Notisen/artikeln ingår i HT 28/1 1843:|8 2|

Correspondance från Helsingfors.

1.

1843 Jan. 28.

1 Min Herre!*)Till Lieutenant Leopold i Grusien.

2 Mottag min nyårsönskan, såvida ni ännu, storsinnad och storstöflad, en annan Suwaroff, marscherar på denna jord, till alla rättrogne musulmäns odödliga skräck! Måtte under året den älskliga Anna pryda ert bröst och en guldvärja, med påskrift: för tapperhet, vitna derom, att ni öfvat ert mannamod på andra fält, än salongernas. Och dömer er det oblidkeliga ödet att stupa eller blifva fången detta år, må ni då stupa för de Krimska vinernas farliga eld eller fångas af sköna Tscherkessiska qvinnoarmar, – snaror, tusen gånger försåtligare än de, hvilka öknens ryttare slungar kring sin oförsigtige fiendes hals. Ni lefver i de trakter, der sagan fordom sökte det gyllene skinnet; det vore mig kärt, om ni skulle blifva dess lycklige upptäckare. Låt då deraf förfärdiga er en börs, nog stor att inrymma hela Kaukasus.

3 Vid slutet af förra året hade jag äran meddela Min Herre några rader om Helsingfors; jag hoppas de gjort mycket uppseende i Grusien. Utan tvifvel äro edra nya landsmän större geografer, än professorn, som sände sitt bref per posto »nach Helsingfors in Åbo».

4 Wiborg är namnkunnigt för sina kringlor, Eknäs för sina handskar, Raumo för sina spetsar. Jag har mycket begrundat, hvaruti Helsingfors skulle söka källan för sin Europeiska ryktbarhet, och jag trodde mig engång hafva funnit den i picknickerna, mig veterligen, de enda i landet med detta smeknamn. Men denna ljufva villa är nu förbi; jag skall strax säga Min Herre hvarföre. En annan gång hvilade mina förhoppningar på brunns- och badinrättningarna, men sedan dessa i somras hedrades af flera Grusinska skönheters besök, insåg jag, att dermed hufvudsakligen spekulerades på Asien. Nu tänkte jag med förtröstan på vår tryckpress, som producerar så mycket läsbart styckegods, och dertill så allmänt gouteradt, som t. ex. Helsingfors Tidningars annonser. Men äfven denna förtröstan höll ej sträck, när jag besinnade, att den Chinesiska Fridolin räknas bland våra mest originella produkter denna sednaste tid. Mig återstod då ingen annan tröstegrund, än den Hvasserska, att Finland utgör en föreningslänk mellan Europa och Asien och Helsingfors sålunda är sjelfva haken, hvarpå tvenne verldsdelars gångjern gnissla, en åsigt, som i storartad patriotism väl tål jemföras med deras, hvilka förlade Amazonerna som garnison i Cajana och narrade Orpheus att knäppa lyran för Kemiborna.

5 Men hvad bry vi oss om Europa och Asien! Vi insvepe oss, likt den Franske philosophen, i vår egen dygd, och tröste oss med den blida vintern, i fall vi skulle finna denna drägt alltför legère. Vi ha våra nöjen, Min Herre, och der de befinnas vara infrusna à la glace, upptine vi dem med förhoppningar. Åbo må vara stolt öfver sin »Schweitzerfamilj»; vi äge en stor familj af Schweitzare. Åbo må rosa sitt theaterhus; vi äge theater nästan i hvarje hus. Våra anlag för scenen äro aldeles otroliga; vi spele älskare och älskarinnor, millionärer och tiggare med den största natur. Stundom maskere vi oss för ro skull till herdar och herdinnor och drömme oss i Arkadien; vi låne af Tiden hans vingar och hans moraler, men sjelfva lefve vi hvarken i tid eller rum, i synnerhet de af oss, som besökas af björnar. Sällskapslifvet kallas hos oss på Fransyska soirée och nöjet, ack! det hette fordom picknick. Drag med mig och våra unga damer en suck, så djup, som en artesisk brunn: picknickerna äro ej mer! Rom svindlade trehundrade år på branten af sin undergång; våra picknicker behöfde ej på långt när denna betänketid, ej heller vill jag direkte påstå, att de sköflades af barbarers infall. Man sade dock, att sällskapet var blandadt ... »hvad vet jag?» Alltnog, Direktionen för Societetshuset tog sig före att räkna subscribenterna, och facit af räkningen blef nästan detsamma, som Napoleon plägade få vid sina additioner, nemligen att prinsessan Terpsichore hade upphört att regera. Man väntade, vid|8 3| underrättelsen härom, en allmän anarchi; men lyckligtvis har alltsamman aflupit utan vådligare påföljder för statens lugn.

