Från Helsingfors. 3. Major Leopold i Bender

Lästext

Notisen/artikeln ingår i HT 31/3 1849:|25 1|

Från Helsingfors.

3.

1849 Mars 30.

1 Major Leopold i Bender

2 Jag ber alla läsare, och i synnerhet alla läsarinnor om förlåtelse, hvilka möjligen intressera sig för att veta huru det går med gamla baron på Rautakylä, för det jag nu tredje gången, för er skull, min major, afklipper den oändliga berättelsens tråd. Ni behöfver så väl uppmuntras med litet sqvaller från hemorten, ni der i Turkens grannskap. Man säger han skall begynna att visa tänderna; har ingen fara för Bender; er blotta åsyn skall|25 2| jaga fienden på flykten. Låt se emellertid, min bästa major, hvad denna vår skall föra i skölden; från alla håll osar det svedt utrikes – brändt horn, som det heter i leken – men ni, herrar militärer, som mån förträffligt af att frukostera krutrök, dinera kulor och soupera bajonetter, ni, med er goda digestion, ären förtjusta öfver utsigterna; icke sannt?

3 Vi här hafva, efter skarpa bataljer, jagat på flykten furst Winter-Köld. Saken aflopp icke utan manspillan. I Österbotten samlade fienden d. 12 och 13:de i denna månad sin hufvudstyrka till ett förtvistadt anfall och lyckades, i trots af elden ur flere tusende kakelugnar, att intaga städerna Jakobstad, Ny-Carleby och Vasa. Men länge varade icke hans triumf. Anfallen i centern af solens artilleri och i flanken af skoflar och snöplogar, nödgades han snart, med förlust af flera billioner snöflingor, draga sig tillbaka. Å vår sida stupade endast sex eller åtta man illa ekiperadt landtvärn. Här i Helsingfors var fienden långt för detta stadd på reträtt, och som bevis derpå kan nämnas, att björk och vide redan den 7 Mars prunkade med fullt utslagna knoppar, att lärkan lät höra sig strax derpå och att hafvet, rabulistiskt som alltid, för flera veckor sedan utbredde sina böljande blåa fält alltintill Långörn, ehuru det sedan åter, som man hoppas för kort tid, öfverflyglats af vinterns på drift stadde partigängare i hvit uniform. Ammunition höll emellertid på att tryta; för björkved begärdes ända till 1 Rub. 50 kop. S:rkopek silver lasset. Fiendens underfältherre, general Frost, har dock hvarje natt med sina lätta trupper bivuakerat på stridsplatsen; men luckorna i hans läger bli med hvar dag större.

4 D. v. s. utan blomsterspråk, att slädföret långt för detta varit kaputt, om icke frosten hållit det vid lif.

5 Parlons d’autre chose. Sommaren nalkas, brunnssejouren förestår. Vatten finns i mängd, men för dem, som skola dricka det, finnes hvarken musik eller ångfartyg. Icke musik, emedan Helsingfors trott sig kunna umbära Hr Ganzauges kapell; icke ångfartyg, emedan stora bolaget i Åbo står i begrepp att cedera bonis. Förra årets olyckliga seglats fulländade företagets ruin. Bolagsstämman d. 15 Mars var tom på både beslutande och beslut; återstår att se om man d. 12 Maj kommer till något resultat. I alla fall tör det endast bli fråga om att komma från saken så lätt och så skonsamt som möjligt. Föga torde någon finnas, som icke uppriktigt beklagar, att ett så storartadt och prisvärdt företag haft denna bedröfliga utgång; men också torde föga någon förbise, att ofantliga fel blifvit begångna. Att företaget genast, utan all erfarenhet, bedrefs i största och dyraste skala; att afgiften för passagerare och varor, i följd deraf, blef alltför hög, för att kunna nyskapa en stor trafik; att fartygen bygdes för djupgående, för att kunna gå upp till Petersburg; att ångf. Finland såldes för en lumpen styfver, medan man året derpå ändock beslöt att bygga ett nytt fartyg i stället för Furst Menschikoff; att de flesta aktierna såldes utom landet, hvarigenom bolaget kom att sakna sympathier på alla andra håll, än hos varfsintressenterne i Åbo, och hvarigenom det hvarken blef finskt (i ans. till aktiernas fåtalighet) eller ryskt (i ans. till direktionens och bolagsstämmans aflägsenhet); – se der, min herre, några af de stora felsteg, hvarigenom bolaget förr eller sednare måste gå under. Låtom oss emellertid döma mildt och anse allt detta som följder af en naturlig oerfarenhet, och som lärpenningar, hvilka komma framtiden till godo.

6 I Helsingfors kommer att byggas ett riddarhus hvartill ögonblicket nu ansetts lämpligt, sedan fonden vuxit till ansenligt belopp. Förhandlingar derom ha dessa tider varit å bane.

