1 Thorsdagen den 14 December 1848 på f. m. utkom i Helsingfors första upplagan af Fänrik Ståls sägner (första delen) och spriddes med en för den tiden oerhörd hastighet från boklådorna ut öfver landet. Tidningarna anmärkte som något förunderligt att, redan fredag middag, ett dygn derefter, 300 exemplar voro sålda. Samma förundran väcktes, när ett och ett halft år derefter, i Juni 1850, hela första upplagan, 2 000konsekvensändrat/normaliserat exx., befanns utsåld. Vid denna tid utkom andra upplagan,*)Jemte fyra melodier till »Vårt land» – af Pacius, Ehrström, Josefson och Wächter. Kritiken ansåg hr Pacii melodi underlägsen de två nästföljande, men anade icke att der fanns ett lifselement, som gjorde just den till en nationalsång. och den tredje blef synlig, om vi ej misstaga oss, 1853. Utomdess ha åtminstone 3 upplagor utkommit i Sverige samt två tyska öfversättningar (Wachenhusens och Ida Meves’) jemte flera på franska och engelska språken. Man torde således kunna beräkna, att första delen af Fänrik Stål nu finnes spridd öfver Europa och verlden i minst 14 000konsekvensändrat/normaliserat exemplar på svenska språket och lika många på andra språk.
2 Fredagen den 14 December 1860 på morgonen utkom i Helsingfors Sägnernas andra del. Huru dessa dikters rykte och tillika det literära intresset stigit sedan 1848, kan i någon mån inses af följande. Underrättelsen om den nye fänrikens snart förväntade ankomst flög som en löpeld kring landet, och beställningar inlupo från alla håll. Intresset och nyfikenheten stegrades under tryckningen. Man gaf sig knappt tid att vänta. De funnos, som erbjödo vackra summor för ett enda korrekturark, men anbudet afslogs. Thorsdagsafton ficks första exemplaret häftadt från bokbindaren; man slets derom i enskilda kretsar; förläggaren fick ej nattro, utan antastades sent på natten af fänrikens vänner. Bokbindarne arbetade hela natten. Fredag morgon blef (utan annons) bekant att fänriken fanns i Sederholms & Komp:s bokhandel. Genast blef kapplöpning; hvar och en ville vara bland de förste. Redan förut hade flera hundrade exemplar blifvit antecknade af dem, som ville genast tillförsäkra sig den väntades besittning. Boklådan blef formligen belägrad, men skyndade klokt att sprida exemplaren äfven till öfrige bokhandlare, hvarigenom kommersen fördelades på fyra håll. Och den var icke ringa. Man beräknar, att på tvenne dagar, fredag och lördag, såldes i Helsingfors åtminstone 1 200konsekvensändrat/normaliserat exemplar, hvaraf visserligen en del gingo till landsorten. Och samma efterfrågan fortfar, så att före julen sannolikt mer än halfva upplagan, eller 4 000konsekvensändrat/normaliserat exemplar, äro försålda och spridda i Finland. Till hr Lind i Örebro, som öfvertagit den svenska upplagan, lära korrekturarken blifvit afsände allt efter som de hunnit blifva färdige.
3 Att man dessa dagar knappt talat om något annat, och att den nye fänriken nu och under julhelgen utgör det käraste ämne för improviserade literära föredrag i alla enskilda kretsar, är öfverflödigt att tillägga. Det är också i mer än ett afseende glädjande att bevittna den i vårt land oerhörda sensation, som framkallats af denna lilla bok om 102 sidor 8:vo. Den är mer än en literär nyhet, den är en nationel tilldragelse. Man har sagt om store skalder, att de likna bergspetsarne, hvilka förr än nejden omkring dem återspegla den uppgående solen. Och så är det med Fänrik Stål. Han har talat om det förgångna, men han har förutsagt en ny tid, när finska folket skall klarare förstå att akta sig sjelf och bevara sin ofläckade ära, och denna tid har just genom honom ryckt närmare in uti allas medvetande.
4 Läsaren skall förlåta oss, att kritik – som dessutom aldrig varit vår starka sida – här är för oss omöjlig. Vi kunna ej recensera. Vi kunna blott dela och bevittna den allmänna hänförelsen.
