Notisen/artikeln ingår i Finland 21/3 1888:|68 1|

Om diktaregaget.

1 Petitionen om anslag för lofvande yngre literatörers understöd är till sitt syfte mycket beaktansvärd. Det vore sorgligt, om landets ständer, enligt utskottets förslag, lemnade denna petition utan afseende.

2 Om den i öfrigt rigtiga motiveringen kan anmärkas, att jemförelsen mellan anslagen för konst och literatur haltar. Statens årliga anslag för konststudier i utlandet, för finska konstföreningen och för teatrarne uppgå till vidpass 50 000konsekvensändrat/normaliserat mk, utan att räkna tillfälliga anslag, lån och byggnadskostnader (Atheneum). Literaturen har i direkt understöd fått på sin lott 10 000konsekvensändrat/normaliserat + 1 200konsekvensändrat/normaliserat mk åt finska literatursällskapet, såframt man ej dertill vill räkna – pressstyrelsen. Men denna jemförelse är icke tillämplig. Oaktadt den nära förvandtskapen mellan konst och literatur, är den senare, om man undantager tidningspressen, icke ett yrke, som konsten. Båda behöfva studier och båda bröd. Men literaturen kan endast i sin högsta utveckling för sig upptaga lifvets hela verksamhet. En ung literatör kan ej uppfostras som en ung konstnär. Han kan ej med understöd öfvas att blanda sin färg, hvässa sin mejsel eller utfinna sina harmonier. Han måste lära allt af lifvet, och lifvet kan ej läras utan att sjelf verksamt ingripa deri. På något annat fält, än skrifbordet, måste literatören vinna sin erfarenhet, innan han skrifver. Gör han ej detta, blir han en drömmare, oduglig för sitt kall, emedan han är oduglig för lifvet. Har han slutligen lärt sig beherska detta lif för att skildra det, ja, då kan han lefva ensamt för literaturen. Derför ser man i de mest utvecklade kulturländer, vid sidan af många literaturens proletärer, endast få utvalde, som lefva med ära af och för pennan.

3 Till följd häraf är det betänkligt att göra anslaget för literatur till en uppfostrings- och studiefråga. Utom att en ung författare icke kan dermed uppfostras, är det för honom sjelf och hans kallelse ingen vinst att i sorglösa betraktelser endast få skrifva. Gif honom då hellre ett arbete för hans dagliga bröd! Icke går man i unga år så lätt under af svält. Men har han, under detta uppfostrande arbete, visat sig ega kraft och förmåga att, om äfven till en början stapplande, framträda som skriftställare, dröj då icke att räcka honom ett stöd, innan han utslitit sig på områden, der han blott är en daglönare! Uppmuntra skriftställaren genom att belöna i tid hans verk!

4 Kungar och mecenater må framdraga personer; folken belöna i första hand verket. Der allmänna anslag utdelas för literatur, betraktas de främst som premier för redan utgifna arbeten, dernäst i hopp om en god fortsättning. Denna otvifvelaktigt riktiga väg beträdde också den ende hos oss, hvilken klart uppfattat literaturens vigt som folkuppfostrarinna, J. V. Snellman, när han 1865 utverkade premier för de bästa under nästföregående 10 år i Finland utgifna literära arbeten. Under derpåföljande missväxtår afstadnade denna goda början. Det måste förundra, att den icke nu blifvit åberopad till efterföljd.

5 I dessa dagar afgöres petitionens öde. Om det ännu är tillåtet en röst utom landtdagen att härom yttra en mening, vågar jag föreslå ett premieanslag enligt Snellmans system, som understöder skriftställaren genom att belöna hans verk och derför i minsta möjliga grad är underkastadt risken af svikna förhoppningar. Redaktion och detaljer kunna enligt pröfning omformuleras i följande hemställan:

6 a) Landets höglofliga ständer anhålla, med anvisande af dertill nödiga medel, att Hans Kejserliga Majestät ville i nåder anslå 8 000konsekvensändrat/normaliserat mark årligen i tre års tid att utgå som premier åt yngre skriftställare och skriftställarinnor för året förut i landet utgifna godkända originala arbeten i skönliteratur på finska eller svenska språken. Kommande dervid 3 000konsekvensändrat/normaliserat mark att utgå som första och 2 000konsekvensändrat/normaliserat mark som andra premium för skriftställare och skriftställarinnor, som icke öfverskridit 50 års ålder, hvarjämte tre accessit, hvardera af 1 000konsekvensändrat/normaliserat mark, utdelas för enahanda arbeten af yngre personer samt eventuelt jemväl för synnerligen förtjenstfulla öfversättningar af större verk till finska språket.

7 b) För härtill nödig pröfning och premiernas fördelning utse landets ständer en delegation af 8 ledamöter och 8 suppleanter, lika för hvarje stånd, hvilken delegation afgör beslut med röstpluralitet, dock utan lottning, med votum decisivum för ordföranden. Och eger delegationen, som till nästa landtdag afgifver berättelse om sin verksamhet, att, i händelse samtliga nämda belopp icke för ett år utdelas, reservera de öfverblifna till nästa års utdelning samt till statsverket återställa odisponerade medel.

8 Z. T.