7 Sjöassuransfrågan, nyss så lifligt diskuterad, har åter på en tid icke hörts af. Att den derföre icke afstadnat, är säkert, och som lika säkert torde få anses, att de i Åbo fattade besluten icke utgöra ett slutresultat, utan endast en början till frågans handläggning.

8 Universitetets tjenstförrättande Vice Canceller har i nåder utnämnts till Vice Canceller, Adjunkten Aminoff till professor i philosophien och Vice Häradsh. Jägerhorn till Vice Cancellers Sekreterare.

9 Finska Literatursällskapet har d. 10:de i d. m.denna månad firat sin årsdag. Förra årets verksamhet har mindre än förut varit bygd på resor, men visat sig i utgifvandet af fyra nya skrifter. Intressant är den oväntadt rika samling af finska folkmelodier, som nu kommit i dagen, och S:pets beslut att offentliggöra dem är så mycket berömligare, som mången torde anse en liten visa, sjungen af en skjutspojke eller en vallflicka, temligen obetydlig. Men så är den icke: äfven i den uttalar sig folkets lif och lynne. Man erfar äfven att S:pets tryckeri, det femte i Helsingfors, under Mag. Tikkanens ledning kommer i sommar till stånd. S:pets finanser äro klena, som vanligt; 942 Rub. S:r (märk!) stå ännu uti i obetalda ledamotsafgifter, ehuru S:pet redan någon tid haft kommissionärer i landsorten.

10 Fruntimmersföreningen hade d. 27 i d. m. sitt årssammanträde, hvarom ni troligen snart får erfare mera af tidningarna. Exposition och lotteri komma att anställas kort efter påsk; båda med lindriga afgifter.

11 Finska Konstföreningen firade sin årsdag d. 10 Mars och strax derefter vidtog expositionen. Föga rik på numror, är den deremot rikare än någonsin på inhemska konstalster (nu 49), och måste äfven dessa till qvantitet som qvalitet anses ringa i bredd med hvad andra länder producera, så visa de dock oväntade framsteg, när man jemför dem med hvad inom landet åstadkommits tillförene. Detta, synes mig, är ett resultat, som redan ensamt för sig talar tillräckligt till Konstföreningens fördel. Men likt hvarje företag, som sträfvar att höja menniskor öfver de blott materiela bestyrens sump, i hvilken flertalet med välbehag vältrar sig, får äfven Konstföreningen hålla till godo hvarjehanda mer och mindre väl styliserade invektiver, – får hålla till godo, att man öppet förklarar sig sätta mycket mera värde på »bankens gula taflor i marokin än som Konstföreningens i träd».konsekvensändrat/normaliserat Stackars konst och konstförening, som se sig nedsablade af så dräpande jemförelser!

12 I musik har Mars månad bjudit på »Öknen» (andra gången) och »Barberarn i Sevilla».konsekvensändrat/normaliserat Törhända har ni i Åbo Tidningar sett en tysk kritikussare expediera Felicien Davids Öken. Jag kan ej neka mig nöjet att afskrifva denna kritiska godbit, den lyder så här: »Öknen. Vid hvarje förnyadt åhörande af detta verk göra sig dess svagheter mer och mer märkbara. Effektsökeri, longörer, rekapitulationer och ett instrumentalackompagnemang, hvars larmande ej är egnadt att ersätta det bristande inre uttrycket! Dervid får man för öfrigt dock ej förbise de enskilda skönheterna i denna komposition.» – O sånggudinnor, jag tar er till vitne, att detta här en Tysk skrifvit om en Fransmans odödliga mästerverk! När man i Mozarts|25 3|dernesland, i kritikens egen fosterbygd kan skrifva en sådan kritik – förundren eder icke då, I himmelska makter, att den musikaliska kritiken här i vår Finland står på en så erbarmlig ståndpunkt! I bredd med detta pecorale ur Leipziger och Åbobladen intager den dock ett lysande rum.

13 Vår flitiga Sångförening inöfvar nu, under Hr Pacii ledning, ett nytt (d. v. s. här nytt) musikaliskt snilleverk: Cherubinis Requiem, som är ämnadt att uppföras långfredagen. Det är ochså tid på, att Helsingfors, med sina jemförelsevis större resurser, icke låter sig i musikaliskt hänseende öfverstyras af det lilla Tavastehus. Der exsisterar nemligen ett sångsällskap af omkr. 37 herrar och damer, hvilket på fyra soireer under vintern till förmån för småbarnsskolorna utför ganska svåra sångnumror. En så ovanlig företeelse, hvilken ochså väckt det uppseende, att resande från Heinola och S:t Mickel enkom inresa till soireerna, kan blott förklaras deraf, att Tavastehus har den lyckan äga Finlands enda och härtills största celebritet i sångens verld, Fru Brandt (Johanna von Schoultz), hvilken med outtröttligt tålamod bildat detta sångsällskap och på ett öfverraskade sätt lyckats. Fru Brandt, säger man, har sjelf haft den tillfredsställelsen att se sin röst, genom flerårig hvila, återvinna betydligt af sitt förra omfång och styrka, och säkert skulle det intressera mången, om, som det förmäles, Fru Brandt, på flerfaldig anmodan, låter höra sig i Helsingfors i Maj.

14 Theatern har frossat, så som den aldrig gjort förut i Helsingfors. Åtta qvällar å rad var huset fullt; tre qvällar »Barberarn»,konsekvensändrat/normaliserat fem qvällar »Verldens Dom»,konsekvensändrat/normaliserat ett temligen underhaltigt stycke, men af god theatereffekt. Man ordentligt rasade ut, för att sedan hvila till Maj. Kort derefter afreste Hr Deland med sin trupp till Åbo, saknad af mången och med löfte att om hösten år 1850 hit återkomma. Räkenmästare, skicklige i addition, men något glömske i subtraktion, ha roat sig att uträkna hvad Hr Deland månde hafva i netto, behållning efter denna sejour, och kommit till höga ziffror. Jag anser mig icke äga någon rätt att kalkylera Hr Delands affärer, men antar likväl som säkert, att behållningen är vida mindre än man föreställt sig. Omkostnaderna för hus, ecklärering, betjening, fattigafgift, musik, gå nemligen till omkr. 45 Rubel Silfver för hvarje spektakel. Tag denna summa 51 gånger, ty så många spektakler äro gifna, så får min herre 2 295konsekvensändrat/normaliserat, låt vara 2 300konsekvensändrat/normaliserat Rubel Silfver. Lägg härtill kostnaderna för truppens aflöning under 4 månader, recetter, kostymer och vivre här, så finner min herre, att af bruttorevenyn, som torde uppgått till något öfver 7 000konsekvensändrat/normaliserat Rub. S:r, icke alltför mycket lärer återstå. Tvenne gånger har spektaklet måst inställas af brist på åskådare och man kan antaga att ungefär 12 spektakler gifvits för halfva hus. Att likväl Helsingfors publik är stor nog att dela sig på många håll bevisas deraf, att »Renés Dotter» gaf fullt hus, ehuru man samma qväll räknade åtminstone sju större privata baler, och deraf att en ständigt ny publik fem gånger fyllde huset vid »Verldens dom».konsekvensändrat/normaliserat

15 Nåväl, jag ville blott säga, att Hr Deland för ingen del skördat så Kaliforniskt, som mången kanske har föreställt sig. För att visa, det han och hans förtjenstfulla trupp åtminstone icke sparat på flit och långa lexor, behöfver endast nämnas, att under denna sejour uppförts 40 olika stycken, nemligen 12 skådespel och 28 lustspel, af hvilka sednare 13 större. Af dessa 40 hafva 14 varit nya och här inlästa, 12 nya förut inlästa samt 14 kompletterade äldre pjeser. Valet har icke alltid varit väl träffadt, jag medger det, men man räknar bland dessa 40 icke få stycken af verkligt värde. Det som mest anslog, var Sommarnatten, gifven 6 gånger, – N. B.Nota Bene den hade säkert fyllt huset ett par gånger ännu. Dernäst »Verldens Dom» 5 gr, »Bröderne», »Symamsellerna» och »Ett fångadt lejon» 4 gr; af de öfriga gåfvos 4 tre gr, 7 två gr, resten endast engång. Hr Deland till heder bör tilläggas, att han, ehuru dertill uppmanad, icke förhöjde priserna till »Sommarnatten».konsekvensändrat/normaliserat – Två goda nyheter äro, att theaterhuset under sommaren torde utvidgas och att man i Hr Källström fått en ganska lofvande dekorationsmålare.

16 Att för öfrigt Kaliforniens guld glimmat ända hit, och att man tecknat ett aktiekapital af 3 000konsekvensändrat/normaliserat Rub. S:r, är bekant. Hr Holmberg har desavouerat tidningarnas uppgift om hans resa. Det är naturligtvis Hr H:s ensak att resa eller qvarstadna; något förnärmande ligger likväl icke i den supposition, att en bergsman, som enkom studerat guldletningen i Ural, skulle, på grund af ett fullkomligt konstateradt factum, i en annan verldsdel söka ett fält för sin verksamhet. Intet af det åtlöje, som guldfebern och emigrationen väcka i andra länder, kan falla ett sådant företag till last; tvärtom äger det för sig det första af alla vilkor för att lyckas: erfarenheten.

17 Au revoir herr major! Jag cederar plats för annonserna.

 

 

    Kommentar

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimil