Arbetshuset för fattiga barn

Lästext

Notisen/artikeln ingår i Morgonbladet 22/2 1884:|45 2|

Arbetshuset för fattiga barn.

(Helsingfors, Skarpskyttegatan 14.)

1 Ofta hör man klagas: almosan är ett förderf, tiggaren dagdrifver, hans barn lära sig på gatorna lättja och laster! Ja väl, det är ett hårdt tal, men allt beror på huru man gifver. Gif såsom vingårdsmannen i söndagen Septuagesimas evangelium: gif mot arbete, der arbete kan fordras; räkna viljan mer än förmågan, gif ända till elfte timmen, gif på samma gång ömt och klokt! Paulus säger: Gud älskar en glad gifvare.

2 Framför allt, rädda barnen! Det är ju godt att berga ögonblickets nöd, men det är mer att på samma gång berga en framtid.

3 Arbetshus för barn, – det är ingenting nytt, det är så sjelffallet, att numera sådana uppstått öfverallt med oftast goda, praktiska följder. Men det är dock någon skilnad i tillämpningen af detta slags fattigvård. Kommunernas arbetshus grunda sig på pligt och nödvändighet; enskilda arbetsinrättningar grunda sig på uppoffrande kärlek. De senare löpa lätt fara att glömmas och afstanna; de måste vara vaksamma, de lefva ju af att i hvarje ögonblick kunna framvisa ett godt resultat. Och emedan de tillhöra »de glade gifvarne», kunna de trösta och uppresa den fattige, icke blott lifnära honom. Han kommer icke till dem för att fordra sin rätt; han kommer för att emottaga en gåfva, men gåfvan förödmjukar icke, han gifver något igen, han gifver sitt arbete, han känner sig fri.

4 Skarpskyttegatans arbetshus för fattiga barn grundlades af några få enskilda, med ringa tillgångar, men modig kärlek och mycken omtanke. Det begynte provisionelt den 2 januari 1883, var under påföljande sommar stängdt af ekonomiska skäl, men öppnades åter den 4 oktober och arbetar nu regelbundet alla söknedagar från kl. 8 på morgonen till kl. 6 på aftonen, utom lördagar, då anstalten stänges kl. 2 e. m. för skurning. Den nuvarande inskränkta lokalen inrymmer dagligen 60 till 80 barn, för närvarande till och med öfver 100.

5 Barnen sysselsättas med spritning af fjäder, rörtofs och silke, sömnad af mattinslag, flätning af bastmattor och tillverkning af tändsticksaskar, hvaraf 17 000konsekvensändrat/normaliserat nyligen afsändts till en fabrik i Mäntsälä. Linnesöm och stickning ha äfven förekommit, man vill göra försök med skrädderi till barnens eget behof. Arbeten kunna inlemnas till anstalten mot af direktionen faststäld måttlig arbetslön. Barnen erhålla deraf som uppmuntran en liten månadspenning.

6 Ordningen är på samma gång sträng och välvillig. En direktion af sju fruntimmer leder det hela. En direktris, jemte biträde, öfvervakar dagligen barnens arbeten och uppförande. Det vore önskvärdt att unga fruntimmer af stadens bildade kretsar ville anteckna sig som dejourerande biträden åt den för dagen tjenstgörande direktrisen. Icke mången timme kan användas bättre.

7 I matrikeln antecknas barnensoriginal: barnes namn, ålder, familjer och lefnadsförhållanden; dessutom föres dagjournal. Noggrann tillsyn hålles öfver renlighet; bad ombesörjas; städning sker på bestämda timmar, dervid barnen sjelfva få verkställa sådana sysslor, som de förmå. Måltidstimmarne äro: frukost 8–9 och middag 2–4 efter bestämd matordning, under inseende af en hushållerska.

8 Då det ju icke kan undvikas, att barn af den mest olika uppfostran, och ibland dem flera halft förvildade, mottagas i anstalten, måste der hållas sträng disciplin. Man har begagnat tre slags straff: a) förlust af måltid; b) måttlig aga; c) förvisning från anstalten under ett bestämdt antal dagar. Sistnämnda straff har ofta gifvit föräldrar anledning att bönfalla om den felandes återupptagande. Sjelffallet ha god sed och ordning mött de största svårigheterna. Men framstegen deri ha varit märkbara: barnen ha efterhand blifvit renligare, lydigare och allt mera villiga att iakttaga den ioriginal: t anstalten föreskrifna ordningen.

9 Enhvar, som önskar öfvertyga sig om gagnet af denna arbetsinrättning och om dess nuvarande organisation, är der välkommen på de tider, anstalten hålles öppen. Man bör icke vänta sig allt så fullständigt, som det väl vore önskvärdt och med större tillgångar möjligt. Flere sådana arbetshem för fattiga barn, inrättade med afseende fästadt å skoltider och bostäder, vore utan tvifvel behöfliga i Helsingfors. Men äfven med denna enda tillflyktsort, som nu erbjudes, är det af största vigt,

10 att icke gifva almosor åt tiggande barn,

11 emedan hvarje sådant barn snart går förloradt för anstalten och alla de fördelar, denna medför för flit, ordning och goda seder.

12 Arbetshuset för barn har välvilligt ihågkommits af utskänkningsbolaget 1883 med ett anslag af 3 000konsekvensändrat/normaliserat mk och af Helsingfors sparbank samma år med 2 000konsekvensändrat/normaliserat mark. Redovisning för dittills influtna medel läses i H:fors Dagblad för den 16 maj 1883.

13 Det vore dock önskligt, att den enskilda välgörenheten med sitt intresse och sina bidrag ville understöda inrättningen och sålunda trygga dess bestånd. Men huru ordna detta understöd?

14 För saken intresserade personer ha tänkt sig, att om, – utan alla tillställningar, utan alla listor, utan all enskild påtryckning, – allmänheten lemnades tillfälle att i uthängda sparbössor inlägga sina bidrag och dermed bevisa sitt deltagande för de fattiga barnens arbeten och tillflyktsort, så skulle detta enkla sätt vara nog att tillförsäkra inrättningen en del af dess nödiga existensmedel. Man begär blott summan af de allmosor, hvilka härtills utdelats till ringa gagn, men ofta mycken skada, i köken, på gatorna och i butikerna. Enhvar kan förvissa sig om huru dessa bidrag i sparbössorna sedan användas, något som icke är möjligt vid tiggeriet i hus och på gatorna. Och om, som man har allt skäl att hoppas, dessa samma bidrag, använda för arbetsinrättningen, skola icke allenast berga mången olycklig ur ögonblickets betryck och faror, utan ock grundlägga hos dessa fattiga barn de första hågkomsterna af en bättre och lyckligare tillvaro, egnade att sedan väcka hos dem längtan efter en sådan, – då har denna skärf för arbetshuset icke blifvit inlagd förgäfves.

15 Sparbössorna äro uthängda vid:

16 Apoteket vid Skilnaden;

17 Apoteket vid Nikolaigatan;

18 och herr Hartvalls butik vid Senatstorget.

19 Z. T.

 

 

    Kommentar

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimil