2 Ni lefver då ännu, min kapten! ni lefver trotts koleran och kriget; denna underrättelse har med ens gjort slut på de rykten, som om er varit i omlopp och hvilka ni torde tillskrifva min långa tystnad alltsedan slutet af Maj. Det har sina sidor att korrespondera med en som icke finns till. Mången har ansett er äga detta fel gemensamt med Franzéns sköna Lydia, men »Ryska Invaliden», som attesterar er tillvaro, har i detta afseende lugnat edra vänner. Håll alltså mitt sqvaller till godo som förr.
3 Sommaren ligger bakom oss. Mindre sydländsk än den föregående, bör den mindre framkalla en reaktion, de följande årstiderna. Medlet af Juni var öfver hela landet varmt – Helsingfors illustrerades den tiden af promotionshögtidligheter – i högsta norden hade man rötmånshetta. Derefter och intill medlet af Juli följde bistra nordanvindar, kyla och rusk, tills rötmånaden inträdde med vexlande sol och regn, som den tiden mest brukar. Höstens början har varit rik på det våta. Helsotillståndet är för närvarande godt. Skörden synes på de flesta orter utfalla tillräcklig, stundom riklig, i råg; under medelmåttan i korn; ojemn, dock merändels tillräcklig, hvad hö och potates angår. Potatessjukan har ändtligen hunnit till Finland också; dess tillvaro i Nyland kan numera anses som afgjord, och hvarje potatesvän i Helsingfors kan på eget bord studera dess framsteg i de sällsamt knöliga potäter, hvilka till utseendet friska lagts i grytorna, men derifrån upptagits bruna, gredelina och illasmakande. Å andra sidan närmar sig koleran, långsamt, men säkert, som ett öde, från sydost till nordvest; ännu ett par steg och den vandrande juden*)Eug. Sue, i sin berömda roman, låter 1831 års kolera öfverallt sprida sig i den vandrande judens fjät. har uppnått Östersjöns strand. Det är med ett eget hemskt intresse man betraktar detta förfärliga spökes långsama annalkande, i en tid då södern och centern af Europa genljuda af de lössläppta passionernas larm och menniskan såsom nu har vändt sin mesta håg åt de materiela njutningarna. Från fjerran öster tycker man sig höra en varnande röst: o menska, förälska dig ej för mycket i detta lifvet! Se jag kommer, jag den obetvinglige. I njutningens öfvermått, i dårskapens yra, i lättsinnets öfvermod, tänk på mig!
4 Emellertid må vi lemna all orimlig fruktan. Allt utvisar, att farsoten denna gång är af en vida lindrigare karakter**)I Astrakhan, der den rusade häftigast och utbröt midt under frukttiden och den största hettan, insjuknade af omkr. 40 tusen invånare 2 071konsekvensändrat/normaliserat och dogo 1 223konsekvensändrat/normaliserat. Vida glesare voro sjukdomsfallen på andra orter. Ville man räkna sjukdomsfallen och dödligheten i Helsingfors förliden vinter och höst, skulle man säkert komma till siffror af betänkligare höjd, än koleran utvisar.. Dess flesta offer i södra Ryssland ha fallit genom oförsigtigheter, förkylningar, oordentligt lefnadssätt, förtäring af omogen frukt o. s. v. Nordens kyla skall, om icke alldeles afstänga den, dock mycket minska dess framfart, och en välordnad läkarevård skall betrygga allmänheten. För ögonblicket är ej heller anledning att vänta den österländska gästen här så snart.
5 Sommaren i Helsingfors kunde ej mäta sig med den föregående i glans, lif och dårskaper. Ett ganska stort antal resande freqventerade baden; trafiken och språkförbistringen voro desamma. Men inga lysande och utomordentliga tillställningar, inga preferansbord i parkerna, inga förgyllda vagnar, inga lejonaktiga depenser i öfrigt. Man roade sig i smått, man ekonomiserade och syntes hafva brist på pengar. Stundom reste man upp till Tamerfors, för att bese landet, och antecknade i dagböckerne att man förlorat en hatt. Stundom ströfvade kring gatorna lustfärdare från Reval, togo en passant en polka i brunnssalongen och försvunno spårlöst. Mest klagades öfver dåligt kött och dyra hyror***)För några dagars logis i Furstinnan Yussoupoffs villa – Furstinnan tillbragte sommaren annorstädes – lärer betalts 100 Rub.Rubel Silfver af Grefve Besborodko, som på samma gång haft rum i societetshuset.. Sommaren gick dock; man tyckte, när man kom från Petersburg, att man här befann sig på landet. Ännu in på medlet af denna månad hördes i parkerna österländska tungomål, men sednaste ångfartyg bortförde de i det längsta ekonomiserande familjerna. – Ett blifvande resultat af denna sommarsejour är dock försäljningen af Mejlands egendom ½ mil från Helsingfors åt Åbosidan. Egendomen köptes af Grefve Besborodko för 55 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel Banko, och besannar det sig, att Grefven ämnar der anlägga en betydlig park samt upplåta den till allmän promenad, så ökas säkerligen antalet af nyfikne, som nu åt samma håll vallfärda för att beundra det sköna Träskända.
6 Af tidningarna känner ni redan olyckshändelsen på Thölö den 9 September. Det var en thorsdag. Till söndagen derpå hade Hr Magito annonserat ett fyrverkeri, som i pjesernes mängd och prakt skulle öfverträffa allt hvad man här sett i den vägen. Bland annat skulle man framställa »slaget vid Lützen».konsekvensändrat/normaliserat Halfva Hel|77 3|singfors skulle sannolikt strömmat ut till denna Hr Magitos sista representation; i så hög grad hade både han sjelf och hans arrangementer lyckats vinna publikens bevågenhet. Förenämnde dag på e. m. var Hr Magito sysselsatt att i en sidoflygel af Thölö värdshus förfärdiga fyrverkeripjeser till söndagen. I den dertill beredda blandningen ingick äfven, för att färga elden, chlorsyradt kali, ett ämne, hvilket under vissa förhållanden af sig sjelft antändes. Olyckligtvis inträffade detta; den till stor qvantitet beredda massan begynte fräsa och glöda; med berömvärd sinnesnärvaro sökte Hr Magito att genast häfva den antända massan ut genom fönstret. Detta misslyckades; fönstret ficks ej upp och under dessa fåfänga bemödanden spridde sig elden med otrolig hastighet till raketer och andra redan färdiga pjeser, hvilka lågo i rummet och med starka knallar exploderade samt ögonblickligen antände hela byggnaden. Explosionerna skola hörts ända till långa bron tvärsöfver viken. Tre personer utom Hr Magito lära befunnit sig i rummet, när olyckan hände; deribland också Fru Magito. Alla räddade sig vid Hr Magitos rop, men denne, som obetydligt skadad undkom i trädgården, intogs af den förskräckliga tanken, att hans hustru qvarblifvit i rummet och störtade sig åter in i det brinnande huset. Först när han – med alla kläder och håret i brand varseblef sin maka i säkerhet, öfverväldigade honom smärtan och nu kastade han sig i sjön strax invid brandstället. Tyvärr var det för sent; på hela hans kropp var endast en korsrimsa under hängslarna oskadad, och han afled, som bekant, fyra dagar efter olyckan – en smärtsam död! Händelsen väckte, som man väl kan föreställa sig, allmän sensation, och välgörenheten skyndade från alla håll att bispringa och trösta de efterlefvande. – Hr Magito hade för något år sedan åtföljt Svenske Prinsarne Carl och Gustaf på deras utländska resor samt mottog ett par dagar före sin död ett bref från Stockholm, hvari han underrättades om sin befordran till en högre plats vid H. M. Konungens kök samt att H. M. önskade hans återkomst dit.
