Notisen/artikeln ingår i HT 17/4 1847:|30 1|

Al-fresco Målningen i Åbo Domkyrka.

1 Läseföreningen i Åbo synes taga god fart. Der ha hållits föredrag (Hr E. Julin, om hvalfiskfångsten); der ha deklamerats poemer (Hr Hessler, ett stycke af Tegnér); der ha visats flera taflor, hvaribland Hr Ekmans eskiss till al-fresco målningen i Åbo Domkyrka. Det nämnes icke, hvem som bestämt ämnet eller ämnena för denna eskiss, ty det är oss obekant om taflorna bli flera. Men det synes oss klart, att valet af dessa ämnen, ehuru naturligtvis ytterst beroende af Åbo Domkyrkoförsamlingar, som bekosta målningen, har något mer än ett blott lokalt intresse. Åbo Domkyrka är ett national-monument: fem och ett halft århundrade af Finlands forntid knyta sina minnen vid denna heliga medelpunkt, som en lång tid genom sina biskopar beherrskade staten föga mindre oinskränkt, än den beherrskade kyrkan. Sverige äger i Upsala domkyrka en dylik national-helgedom, och när man erinrar sig Prof. Sandbergs lyckliga idé att kring denna kyrkas chor gruppera de vigtigaste momenterna af svenska folkets historia, måste man finna det högeligen önskvärdt, ja anse såsom det enda stället värdiga val, att Hr Ekmans berömda hand finge anbringa i choret sådana taflor, som förevigade minnet af finska folkets förgångna dagar.

2 Det är möjligt att denna anmärkning kommer för sen; det är än sannolikare, att de patrioter, hvilka hedrat både sig och Åbo stad medelst genomdrifvandet af detta vackra företag, äfven sjelfmant erinrat sig dess betydelse för landet och de konsiderationer, hvilka vid valet af ämnen icke få lemnas å sido. Vi älska således att tro, det Hr Ekmans omnämnda eskiss redan framställer ett fosterländskt ämne; men för den händelse att målningarne blifva flera – hvarom Åbo bladen troligen snart upplysa,— ta vi oss friheten i all välmening föreslå följande historiska ämnen, såsom värdiga och lämpliga att få en plats i Finlands äldsta och dyrbaraste minnesvård.

3 1) Sanct Henrik döper de första Finnar i Kuppis källa (1157). Lokalen, ehuru af tiden ändrad, är för artisten nära till hands; kostymerna böra ej erbjuda särdeles svårighet.

4 2) Michael Agricola öfverlemnar (t. ex. till Biskop Skytte) det första Nya Testamente tryckt på finska språket (1548).

5 3) Pehr Brahe och Biskop Rothovius inviga universitetet i Åbo (1640).

6 4) Kejsar Alexander undertecknar den regentförsäkran till samtelige Finlands inbyggare, hvarigenom H. M. »bekräftar och stadfäster landets religion och grundlagar samt de privilegier och rättigheter hvart och ett stånd inom Storfurstendömet i|30 2| synnerhet och alla dess inbyggare i gemen, så högre som lägre, dittills enligt constitution åtnjutit; lofvandes att bibehålla alla dessa förmåner och författningar fasta och oförryckte i sin fulla kraft» (1809).

7 Vore det tillfälle att i domkyrkochoret till evärdeligt minne afbilda dessa fyra utan tvifvel för Finland högst märkvärdiga historiska momenter, skulle vi dermed anse ett värdigt val af ämnen vara, om icke till fullo uppnådt, dock nära träffadt, helst kyrkans egne berömde män i de tre första taflorna komme att utgöra hufvudfigurer. Men, som sagdt, det föreslagna må gälla hvad det kan; hvad vi egentligen velat påpeka, är Åbo domkyrkas nära förbindelse med allt hvad landet äger från sin kristna forntid dyrbarast och mest minnesvärdt, hvarföre vi anse det högst lofvärda företaget med alfresco målningen vara väsendtligen förfeladt, om icke Finlands minnen deri erhålla en föreningspunkt, egnad att med största intresse omfattas af hela landet.