2. Om borgen och kredit

Lästext

Notisen/artikeln ingår i HT 10/2 1858:|11 3|

Ekonomiska frågor.

2. Om borgen och kredit.

1 Hvad i ett svenskt blad nyligen stod att läsa om kreditsystemet i Sverige har beklagligtvis sin fulla tillämpning äfven på våra finska förhållanden, och derföre göra vi oss ett nöje att ord för ord reproducera det här.

2 »Svensken har ej uppfunnit krediten, men ingen nation har bearbetat den så uppfinningsrikt som han. Sådant heter på finansspråket att »operera på en mycket bred basis», och den svenska kreditens basis är så tilltagen, att den, såsom vi dagligen se, ej har annan gräns än – det toma rummet.

3 Bland de der uppfinningsrika bearbetningarne framstår i främsta rummet proprieborgen-systemet, ett system, som är fullt svenskt. Huruvida det gör uppfinnarne någon verklig heder, lemna vi derhän; visst är emellertid, att det är särdeles fyndigt uttänkt för sitt ändamål, att skaffa guld i de fickor, der enligt naturlagarna intet eljest funnes, och kasta ett lysande färgspel öfver personer och förhållanden, som annars stått der »grått i grått» på den stora verlds-panoraman. Andra folk, djupare genomträngda af den tanke, Thorild så kraftigt betecknat med sitt »detta är detta», hafva aldrig mäktat skilja sig från föreställningen, att materiel valuta ej kan skapas af annat än materien, ersättas af annat än materiel valuta eller invisning på den. Det var oss förbehållet att i ett eller flera namn, skrifna på en papperslapp och företrädda af den kabbalistiska formeln: »För ofvanstående m. m.», förverkliga den så länge fåfängt sökta och slutligen öfvergifna konsten att göra guld – af annat än guld. Äro vi rikare för det?» – frågar det svenska bladet.

4 Vi tillägga: »Ligesaa hos os.» Proprieborgen är den infamaste snara, som lånesystemet i något land har lagt om en hederlig mans hals. En proprieborgesman vet aldrig hvad han äger. Hans egen och hans familjs existens beror icke mer af honom sjelf, hans arbete eller hans omtanke. Han har viljelöst kastat den i händerna, icke blott på en främmande person, som endast behöfver krypa bakom hans rygg i stället att stå för sin förbindelse, utan äfven på all den slump, all den dårskap eller den felslagna beräkning, hvaraf låntagaren är beroende. Han har med ett penndrag sålt sin frihet, sitt oberoende, sin framtid, och fasthänger kedjad vid en annans lycka eller redbarhet, utan makt att slita sig lös. Ges det väl ett vidunderligare kreditsystem, än det, som aldrig frågar efter låntagarens, endast efter borgesmännens säkerhet?

5 »Jemte borgenssystemet, fortfar det svenska bladet, spelar, skulle vi tro, borgningssystemet den vigtigaste rolen inom svenska kreditförhållandena. Äfven det är, i den utsträckning det hos oss fått, lika uteslutande svenskt till sin natur. Grosshandlaren utborgar åt minuthandlaren, minuthandlaren åt handtverkaren, handtverkaren åt kunden, men icke, såsom hos andra folk, på några dagar eller veckor, utanpå månader och år. Småkrämaren har sina begärligaste artiklar utsålda, innan han någonsin tänkt på att betala dem, och af de lackerade stöflarne äro mer än ofta endast skaften qvar, när räkningen för dem liqvideras, – om den liqvideras. Den naturliga följden af hela systemet är att varan måste för konsumenten blifva oskäligt och onödigt dyr, helst de utborgande i gemen äro lika svage i kalkyler som starke och sadelfaste i sitt utborgningssystem, hvilket dessutom gynnas och uppehålles af en oförståndig lagstiftning. De ha nemligen mycket svårt att lära sig inse fördelen af en betalning genast, och en falsk hederskänsla – återigen en svensk nationalprodukt – förbjuder dem ofta att ens mottaga den, när den erbjudes. Åtminstone – och der ha vi svagheten i kalkylen – vilja de icke då afslå något på priset. De vänta tålmodigt hela år på betalning, men räkningen blir oförändrad om den liqvideras vid nyåret eller påföljande jul. Är det sundt förnuft?»

6 Så långt den svenska artikeln. Hvad i densamma ytterligare ordas om nödvändigheten en förändrad lagstiftning rörande kreditväsendet torde äfven hos oss kanhända vara förtjent af uppmärksamhet. För hvar tänkande framstår tydligt, att likasom tillgången på understödsmedel framalstrar fattiga, likaså förökar lättheten att få lån utan någon motsvarighet, de gäldbundnas antal, om det ännu vidare kan förökas, då nästan hvart sterbhus i landet företer mera skuld än behållning, hvarpå vår allmänna tidning alldagligen lemnar bevis genom sina konkurs- och proklamakungörelser.

7 Z. T.

 

 

    Kommentar

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimil