Notisen/artikeln ingår i HT 22/6 1842:|48 1|

Madame Fink-Lohrs Consert

1 rättvisade den berömda Sångerskans rykte. Ungdom, skönhet och behag, en röst, omfattande den högsta sopran och den djupaste contra-alt, fullhet och säkerhet i intonationen, ledighet och raskhet i bravour passagerna, en fin takt, känsla och naivitet, förenad med en klar och bestämd nuancering af hvarje ord i sången, voro de trollmedel, hvarmed Mad. F.-L. hänförde sina åhörare. Vi hafve hört jemförelser: namnen Catalani, Malibran, Sontag nämnas. Män af yrket må härom dömma; men om vi erkänne, att all storhet är storhet endast relativt till något mindre, måste i Helsingfors Mad. F.L.s talent tillerkännas en rang, som i sitt slag nära nog står utom och öfver hvarje täflan. Och vore det äfven ej fallet här, hvem nekar väl att Mont-Blanc är en sublim storhet, fastän det finnes ett högre Chimborazo? – Denna concert erbjöd äfven en annan egenhet. Ett klent besatt hus nedstämmer vanligtvis publiken, och konstnären, som har allt skäl att anse de toma bänkarna otrefliga, slösar ej gerna med sin talent vid sådana tillfällen. Man hade här ett ganska fåtaligt auditorium; årstiden var missgynnande, större delen af den musikaliska verlden bortrest, utlänningarne, hvilka påräknades, kallsinniga; hvartill kom en förhöjd entrée, hvilken här sällan öfverväges af en förhöjd nyfikenhet. Men dessa få åhörare erbjödo en högst liflig anblick; enthousiasm öfverallt, oändliga applauder, allmän tillfredsställelse. Concertgifverskan å sin sida uppbjöd alla de rika resourcerna af behag och konst. Vi kunne ej neka oss nöjet att här meddela romansen »Ta Dot»,konsekvensändrat/normaliserat en den älskvärdaste lilla bagatell, med musik af M:lle Puget, och sjungen af Mad. F.-L. med en naivitet, hvilken gjorde den dubbelt täck. Det är en älskare, som talar:

Ce n'est pas ta dot, ma belle Comtesse,

Ce n'est pas ta dot, que je veux;

Mais je veux pour dot, plus que ta richesse,

Mals ju veux, mais je veux, oui je veux tes yeux ...konsekvensändrat/normaliserat

1. Chacun dit à ton pére:

Combien lui donnez-vous?

Combien vaut son douaire?

Et combien ses bijoux?

Et moi je dis à tes genoux,

Et moi je dis à tes genoux:

Ce n'est pas ta dot – etcet.

2. L'un veut ta baronie

Et l'autre ton comtat,

Celui là se marie

Avec ton marquisat;

Mais près de toi, quand mon coeur bat,

Mais près de toi, quand mon coeur bat,

Ce n'est pas ta dot etc.

3. Que la flamme dévore

Tes trois chateaux de Roi!

Et tu seras encore

La plus riche pour moi

Et je dirais, aimé de toi,

Et je dirais, aimé de toi,

Ce n'est pas ta dot etc.

4. Pourtant, je me ravise,

Quoique très amoureux,

Je dis avec franchise

Pour toujours être heureux:

Je veux encor avec tes yeux,

Je veux encor avec tes yeux,

Je veux une dot, ma belle Comtesse,

Puisque c'est la dot, qui fait le bonheur,

Je veux une dot, qui soit ma richesse,

Si pour dot, si pour dot tu donnes ton coeur.