2 Sedan två veckor är Helsingfors ej mera sig likt. En sjöstad, omgifven på tre sidor af hafvet, liknar en vattenfågel, som vintern om icke är rätt hemma hos sig och som vid första vårdag med välbehag solar sig i minsta putt. Dagligen har man sett menniskor med naiv förundran betrakta de små runda dammarna i Kajsaniemi park, hvilka först blifvit isfria. Det är en förundran af samma slag, som när man om hösten hör sägas: »märkvärdigt hvad vi redan ha mörkt om qvällarna!» Men jag upprepar det: det är vattenfågelarten hos en sjöstad. Helsingfors är en våg uppkastad af hafvet på en naken klippa och stelnad der med sitt hvita skum genom trolleri. Hafvet sitter i lynnet qvar: salt vatten förgår icke ur stenmurar.
3 Ärligt höll vintern ut; ärligt bröt våren in. Den 6 April, årsdagen af slaget vid Gödöllö, skedde den skarpt markerade öfvergången, i det 11 graders köld bröt sig i uthållande häftigt regn. För sin jemnhet och sin snörikhet var den flydda vintern allt beröm värd; trädgårdsmästarne äro vältalige uti att prisa den; landtbrukaren pekar väl på de hastigt bara åkerfälten och förmenar att sådan lös snö varit snömos utan nytta. Sannt är att åkrarnas utseende ännu för en vecka sedan varit grått och ängsligt, men ny väta af snö och regn har sedan hastigt förbättrat konjunkturerna. Islossningen har skett i norden något tidigare, men här något sednare, än de förra åren. Slut är den icke ännu; massor af drifis svärma kring hafvet; i södra hamnen qvarligger en rest af det förgångna. Till lands hafva vägarna jemkat sig; tillförseln vacklar i förbidan på sjön; för potäter har man betalt 10 kopek silfver kappen, för fisk ända till 10 kopek marken. Rädisor och sallat ha varit länge synliga.
4 Till sjöss begynner ångfarten med förr okänd liflighet. Utom de i mitt förra bref nämnda fartygen, kommer ryska ångfartyget Alexandra att befara södra linien, med anlöpande af Reval. Om det mycket omtalade s. k. tyska ångfartyget Hengist har Borgå tidnings korrespondent, och efter honom nästan alla finska blad, tagit miste. Fartyget, som är af jern med propeller och 60 hästars kraft, har varit tyskt och gått med spanmål m. m. mellan Bremen och England; men inköptes i Bremen af Hrr Borgström & Komp. härstädes samt är detsamma, hvilket är ämnadt att underhålla kommunikationen långs hela vestra och södra linierna från Torneå till Petersburg. Det är egentligen beräknadt för varutransport, men inrymmer äfven ett mindre antal passagerare och hitväntas om ett par veckor. – Af tidningarna erfar ni, att en sorgefest blifvit firad i Åbo öfver två utrikes döde sjömän. Det är en socialism af det ädla slag, der kapital och arbete ömsesidigt ära hvarandra, såsom rätt är och bådas fördel kräfver.
5 I det allmänna har man den vigtiga utnämningen af Finlandserkebiskop. – För bonden är det en åtgärd icke utan vigt, att skjutslegan blifvit höjd till 2½ kopek silfver virsten, eller 25 kopek milen, – ungefär af samma belopp som i Sverige, – men vigten häraf torde mindre ligga i tillökningen af några kopek för den skjutsande, än i den lättade utsigten till hållskjutsens öfvertagande på entreprenad, hvartill man väl nu efterhand torde komma. En stor lycka vore det, om lättandet af allmogens tunga af hållskjutsen härigenom kunde förenas med en billig resekostnad, ty med Finlands distanser, få kommunikationer och ringa penningemedel, är ochså en lindrig depens för den resande af så utomordentlig vigt, att den väl kan nämnas i bredd med allmogens minskade bördor.
