Notisen/artikeln ingår i Morgonbladet 1/5 1875:|99 1|
För folkets upplysning.
maximæ dilabuntur.
1 Dagbladet har protesterat en vexel, ställd på allmänheten och betalbar åt Folkupplysningssällskapet. Utställaren deponerar vexeln i landets stora föreningsbank och anhåller om plats för ett bokslut i Dagbladets spalter.
2 Frågan är borttrasslad. Bisakerna hafva, som vanligt, ställts framför hufvudsaken, och medan man tvistar i oändlighet om de förra, har man knappt i förbigående haft ett ord för den sednare.
3 Det är icke fråga om att spela lotteri.
4 Det är icke fråga om några personer i Jyväskylä, antingen de stiftat eller icke stiftat en förening för ett partisyfte.
5 Det är icke fråga om några personer i Helsingfors, antingen de haft rätt eller orätt uti att uppträda med olika meningar vid ett visst höstmöte.
6 Det är icke ens fråga om Folkupplysningssällskapets nuvarande organisation, antingen denna anses berättigad eller icke berättigad till allmänhetens förtroende.
7 Det är fråga om att lägga stöd under en stark häfstång för folkets upplysning. Derför är insamlingen, och derför har signaturen Z. T. trädt fram. Är det tydligt?
8 Låt oss vara ense om saken, nog blifva vi ense om medlen.
9 Några personer hafva föreslagit en insamling öfver hela landet för ett hela landet omfattande folkupplysningssällskap. Insamlingen skulle ske antingen genom att samtidigt utlotta förärade arbeten, eller ock på något annat sätt, som kunde befinnas lämpligare. Häremot hafva tre, eller flere tidningar protesterat: mot lotteriet, för att det säges befordra spelpassion, och mot Folkupplysningssällskapet, för att det icke anses berättigadt till landets förtroende.
10 Lotterier för allmänna eller välgörande ändamål hafva, under tidningarnes trägna medverkan, kommit i bruk förnämligast derför, att de lätt realiserat äfven små gåfvor till penningar. I öfrigt har man ansett dem hvarken mer eller mindre klanderfria, än åtskilliga andra insamlingssätt för dylika ändamål. Man skulle då förvänta af tidningarnes plötsliga nit mot spelpassionen, att de med samma nit befria
balernas flärd,
soiréernas fåfänga,
maskradernas lättsinne,
amatörkonserternas tidspillan,
sällskapsspektaklernas behagssjuka,
12 och de publicerade eller offentligen framlagda antecknings-listornas skryt.1) Det är förnämligast genom dessa medel, lotterierna inberäknade, som man insamlat medlen till studenthuset och finska normalskolan, hvilka Hufvudstadsbladet anför som prisvärda föredömen.konsekvensändrat/normaliserat Om det är en oemotståndlig frestelse för menniskonaturen att vinna en penntorkare eller ett par barnstrumpor, torde icke heller ofvannämnde menskliga svagheter aflöpa utan vådor.
13 Derom är intet vidare att tillägga. Rödjen fältet, sätten yxan till roten af tidens missbruk; det är det offentliga ordets rättighet och pligt. Sen endast till, att I icke, jemte ogräs och slingerväxter, äfven upprycken brodden till framtida sädesax. Det behöfs inga yxhugg att fälla dem: de trampas, och de förgås.
14 De, som föreslagit en insamling för Folkupplysningssällskapet, vidhålla härmed deras förslag, att nästa fet-tisdag 1876 öfver hela landet insamla bidrag för detta ändamål, men på det sätt hvarje ort finner lämpligast. För att mottaga de insamlade medlen och för dem redovisa, bildar sig en centralkomité i Helsingfors, hvarom framdeles skall tillkännagifvas.
15 Det fanns verkligen de, som trodde, att om något i detta land vore upphöjdt öfver partiernas tvedrägt och egnadt att förena alla, äfven de i öfrigt mest olika tänkande till en glad och villig samverkan för ett gemensamt ändamål, vore detta den stora frågan om folkets upplysning. De hafva bedragit sig: denna mark är icke endrägtens, den är krigets. De räckte ut ett oliveblad, och man svarar dem med krigsförklaringar. Hvad återstår då,original: då. om vi icke äga ens detta fridlysta område, der vi kunna räcka hvarandra handen till ett gemensamt arbete för folk och fädernesland?
16 Maximæ dilabuntur.
17 Den, som nu vädjar till Dagbladets och dess läsares vänskap för folkbildningen, hör icke till något parti, går icke något partis ärender, har icke heller deltagit och skall icke deltaga i den sorgliga tvedrägtens kamp, hvilken nu söndrar så många viljor, som förenade kunde bryta berg. För mig, som för så många tusende andra, finnas endast det enda och odelade folket, det enda och odelade fäderneslandet. Och i deras namn vågar jag ödmjukt fråga: hvad finnes det väl för ett rimligt skäl, att vägra det första allmänna folkupplysningssällskapet i Finland vår medverkan och våra sympathier?
18 Dagbladet anför skäl, som grunda sig dels pä Sällskapets första tillkomst, dels på dess nuvarande organisation. Jag har intet att säga om dessa fakta. Jag känner ej Sällskapets början och har icke deltagit i någon af dess förhandlingar,|99 2| ej ens bevistat det stormiga höst-mötet. Hvad jag vill säga, om också med ringa utsigt att höras, är följande.
19 Folkbildningen är en modifierad reflex af högre bildningsformer och lyder samma utvecklingslagar. Det är alldeles lika omöjligt att, för en längre tid och i en större omfattning, monopolisera folkbildningen för ett partisyfte, som det är omöjligt att intvinga den högre bildningen i en trång bana. Man leder icke hafvet in i en qvarnränna. Man kan fanatisera massorna, men blott på det villkor att de förblifva okunniga; således icke på engång fanatisera och upplysa dem. Folkbildningens första frukt är att motarbeta partifanatismen. Mot hvarje ensidighet uppreser sig ett motstånd och tvingar den att utjemna sig. Och ju större omfattning en association för folkbildningen får, desto mera frihet måste den, just till följd af sin omfattning, lemna åt initiativet.2)Man har, nog oväntadt, missförstått uttrycket »kristligt-sedlig» folkbildning. Det borde vara klart, att en folkbildning icke bör byggas på andra grunder, än dem, på hvilka hela samhället hvilar. En reservationoriginal: Enreservation i detta syfte är dock behöflig, i betraktande af de alldeles motsatta läror, som importeras från utlandet, och derför att många aktningsvärde medborgare annars skulle tveka att medverka för folkbildningen. Det är som med administrationen: en tullvaktmästare kan vara despot, men en tullchef kan icke vara det.
20 Antag således det värsta. Antag, att verkligen några personer, här eller der, varit nog blinde, att vilja, med vår tids offentliga ord och tankeutbyte, monopolisera folkbildningen för deras partisyften: hvad betyder väl detta? Deras eget verk måste vexa dem öfver hufvudet. Och äro de ännu dertill nog okunnige om de intelligenta makternas jemnvigtslagar, att vilja utsträcka sitt inflytande öfver ett helt land, ett helt folk, så försvinna de desto mera till intet. Må vi då vara lugna. En partifanatism kan begagna alla medel, blott icke upplysningens. Fruktan för ett förbund mellan dessa två är ett spöke – och vår tid tror icke på spöken.
21 Jyväskylä, – ja, det är visserligen icke, som hufvudstaden, en härd för alla stridande meningar. Man kan tänka sig ensidiga riktningar. Men Jyväskylä är folkbildningens äldsta och största centrum i vårt land. Det är följdriktigt och naturligt, att Folkupplysningssällskapet uppstått der folkskolan uppstått. Båda tillsamman utgöra bildningens armar, som omfamna folket. Högra armen, folkskolan, räcker handen åt venstra armenoriginal: venstraarmen, Folkupplysningssällskapet. Men antag åter det värsta, att Jyväskylä vill dominera landet: hvilken fara kan ligga deri? Landet skall dominera Jyväskylä, trots alla stadgar för i dag; derom finnes icke det minsta tvifvel. Åter ett spöke!
22 Och personerna i eller utom bestyrelsen för denna förening, hvad betyda väl de? I dag en, i morgon en annan. Bakom dem det bildade folket, öfver dem intelligensens lagar och framför dem ett sekulararbete. Närsynthet!
23 Men för sådana tillfälliga och försvinnande små synpunkter vill man nu vägra en stor framtidstanke, som Folkupplysningssällskapet, sitt förtroende och sin medverkan. Man vill vänta, tilldess att detta sällskap gjort sig förtjent af landets förtroende. Någon har planterat ett fruktträd: det kan icke vexa och bära frukt utan sol, luft och regn, men förrän man vill bereda det dessa lifsvilkor, bör man först vänta, för att bedöma frukten?
24 Hvad är meningen med ett sällskap för folkets upplysning? Är det till, för att utgifva böcker? Att skrifva goda böcker för folket, är visserligen icke hvar mans sak; dertill fordras något mer, än examenskunskaper. Men dertill fordras icke nödvändigt en association. Och antag, att man har goda folkskrifter: hvartill tjena de, om de ej läsas? Ett folkupplysningssällskap må börja med att utgifva böcker, detta kan hafva sitt gagn, men dess närmaste omsorg måste blifva att förskaffa böckerna läsare. Det måste ställa sig i förbindelse, å ena sidan med författare, öfversättare och bokhandlare, å andra sidan med folkbiblioteker, läsesalar, föredrag och annan enskild medverkan. Det kan råda, uppmana och understöda: – redan för valet af bibliotekernas bokförråd är dess råd af stort inflytande. Det kan, direkt eller indirekt, på många håll taga initiativ: – för fängelserna, för fattighusen, för kasernerna, för handelsfartygen, för gästgifvargårdarna, för fabrikerna, – öfverallt, der särskilda förhållanden egna sig för dess verksamhet, ja för hela vanlottade samhällslager och lefnadsyrken. Med ett ord, det är svårare att säga, hvar en sådan association med dess filialer icke kan ingripa, än hvartill den, under en god ledning och med allmänt förtroende, efterhand kan utveckla sig.
25 Allmänt förtroende – derpå beror det. Utan detta är hvarje sådan förening dödfödd; en fabrik för böcker, som ingen läser. Hvad tjenar den till?
26 Annorlunda gestaltar den sig med det allmänna förtoendets stöd och medverkan. Folkupplysningssällskapet har framträdt uti sin rätta stund. Sekellånga förarbeten och den organiserade folkskolan hafva banat dess väg. Staten har gjort hvad på densamma för tiden ankommer. De enskildes arbete följer i ordningen. Utan detta är statsorganismen en bokstaf. Och detta arbete är ej från i dag. Folklärare, folkvänner och några studentafdelningar hafva redan i flera decennier tagit initiativet dertill. Med hvarje år uppstå nya försök i samma riktning: tiden är mogen. Men för att icke gå parallelt med hvarandra, för att icke motarbeta hvarandra, behöfva dessa enskilda bemödanden organiseras, rådas, stödas. Icke allt välment nit är här på sin rätta plats. Icke hvarje god vilja och hvarje egen insigt äro tillräckliga, för att uppträda som bildningens målsmän för folket. Och för att kunna organiseras, rådas och stödas, behöfver denna fria verksamhet för folkupplysningen associeras.
