Notisen/artikeln ingår i HT 1/4 1854:|25 2|

Sparbankernas Säkerhet.

1 Det är en känd sak, att den inbillade faran vanligen är större än den verkliga och att den skada, som fruktan för en olycka åstadkommer, ofta är större än olyckan sjelf.

2 Sparbankerna äro härpå ett nytt bevis. Fruktan för det förestående kriget, i förening med en mängd orimliga rykten, ha under Februari och än mer under Mars månader föranledt de brådstörtade uttagningar ur Helsingfors Sparbank, som nedanstående ziffror utvisa.

3 Men dertill kommer, att förutom hvad insättarne redan uttagit under Februari och Mars, äro under samma tid kontraböcker uppsagda af insättarne till ett belopp af icke mindre än omkring 15 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver.

4 Det är klart, att Sparbanken, för att utbetala så stora summor, måste uppsäga sina egna utestående fordringar till ett lika belopp. Enskilda förluster och stockad rörelse på flera håll äro häraf en naturlig följd. Men en värre förlust är häraf att befara för insättarne sjelfve, hvilka af lösa rykten låtit förleda sig att uttaga räntebärande sparpenningar, som legat fullkomligt säkra i Sparbanken, men som nu, när de uttagas, skola utan nytta förskingras eller, i bästa fall, åtminstone icke gifva ägaren någon ränta. Vi anse det nyttigt att omnämna och vederlägga följande rykten, hvilka spridt sig bland arbetande klasserna och vållat en plötslig misstro till sparbankernas säkerhet.

5 Man har sagt att Sparbankens penningar skulle bortföras från Helsingfors och förskingras till helt andra ändamål än insättarnes gagn.

6 Man har sagt att dessa penningar skulle kunna utsättas för krigsfara och sålunda förstöras.

7 Man har sagt att insättarne borde uttaga sina fordringar inom viss tid, annars blefve de dem förlustige.

8 För hvar och en upplyst och tänkande person behöfva dessa orimligheter ingen vederläggning. Men för den oupplysta mängdens eget bästa bedje vi presterskap, husbönder, fabrikanter, handtverkare och alla andra, som stå i närmare beröring med de arbetande klasserna, tydligt och allvarligt upplysa dem om följande verkliga förhållanden:

9 att Sparbankens medel ingalunda komma att bortföras eller förskingras för andra ändamål, så mycket mindre, som dessa medel nästan allesamman äro utlånade mot fullgod säkerhet;

10 att dessa medel af samma orsak ej kunna utsättas för krigsfara, emedan den lilla kassakista, der skuldsedlarna förvaras, med lätthet kan bringas i säkerhet, derest nöden så fordrar; samt

11 att insättarne ingalunda i någon händelse gå sina fordringar förlustige, utan äga fullkomlig säkerhet både för hvad de redan insatt och för hvad de än framdeles komma att insätta.

12 Hvad åter angår den farhåga man någongång hört personer af de bildade klasserna yttra, att Sparbanken genom krigshändelserna kunde lida förluster på sina inteckningar och borgesförbindelser, är det nog att erinra, det Sparbanken, för detta möjliga, men föga sannolika fall, utom sina direktörers egen ansvarighet, äger en egen fond af inemot 20 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver, hvilken bör vara mer än tillräcklig för insättarnes säkerhet.

13 Då troligt är, att äfven andra sparbanker i landet få vidkännas samma följder af rykten och farhågor, ta vi oss friheten rekommendera dessa anmärkningar till våra läsares behjertande äfven utom Helsingfors.