6 Apropos af kommunikationer, kan jag ej underlåta att nämna den elektriska telegrafProfessor Moberg förevisade vid Vetenskapssocietetens årsdag. För den närmaste framtiden kan man väl icke tala om behof eller fördelar, som här i Finland skulle motsvara kostnaden af en sådan inrättning, men den dag torde komma, då t. ex. våra handelsförbindelser kommit till den utveckling, att en kurs eller konjunktur, noterad samtidigt i Wiborg, Helsingfors, Åbo, Björneborg och Uleåborg, kunde för dessa orter vara af vigt att hastigt känna. Kan ni gissa huru lång tid den elektriska gnistan behöfver, för att genomfara distanserna från Helsingfors till Åbo, derifrån kustvägen upp till Uleåborg, derifrån inre vägen till Kuopio, derifrån till Wiborg och Petersburg samt derifrån åter till Helsingfors? Denna sträcka af sina goda 200 svenska mil tillryggalägges på en tvåhundradedels sekund! Således, i samma ögonblick man här i Helsingfors skulle ge den elektriska signalen, i samma ögonblick skulle den återvända öfver Petersburg, efter att med tankens hastighet ha ilat kring hela Finland! Hvad sägs om en snabblöpare, som icke behöfver 2 sekunder, för att springa kring jorden? Denna springfelt borde ni, min fröken, taga i er tjenst på Sitka; ja han borde engageras, som förste postiljon vid alla postkontor och tidningsbyråer; då vore man åtminstone säker om färska nyheter.
7 – Vid universitetet talas nu blott om promotion. Dagen är icke bestämd, men förmodas blifva mellan|36 3| den 15 och 22 Juni. Som jag redan nämnde i ett föregående bref, ha flera af de tillämnade Minerva-sönerne under vägen tröttnat eller blifvit afskrämda; största antalet går dock modigt fram. I dag har den förmodade primus, Herr R. Lagus, tagit kandidatexamen med 28 röster. Närmast högsta röstantalet härintills är 26. Till gratialist har man genom votering utsett, kandidaten Karl Collan. I den vigtiga och ömtåliga frågan om kransbinderska har man ännu knappt gissningar.
8 – Vetenskapssocietetens årsdag och Literatur-sällskapets stadfästande med delvis ändrade stadgar äro er bekanta af tidningarna.
9 – Två literära soireer i April och en i Maj hafva afslutat raden af de tio, som gifvits sedan höstens början. Af de fem sednast hållna föredragen har ett varit naturalhistoriskt, ett kyrkohistoriskt, ett lingvistiskt och ethnografiskt, ett estetiskt och ett historiskt. Allmänhetens deltagande har fortfarande varit lika varmt, hvilket torde uppmuntra de föredragande att nästa höst begynna en ny serie.
10 – Tvenne artister, olika till sin konstgenre, likasom i öfriga förhållanden, hafva hvar för sig skänkt allmänheten njutningen af en stor produktiv förmågas skapelser. Herr Pacius har gifvit en symfonisats, af stor skönhet och teknisk utbildning; Herr F. v. Wright har gifvit målningar, som berättigar till stora förhoppningar. Den ena mognad konstnär, den andre stadd ännu i sin utveckling, kunna de båda sammanställas för de hos båda röjda omisskänneliga spåren af inspiration, för sällsyntheten af deras framträdande och för skyggheten i bådas lynne, som gjort att de härtills underskattat sin förmåga.
11 För öfrigt har man i musik haft den med rätta så högt värderade symfoniföreningen, om hvars fortfarande i höst man icke bör misströsta. Dertill kommer en vacker konsert af Hr Allner hvars violoncell, när han i sommar lemnar oss, blir svår att ersätta. Hr Gehrmanns opera väntas med det första. Ryktet om dess upplösning torde ha sin grund deruti, att Hr G. förafskedat den dramatiska afdelningen af sin trupp och hitkommer blott med den egentliga operans sujetter. Han gör klokt deri, ty en trupp af mer än 60 peroner, sådan han förl.förliden sommar hitförde, kan icke bestå i längden utan känbar förlust. Hr Hessler, som lemnade Helsingfors i medlet af April, torde ej haft anledning att vara missbelåten med sin sejour: minskad personal och utvidgadt theaterhus måste ha gifvit mindre utgift och större inkomst. Likväl ville jag icke råda någon kommande svensk trupp att hushålla på en duglig personal; ty Helsingfors publik har begynt blifva nogräknad, och den har rätt dertill, ty den sparar icke på depenserna. Man säger, att Hrr Stjernström och P. Deland skola täfla om goda sujetter: detta är af all konkurrens den klokaste.
12 Ännu litet musik: de berömda »Gluntarne» ha hitkommit och blifvit med stor förtjusning mottagna, isynnerhet af studenterna.
13 Lef väl, min Fröken!original: Fröken,! Under denna islossningstid nedflyta sådana ofantliga massor af annonser utför publicitetens ström, att inga dammar i spalterna kunna hejda deras tillopp. De öfversvämma ochså detta bref, de rycka med sig dess sednare del, och med knapp nöd hinner jag som nödflagg ännu inkasta ett au revoir!
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Leopoldiner-Bref 4.
Våren. Sjöfart. Skjutslegan. Elektr. telegrafen. Promotionen. Literära soiréerna. Konstverk. Musik. Theater.
1850, Maj 7.
1 Min fröken!
2 Sedan två veckor är Helsingfors ej mera sig likt. En sjöstad, omgifven på tre sidor af hafvet, liknar en vattenfågel, som vintern om icke är rätt hemma hos sig och som vid första vårdag med välbehag solar sig i minsta putt. Dagligen har man sett menniskor med naiv förundran betrakta de små runda dammarna i Kajsaniemi park, hvilka först blifvit isfria. Det är en förundran af samma slag, som när man om hösten hör sägas: »märkvärdigt hvad vi redan ha mörkt om qvällarna!» Men jag upprepar det: det är vattenfågelarten hos en sjöstad. Helsingfors är en våg uppkastad af hafvet på en naken klippa och stelnad der med sitt hvita skum genom trolleri. Hafvet sitter i lynnet qvar: salt vatten förgår icke ur stenmurar.
3 Ärligt höll vintern ut; ärligt bröt våren in. Den 6 April, årsdagen af slaget vid Gödöllö, skedde den skarpt markerade öfvergången, i det 11 graders köld bröt sig i uthållande häftigt regn. För sin jemnhet och sin snörikhet var den flydda vintern allt beröm värd; trädgårdsmästarne äro vältalige uti att prisa den; landtbrukaren pekar väl på de hastigt bara åkerfälten och förmenar att sådan lös snö varit snömos utan nytta. Sannt är att åkrarnas utseende ännu för en vecka sedan varit grått och ängsligt, men ny väta af snö och regn har sedan hastigt förbättrat konjunkturerna. Islossningen har skett i norden något tidigare, men här något sednare, än de förra åren. Slut är den icke ännu; massor af drifis svärma kring hafvet; i södra hamnen qvarligger en rest af det förgångna. Till lands hafva vägarna jemkat sig; tillförseln vacklar i förbidan på sjön; för potäter har man betalt 10 kopek silfver kappen, för fisk ända till 10 kopek marken. Rädisor och sallat ha varit länge synliga.
4 Till sjöss begynner ångfarten med förr okänd liflighet. Utom de i mitt förra bref nämnda fartygen, kommer ryska ångfartyget Alexandra att befara södra linien, med anlöpande af Reval. Om det mycket omtalade s. k. tyska ångfartyget Hengist har Borgå tidnings korrespondent, och efter honom nästan alla finska blad, tagit miste. Fartyget, som är af jern med propeller och 60 hästars kraft, har varit tyskt och gått med spanmål m. m. mellan Bremen och England; men inköptes i Bremen af Hrr Borgström & Komp. härstädes samt är detsamma, hvilket är ämnadt att underhålla kommunikationen långs hela vestra och södra linierna från Torneå till Petersburg. Det är egentligen beräknadt för varutransport, men inrymmer äfven ett mindre antal passagerare och hitväntas om ett par veckor. – Af tidningarna erfar ni, att en sorgefest blifvit firad i Åbo öfver två utrikes döde sjömän. Det är en socialism af det ädla slag, der kapital och arbete ömsesidigt ära hvarandra, såsom rätt är och bådas fördel kräfver.
5 I det allmänna har man den vigtiga utnämningen af Finlands erkebiskop. – För bonden är det en åtgärd icke utan vigt, att skjutslegan blifvit höjd till 2½ kopek silfver virsten, eller 25 kopek milen, – ungefär af samma belopp som i Sverige, – men vigten häraf torde mindre ligga i tillökningen af några kopek för den skjutsande, än i den lättade utsigten till hållskjutsens öfvertagande på entreprenad, hvartill man väl nu efterhand torde komma. En stor lycka vore det, om lättandet af allmogens tunga af hållskjutsen härigenom kunde förenas med en billig resekostnad, ty med Finlands distanser, få kommunikationer och ringa penningemedel, är ochså en lindrig depens för den resande af så utomordentlig vigt, att den väl kan nämnas i bredd med allmogens minskade bördor.
6 Apropos af kommunikationer, kan jag ej underlåta att nämna den elektriska telegraf Professor Moberg förevisade vid Vetenskapssocietetens årsdag. För den närmaste framtiden kan man väl icke tala om behof eller fördelar, som här i Finland skulle motsvara kostnaden af en sådan inrättning, men den dag torde komma, då t. ex. våra handelsförbindelser kommit till den utveckling, att en kurs eller konjunktur, noterad samtidigt i Wiborg, Helsingfors, Åbo, Björneborg och Uleåborg, kunde för dessa orter vara af vigt att hastigt känna. Kan ni gissa huru lång tid den elektriska gnistan behöfver, för att genomfara distanserna från Helsingfors till Åbo, derifrån kustvägen upp till Uleåborg, derifrån inre vägen till Kuopio, derifrån till Wiborg och Petersburg samt derifrån åter till Helsingfors? Denna sträcka af sina goda 200 svenska mil tillryggalägges på en tvåhundradedels sekund! Således, i samma ögonblick man här i Helsingfors skulle ge den elektriska signalen, i samma ögonblick skulle den återvända öfver Petersburg, efter att med tankens hastighet ha ilat kring hela Finland! Hvad sägs om en snabblöpare, som icke behöfver 2 sekunder, för att springa kring jorden? Denna springfelt borde ni, min fröken, taga i er tjenst på Sitka; ja han borde engageras, som förste postiljon vid alla postkontor och tidningsbyråer; då vore man åtminstone säker om färska nyheter.
7 – Vid universitetet talas nu blott om promotion. Dagen är icke bestämd, men förmodas blifva mellan|36 3| den 15 och 22 Juni. Som jag redan nämnde i ett föregående bref, ha flera af de tillämnade Minerva-sönerne under vägen tröttnat eller blifvit afskrämda; största antalet går dock modigt fram. I dag har den förmodade primus, Herr R. Lagus, tagit kandidatexamen med 28 röster. Närmast högsta röstantalet härintills är 26. Till gratialist har man genom votering utsett, kandidaten Karl Collan. I den vigtiga och ömtåliga frågan om kransbinderska har man ännu knappt gissningar.
8 – Vetenskapssocietetens årsdag och Literatur-sällskapets stadfästande med delvis ändrade stadgar äro er bekanta af tidningarna.
9 – Två literära soireer i April och en i Maj hafva afslutat raden af de tio, som gifvits sedan höstens början. Af de fem sednast hållna föredragen har ett varit naturalhistoriskt, ett kyrkohistoriskt, ett lingvistiskt och ethnografiskt, ett estetiskt och ett historiskt. Allmänhetens deltagande har fortfarande varit lika varmt, hvilket torde uppmuntra de föredragande att nästa höst begynna en ny serie.
10 – Tvenne artister, olika till sin konstgenre, likasom i öfriga förhållanden, hafva hvar för sig skänkt allmänheten njutningen af en stor produktiv förmågas skapelser. Herr Pacius har gifvit en symfonisats, af stor skönhet och teknisk utbildning; Herr F. v. Wright har gifvit målningar, som berättigar till stora förhoppningar. Den ena mognad konstnär, den andre stadd ännu i sin utveckling, kunna de båda sammanställas för de hos båda röjda omisskänneliga spåren af inspiration, för sällsyntheten af deras framträdande och för skyggheten i bådas lynne, som gjort att de härtills underskattat sin förmåga.
11 För öfrigt har man i musik haft den med rätta så högt värderade symfoniföreningen, om hvars fortfarande i höst man icke bör misströsta. Dertill kommer en vacker konsert af Hr Allner hvars violoncell, när han i sommar lemnar oss, blir svår att ersätta. Hr Gehrmanns opera väntas med det första. Ryktet om dess upplösning torde ha sin grund deruti, att Hr G. förafskedat den dramatiska afdelningen af sin trupp och hitkommer blott med den egentliga operans sujetter. Han gör klokt deri, ty en trupp af mer än 60 peroner, sådan han förl.förliden sommar hitförde, kan icke bestå i längden utan känbar förlust. Hr Hessler, som lemnade Helsingfors i medlet af April, torde ej haft anledning att vara missbelåten med sin sejour: minskad personal och utvidgadt theaterhus måste ha gifvit mindre utgift och större inkomst. Likväl ville jag icke råda någon kommande svensk trupp att hushålla på en duglig personal; ty Helsingfors publik har begynt blifva nogräknad, och den har rätt dertill, ty den sparar icke på depenserna. Man säger, att Hrr Stjernström och P. Deland skola täfla om goda sujetter: detta är af all konkurrens den klokaste.
12 Ännu litet musik: de berömda »Gluntarne» ha hitkommit och blifvit med stor förtjusning mottagna, isynnerhet af studenterna.
13 Lef väl, min Fröken!original: Fröken,! Under denna islossningstid nedflyta sådana ofantliga massor af annonser utför publicitetens ström, att inga dammar i spalterna kunna hejda deras tillopp. De öfversvämma ochså detta bref, de rycka med sig dess sednare del, och med knapp nöd hinner jag som nödflagg ännu inkasta ett au revoir!