2 Det är höst. Almanackan kallar November »vintermånad»,konsekvensändrat/normaliserat men man känner almanackan, den fortfar att vara likaså renommerad för sin sanningskärlek, som sockerbagaredeviserna för sin quickhet. Sjelf tidmätare, är den efter sin tid tillochmed i namnsdagarna. För många år sedan fanns en ung lärd, som skref almanackor. De barbariska namnen syntes honom vedervärdiga, han kunde ej lida Blasius, Mormessa, Saturninus & comp. Till en början ändrade han genom tryckfel Blasius till Blusius. Derpå inskjöt han på lämpliga tider August, Oskar och andra moderna vackra menniskotitlar, ty den tiden brukades ännu att fira namnsdagar. En så djerf reform kunde ej blifva obemärkt. Den befanns strida emot samtidens conservativa principer och förbjöds så strängeligen. Och det gladde isynnerhet dannemännen på landet, hvilka efter hvarje namn sätta ett »mess» och derefter bestämma allehanda årliga företag. Och Blusius blef åter Blasius, och Mormessa & comp. återintågade i trumf, och almanackan blef åter hvad den varit, den mest conservativa bok i hela den nyare literaturen.
3 För tre veckor sedan hade resande i midten af landet åkt trettio mil i en sträcka på slädföre. Här ha inga medar ännu varit synliga och snö knappt så mycket, som en sparsam värdinna sockrar på främmande barns pankakor. November har haft några klara dagar; nu läser man med möda finare stil vid middagstid. Det är det gamla thusmörkret, om hvilket menniskorna årligen säga: »det är märkvärdigt, hvad quällarna nu blifvit långa!» liksom|95 2|original: möda finare stil vid middagstid. Det är det gamla thusmörkret, om hvilket menniskorna årligen säga: »det är märkvärdigt, hvad quällarna nu blifvit långa!» liksom vore det en helt ny företeelse. Det är den beryktade hafsdimman, om hvilken en resebeskrifvare för mer än tvåtusen år sedan sade: »och längst upp i norden var icke mera luft, vatten och jord, utan en sammangyttring af alla.»
4 Hvad företar man sig under så fatta omständigheter i Helsingfors? Hvad gör man i dag? Man äter ostron, man dricker porter, man sköter dagens värf och delar sina quällar mellan préferancen och theatern.
5 Och hvad gör man i morgon?
6 Man äter ostron, man dricker porter o. s. v.
7 Och i öfvermorgon?
8 Man äter ostron, man dricker porter o. s. v.
9 En stor stad, som icke är annat än en liten stad, är dock i längden så temligen enformig. Arbeten och nöjen gå sin jemna gång, i dag desama som i går och i morgon desama som i dag. Stundom mins man att man lefver i ett hörn af verlden.
10 Men den som ett par menniskoåldrar härefter skrifver Finlands historie, skall om Helsingfors ha att förtälja förunderligt mycket, som man icke stort tänkte uppå den tid historien beskrifver. Ty också här görs ett folks historie, den dömmer sig sjelf och efterverlden skall afkunna utslaget.
11 Sednast utlofvade notiser om Helsingfors behagade Hrr Besaraber ännu benäget vänta uppå. Det står er emellertid fritt att gissa på uppförandet af ett nytt palats eller – ett nytt reglemente för lampputsningen.
12 Sedan skörden i landet utfallit väl ojemnt, men dock i allmänhet tillfredsställande och Styrelsen sökt afböja alla farhågor för någon kännbar brist, har man med något bekymmer motsett potates-cholerans utbrott här i norden. Nu först märker man öfverallt den stora vigten af denna anspråkslösa hvardagsrätt. I Belgien hafva Kamrarne derom rådslagit; i England föreslår regeringen ett understöd af 3 millioner pund sterling åt Irland, hufvudsakligen för att betrygga folket för den hungersnöd, som hotar i följd af potatesskördens felslående. I många länder är all utförsel af potates förbjuden. I Finland känner man väl icke något med visshet om den nya farsotens yppande, med undantag af obestyrkta rykten från Wiborg. Men den anmärkning har blifvit gjord, att i hela södra Finland potäterna i år äro lösa, vattiga och benägna för röta. På flera orter, såsom i nejderna af Uleåborg och Wiborg, har denna vext nästan totalt felslagit. I Wiborg säges den nu redan gälla 9 Rubel tunnan.
13 Från Universitet förmäles, att professionen i exegetiken, genom Professor Borgs utnämning till kyrkoherde i Limingo, är ledig och anslagen. Äfvenså är professionen i astronomien anslagen, för hvilken den veterligen ende sökande, Dr Woldstedt, innan kort speciminerar. Om den lediga professionen i pharmacin förljudes ännu ingenting bestämdt. För adjunkturen i mathematik och physik har Lektor Borenius dessa dagar speciminerat. Rektor Snellman har återtagit sin ansökning till den philosophiska professionen i Lund.
14 Tryckpressarna, blifva åter rörliga inemot julen. Första afdelningen af kartan öfver Saima kanal förmodas lemna pressen innan årets slut. Planchverket »Finland framställdt i teckningar» äfvenså. Vidare »Fosterländskt Album»,konsekvensändrat/normaliserat andra häftet. Vidare Hr Berndtsons »Necken» i föryngrad skepnad. Vidare »Morgonen»,konsekvensändrat/normaliserat sång af Runeberg, satt i musik af Hr Bollé. Vidare en ny polka med finsk titel. Vidare ett finskt novellbibliothek: »Suomennoksia Ulkomaalaisten Kauniista Kirjallisuudesta»,konsekvensändrat/normaliserat första häftet, inneh. »Kapellet» af Almquist i öfvs. Utgifvarne äro P. Tikkanen och A. Oksanen. Vidare kanske en ny finsk tidning och ett nytt tryckeri. Och slutligen åtskilligt, som ännu tillsvidare är tryckeriernas hemlighet.
15 Dessutom har i Borgå utkommit en katalog öfver gymnasisterna. Här är man betänkt på en dylik öfver eleverna i småbarnsskolan.
16 Symphoniföreningen är proklamerad, men ännu icke realiserad. Hr Rongsted, Köpenhamnaren, gaf en vacker, men föga besökt concert, den enda hittills under hösten. En annan förberedes till förmån för den nya småbarnsskolan och damerna lofva dervid sjunga. Hvem lyckönskar ej de små till en så mäktig protektion!
17 Apropos af musik, en stor opera-artad komposition är här under arbete: »Skizzen zum Frithiof»,konsekvensändrat/normaliserat i fem akter för full orchester, med chörer, recitativer, balletter etc. Arbetet berömmes; kompositören vågar jag ej namngifva.
18 Målarekonsten hoppas. Hr Ekman lofvar quarstadna i sitt fädernesland öfver vintern. Må hans sköna pensel finna full sysselsättning! Universitetet har uppköpt tio oljemålningar, och sålunda har man den glädjen att inom samma korta hösttermin se början gjord till ett museum både för måleri och skulptur. – Hr Kaschenreuther, porträttmålare från München, fortfar att vara öfverhopad af arbete.
19 Theatern är talrikt besökt, merändels fulla hus, sällan halfva. Goda pjeser, med få undantag. »Bläckstadius» och »Rika Morbror» ha gifvits för fyra goda hus. Andra pjeser för tre, några för två. Truppens force är det finare lustspelet, men äfven för skådespelet äro flera talenter att tillgå. Skriket efter pjesernas slut har något hejdats; man börjar inse, att de bästa konstdomarne icke alltid äro de som ha de bästa lungorna. Jag lofvade sednast några ord om de sujetter af truppen jag då ej nämnde. Nåväl, min kapten, rikta er kikare hitåt från Besarabien, ty det gäller någonting som alltid varit er arfsynd, er och alla tappre riddares ohjelpliga svaghet – damerna.
20 Fruarna Deland, Broman och Andersson fylla sina roller; att mot dem vara artig, det är endast att vara rättvis. Fru Andersson har onekligen arbetat upp sig. Hennes spel i »Ringaren» förtjenar allt beröm, och jag vågar tro, att hon är den enda af damerna, som går ut med en roll i sorgespelet. Fru Isberg uppträder ej ofta, men återger Blanche's giftaslystna guvernanter med en sanning, åt hvilken damerna rysa i logerna och de elaka herrarna småle på länstolarna. Fru Sjöberg, fordom så omtyckt vid Westerlundska truppen, uppträder nu högst sällan. Mamsell Asplund – kikaren, min kapten! – är sig lik sedan två år. Om den unga damen är det ju artigt sagdt; kanske ej så alldeles artigt om talenten. Man ser M:ll A. med nöje. Så som hon sitter i »de båda kronorna» som furstinna i rik drägt med hufvudet lutadt mot handen, önskade man se henne förstenad i en tableau. Aktionen deremot saknar den hänförande fantasi, som låter skådespelaren lefva sig in i sin roll. Så spelar M:ll A. alltid sig sjelf – en vacker roll, det är sannt, blott|95 3| ofta malplacé. Tre ord bör M:ll A. lära af Fru Wilson att uttala: »Jag älskar er!» Det är den hemlighetsfulla nyckeln till ett fruntimmers konstnärskap på scenen och i lifvet. Och då man uttalar dem, får man ju tänka på hvad man skall soupera till aftonen.
21 Förutom de herrar skådespelare jag sednast hade nöjet nämna, ber jag att ännu så presentera: Hr Happe, gammal bekant, genomgår på scenen alla menskliga öden och skepnader, från kungens till tiggarens, älskar, förtviflar och gifter sig i kapp med Hr Andersson, har theatervana och är i flera roller ganska lycklig; Hr Sjöberg, fyller alla muntra och befängda roller väl, men undanber sig de högtidliga; förträfflig »Martino»,konsekvensändrat/normaliserat med undantag af sin kostym i fruntimmerskoft; Hr Caspér, bekant från Djurströmska truppen, lofvande ämne; Hr Lagerquist, fordom mauvais sujet för den obeskedliga kritiken, numera upparbetad inom en viss genre, der han lyckas som grofhuggare, impertinent eller förbryllad sprätt; Hr Isberg, malitiöst kallad isbjörn, har vacker figur, visserligen något af brandstake i hållningen, men representerar icke illa en styf aristokrat; Hr Bonnivier, icke att förblanda med Bonuvier, är ung och quicksilfverartad, spelar betjent och lär dansa; Hr Albion, har engång uppklifvit till generalsrang, men föredrar, liksom Hr Bäckgrén, att framflytta stolar och säga: vagnen är framme, hans nåd!
22 Här öfverlägges nuförtiden om ett theaterhus af sten; godt till en början att öfverlägga. Äfven är anbud gjordt af Hr Torslow att hyra theatrarna i Helsingfors, Åbo och Wiborg på fem år.
23 Djurströmska truppen, som ej lärer uppgifvit planen att ännu försöka sin lycka i Åbo, var utsatt för beryktade skandaler i Björneborg, gjorde derefter hjelpliga affärer i Vasa och vistas nu i GamlaCarleby. Nya sujetter öfverkommo till Vasa; deremot skilde sig Hr Caspér och Fru Enbom i Björneborg och Hr Hall i Vasa; Hr Hall och en Mamsell Lundquist spelade i NyCarleby »Marton, och Frontin» samt deklamerade Spastaras död och Napoleons monolog på S:t Helena. Också en konstnjutning!
24 Mitt sednaste bref väckte ett slags uppmärksamhet i Kuopio. Saima, den vattenrikaste putt i landet, fann det »vattigt».konsekvensändrat/normaliserat Och likväl har den goda damen nyligen nedkommit med en liten »Kallavesi» – också bara vatten. Au revoir, min kapten!
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Från Helsingfors.
8.
1845 Nov. 30.
1 Kapten Leopold i Bender.
2 Det är höst. Almanackan kallar November »vintermånad»,konsekvensändrat/normaliserat men man känner almanackan, den fortfar att vara likaså renommerad för sin sanningskärlek, som sockerbagaredeviserna för sin quickhet. Sjelf tidmätare, är den efter sin tid tillochmed i namnsdagarna. För många år sedan fanns en ung lärd, som skref almanackor. De barbariska namnen syntes honom vedervärdiga, han kunde ej lida Blasius, Mormessa, Saturninus & comp. Till en början ändrade han genom tryckfel Blasius till Blusius. Derpå inskjöt han på lämpliga tider August, Oskar och andra moderna vackra menniskotitlar, ty den tiden brukades ännu att fira namnsdagar. En så djerf reform kunde ej blifva obemärkt. Den befanns strida emot samtidens conservativa principer och förbjöds så strängeligen. Och det gladde isynnerhet dannemännen på landet, hvilka efter hvarje namn sätta ett »mess» och derefter bestämma allehanda årliga företag. Och Blusius blef åter Blasius, och Mormessa & comp. återintågade i trumf, och almanackan blef åter hvad den varit, den mest conservativa bok i hela den nyare literaturen.
3 För tre veckor sedan hade resande i midten af landet åkt trettio mil i en sträcka på slädföre. Här ha inga medar ännu varit synliga och snö knappt så mycket, som en sparsam värdinna sockrar på främmande barns pankakor. November har haft några klara dagar; nu läser man med möda finare stil vid middagstid. Det är det gamla thusmörkret, om hvilket menniskorna årligen säga: »det är märkvärdigt, hvad quällarna nu blifvit långa!» liksom|95 2|
original: möda finare stil vid middagstid. Det är det gamla thusmörkret, om hvilket menniskorna årligen säga: »det är märkvärdigt, hvad quällarna nu blifvit långa!» liksom vore det en helt ny företeelse. Det är den beryktade hafsdimman, om hvilken en resebeskrifvare för mer än tvåtusen år sedan sade: »och längst upp i norden var icke mera luft, vatten och jord, utan en sammangyttring af alla.»
4 Hvad företar man sig under så fatta omständigheter i Helsingfors? Hvad gör man i dag? Man äter ostron, man dricker porter, man sköter dagens värf och delar sina quällar mellan préferancen och theatern.
5 Och hvad gör man i morgon?
6 Man äter ostron, man dricker porter o. s. v.
7 Och i öfvermorgon?
8 Man äter ostron, man dricker porter o. s. v.
9 En stor stad, som icke är annat än en liten stad, är dock i längden så temligen enformig. Arbeten och nöjen gå sin jemna gång, i dag desama som i går och i morgon desama som i dag. Stundom mins man att man lefver i ett hörn af verlden.
10 Men den som ett par menniskoåldrar härefter skrifver Finlands historie, skall om Helsingfors ha att förtälja förunderligt mycket, som man icke stort tänkte uppå den tid historien beskrifver. Ty också här görs ett folks historie, den dömmer sig sjelf och efterverlden skall afkunna utslaget.
11 Sednast utlofvade notiser om Helsingfors behagade Hrr Besaraber ännu benäget vänta uppå. Det står er emellertid fritt att gissa på uppförandet af ett nytt palats eller – ett nytt reglemente för lampputsningen.
12 Sedan skörden i landet utfallit väl ojemnt, men dock i allmänhet tillfredsställande och Styrelsen sökt afböja alla farhågor för någon kännbar brist, har man med något bekymmer motsett potates-cholerans utbrott här i norden. Nu först märker man öfverallt den stora vigten af denna anspråkslösa hvardagsrätt. I Belgien hafva Kamrarne derom rådslagit; i England föreslår regeringen ett understöd af 3 millioner pund sterling åt Irland, hufvudsakligen för att betrygga folket för den hungersnöd, som hotar i följd af potatesskördens felslående. I många länder är all utförsel af potates förbjuden. I Finland känner man väl icke något med visshet om den nya farsotens yppande, med undantag af obestyrkta rykten från Wiborg. Men den anmärkning har blifvit gjord, att i hela södra Finland potäterna i år äro lösa, vattiga och benägna för röta. På flera orter, såsom i nejderna af Uleåborg och Wiborg, har denna vext nästan totalt felslagit. I Wiborg säges den nu redan gälla 9 Rubel tunnan.
13 Från Universitet förmäles, att professionen i exegetiken, genom Professor Borgs utnämning till kyrkoherde i Limingo, är ledig och anslagen. Äfvenså är professionen i astronomien anslagen, för hvilken den veterligen ende sökande, Dr Woldstedt, innan kort speciminerar. Om den lediga professionen i pharmacin förljudes ännu ingenting bestämdt. För adjunkturen i mathematik och physik har Lektor Borenius dessa dagar speciminerat. Rektor Snellman har återtagit sin ansökning till den philosophiska professionen i Lund.
14 Tryckpressarna, blifva åter rörliga inemot julen. Första afdelningen af kartan öfver Saima kanal förmodas lemna pressen innan årets slut. Planchverket »Finland framställdt i teckningar» äfvenså. Vidare »Fosterländskt Album»,konsekvensändrat/normaliserat andra häftet. Vidare Hr Berndtsons »Necken» i föryngrad skepnad. Vidare »Morgonen»,konsekvensändrat/normaliserat sång af Runeberg, satt i musik af Hr Bollé. Vidare en ny polka med finsk titel. Vidare ett finskt novellbibliothek: »Suomennoksia Ulkomaalaisten Kauniista Kirjallisuudesta»,konsekvensändrat/normaliserat första häftet, inneh. »Kapellet» af Almquist i öfvs. Utgifvarne äro P. Tikkanen och A. Oksanen. Vidare kanske en ny finsk tidning och ett nytt tryckeri. Och slutligen åtskilligt, som ännu tillsvidare är tryckeriernas hemlighet.
15 Dessutom har i Borgå utkommit en katalog öfver gymnasisterna. Här är man betänkt på en dylik öfver eleverna i småbarnsskolan.
16 Symphoniföreningen är proklamerad, men ännu icke realiserad. Hr Rongsted, Köpenhamnaren, gaf en vacker, men föga besökt concert, den enda hittills under hösten. En annan förberedes till förmån för den nya småbarnsskolan och damerna lofva dervid sjunga. Hvem lyckönskar ej de små till en så mäktig protektion!
17 Apropos af musik, en stor opera-artad komposition är här under arbete: »Skizzen zum Frithiof»,konsekvensändrat/normaliserat i fem akter för full orchester, med chörer, recitativer, balletter etc. Arbetet berömmes; kompositören vågar jag ej namngifva.
18 Målarekonsten hoppas. Hr Ekman lofvar quarstadna i sitt fädernesland öfver vintern. Må hans sköna pensel finna full sysselsättning! Universitetet har uppköpt tio oljemålningar, och sålunda har man den glädjen att inom samma korta hösttermin se början gjord till ett museum både för måleri och skulptur. – Hr Kaschenreuther, porträttmålare från München, fortfar att vara öfverhopad af arbete.
19 Theatern är talrikt besökt, merändels fulla hus, sällan halfva. Goda pjeser, med få undantag. »Bläckstadius» och »Rika Morbror» ha gifvits för fyra goda hus. Andra pjeser för tre, några för två. Truppens force är det finare lustspelet, men äfven för skådespelet äro flera talenter att tillgå. Skriket efter pjesernas slut har något hejdats; man börjar inse, att de bästa konstdomarne icke alltid äro de som ha de bästa lungorna. Jag lofvade sednast några ord om de sujetter af truppen jag då ej nämnde. Nåväl, min kapten, rikta er kikare hitåt från Besarabien, ty det gäller någonting som alltid varit er arfsynd, er och alla tappre riddares ohjelpliga svaghet – damerna.
20 Fruarna Deland, Broman och Andersson fylla sina roller; att mot dem vara artig, det är endast att vara rättvis. Fru Andersson har onekligen arbetat upp sig. Hennes spel i »Ringaren» förtjenar allt beröm, och jag vågar tro, att hon är den enda af damerna, som går ut med en roll i sorgespelet. Fru Isberg uppträder ej ofta, men återger Blanche's giftaslystna guvernanter med en sanning, åt hvilken damerna rysa i logerna och de elaka herrarna småle på länstolarna. Fru Sjöberg, fordom så omtyckt vid Westerlundska truppen, uppträder nu högst sällan. Mamsell Asplund – kikaren, min kapten! – är sig lik sedan två år. Om den unga damen är det ju artigt sagdt; kanske ej så alldeles artigt om talenten. Man ser M:ll A. med nöje. Så som hon sitter i »de båda kronorna» som furstinna i rik drägt med hufvudet lutadt mot handen, önskade man se henne förstenad i en tableau. Aktionen deremot saknar den hänförande fantasi, som låter skådespelaren lefva sig in i sin roll. Så spelar M:ll A. alltid sig sjelf – en vacker roll, det är sannt, blott|95 3| ofta malplacé. Tre ord bör M:ll A. lära af Fru Wilson att uttala: »Jag älskar er!» Det är den hemlighetsfulla nyckeln till ett fruntimmers konstnärskap på scenen och i lifvet. Och då man uttalar dem, får man ju tänka på hvad man skall soupera till aftonen.
21 Förutom de herrar skådespelare jag sednast hade nöjet nämna, ber jag att ännu så presentera: Hr Happe, gammal bekant, genomgår på scenen alla menskliga öden och skepnader, från kungens till tiggarens, älskar, förtviflar och gifter sig i kapp med Hr Andersson, har theatervana och är i flera roller ganska lycklig; Hr Sjöberg, fyller alla muntra och befängda roller väl, men undanber sig de högtidliga; förträfflig »Martino»,konsekvensändrat/normaliserat med undantag af sin kostym i fruntimmerskoft; Hr Caspér, bekant från Djurströmska truppen, lofvande ämne; Hr Lagerquist, fordom mauvais sujet för den obeskedliga kritiken, numera upparbetad inom en viss genre, der han lyckas som grofhuggare, impertinent eller förbryllad sprätt; Hr Isberg, malitiöst kallad isbjörn, har vacker figur, visserligen något af brandstake i hållningen, men representerar icke illa en styf aristokrat; Hr Bonnivier, icke att förblanda med Bonuvier, är ung och quicksilfverartad, spelar betjent och lär dansa; Hr Albion, har engång uppklifvit till generalsrang, men föredrar, liksom Hr Bäckgrén, att framflytta stolar och säga: vagnen är framme, hans nåd!
22 Här öfverlägges nuförtiden om ett theaterhus af sten; godt till en början att öfverlägga. Äfven är anbud gjordt af Hr Torslow att hyra theatrarna i Helsingfors, Åbo och Wiborg på fem år.
23 Djurströmska truppen, som ej lärer uppgifvit planen att ännu försöka sin lycka i Åbo, var utsatt för beryktade skandaler i Björneborg, gjorde derefter hjelpliga affärer i Vasa och vistas nu i GamlaCarleby. Nya sujetter öfverkommo till Vasa; deremot skilde sig Hr Caspér och Fru Enbom i Björneborg och Hr Hall i Vasa; Hr Hall och en Mamsell Lundquist spelade i NyCarleby »Marton, och Frontin» samt deklamerade Spastaras död och Napoleons monolog på S:t Helena. Också en konstnjutning!
24 Mitt sednaste bref väckte ett slags uppmärksamhet i Kuopio. Saima, den vattenrikaste putt i landet, fann det »vattigt».konsekvensändrat/normaliserat Och likväl har den goda damen nyligen nedkommit med en liten »Kallavesi» – också bara vatten. Au revoir, min kapten!