27 Folkupplysningssällskapet är det första försöket att associera de enskildes medverkan. Försöket kan i dess början vara mer eller mindre mindre bristfälligt. Derpå ligger ingen vigt: det vigtiga är, att associationen är gjord. Bristerna skola utjemnas af erfarenheten, associationen skall utveckla sig genom makten af sin idé och under påtryckningen af många förenade viljor, många förenade insigter. Från dess ringa början i Jyväskylä skall den efterhand utveckla sig till en centralt sammanhållande, men på samma gång fri association, som i sig uppsamlar och ordnar, om icke alla, dock de flesta enskilda krafter, hvilka nu, spridda och oordnade, arbeta för folkbildningen. Folkupplysningssällskapet skall verka för sitt mål med landets och intelligensens samlade kraft. Det skall blifva hvad dess rätta, men ännu outvecklade tanke innebär: – en association af det bildade finska folket, som upplyser och förädlar det okunniga folket.
28 Deri ligger betydelsen af denna första allmänna association för folkbildningen i Finland. Och åt denna stora, fria, fosterländska förening, hvars mål är ett sekulararbete, vill man nu vägra dess första lifsvilkor, allmänt förtroende, på små, tillfälliga skäl, hvilkas rätta halt jag sökt här ofvan belysa. De, som det gjort, vilja anses som bildningens sakförare i vårt land och äro ur stånd att uppfatta en sådan fråga annorlunda, än som en partimanöver, eller ett lotterispel.
29 Jag vädjar från dem till det bildade landet: – icke till något parti, icke ens till den varma, oreflekterade fosterlandskärleken, utan till det klara, lugna, partilösa och på öfvertygelse grundade medvetandet af bildningens stora behof för hela vårt folk. För detta mäktiga medvetande böjer jag mig, och det må döma emellan oss.
30 Z. T.
1) Det är förnämligast genom dessa medel, lotterierna inberäknade, som man insamlat medlen till studenthuset och finska normalskolan, hvilka Hufvudstadsbladet anför som prisvärda föredömen.
2)Man har, nog oväntadt, missförstått uttrycket »kristligt-sedlig» folkbildning. Det borde vara klart, att en folkbildning icke bör byggas på andra grunder, än dem, på hvilka hela samhället hvilar. En reservationoriginal: Enreservation i detta syfte är dock behöflig, i betraktande af de alldeles motsatta läror, som importeras från utlandet, och derför att många aktningsvärde medborgare annars skulle tveka att medverka för folkbildningen.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
För folkets upplysning.
maximæ dilabuntur.
1 Dagbladet har protesterat en vexel, ställd på allmänheten och betalbar åt Folkupplysningssällskapet. Utställaren deponerar vexeln i landets stora föreningsbank och anhåller om plats för ett bokslut i Dagbladets spalter.
2 Frågan är borttrasslad. Bisakerna hafva, som vanligt, ställts framför hufvudsaken, och medan man tvistar i oändlighet om de förra, har man knappt i förbigående haft ett ord för den sednare.
3 Det är icke fråga om att spela lotteri.
4 Det är icke fråga om några personer i Jyväskylä, antingen de stiftat eller icke stiftat en förening för ett partisyfte.
5 Det är icke fråga om några personer i Helsingfors, antingen de haft rätt eller orätt uti att uppträda med olika meningar vid ett visst höstmöte.
6 Det är icke ens fråga om Folkupplysningssällskapets nuvarande organisation, antingen denna anses berättigad eller icke berättigad till allmänhetens förtroende.
7 Det är fråga om att lägga stöd under en stark häfstång för folkets upplysning. Derför är insamlingen, och derför har signaturen Z. T. trädt fram. Är det tydligt?
8 Låt oss vara ense om saken, nog blifva vi ense om medlen.
9 Några personer hafva föreslagit en insamling öfver hela landet för ett hela landet omfattande folkupplysningssällskap. Insamlingen skulle ske antingen genom att samtidigt utlotta förärade arbeten, eller ock på något annat sätt, som kunde befinnas lämpligare. Häremot hafva tre, eller flere tidningar protesterat: mot lotteriet, för att det säges befordra spelpassion, och mot Folkupplysningssällskapet, för att det icke anses berättigadt till landets förtroende.
