Notisen/artikeln ingår i HT 14/4 1849:|29 1|

Replik angående Finska Konstföreningen.

1 Denna förening kan, likaså litet som något annat allmänt företag, undandraga sig ett publikt bedömande; men hvad den, likt andra, med skäl kan fordra, är att icke få vidkännas ett så groft missförstånd och så orimliga suppositioner, som dem man har tillfälle att läsa i en »från Åbo insänd» uppsats i Borgå Tidn. N:o 26 och 27. Några få ord skola vara tillräckliga att bemöta den värde Insändarens anmärkningar.

2 Dessa kunna lämpligen innefattas i följande punkter: 1) att, enligt förra stadgarnes §. 4, en hvar som betalt sina 5 Rub. S:rrubel silver i tre års tid, derefter borde vara beständig skattefri ledamot, men nu blifvit mot all rättvisa utesluten; 2) att detta uteslutande, jemte hela reorganisationen, varit till formen olagligt och endast kunnat komma i fråga, om För:s hela behållna kapital derförinnan blifvit användt till uppköp af taflor och dessa bortlottats; 3) att samma penningars disponerande till en stående fond och offentlig konstsamling likaledes är otillbörligt; 4) att de primitive tecknarne icke numera åtnjuta några fördelar framför de nye samt slutligen 5) att äfven nye tecknare icke äga någon »garanti på ersättning för 15 års inbetalda afgifter».konsekvensändrat/normaliserat

3 Dessa anmärkningar sakna all rimlig grund.

4 När förra stadgarnes §. 4 säger: »Föreningens medlemmar äro alla de som förbinda sig att minst under en tid af tre år deri deltaga, emot erläggande af 5 Rubel Silfver årligen» o. s. v., lärer föga någon annan än Insändaren ha utgrundat, att man kan vara »medlem» i en förening längre än man »deltager» deri. Man måste ha kuriösa föreställningar om en förenings natur och vilkoren för dess bestånd, derest man tror att en sådan afgift skulle berättiga cirka 450 aktiers ägare att för evärdeliga tider äga del i en årlig utlottning af taflor om inalles 6 à 700 rubel silfvers värde, medan Föreningen tillika bör underhålla en ritskola (nu två) och gifva understöd åt lofvande talenter. Den enklaste kalkyl hade bordt lära, att detta är orimligt och att stadgarnes mening icke kunde vara någon annan än den, att man var medlem sålänge man betalade sin årliga afgift. Att deremot uttrycken »aktie» och »bolag» icke äro fullt lämpliga, medges gerna; de hafva begagnats i brist på bättre, och det sednare nyttjas icke i de nya stadgarne.

5 Andra punkten är i så måtto den vigtigaste, att Ins., ehuru icke rent ut, vill rubricera hela reorganisationen|29 2| såsom icke »lagenlig».konsekvensändrat/normaliserat Derpå behöfver man ej spilla många ord. När en förenings eller ett bolags delägare enligt stadgarne sammanträda till bolagsstämma och dervid fatta ett beslut samt detta beslut ytterligare justeras af en annan bolagsstämma, så måste det väl, såsom uttryck af delägarnes egen fria vilja, anses för dem bindande. Icke lärer Ins. känna någon inrättning som annorlunda förfar. Men Ins. låter påskina att filialföreningen i Åbo bordt rådfrågas. Fägnar der Ins., så kunna vi upplysa, att så verkligen skett, och att För:s första beslut af d. 18 Jan. sedermera i icke oväsendtlig mån justerades d. 1 Febr. med synnerligt afseende på inhämtade opinioner från Åbo. För öfrigt kan Ins. af förra stadgarnes §. 7 tillfyllest inhämta grundlösheten af sina betänkligheter i detta afseende.

6 Att För:s kassabehållning tillhörde dess primitive delägare, har väl ingen annan bestridt än Ins. sjelf, som förnekar dessa delägare rättigheten att disponera öfver sin egendom såsom de gjort, nemligen till det ursprungliga ändamålet, oberoende af personer. Ins. finner det mycket naturligare, att delägarne, vid utgången af deras tre år, ansett sig förbundne att af ömhet för sin personliga vinning på engång förskingra hela behållningen – ett förslag så utomordentligen både klokt och patriotiskt, att det med fog lemnas att tala för sig sjelft.

7 Hvad angår de primitive delägarnes påstådda förfördelande i jemförelse med de nya, utgick pluraliteten af de vid sammanträdet närvarande från den åsigt, att den treåriga förbindelsen, engång uppfylld, redan medfört motsvarande rättigheter och icke vidare hade att skaffa med den förbindelse nye delägare iklädt sig. Införandet af en likformig års-afgift för alla, som icke betala 30 eller 60 rubel, torde ha skett för att jemna rättigheter och skyldigheter, utan afseende på det förflutna. Man bör nemligen icke förgäta, att Finska Konstföreningens tillvaro från början och likasom på försök var ställd på tre år, men, enligt sednaste beslut och de nya stadgarne, nu är ställd på permanens, hvarföre den med skäl kan räkna sin nya era från d. 10 Mars detta år.

8 Just för att trygga denna sin permanens, har För:n bestämt sig för grundandet af en stående fond, det oundgängliga vilkoret för en framtid utan risk. Ins. klandrar både fonden och grundläggandet af en konstsamling, men beklagar likväl i samma andedrag att delägare efter 15 år icke äga någon »garanti på ersättning».konsekvensändrat/normaliserat Den enklaste eftertanke hade bordt säga honom, att just denna fond och denna konstsamling garantera hans förmåner för framtiden. Men logiken är icke Ins:s starka sida; han älskar att med rättigheternas fana högt framhållen draga i härnad mot skyldigheterna, lika obekymrad om Föreningens allmänna bästa, som han är mån om den enskildes fördelar. Utrymmet hindrar oss dock att för denna gång bemöta inkasten så fullständigt vi önskat.