Notisen/artikeln ingår i HT 29/12 1860:|154 3|

Till Helsingfors Tidningars Läsare.

1 Med denna nummer afgår jag från redaktionen af Helsingfors Tidningar, som varit mig ombetrodd uti nitton år. Jag begagnar den sista spalt, som tillhör mig, för att tacka detta blads läsare och läsarinnor för en mångårig vänskap och stor välvilja.

2 Jag möttes dermed redan från början, när jag i December 1841 – då en yngling utan erfarenhet – första gången uppträdde i detta blad och från den 5 Januari 1842 öfvertog dess ledning. Samma vänskap har sedan följt mig i alla skiften, öfverskattande hvad jag förmått, undseende hvad mig brustit. Den har osynlig omgifvit mig såsom en varm luft, i hvilken sjelfva hedarna grönska, och den har under många pröfningar hållit mig upprätt. Jag måste i sanning skylla läsarne sjelfva för att jag så länge dröjt på en plats, som jag, ur större synpunkt, varit så litet vuxen. Man skiljs icke gerna från en krets, som uppstått ur samma tiders rot med en sjelf och der man är säker att vara förstådd.

3 När jag sett dessa läsares antal årligen vexa; när jag sett grefven och fiskarpojken med lika intresse söka i dessa spalter något för sig, och när jag stundom, från Lapplands gränser ända till Finska vikens böljor och längre, förnummit återklangen af ett ord som talats i rätta stunden, – då må det förlåtas mig, om jag, för hoppet att kunna verka någonting godt, förgätit de vidsträckta anspråk, som vår tid har, och bör hafva, på en af landets mest spridda tidningar.

4 1842 var publiciteten i Finland ännu ett barn, som kunde roas med några oskyldiga sagor. 1860 har den redan, så bunden och outvecklad den för öfrigt må vara, tillkämpat sig någon del af yttranderättens inflytande i offentliga frågor. Publiciteten behöfver nu andra krafter, och den skall finna dem. Lyckligt att så sker, ty den hvilar icke på rosor. Visste läsaren alla de strider, med hvilka den vinnes, denna makt för i dag, som i morgon förgätes, – han skulle då mildt bedöma en tidnings brister.

|154 4|

5 1842 i Januari tryckte Hfors Tidningar en upplaga af 750 exemplar,*)De första 7 numrorna trycktes sedan om, och upplagan blef under resten af året 1 000konsekvensändrat/normaliserat. litet format. 1860 är upplagan 2 800konsekvensändrat/normaliserat och utrymmet tre till fyra gånger större. Om någon tid skall detta blad utkomma dagligen. Det är förhållandenas egen makt, som gjort den till ett behof, och om någon har deri särskild förtjenst, är det de många aktade medarbetare och insändare, som i dessa spalter vidrört tidens vigtigaste frågor, samt tidningens grundläggare, framlidne konsul Wasenius, som förr än andra förstått den bekanta gåtan: »när man hugger i Helsingfors, flyga spånorna öfver hela landet.»

6 Jag behöfver ej försäkra att tidningen kommer i goda händer. Den redaktion, som nu inträder, har tillräckligt vitsordat sig sjelf, och jag tillägger blott en önskan, att den, likasom jag må under mötande strider finna ett stöd i landsmäns vänskap.

7 Jag säger icke läsaren farväl, ty vi torde ännu mången gång mötas i »fältskärns» vindskammare och en eller annan uppsats med signatur. Men jag kan icke sluta här, utan att än engång betyga min oförgätliga erkänsla för all godhet, allt öfverseende under dessa förslutna år. Vi ringa redskap arbeta en liten tid och förslitas fort, och när vi skåda tillbaka, se vi bakom oss endast vanmäktiga försök. Men efter oss blifva de eviga makter, som klarna allt mera i lifvets strider och för hvilka hvar redlig skriftställare lämpar så länge hans arm förmår: – den gudomliga sanningen – humaniteten – fosterlandet.

8 Hfors 28 Dec. 1860.

9 Z. Topelius.

 

 

1. *)De första 7 numrorna trycktes sedan om, och upplagan blef under resten af året 1 000konsekvensändrat/normaliserat.