10 Lotterier för allmänna eller välgörande ändamål hafva, under tidningarnes trägna medverkan, kommit i bruk förnämligast derför, att de lätt realiserat äfven små gåfvor till penningar. I öfrigt har man ansett dem hvarken mer eller mindre klanderfria, än åtskilliga andra insamlingssätt för dylika ändamål. Man skulle då förvänta af tidningarnes plötsliga nit mot spelpassionen, att de med samma nit befria
balernas flärd,
soiréernas fåfänga,
maskradernas lättsinne,
amatörkonserternas tidspillan,
sällskapsspektaklernas behagssjuka,
12 och de publicerade eller offentligen framlagda antecknings-listornas skryt.1) Det är förnämligast genom dessa medel, lotterierna inberäknade, som man insamlat medlen till studenthuset och finska normalskolan, hvilka Hufvudstadsbladet anför som prisvärda föredömen.konsekvensändrat/normaliserat Om det är en oemotståndlig frestelse för menniskonaturen att vinna en penntorkare eller ett par barnstrumpor, torde icke heller ofvannämnde menskliga svagheter aflöpa utan vådor.
13 Derom är intet vidare att tillägga. Rödjen fältet, sätten yxan till roten af tidens missbruk; det är det offentliga ordets rättighet och pligt. Sen endast till, att I icke, jemte ogräs och slingerväxter, äfven upprycken brodden till framtida sädesax. Det behöfs inga yxhugg att fälla dem: de trampas, och de förgås.
14 De, som föreslagit en insamling för Folkupplysningssällskapet, vidhålla härmed deras förslag, att nästa fet-tisdag 1876 öfver hela landet insamla bidrag för detta ändamål, men på det sätt hvarje ort finner lämpligast. För att mottaga de insamlade medlen och för dem redovisa, bildar sig en centralkomité i Helsingfors, hvarom framdeles skall tillkännagifvas.
15 Det fanns verkligen de, som trodde, att om något i detta land vore upphöjdt öfver partiernas tvedrägt och egnadt att förena alla, äfven de i öfrigt mest olika tänkande till en glad och villig samverkan för ett gemensamt ändamål, vore detta den stora frågan om folkets upplysning. De hafva bedragit sig: denna mark är icke endrägtens, den är krigets. De räckte ut ett oliveblad, och man svarar dem med krigsförklaringar. Hvad återstår då,original: då. om vi icke äga ens detta fridlysta område, der vi kunna räcka hvarandra handen till ett gemensamt arbete för folk och fädernesland?
16 Maximæ dilabuntur.
17 Den, som nu vädjar till Dagbladets och dess läsares vänskap för folkbildningen, hör icke till något parti, går icke något partis ärender, har icke heller deltagit och skall icke deltaga i den sorgliga tvedrägtens kamp, hvilken nu söndrar så många viljor, som förenade kunde bryta berg. För mig, som för så många tusende andra, finnas endast det enda och odelade folket, det enda och odelade fäderneslandet. Och i deras namn vågar jag ödmjukt fråga: hvad finnes det väl för ett rimligt skäl, att vägra det första allmänna folkupplysningssällskapet i Finland vår medverkan och våra sympathier?
18 Dagbladet anför skäl, som grunda sig dels pä Sällskapets första tillkomst, dels på dess nuvarande organisation. Jag har intet att säga om dessa fakta. Jag känner ej Sällskapets början och har icke deltagit i någon af dess förhandlingar,|99 2| ej ens bevistat det stormiga höst-mötet. Hvad jag vill säga, om också med ringa utsigt att höras, är följande.