5 Fänrik Stål, andra delen, upptager följande 17 stycken: Soldatgossen; Björneborgarnes marsch; Fänrikens marknadsminne; Lotta Svärd; Gamle Lode; Främlingens syn; Fänrikens helsning;*)Till Gregori Tigerstedt på femtionde årsdagen af striden vid Revolaks. von Törne; den 5 Juli; Munter; von Essen; Trosskusken; Wilhelm von Schverin; N:o femton Stolt; Bröderne; Landshöfdingen; Adlercreutz.
6 Det är svårt, om icke omöiligt, att säga hvilka bland dessa stycken äro de mest glänsande perlorna. Läsaren må välja. Hela den europeiska literaturen skall icke kunna framvisa en skönare ballad än »Soldatgossen» och »Wilhelm von Schverin»,konsekvensändrat/normaliserat en stoltare, mera dödsföraktande krigssång än »Björneborgarnes marsch»,konsekvensändrat/normaliserat en högstämdare lyrik än »Den 5 Juli».konsekvensändrat/normaliserat Sedan Walter Scott och Beranger förstummats, finnes ingen nu lefvande skald, hvilken såsom Runeberg förstår att ställa framför läsaren en lifslefvande, så ända in i minsta drag fulländad karakteristik af männen ur folket. Men vi böra ej förhasta oss med enskilda tycken, det motiverna icke åtfölja omdömet. Vi tillägga blott, att sällan eller aldrig ha löjet och tåren varit så nära förenade, som här, hos »Lotta Svärd»,konsekvensändrat/normaliserat »Gamle Lode»,konsekvensändrat/normaliserat »von Törne»,konsekvensändrat/normaliserat »Munter»,konsekvensändrat/normaliserat »von Essen» och »Trosskusken»;konsekvensändrat/normaliserat men i »N:o femton Stolt» der finnes ej löje mer – der blir intet öga mera torrt. »Landshöfdingen» är den nyaste och skrefs under prof. Runebergs tillfrisknande denna höst.
7 Af ofvannämnde 17 stycken äro endast tre förut tryckta, nemligen »Soldatgossen»,konsekvensändrat/normaliserat »Björneborgarnes marsch» och »Den 5 Juli»,konsekvensändrat/normaliserat ett fjerde, »Fänrikens marknadsminne»,konsekvensändrat/normaliserat lärer varit synligt i svenska blad, äfvensom »Sveaborg»,konsekvensändrat/normaliserat hvilket icke ingått i denna samling.
8 Deremot ha de flesta öfriga stycken någon gång blifvit af skalden sjelf uppläste i förtroliga kretsar hemma i hans gästfria hus. Minnet af dessa stunder är dyrbart för alla der närvarande.
9 Om och när en tredje del af Fänrik Ståls Sägner ännu torde se dagen, är svårt att förutsäga. Visst är att fänrikens rika minnen ännu ej äro uttömda. Måhända kommer nästa upplaga af andra delen att tillökas med några nya stycken.
10 Denna del skall emellertid, liksom den första, gå ut för att tala ärans och minnets språk till de aflägsnaste nejder af fosterbygden och långt utöfver dess gränser. Den skall, liksom sin företrädare, blifva europeisk och föra Finlands namn till nejder, der det knappast någonsin varit hördt förut. Den skall läsas af hög och låg, af fattig och rik, af ung och gammal, förstås af alla och älskas af alla. Århundraden härefter, när denna dagens äflan är längesedan förgäten och ingen mera känner ens namnet af denna tidens förgängliga storheter, då skola ännu Fänrik Ståls Sägner komma hjertan att klappa, läppar att le och ögon att tåras, – då skola de ännu, jemte de lyckliges namn, sent blifvit der besjungna, bära den finska bragdens minnen intill den senaste efterverld.
*)Jemte fyra melodier till »Vårt land» – af Pacius, Ehrström, Josefson och Wächter. Kritiken ansåg hr Pacii melodi underlägsen de två nästföljande, men anade icke att der fanns ett lifselement, som gjorde just den till en nationalsång.
*)Till Gregori Tigerstedt på femtionde årsdagen af striden vid Revolaks.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Fänrik Ståls Sägner
andra delen.
1 Thorsdagen den 14 December 1848 på f. m. utkom i Helsingfors första upplagan af Fänrik Ståls sägner (första delen) och spriddes med en för den tiden oerhörd hastighet från boklådorna ut öfver landet. Tidningarna anmärkte som något förunderligt att, redan fredag middag, ett dygn derefter, 300 exemplar voro sålda. Samma förundran väcktes, när ett och ett halft år derefter, i Juni 1850, hela första upplagan, 2 000konsekvensändrat/normaliserat exx., befanns utsåld. Vid denna tid utkom andra upplagan,*)Jemte fyra melodier till »Vårt land» – af Pacius, Ehrström, Josefson och Wächter. Kritiken ansåg hr Pacii melodi underlägsen de två nästföljande, men anade icke att der fanns ett lifselement, som gjorde just den till en nationalsång. och den tredje blef synlig, om vi ej misstaga oss, 1853. Utomdess ha åtminstone 3 upplagor utkommit i Sverige samt två tyska öfversättningar (Wachenhusens och Ida Meves’) jemte flera på franska och engelska språken. Man torde således kunna beräkna, att första delen af Fänrik Stål nu finnes spridd öfver Europa och verlden i minst 14 000konsekvensändrat/normaliserat exemplar på svenska språket och lika många på andra språk.
2 Fredagen den 14 December 1860 på morgonen utkom i Helsingfors Sägnernas andra del. Huru dessa dikters rykte och tillika det literära intresset stigit sedan 1848, kan i någon mån inses af följande. Underrättelsen om den nye fänrikens snart förväntade ankomst flög som en löpeld kring landet, och beställningar inlupo från alla håll. Intresset och nyfikenheten stegrades under tryckningen. Man gaf sig knappt tid att vänta. De funnos, som erbjödo vackra summor för ett enda korrekturark, men anbudet afslogs. Thorsdagsafton ficks första exemplaret häftadt från bokbindaren; man slets derom i enskilda kretsar; förläggaren fick ej nattro, utan antastades sent på natten af fänrikens vänner. Bokbindarne arbetade hela natten. Fredag morgon blef (utan annons) bekant att fänriken fanns i Sederholms & Komp:s bokhandel. Genast blef kapplöpning; hvar och en ville vara bland de förste. Redan förut hade flera hundrade exemplar blifvit antecknade af dem, som ville genast tillförsäkra sig den väntades besittning. Boklådan blef formligen belägrad, men skyndade klokt att sprida exemplaren äfven till öfrige bokhandlare, hvarigenom kommersen fördelades på fyra håll. Och den var icke ringa. Man beräknar, att på tvenne dagar, fredag och lördag, såldes i Helsingfors åtminstone 1 200konsekvensändrat/normaliserat exemplar, hvaraf visserligen en del gingo till landsorten. Och samma efterfrågan fortfar, så att före julen sannolikt mer än halfva upplagan, eller 4 000konsekvensändrat/normaliserat exemplar, äro försålda och spridda i Finland. Till hr Lind i Örebro, som öfvertagit den svenska upplagan, lära korrekturarken blifvit afsände allt efter som de hunnit blifva färdige.
3 Att man dessa dagar knappt talat om något annat, och att den nye fänriken nu och under julhelgen utgör det käraste ämne för improviserade literära föredrag i alla enskilda kretsar, är öfverflödigt att tillägga. Det är också i mer än ett afseende glädjande att bevittna den i vårt land oerhörda sensation, som framkallats af denna lilla bok om 102 sidor 8:vo. Den är mer än en literär nyhet, den är en nationel tilldragelse. Man har sagt om store skalder, att de likna bergspetsarne, hvilka förr än nejden omkring dem återspegla den uppgående solen. Och så är det med Fänrik Stål. Han har talat om det förgångna, men han har förutsagt en ny tid, när finska folket skall klarare förstå att akta sig sjelf och bevara sin ofläckade ära, och denna tid har just genom honom ryckt närmare in uti allas medvetande.