7 Universitetet har börjat sin hösttermin och studenternes reskärror skramla öfver gatorna. Flere af universitetets yngre lärarpersonal fortfara att vistas på längre utrikes resor; deribland Doktorerne Wirzén, Ingman och Willebrand, samt Docenterne Wallin, Cygnæus (som i vinter hemväntas) och Tengström. Rektor Snellman tros återvända med sista sjölägenhet. Besättandet af lediga Chemie professionen har förevarit i Consistorium; högre afgörande förväntas. – Franzéns död har icke förfelat sitt intryck på den studerande ungdomen. Han tillhörde väl en annan tid och numera äfven ett annat land; vördnaden, kärleken för honom voro traditionela. Men också den generation, som nu går i ynglingaåren, har vuxit upp vid ljudet af hans älskliga sånger; den står honom nära med sina ljufvaste barndomsminnen och den behöfver derföre ej ur böcker lära, hvad Franzén varit för Finland och dess universitet. Endast sju år äro dessutom förlidna sedan 1840, då hans milda stämma talade till den hänryckta ungdom, som då gick honom till mötes vid Thölö. I mångens minne inpreglades då för evigt hans bild.
8 Bland samtalsämnen denna tid ha erkebiskopsvalet och kyrkolagförslaget naturligtvis intagit främsta rummena. Allmännast tros, att det förra kommer att bero af en skeende fördelning af stiftena. – Till Helsingfors lära nyligen af de tolf bronsstatyer, föreställande apostlarne, hvilka för nya lutherska kyrkans räkning beställts från Berlin, sex hafva hitkommit öfver Lübeck. De fyra mindre tornen kring det stora på samma kyrka äro nu fulländade och, likt det sistnämnda, betäckta af ljusblåa kopparkupoler med förgyllda stjernor. Kyrkans arkitektur får derigenom ett väsendtligen förändradt utseende och närmar sig numera den byzantinska stilen. På de lägre tornen i hörnen af den fyrkantiga planen kring kyrkan arbetas fortfarande.
9 Om musik har jag ingenting nytt att förtälja, ifall ni ej skulle vara okunnig om att violinisten Ghys sedan någon tid befinner sig på orten, dock besvärad af ett svårt nerflidande, som hindrar honom, måhända för alltid, att uppträda i solopartier.
10 Om Theater så mycket, att Hr Fredrik Deland med sin trupp hitväntas i början af Oktober, laddad med en mängd nya pjeser, bland dem flera svenska originaler, hvarpå nu begynnt blifva god råd i nabolandet.
11 Och för resten: att Hr Nordström springer kapplopp på Alexandersgatan och balanserar bord mellan tänderna; att man i hvarje gathörn är i fara att mista öronen förmedelst positiver; att familjelifvets alla skröpligheter komma i dagen vid den intressanta flyttningstiden; att man ena dagen maskerar sig i theaterhuset, andra dagen i brunnssalongen och den tredje i Fru ÅhrstedtsHotel Garni och att tillträde till dessa oskyldiga nöjen lemnas endast åt »för anständighet kända fruntimmer», som annonserna euphemistiskt uttrycka sig; att man här på den sett en hvalfisk och aflossat på den ett skott; att den som tror derpå efter behag kan anse sig ha slukat en hvalfisk, samt att man med spändt intresse motser den stundande korftiden.
12 Au revoir, Herr Kapten!
13 P. S. Vill ni roa er åt en äkta plattysk tysk platthet, så kan ni i Åbo Underrättelser och Morgonbladet läsa ett s. k. »respass för Jenny Lind», hvilket »från en tysk tidning» influtit i Post och Inr. Tidn. samt derifrån låtit sin qvickhetsådra inströmma i de finska bladen.