19 Folkbildningen är en modifierad reflex af högre bildningsformer och lyder samma utvecklingslagar. Det är alldeles lika omöjligt att, för en längre tid och i en större omfattning, monopolisera folkbildningen för ett partisyfte, som det är omöjligt att intvinga den högre bildningen i en trång bana. Man leder icke hafvet in i en qvarnränna. Man kan fanatisera massorna, men blott på det villkor att de förblifva okunniga; således icke på engång fanatisera och upplysa dem. Folkbildningens första frukt är att motarbeta partifanatismen. Mot hvarje ensidighet uppreser sig ett motstånd och tvingar den att utjemna sig. Och ju större omfattning en association för folkbildningen får, desto mera frihet måste den, just till följd af sin omfattning, lemna åt initiativet.2)Man har, nog oväntadt, missförstått uttrycket »kristligt-sedlig» folkbildning. Det borde vara klart, att en folkbildning icke bör byggas på andra grunder, än dem, på hvilka hela samhället hvilar. En reservationoriginal: Enreservation i detta syfte är dock behöflig, i betraktande af de alldeles motsatta läror, som importeras från utlandet, och derför att många aktningsvärde medborgare annars skulle tveka att medverka för folkbildningen. Det är som med administrationen: en tullvaktmästare kan vara despot, men en tullchef kan icke vara det.
20 Antag således det värsta. Antag, att verkligen några personer, här eller der, varit nog blinde, att vilja, med vår tids offentliga ord och tankeutbyte, monopolisera folkbildningen för deras partisyften: hvad betyder väl detta? Deras eget verk måste vexa dem öfver hufvudet. Och äro de ännu dertill nog okunnige om de intelligenta makternas jemnvigtslagar, att vilja utsträcka sitt inflytande öfver ett helt land, ett helt folk, så försvinna de desto mera till intet. Må vi då vara lugna. En partifanatism kan begagna alla medel, blott icke upplysningens. Fruktan för ett förbund mellan dessa två är ett spöke – och vår tid tror icke på spöken.
21 Jyväskylä, – ja, det är visserligen icke, som hufvudstaden, en härd för alla stridande meningar. Man kan tänka sig ensidiga riktningar. Men Jyväskylä är folkbildningens äldsta och största centrum i vårt land. Det är följdriktigt och naturligt, att Folkupplysningssällskapet uppstått der folkskolan uppstått. Båda tillsamman utgöra bildningens armar, som omfamna folket. Högra armen, folkskolan, räcker handen åt venstra armenoriginal: venstraarmen, Folkupplysningssällskapet. Men antag åter det värsta, att Jyväskylä vill dominera landet: hvilken fara kan ligga deri? Landet skall dominera Jyväskylä, trots alla stadgar för i dag; derom finnes icke det minsta tvifvel. Åter ett spöke!
22 Och personerna i eller utom bestyrelsen för denna förening, hvad betyda väl de? I dag en, i morgon en annan. Bakom dem det bildade folket, öfver dem intelligensens lagar och framför dem ett sekulararbete. Närsynthet!
23 Men för sådana tillfälliga och försvinnande små synpunkter vill man nu vägra en stor framtidstanke, som Folkupplysningssällskapet, sitt förtroende och sin medverkan. Man vill vänta, tilldess att detta sällskap gjort sig förtjent af landets förtroende. Någon har planterat ett fruktträd: det kan icke vexa och bära frukt utan sol, luft och regn, men förrän man vill bereda det dessa lifsvilkor, bör man först vänta, för att bedöma frukten?
24 Hvad är meningen med ett sällskap för folkets upplysning? Är det till, för att utgifva böcker? Att skrifva goda böcker för folket, är visserligen icke hvar mans sak; dertill fordras något mer, än examenskunskaper. Men dertill fordras icke nödvändigt en association. Och antag, att man har goda folkskrifter: hvartill tjena de, om de ej läsas? Ett folkupplysningssällskap må börja med att utgifva böcker, detta kan hafva sitt gagn, men dess närmaste omsorg måste blifva att förskaffa böckerna läsare. Det måste ställa sig i förbindelse, å ena sidan med författare, öfversättare och bokhandlare, å andra sidan med folkbiblioteker, läsesalar, föredrag och annan enskild medverkan. Det kan råda, uppmana och understöda: – redan för valet af bibliotekernas bokförråd är dess råd af stort inflytande. Det kan, direkt eller indirekt, på många håll taga initiativ: – för fängelserna, för fattighusen, för kasernerna, för handelsfartygen, för gästgifvargårdarna, för fabrikerna, – öfverallt, der särskilda förhållanden egna sig för dess verksamhet, ja för hela vanlottade samhällslager och lefnadsyrken. Med ett ord, det är svårare att säga, hvar en sådan association med dess filialer icke kan ingripa, än hvartill den, under en god ledning och med allmänt förtroende, efterhand kan utveckla sig.
25 Allmänt förtroende – derpå beror det. Utan detta är hvarje sådan förening dödfödd; en fabrik för böcker, som ingen läser. Hvad tjenar den till?
26 Annorlunda gestaltar den sig med det allmänna förtoendets stöd och medverkan. Folkupplysningssällskapet har framträdt uti sin rätta stund. Sekellånga förarbeten och den organiserade folkskolan hafva banat dess väg. Staten har gjort hvad på densamma för tiden ankommer. De enskildes arbete följer i ordningen. Utan detta är statsorganismen en bokstaf. Och detta arbete är ej från i dag. Folklärare, folkvänner och några studentafdelningar hafva redan i flera decennier tagit initiativet dertill. Med hvarje år uppstå nya försök i samma riktning: tiden är mogen. Men för att icke gå parallelt med hvarandra, för att icke motarbeta hvarandra, behöfva dessa enskilda bemödanden organiseras, rådas, stödas. Icke allt välment nit är här på sin rätta plats. Icke hvarje god vilja och hvarje egen insigt äro tillräckliga, för att uppträda som bildningens målsmän för folket. Och för att kunna organiseras, rådas och stödas, behöfver denna fria verksamhet för folkupplysningen associeras.
27 Folkupplysningssällskapet är det första försöket att associera de enskildes medverkan. Försöket kan i dess början vara mer eller mindre mindre bristfälligt. Derpå ligger ingen vigt: det vigtiga är, att associationen är gjord. Bristerna skola utjemnas af erfarenheten, associationen skall utveckla sig genom makten af sin idé och under påtryckningen af många förenade viljor, många förenade insigter. Från dess ringa början i Jyväskylä skall den efterhand utveckla sig till en centralt sammanhållande, men på samma gång fri association, som i sig uppsamlar och ordnar, om icke alla, dock de flesta enskilda krafter, hvilka nu, spridda och oordnade, arbeta för folkbildningen. Folkupplysningssällskapet skall verka för sitt mål med landets och intelligensens samlade kraft. Det skall blifva hvad dess rätta, men ännu outvecklade tanke innebär: – en association af det bildade finska folket, som upplyser och förädlar det okunniga folket.
28 Deri ligger betydelsen af denna första allmänna association för folkbildningen i Finland. Och åt denna stora, fria, fosterländska förening, hvars mål är ett sekulararbete, vill man nu vägra dess första lifsvilkor, allmänt förtroende, på små, tillfälliga skäl, hvilkas rätta halt jag sökt här ofvan belysa. De, som det gjort, vilja anses som bildningens sakförare i vårt land och äro ur stånd att uppfatta en sådan fråga annorlunda, än som en partimanöver, eller ett lotterispel.
29 Jag vädjar från dem till det bildade landet: – icke till något parti, icke ens till den varma, oreflekterade fosterlandskärleken, utan till det klara, lugna, partilösa och på öfvertygelse grundade medvetandet af bildningens stora behof för hela vårt folk. För detta mäktiga medvetande böjer jag mig, och det må döma emellan oss.
30 Z. T.