Brandstodsbolag till Försäkring af Lösegendom

Brandstodsbolag till Försäkring af Lösegendom

Lästext

Notisen/artikeln ingår i HT 17/11 1847:|91 1|

Brandstodsbolag till Försäkring af Lösegendom.

1 Det är bekant, att en association i denna syftning står i begrepp att bilda sig i Finland. Förslag till reglemente är tryckt och utdeladt med tidningarna samt bör således förutsättas vara allmänt kändt. Det oaktadt, och ehuru ett företag af så stor vigt nödvändigt måste framkalla lifliga diskussioner för och emot inom enskilda kretsar, har veterligen ännu ingen sakkunnig och affärsman låtit sina åsigter dels om hela företaget, dels om dess detaljer transpirera i tidningarna. Detta är något hvarvid man är van i ett land, der man har så liten aning om de välgörande följderna af en offentlig diskussion. Vi ville blott anmärka, att Lösörebolaget icke mer än andra företag förmått rubba den finska flegman ur dess lyckliga hvila.

2 Emellertid nalkas det ögonblick, då bolaget kommer att, efter inhämtad nådig tillåtelse, konstituera sig, granska och antaga sina stadgar på bolagsstämma samt omedelbart derefter träda i verksamhet. Man äger nemligen den hugneliga visshet, att den tecknade försäkringssumman numera uppnått det i reglementet föreslagna minimi beloppet af en million rubel silfver. I så måtto synes då den första vigtiga frågan: vara eller icke vara, af den allmänna rösten definitivt bejakad.

3 Enhvar lärer ännu hafva i friskt minne de många tvifvel och betänkligheter Allmänna Brandstodsbolaget hade att kämpa med, innan det kom till stånd och ännu flera år derefter, isynnerhet när Fredrikshamns brand 1840 tvang den ännu unga inrättningen att betrygga sin framtid genom tvenne års utskrifna extra afgifter. De funnos, som då trodde sig se sina olycksbådande profetior om bolagets undergång och deltagarnes ruin nära att förverkligasoriginal: förverklegas, icke besinnande, att bolaget, när det drabbades af denna utomordentliga tilldragelse, ännu var nytt, opröfvadt och till sin omfattning, samt följaktligen till sina financiela resurser, ännu jemförelsevis ganska inskränkt. Sju års erfarenhet sedan dess har lyckligtvis tillfyllest bevisat, huru öfverdrifna de farhågor voro, som man gjorde sig 1840. Segrande gick bolaget ur den svåra pröfningen, tillvann sig det allmänna förtroendet i högre grad än någonsin och såg, vid slutet af sednaste redogörelseår, sin försäkringssumma stiga till 6 millioner 800 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver, eller dubbla beloppet af hvad densama utgjorde före Fredrikshamns brand.

4 Denna utgång af saken är så naturlig, att man för ingen del behöfver tillskrifva densama den lyckliga slump, att bolaget de sednare åren icke fått vidkännas några kännbara förluster. För bolag ställda på rörliga aktier och beräknade på vinst, såsom försäkringsbolagen i Ryssland och andra länder, är en sådan slump af högsta vigt; på detta|91 2| lyckans hazardspel bero ju vinst eller förlust, ja icke sällan hela inrättningens lif eller död, en stor brandskada kan ju så lätt rubba förtroendet till aktionärernes solvens. En inrättning, sådan som vårt allmänna brandstodsbolag, grundad på fasta aktier och ömsesidig ansvarighet, med allsingen annan vinning än säkerhetens, kan deremot, såvida den annars är så organiserad, att den motsvararoriginal: motsvar det allmänna förtroendet, ej hafva något att frukta af utomordentliga olyckor. Skulle ock, i värsta fall, genom en sådan dess disponibla kassor sprängas – en möjlighet, hvilken aflägsnas allt mer i samma mån som försäkringssumman stiger – så finnes dock i en ömsesidig ansvarighet den tryggaste borgen för fullgörandet af åtagna förbindelser, bolagets kredit kan intet ögonblick rubbas och den naturliga följden af hvarje ny brandskada blir en ökad, icke minskad, försäkringssumma, i det hvarochen, som ännu icke försäkrat sin egendom, skyndar att göra det vid den nära påminnelse han fått om nyttan deraf.

5 Det får medgifvas, att, på samma gång det mesta af hvad man med skäl kan säga till Allmänna Brandstodsbolagets fördel äger sin tillämplighet äfven på det blifvande bolaget för lösegendom, åtskilliga punkter i det sednare äro af annan natur och kunna föranleda betänkligheter af annan art, än dem man hyst mot det förstnämnda. Redan den väsendtliga olikheten mellan fast och lös egendom, den sednares oupphörliga och snabba vexlingar af värde, qvantitet, försäkringsprocent och ägare gifva upphof åt hvarjehanda tvifvelsmål. Skall, frågar man, det för bolaget blifva möjligt att kontrollera riktigheten af förteckningar, upptagande i så detaljerade poster en sådan mångfald af ämnen? Skall, om ock den första vid inträdet försäkrade egendomen sanningsenligt uppgifves, skall det väl blifva möjligt att hålla kontroll på de sedan årligen, månadtligen, ja dagligen inträffade förändringarne? En köpman t. ex. försäkrar ett varulager till 25 000konsekvensändrat/normaliserat rubel; varorna äga en strykande afsättning; en månad efter försäkringen qvarstår af lagret ett värde af låt vara 15 000konsekvensändrat/normaliserat rub.; varorna brinna; huru bestämma ersättningen? Och å andra sidan, skall ej en minutiös kontroll, som ständigt vakar öfver en försäkrad egendom, synas försäkringstagaren genant och obehaglig? Vidare: skall – då för en försäkringssumma af en million rubel silfver afgiften inalles tör beräknas till omkring 3 000konsekvensändrat/normaliserat rub. s. m.*)Efter 3 rub. per tusen, fem utgör medelprocenten af de afgifter om 2 till 4 rub. per 1 000konsekvensändrat/normaliserat, hvilka i reglementet bestämmas. – denna lilla summa anses tillräcklig att betäcka bolagets utgifter, helst då stora, nära hvarandra deponerade varulager, om de brinna, flerfaldt i värde öfverstiga samma summa? Och slutligen, skall icke lösegendoms mindre värde i allmänhet afskräcka från omgångarne vid dess försäkring, hvarigenom bolaget till större delen komme att söka sina deltagare bland just den samhällsklass, der egendomen är den största föränderlighet och de mesta lyckans vexlingar underkastad, nemligen köpmannaklassen?

6 I det vi framkastat dessa frågor, hafva vi gjort det i förmodan att några de allmännaste tvifvelsmål rörande Lösörebolaget i dem innefattas. Enhvar, hoppas vi, skall likväl, dels genom noggrannare öfvervägande af bolagets stadgar, dels genom andra likartade bolags vunna erfarenhet, kunna öfvertyga sig om, att farhågorna äfven här äro dels öfverdrifna, dels af den natur, att de genomlämpliga försigtighetsmått kunna förebyggas. Just derföre är emellertid oundgängligt, att de föreslagna stadgarna med största uppmärksamhet granskas, innan de definitivt på bolagsstämma antagas, på det den af bolaget öfvade kontroll jemte nödig säkerhet må förena den minsta möjliga molest för försäkringstagaren. En stor, ja en oberäknelig fördel äger det nya bolaget i dess förbindelse med Allmänna Brandstodsbolaget under samma förvaltningspersonal m. m.; ty hvad man än må kalkylera i theorin, äger dock erfarenheten ett ofantligt högre praktiskt företräde, och detta är en hufvudsak, hvari ingen kan gå Lösörebolaget bättre tillhanda, än det äldre allmänna.

7 Också behöfver man endast erinra sig de oskattbara fördelar landet vunnit genom Allmänna Brandstodsbolaget, för att öfvertyga sig om hvad som står att vinna genom det blifvande nya för lösegendom. Säkerhet för sin egendom, kredit för sin rörelse, äro fördelar af den i ögonenfallande vigt, att tvifvelsutan enhvar skall i sin mån skynda att medverka till det nya bolagets uppkomst, dervid tillika inbesparande åt landet de icke obetydliga försäkringsprocenter, hvilka härtills kommit ryska och andra bolag till godo, de der dock mindre äro beräknade på allmän fördel, än på enskild vinst.

 

 

  1. *)Efter 3 rub. per tusen, fem utgör medelprocenten af de afgifter om 2 till 4 rub. per 1 000konsekvensändrat/normaliserat, hvilka i reglementet bestämmas.

Kommentar

Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

Faksimil