4 Läsaren skall förlåta oss, att kritik – som dessutom aldrig varit vår starka sida – här är för oss omöjlig. Vi kunna ej recensera. Vi kunna blott dela och bevittna den allmänna hänförelsen.
5 Fänrik Stål, andra delen, upptager följande 17 stycken: Soldatgossen; Björneborgarnes marsch; Fänrikens marknadsminne; Lotta Svärd; Gamle Lode; Främlingens syn; Fänrikens helsning;*)Till Gregori Tigerstedt på femtionde årsdagen af striden vid Revolaks. von Törne; den 5 Juli; Munter; von Essen; Trosskusken; Wilhelm von Schverin; N:o femton Stolt; Bröderne; Landshöfdingen; Adlercreutz.
6 Det är svårt, om icke omöiligt, att säga hvilka bland dessa stycken äro de mest glänsande perlorna. Läsaren må välja. Hela den europeiska literaturen skall icke kunna framvisa en skönare ballad än »Soldatgossen» och »Wilhelm von Schverin»,konsekvensändrat/normaliserat en stoltare, mera dödsföraktande krigssång än »Björneborgarnes marsch»,konsekvensändrat/normaliserat en högstämdare lyrik än »Den 5 Juli».konsekvensändrat/normaliserat Sedan Walter Scott och Beranger förstummats, finnes ingen nu lefvande skald, hvilken såsom Runeberg förstår att ställa framför läsaren en lifslefvande, så ända in i minsta drag fulländad karakteristik af männen ur folket. Men vi böra ej förhasta oss med enskilda tycken, det motiverna icke åtfölja omdömet. Vi tillägga blott, att sällan eller aldrig ha löjet och tåren varit så nära förenade, som här, hos »Lotta Svärd»,konsekvensändrat/normaliserat »Gamle Lode»,konsekvensändrat/normaliserat »von Törne»,konsekvensändrat/normaliserat »Munter»,konsekvensändrat/normaliserat »von Essen» och »Trosskusken»;konsekvensändrat/normaliserat men i »N:o femton Stolt» der finnes ej löje mer – der blir intet öga mera torrt. »Landshöfdingen» är den nyaste och skrefs under prof. Runebergs tillfrisknande denna höst.
7 Af ofvannämnde 17 stycken äro endast tre förut tryckta, nemligen »Soldatgossen»,konsekvensändrat/normaliserat »Björneborgarnes marsch» och »Den 5 Juli»,konsekvensändrat/normaliserat ett fjerde, »Fänrikens marknadsminne»,konsekvensändrat/normaliserat lärer varit synligt i svenska blad, äfvensom »Sveaborg»,konsekvensändrat/normaliserat hvilket icke ingått i denna samling.
8 Deremot ha de flesta öfriga stycken någon gång blifvit af skalden sjelf uppläste i förtroliga kretsar hemma i hans gästfria hus. Minnet af dessa stunder är dyrbart för alla der närvarande.
9 Om och när en tredje del af Fänrik Ståls Sägner ännu torde se dagen, är svårt att förutsäga. Visst är att fänrikens rika minnen ännu ej äro uttömda. Måhända kommer nästa upplaga af andra delen att tillökas med några nya stycken.
10 Denna del skall emellertid, liksom den första, gå ut för att tala ärans och minnets språk till de aflägsnaste nejder af fosterbygden och långt utöfver dess gränser. Den skall, liksom sin företrädare, blifva europeisk och föra Finlands namn till nejder, der det knappast någonsin varit hördt förut. Den skall läsas af hög och låg, af fattig och rik, af ung och gammal, förstås af alla och älskas af alla. Århundraden härefter, när denna dagens äflan är längesedan förgäten och ingen mera känner ens namnet af denna tidens förgängliga storheter, då skola ännu Fänrik Ståls Sägner komma hjertan att klappa, läppar att le och ögon att tåras, – då skola de ännu, jemte de lyckliges namn, sent blifvit der besjungna, bära den finska bragdens minnen intill den senaste efterverld.