Notisen/artikeln ingår i HT 19/2 1853:|14 2|

Finlands handel på Sverige.

1 Utan tvifvel är det en stor vinning för offentligheten och lika gagneligt, som för landsmäns omdöme aktningsfullt, att landets officiela tidning, sedan dess utvidgning med början af år 1850, blifvit satt i tillfälle att meddela vida rikhaltigare statistiska upplysningar, än tillförne. Ziffror äro mera talande argumenter, än de bästa resonnemanger, och göra vanligen sina slutsatser sjelfva. Emellertid är det godt att belysningar stundom ställas vid deras sida, och vi tro derföre, att enhvar med nöje skall läsa den i F. A. T. N:o 35 och 36 införda artikeln »Finlands handel på Sverige».konsekvensändrat/normaliserat Ehuru vi dertill icke ha något egentligen nytt att tillägga, må man ursäkta oss, om vi bifoga några rader, af gammal förkärlek för ett ämne,*)Se härom H:fors Tidn. 1843 N:o 29; 1844: 25, 79 och 90; 1846: 27; 1847: 46; 1849: 8; 1850: 90 m. fl. artiklar om samma ämne. som är af så stor vigt för landetsoriginal: handelns kommerciela förhållanden.

2 Refer. i F. A. T. börjar ganska naturligt med året 1845, då den till finske exportens fördel stadgade additionela artikeln i handelstraktaten mellan Ryssland och Sverige upphörde att vara gällande. Huru tillkommo och tillämpades då dessa prohibitiva tullförfattningar från svenska sidan, hvilka för hela Finlands vestkust och en stor del af dess södra kust tillstängde afsättningsorter, hvilka både det geografiska läget och seklergamla vanor lärt att anse såsom de naturligaste?

3 Ståndsförfattningen, i dess inflytande på lagstiftning och finanser, har i alla tider, och icke utan skäl, fått uppbära den förebråelse, att slösa på de små intressena och vara ytterligt njugg i de stora**)En beskyllning, som helt nyss blifvit upprepad i svenska blad.. Särdeles borgareståndet, och ännu mer bondeståndet, hafva vunnit denna icke afundsvärda ryktbarhet i den svenska lagstiftningens historia. Riksdagen år 1844 var härpå ett nytt bevis. Finansernas ofördelaktiga ställning, särdeles en betydlig underbalans i Sveriges handelsvåg, väckte en panisk förskräckelse och gåfvo fart åt allehanda ståndsintressen, för hvilka konung Oskars då blott några månader gamla regering, gaf vika. Bondeståndet, som länge med afund åsett de finska viktualierna och veden på svenska marknaden, begagnade tillfället och gjorde hvad det kunde, för att utestänga dessa medtäflade. Händelsen fogade, att myntrealisationen i Finland kort förut (åren 1841 och 1842) hade dragit 4 millioner riksdaler banko i klingande mynt, såsom inlösen för svenska sedlar, ur svenska bankens hvalf. Förgäfves sökte Statsrådet Fåhræus den 14 Aug. bevisa, att icke silfverexporten ensamt, utan äfven Hamburgs brand och en minskad utförsel af stångjern vore rätta orsakerna till finansernas ögonblickliga obestånd. Med ögonen fästade på Finland, frågade man, hvarifrån Finland erhållit dessa fyra millioner, och svaret blef, att Finland måste ha vunnit dem på sin handel med Sverige, – ett både grundlöst och enfaldigt svar, då man dock bordt begripa, att dessa millioner, samlade under sekler på många håll, utgjorde den del af Finlands kontanta nationalförmögenhet, som, genom transitohandeln och den politiska beröringen med Sverige, mot full valuta blifvit utbytt i svenska bankens sedlar. Icke desto mindre blef denna åsigt afgörande och ledde derhän, att slutligen riksdagsmannen Maths Persons motion om den additionela artikelns upphörande gick igenom och finska exporten sålunda blef belastad med samma tullbestämmelser som den ryska, d. v. s. så höga, att de för en del artiklar kunde anses nästan afgjordt prohibitiva.

4 Man hade förespeglat sig hvarjehanda godt af denna förändring, såsom att svenska boskapsskötseln, särdeles Vesterbottens, skulle deraf få en kraftig impuls m. m. Men resultaterna blefvo helt andra. Den vanliga följden af höga tullförfattningar, smuggleriet***)Jemför härom Hfors Tidn. 1847 N:o 46.,konsekvensändrat/normaliserat begynte att i nordligaste Sverige visa sig i en betänklig skala. Svenska blad gjorde ingen hemlighet deraf, att finskt smör i mängd köpte sig i Norrland ursprungsbevis såsom svenskt för 24 à 32 skillingar banko lispundet. Svenska gränsbefolkningen demoraliserades – smuggleriets vanliga följd; svenska tullinkomsterna ledo betydlig afbräck; priserna på de artiklar man förut hämtat från Finland uppdrefvos i Stockholm till en onaturlig och för de fattigare folkklasserna högst betungande höjd. Och hvad som var det vigtigaste, svenska exporten på Finland begynte, i följd af den minskade importen derifrån, hastigt och betydligt aftaga, – en lika naturlig följd af handelns allmänna regel, att af tvenne grannländer det ena omöjligt kan sälja åt det andra, utan att i någon mån köpa lika derifrån.

5 Dessa förhållanden kunde ej länge döljas, konsumenternes högljudda klagan förenade sig med statens, tullverkets och handelns bekymmer samt föranledde, med början af år 1849, en nedsättning af svenska tullen på en del finska exportartiklar*)Så t. ex. nedsattes 1845 års tull på smör från 2: 24 till 1: 16 banko pr lispund, salt kött från 6: 32 till 4 rdrriksdaler pr tunna, fläsk från 1: 16 till 36 sk. prkonsekvensändrat/normaliserat lispund, råg från 1: 16 till 1 rdrkonsekvensändrat/normaliserat riksdaler pr tunna o. s. v.. Denna åtgärd hade åtminstone den goda följd, att finska artiklar under särdeles gynnande konjunktur kunde visa sig på den svenska marknaden; men den var dock endast half, så länge medelpriser fortforo att utestänga den finska exporten, och derföre har den icke förmått att hejda det hastiga sjunkandet af svenska exporten på Finland, den följdriktiga vedergällningen för ett oklokt och småaktigt prohibitivsystem.

6 Låtom oss nu se, hvilka resultater den sednast publicerade handelsbalansen mellan Finland och Sverige utvisar, enligt de officiela ziffror F. A. T. meddelar och sammanställer.

7 För att i detalj nämna endast de vigtigaste artiklarna i Finlands export på Sverige, utfördes år 1844: 17 372konsekvensändrat/normaliserat famnar björkved, minskades åren derpå med en tredjedel och utgjorde 1851: 11 790konsekvensändrat/normaliserat famnar. Smör, hvaraf 1844 utfördes 52 668konsekvensändrat/normaliserat lispund, nedgick åren derpå till en obetydlighet (1847 till 158 lisp.), uppgick 1849 åter till 8 040konsekvensändrat/normaliserat, men nedgick åter och gjorde 1851: 1 254konsekvensändrat/normaliserat lisp. Talg, som 1849 utvisade 18 450konsekvensändrat/normaliserat lisp., nedgick till vidpass en tredjedel, uppgick åter 1849 ända till 19 275konsekvensändrat/normaliserat, men nedgick åter och var 1851: 16 862konsekvensändrat/normaliserat lisp. Fläsk (1844: 4 449konsekvensändrat/normaliserat och 1851: 124 lisp.) har ej förmått hålla sig qvar på marknaden, strömmingsexporten har minskats till hälften (1844: 8 219konsekvensändrat/normaliserat – 1851: 4 671konsekvensändrat/normaliserat t:r), men färsk fisk och lax ha någorlunda hållit sig. Spanmålsexporten, som mest beror af konjunktur, har tidtals till och med ökats och nedtyngde 1851 balansen till Finlands fördel med 19 159konsekvensändrat/normaliserat tunnor råg. Exporten af hudar har minskats till mindre än en sjundedel mot 1844. – Af Finlands import från Sverige har gjutjern minskats med hälften, stångjern med en tredjedel (1844: 12 503konsekvensändrat/normaliserat– 1851: 9 222konsekvensändrat/normaliserat skepp.), annat jern har hållit sig ungefär lika och stål något litet ökats. Deremot har importen af socker och tobak högst betydligt nedgått. Sockerimporten utgjorde 1844 icke mindre än 1 226 069konsekvensändrat/normaliserat skålpund, men har derefter år från år så märkeligt aftagit, att den 1851 utgjorde blott 145 720konsekvensändrat/normaliserat skålp. Tobaken har likaledes nedgått från 72 625konsekvensändrat/normaliserat ända till 695 skålp. Märkvärdigt är, att, medan importen af svenska böcker nedgått från 27 168konsekvensändrat/normaliserat rdrs värde till 11 996konsekvensändrat/normaliserat (1851), har exporten af Finlands bokpress (visserligen en obetydlighet) uppgått från 17 rdrs (?) värde 1844 till 1 897konsekvensändrat/normaliserat rdrs värde 1851.

8 Man finner af denna sammanställning, att följden af svenska prohibitivsystemet, hvars uppriktigt angifna syfte var att »minska Finlands handelsvinst på Sverige»,konsekvensändrat/normaliserat eget nog ledt till ett alldeles motsatt resultat, nemligen att öka denna vinst, om icke absolut för sig, så likväl relatift till Sveriges vinst numera på samma handel. Väl får man icke förbise, att vidgade relationer åt öster i sin mån afledt den finska exporten åt detta håll, äfvensom att ökad produktion inom landet (t. ex. af tobak) aflägsnat vissa delar af importen från Sverige. Det är likaledes en fråga för|14 3| sig, i hvad mån den stängda afsättningen på Sverige just varit den som gifvit produktionen i Finland ökad fart och huru den vestfinska kustfarten med små skutor derigenom dels upphört, dels turnerat kosan österut. Men det qvarstår i alla fall som ett af de märkvärdigaste resultater i den finska och svenska handelns historia, att den likgiltighet 1844 års riksdag visade för ett ideelt intresse – gammal vänskap och fordna brödraband – sålunda blifvit bestraffad just genom samma materiela intresse, handelsvinsten, som den gången öfverröstade mera upphöjda motiver.

9 Törhända är detta exempel icke det enda i historien om Sveriges och Finlands inbördes förhållanden. Vi äro långtifrån att misskänna hvad Sverige fordom gjort för vårt land och den kärlek dess ädla folk i förra tider bevisat de våra. Men vi kunna likaså litet vara blinda för ett faktum, som bevisas af många den svenska historiens blad, nemligen det, att i Sverige ständigt funnits ett parti, som ansett Finland vara godt nog till kornbod och rustkammare i behofvets stund, men som utan betänkande gifvit det till spillo, så snart egen trygghet och fördel ansetts komma i fara dervid. Det var detta parti, som år 1844 ännu engång för egen vinning uppoffrade det enda som återstod af fordna band – handelns fredliga samband – och det har ännu engång skördat frukten af sina verk.

 

 

1. *)Se härom H:fors Tidn. 1843 N:o 29; 1844: 25, 79 och 90; 1846: 27; 1847: 46; 1849: 8; 1850: 90 m. fl. artiklar om samma ämne.
2. **)En beskyllning, som helt nyss blifvit upprepad i svenska blad.
3. ***)Jemför härom Hfors Tidn. 1847 N:o 46.
4. *)Så t. ex. nedsattes 1845 års tull på smör från 2: 24 till 1: 16 banko pr lispund, salt kött från 6: 32 till 4 rdrriksdaler pr tunna, fläsk från 1: 16 till 36 sk. prkonsekvensändrat/normaliserat lispund, råg från 1: 16 till 1 rdrkonsekvensändrat/normaliserat riksdaler pr tunna o. s. v.