14 P. S. N:o 2. Sedan ofvanstående skrefs, har jag om olyckshändelsen på Thölö af ett ögonvitne erfarit följande ytterligare detaljer, hvilka här må tilläggas. Elden löskom i en bygnad uppförd tätt invid Thölö vikens strand och till en del öfver sjelfva vattenytan. Denna byggnad stod medelst en sträcka hus i förbindelse med värdshusets hufvudbygnad, från hvilken den var 84 steg aflägsen. Ett gemensamt skurtak sträckte sig öfver husraden, hvilket med sina gluggar i mellanväggarna bildade ett fullkomligt dragrör; häraf förklaras den otroliga hastighet, hvarmed elden spridde sig. Ingenting räddades i tvåvåningsbyggnaden, som låg åt sjösidan. I det rum, der elden utbrast, befunno sig då Hr Magito, Fru Magito, Hr Stålhane samt tvenne gossar. Fru Magito var den första, som märkte att den på ett papper upplagda massan började ryka. Vid explosionen föll hon till marken och bortfördes afdånad. Detta hade Hr Magito ej varseblifvit, utan störtade sig med utropet »Herre Jesus, hvar är min hustru?» åter i elden, hvarifrån han mellan nedramlande takbjelkar och glödande fyllning om en stund åter sågs arbeta sig ut. Så stor var sinnesrörelse, att han, uppkommen ur sjön, ej märkte sina blessyrer, utan ville deltaga i bergningsarbetet; då först underrättade man honom, att han saknade sina händers bruk. – I öfra vå|77 4|ningen närmast Magito bodde tvenne bröder Ström, som under försöken att berga på ett hår när hade blifvit innebrända. Utgången var redan stängd och röken qväfvande, då de lyckades fly genom fönstret och derifrån fatta i grenarna af ett närastående äppelträd. – Några bestrida att raketer funnits i rummet, der elden utbrast; endast fyrverkeripjeser af papper.
*)Eug. Sue, i sin berömda roman, låter 1831 års kolera öfverallt sprida sig i den vandrande judens fjät.
**)I Astrakhan, der den rusade häftigast och utbröt midt under frukttiden och den största hettan, insjuknade af omkr. 40 tusen invånare 2 071konsekvensändrat/normaliserat och dogo 1 223konsekvensändrat/normaliserat. Vida glesare voro sjukdomsfallen på andra orter. Ville man räkna sjukdomsfallen och dödligheten i Helsingfors förliden vinter och höst, skulle man säkert komma till siffror af betänkligare höjd, än koleran utvisar.
***)För några dagars logis i Furstinnan Yussoupoffs villa – Furstinnan tillbragte sommaren annorstädes – lärer betalts 100 Rub.Rubel Silfver af Grefve Besborodko, som på samma gång haft rum i societetshuset.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Från Helsingfors.
6.
1847 Sept. 28.
1 Kapten Leopold i Bender.
2 Ni lefver då ännu, min kapten! ni lefver trotts koleran och kriget; denna underrättelse har med ens gjort slut på de rykten, som om er varit i omlopp och hvilka ni torde tillskrifva min långa tystnad alltsedan slutet af Maj. Det har sina sidor att korrespondera med en som icke finns till. Mången har ansett er äga detta fel gemensamt med Franzéns sköna Lydia, men »Ryska Invaliden», som attesterar er tillvaro, har i detta afseende lugnat edra vänner. Håll alltså mitt sqvaller till godo som förr.
3 Sommaren ligger bakom oss. Mindre sydländsk än den föregående, bör den mindre framkalla en reaktion, de följande årstiderna. Medlet af Juni var öfver hela landet varmt – Helsingfors illustrerades den tiden af promotionshögtidligheter – i högsta norden hade man rötmånshetta. Derefter och intill medlet af Juli följde bistra nordanvindar, kyla och rusk, tills rötmånaden inträdde med vexlande sol och regn, som den tiden mest brukar. Höstens början har varit rik på det våta. Helsotillståndet är för närvarande godt. Skörden synes på de flesta orter utfalla tillräcklig, stundom riklig, i råg; under medelmåttan i korn; ojemn, dock merändels tillräcklig, hvad hö och potates angår. Potatessjukan har ändtligen hunnit till Finland också; dess tillvaro i Nyland kan numera anses som afgjord, och hvarje potatesvän i Helsingfors kan på eget bord studera dess framsteg i de sällsamt knöliga potäter, hvilka till utseendet friska lagts i grytorna, men derifrån upptagits bruna, gredelina och illasmakande. Å andra sidan närmar sig koleran, långsamt, men säkert, som ett öde, från sydost till nordvest; ännu ett par steg och den vandrande juden*)Eug. Sue, i sin berömda roman, låter 1831 års kolera öfverallt sprida sig i den vandrande judens fjät. har uppnått Östersjöns strand. Det är med ett eget hemskt intresse man betraktar detta förfärliga spökes långsama annalkande, i en tid då södern och centern af Europa genljuda af de lössläppta passionernas larm och menniskan såsom nu har vändt sin mesta håg åt de materiela njutningarna. Från fjerran öster tycker man sig höra en varnande röst: o menska, förälska dig ej för mycket i detta lifvet! Se jag kommer, jag den obetvinglige. I njutningens öfvermått, i dårskapens yra, i lättsinnets öfvermod, tänk på mig!
4 Emellertid må vi lemna all orimlig fruktan. Allt utvisar, att farsoten denna gång är af en vida lindrigare karakter**)I Astrakhan, der den rusade häftigast och utbröt midt under frukttiden och den största hettan, insjuknade af omkr. 40 tusen invånare 2 071konsekvensändrat/normaliserat och dogo 1 223konsekvensändrat/normaliserat. Vida glesare voro sjukdomsfallen på andra orter. Ville man räkna sjukdomsfallen och dödligheten i Helsingfors förliden vinter och höst, skulle man säkert komma till siffror af betänkligare höjd, än koleran utvisar.. Dess flesta offer i södra Ryssland ha fallit genom oförsigtigheter, förkylningar, oordentligt lefnadssätt, förtäring af omogen frukt o. s. v. Nordens kyla skall, om icke alldeles afstänga den, dock mycket minska dess framfart, och en välordnad läkarevård skall betrygga allmänheten. För ögonblicket är ej heller anledning att vänta den österländska gästen här så snart.
5 Sommaren i Helsingfors kunde ej mäta sig med den föregående i glans, lif och dårskaper. Ett ganska stort antal resande freqventerade baden; trafiken och språkförbistringen voro desamma. Men inga lysande och utomordentliga tillställningar, inga preferansbord i parkerna, inga förgyllda vagnar, inga lejonaktiga depenser i öfrigt. Man roade sig i smått, man ekonomiserade och syntes hafva brist på pengar. Stundom reste man upp till Tamerfors, för att bese landet, och antecknade i dagböckerne att man förlorat en hatt. Stundom ströfvade kring gatorna lustfärdare från Reval, togo en passant en polka i brunnssalongen och försvunno spårlöst. Mest klagades öfver dåligt kött och dyra hyror***)För några dagars logis i Furstinnan Yussoupoffs villa – Furstinnan tillbragte sommaren annorstädes – lärer betalts 100 Rub.Rubel Silfver af Grefve Besborodko, som på samma gång haft rum i societetshuset.. Sommaren gick dock; man tyckte, när man kom från Petersburg, att man här befann sig på landet. Ännu in på medlet af denna månad hördes i parkerna österländska tungomål, men sednaste ångfartyg bortförde de i det längsta ekonomiserande familjerna. – Ett blifvande resultat af denna sommarsejour är dock försäljningen af Mejlands egendom ½ mil från Helsingfors åt Åbosidan. Egendomen köptes af Grefve Besborodko för 55 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel Banko, och besannar det sig, att Grefven ämnar der anlägga en betydlig park samt upplåta den till allmän promenad, så ökas säkerligen antalet af nyfikne, som nu åt samma håll vallfärda för att beundra det sköna Träskända.
6 Af tidningarna känner ni redan olyckshändelsen på Thölö den 9 September. Det var en thorsdag. Till söndagen derpå hade Hr Magito annonserat ett fyrverkeri, som i pjesernes mängd och prakt skulle öfverträffa allt hvad man här sett i den vägen. Bland annat skulle man framställa »slaget vid Lützen».konsekvensändrat/normaliserat Halfva Hel|77 3|singfors skulle sannolikt strömmat ut till denna Hr Magitos sista representation; i så hög grad hade både han sjelf och hans arrangementer lyckats vinna publikens bevågenhet. Förenämnde dag på e. m. var Hr Magito sysselsatt att i en sidoflygel af Thölö värdshus förfärdiga fyrverkeripjeser till söndagen. I den dertill beredda blandningen ingick äfven, för att färga elden, chlorsyradt kali, ett ämne, hvilket under vissa förhållanden af sig sjelft antändes. Olyckligtvis inträffade detta; den till stor qvantitet beredda massan begynte fräsa och glöda; med berömvärd sinnesnärvaro sökte Hr Magito att genast häfva den antända massan ut genom fönstret. Detta misslyckades; fönstret ficks ej upp och under dessa fåfänga bemödanden spridde sig elden med otrolig hastighet till raketer och andra redan färdiga pjeser, hvilka lågo i rummet och med starka knallar exploderade samt ögonblickligen antände hela byggnaden. Explosionerna skola hörts ända till långa bron tvärsöfver viken. Tre personer utom Hr Magito lära befunnit sig i rummet, när olyckan hände; deribland också Fru Magito. Alla räddade sig vid Hr Magitos rop, men denne, som obetydligt skadad undkom i trädgården, intogs af den förskräckliga tanken, att hans hustru qvarblifvit i rummet och störtade sig åter in i det brinnande huset. Först när han – med alla kläder och håret i brand varseblef sin maka i säkerhet, öfverväldigade honom smärtan och nu kastade han sig i sjön strax invid brandstället. Tyvärr var det för sent; på hela hans kropp var endast en korsrimsa under hängslarna oskadad, och han afled, som bekant, fyra dagar efter olyckan – en smärtsam död! Händelsen väckte, som man väl kan föreställa sig, allmän sensation, och välgörenheten skyndade från alla håll att bispringa och trösta de efterlefvande. – Hr Magito hade för något år sedan åtföljt Svenske Prinsarne Carl och Gustaf på deras utländska resor samt mottog ett par dagar före sin död ett bref från Stockholm, hvari han underrättades om sin befordran till en högre plats vid H. M. Konungens kök samt att H. M. önskade hans återkomst dit.
7 Universitetet har börjat sin hösttermin och studenternes reskärror skramla öfver gatorna. Flere af universitetets yngre lärarpersonal fortfara att vistas på längre utrikes resor; deribland Doktorerne Wirzén, Ingman och Willebrand, samt Docenterne Wallin, Cygnæus (som i vinter hemväntas) och Tengström. Rektor Snellman tros återvända med sista sjölägenhet. Besättandet af lediga Chemie professionen har förevarit i Consistorium; högre afgörande förväntas. – Franzéns död har icke förfelat sitt intryck på den studerande ungdomen. Han tillhörde väl en annan tid och numera äfven ett annat land; vördnaden, kärleken för honom voro traditionela. Men också den generation, som nu går i ynglingaåren, har vuxit upp vid ljudet af hans älskliga sånger; den står honom nära med sina ljufvaste barndomsminnen och den behöfver derföre ej ur böcker lära, hvad Franzén varit för Finland och dess universitet. Endast sju år äro dessutom förlidna sedan 1840, då hans milda stämma talade till den hänryckta ungdom, som då gick honom till mötes vid Thölö. I mångens minne inpreglades då för evigt hans bild.
8 Bland samtalsämnen denna tid ha erkebiskopsvalet och kyrkolagförslaget naturligtvis intagit främsta rummena. Allmännast tros, att det förra kommer att bero af en skeende fördelning af stiftena. – Till Helsingfors lära nyligen af de tolf bronsstatyer, föreställande apostlarne, hvilka för nya lutherska kyrkans räkning beställts från Berlin, sex hafva hitkommit öfver Lübeck. De fyra mindre tornen kring det stora på samma kyrka äro nu fulländade och, likt det sistnämnda, betäckta af ljusblåa kopparkupoler med förgyllda stjernor. Kyrkans arkitektur får derigenom ett väsendtligen förändradt utseende och närmar sig numera den byzantinska stilen. På de lägre tornen i hörnen af den fyrkantiga planen kring kyrkan arbetas fortfarande.
9 Om musik har jag ingenting nytt att förtälja, ifall ni ej skulle vara okunnig om att violinisten Ghys sedan någon tid befinner sig på orten, dock besvärad af ett svårt nerflidande, som hindrar honom, måhända för alltid, att uppträda i solopartier.
10 Om Theater så mycket, att Hr Fredrik Deland med sin trupp hitväntas i början af Oktober, laddad med en mängd nya pjeser, bland dem flera svenska originaler, hvarpå nu begynnt blifva god råd i nabolandet.
11 Och för resten: att Hr Nordström springer kapplopp på Alexandersgatan och balanserar bord mellan tänderna; att man i hvarje gathörn är i fara att mista öronen förmedelst positiver; att familjelifvets alla skröpligheter komma i dagen vid den intressanta flyttningstiden; att man ena dagen maskerar sig i theaterhuset, andra dagen i brunnssalongen och den tredje i Fru Åhrstedts Hotel Garni och att tillträde till dessa oskyldiga nöjen lemnas endast åt »för anständighet kända fruntimmer», som annonserna euphemistiskt uttrycka sig; att man här på den sett en hvalfisk och aflossat på den ett skott; att den som tror derpå efter behag kan anse sig ha slukat en hvalfisk, samt att man med spändt intresse motser den stundande korftiden.
12 Au revoir, Herr Kapten!
13 P. S. Vill ni roa er åt en äkta plattysk tysk platthet, så kan ni i Åbo Underrättelser och Morgonbladet läsa ett s. k. »respass för Jenny Lind», hvilket »från en tysk tidning» influtit i Post och Inr. Tidn. samt derifrån låtit sin qvickhetsådra inströmma i de finska bladen.
14 P. S. N:o 2. Sedan ofvanstående skrefs, har jag om olyckshändelsen på Thölö af ett ögonvitne erfarit följande ytterligare detaljer, hvilka här må tilläggas. Elden löskom i en bygnad uppförd tätt invid Thölö vikens strand och till en del öfver sjelfva vattenytan. Denna byggnad stod medelst en sträcka hus i förbindelse med värdshusets hufvudbygnad, från hvilken den var 84 steg aflägsen. Ett gemensamt skurtak sträckte sig öfver husraden, hvilket med sina gluggar i mellanväggarna bildade ett fullkomligt dragrör; häraf förklaras den otroliga hastighet, hvarmed elden spridde sig. Ingenting räddades i tvåvåningsbyggnaden, som låg åt sjösidan. I det rum, der elden utbrast, befunno sig då Hr Magito, Fru Magito, Hr Stålhane samt tvenne gossar. Fru Magito var den första, som märkte att den på ett papper upplagda massan började ryka. Vid explosionen föll hon till marken och bortfördes afdånad. Detta hade Hr Magito ej varseblifvit, utan störtade sig med utropet »Herre Jesus, hvar är min hustru?» åter i elden, hvarifrån han mellan nedramlande takbjelkar och glödande fyllning om en stund åter sågs arbeta sig ut. Så stor var sinnesrörelse, att han, uppkommen ur sjön, ej märkte sina blessyrer, utan ville deltaga i bergningsarbetet; då först underrättade man honom, att han saknade sina händers bruk. – I öfra vå|77 4|ningen närmast Magito bodde tvenne bröder Ström, som under försöken att berga på ett hår när hade blifvit innebrända. Utgången var redan stängd och röken qväfvande, då de lyckades fly genom fönstret och derifrån fatta i grenarna af ett närastående äppelträd. – Några bestrida att raketer funnits i rummet, der elden utbrast; endast fyrverkeripjeser af papper.