fredrik af Danmark kommer att följa hans exempel. För Danmark är detta ett kärt hopp; åtminstone väntar det, att det konungahus, som sålänge beherrskat det i både glada och sorgliga dagar, om det utdör, åtminstone i Fredrik VII skall dö med ära.

 

 

1. *)Delvis efter Illustrirte Zeitung.