6 Då nu vårt magnifika theaterhus, ett annat Janustempel, stått oupphörligt tillslutet under dessa fredliga tider, då vi på länge ej hört någon annan musik, än orgelns, någon annan sång, än brandvakternas, ej heller haft andra svängrum för vår fantasi att tillgå, än vissa fantasmagorier och skuggspel i Sundbergska huset ... så finner Min Herre hos oss fattigdomens hela öfverflöd. »Men att vara fattig, det är att vara hänvisad på sig sjelf». Man träffas ej mera i Societetssalongen, men man har hvarje afton societé i sina salonger. Herr Carling, köksmästaren, går ständigt i förkläde och sprider omkring sig en ånga af bouillon de poche. Fru Millberg et Comp. studerar flitigt modeplancherna. Salongerna stråla bakom Herr Litonii rullgardiner. Våra unga damer hafva längesedan uttömt julklappsconversationen och rådfråga nu hvarandras smak i valet mellan alla de rara saker, hvilka Herrar Etholén, Decker, Aspelin m. fl. nyss sått hem. Våra eleganter slita sju par glacéhandskar i veckan och bränna sina lockar hvarje afton precis kl. 7. Ja Min Herre, trots all vår publika fattigdom, lefva vi nu i balernas och soiréernas tid ... Ni känner denna tid: den är i sanning sensible. Vore ni icke insnögad på Kaukasus, skulle ni på dessa baler beundra vår qvickhet – ty musiken spelar en infernaliskt hastig takt – och vår smak ty soupérerna äro delikata, själfulla ... allt hvad fyrfota heter, är dervid banlyst från våra bord.

7 Vidkommande våra öfriga små förtjenster, cultiveras den lilla angenäma talenten att förfärdiga papparbeten, och Mademoiselle Juhler har dermed gjort våra damer en ovärderlig tjenst under julklappsbryderiet. I Chinesisk målning täfla Herrar Fürbringer och Moberg att erbjuda oförbätterliga mehoder och d:odito priser. Moskoviten Alexei Jakovleff utbjuder näktergalar. Herr Aron Silfvast anmäler sig att kurera nöt. Herr Mattson önskar köpa Vargskinnspelsar. Ett ung scholaris önskar att resa härifrån till Åbo.

8 Nu är den glada tiden, då Studenterna inkomma med mynt i plånböckerna och lejonmod för examensstriderna. Herrarnas ansigten sprida ännu ett återsken af julstekarna och med en suck flyga deras tankar tillbaka till de trefliga landtbalerna. Men ack! Minerva är en gammal mö, hvilken lika dödligt hatar musikern Johan Strauss, som orthodoxerna afsky Doctor David Fredrik af samma namn. Mimersbrunnen är bottenlös och knopparna på asken Ygdrasil slå först mot våren ut.

9 Statsnyheter – se Finl. Allm. Tidn. Literära nyheter – se Morgonblabet och H:fors Tidning. Väderlek – se Annonsbladet. Planeter och stjernfall – se Kalendern. Förmörkelser – se Almanackan. Förhoppningar – se Spektakelhuset.

10 Nöjets vänner hoppas allt. Men har ej Min Herre hört hoppet förliknas med de blåa bergen vid horizontens yttersta rand, de sagodunkla, som ständigt vika lika fjerran undan vandrarens längtan? Hoppet är ett Kaukasus. Min Herre står vid de Europeiska folkens vagga, och vid vaggan talar man gerna om förhoppningar.

11 Våra sköna damer längta mycket efter er, Herr Lieutenant! De äro förtvifladt svartsjuka på öknens barfotade skönheter. De befara att ni blir muhamedan. Bakalum! vi få väl se, säger Turken. Vi ha Carl i dag; dessutom marknad – skäl nog att sluta. Adieu!

 

 

1. *)Till Lieutenant Leopold i Grusien.