Notisen/artikeln ingår i HT 28/11 1861:|140 3|

Aftonglam.

4.

1 – Store män likna andra menniskor, medan de lefva, och deras samtid kan aldrig glömma att den sett dem i nattmössa. Men det luftdrag, som släcker deras lif, blåser äfven nattmössan bort från deras hjessa, och först när efterverlden ställt dem på en piedestal, synas de stora. Åbo akademi hade stor vördnad för Porthan, men ännu 1817 kom man ihåg honom uti stångpiske, och derföre föll det ingen annan än kanslirådet Wallenius in, att låta märka hans graf med en simpel gråsten. Det blef ogjordt, och Åbo akademi betedde sig deri hvarken bättre eller sämre, än mången annan »universalarfving».konsekvensändrat/normaliserat

2 – Sätt att komma till hög ålder. Bremer blef genomskjuten och rapporterad som död, hvarefter han ännu lefde i 52 år. Tigerstedt blef för 53 år sedan genomstungen med bajonett och af fältskärn ansedd tillspillogifven, men lefver dock Gudilof ännu i denna dag. Liprandi och Blum duellerade för 51 år sedan, höggo tappert hvarandra i stycken och ansågos så godt som massakrerade, men lefva likaledes raska ännu i denna dag. Således, allmän helsoregel: vill du komma med helsan till hög ålder, så ställ till att du på ett eller annat sätt blir genomskjuten, genomstungen, sönderhuggen, massakrerad och tillspillogifven. Detta medel skall ofelbart hafva till följd, att du ännu efter 50 år kan berätta dina äfventyr för den klentrogna verlden.

3 – Medgifves, att detta helsomedel ännu icke blifvit tillräckligt pröfvadt i pennkrig. Likväl vet man, att Göthe lefde omkring 60 år sedan han blef af kritiken nedsablad för Werthers lidande, och Voltaire, som otaliga gånger dräptes af sina literära motståndare, blef likaledes öfver 80 år gammal.

4 – Den liberala tyska pressen har mycket illa upptagit konungens af Preussen förklaring vid kröningen, att han bär sin krona »med Guds nåde».konsekvensändrat/normaliserat Detta ger ett tyskt blad anledning erinra om Dahlmans bekanta yttrande år 1850, att konungar gerna kunde anse sig tillsatte af Guds nåde; ty, tillade D., »jag vill se, hvem som kan bevisa mig att folken äro tillsatte af den onde.»

5 – Till muntra kuriosa från porthansfesterna hör äfven följande harang, som i en af landets städer blifvit egnad den store mannens minne. Talaren vid festen underlät nemligen icke att egna en tacksam minnesgärd »åt den utmärkta humanitet, hvarmed Porthan omhuldat sin tids studerande ungdom, genom att skänka densamma tillfälle till esthetiska njutningar i sitt hus och derigenom söka inplanta mildare seder hos en generation, som dittills varit van att på gator och gränder söka en afledare för sin öfversvallande lefnadslust. Ty

»Gå någon gång till en dans hos Porthan,

Äfven Sokrates knäppte sin lyra!»

7 heter ju den broderliga uppmaningen i Franzens studentvisaoriginal: ».

8 Så långt den välmente talaren. Misstaget beror på ett enda ord, ty studentvisan säger:

»Gå någon gång till en dans från Porthan»!

10 Tyvärr var det gamla kanslirådet ungkarl och kunde visst aldrig föreställa sig, att efterverldens fantasi skulle anställa dans bland hans dammiga folianter, eller förvexla ett litet ord i visan, hvilken uppmanade ynglingarne att från hans stränga, klassiska kollegier stundom gå att uppfriska sinnet vid gladare tillställningar.

11 – Crusenstolpe har utgifvit ett nytt arbete: »Historiska personligheter, enligt autentika och förtroliga källor: I Carl XIII och Hedvig Charlotta» i tvenne delar. Aftonbl. kritiserar med mycken skärpa detta arbete och anser det, liksom förf:s flesta skrifter, vara en tendensmemoir, »likväl ingalunda i den mening, som om deruti någon moralisk eller politisk sats vore framhållen till betraktande. Hvad man deremot i den af denne förf. uppfunna och med så mycken framgång bearbetade genre städse återfinner som grundton i framställningen, såsom springfjädern i det skickligt hopsatta maskineriet, är hatet: ett hat, icke inskränkt till en eller annan individ, utan omfattande generationer till tredje och fjerde led. Emot holstein-gottorpska huset en ärfd, mot den af nämnda regenthus adopterade dynastin en förvärfd förbittring, se der hvad som inspirerat den skriftställare, hvilken i vår politiska literatur införde »Morianen» med den brokiga massan af eftertrupper och som nu här, ehuru med betydligt afmattad talang, alldeles onödigtvis stämt harpan till Carl XIII:s förklenande.» Bland annat antydas här icke mindre än tre (förmenta) förgiftningar inom det kungliga huset: »den famösa hetväggen, den påskyndande citronglacen och Rosendalsmiddagen».konsekvensändrat/normaliserat

12 – Svenska sångerskan mamsell Beate Juringius har i Karlsruhe haft audiens hos den snart 60 åriga storhertiginnan Sofia Wilhelmina, Gustaf IV Adolfs dotter, hvilken bad henne tala svenska och yttrade: »jag förstår det väl, det var min barndoms tungomål; jag älskar det, fastän jag numera icke kan tala det sjelf; men i alla fall hafva vi samma fädernesland.»konsekvensändrat/normaliserat Detta sista yttrade hon på klingande ren svenska, och tårar glimmade dervid i bådas ögon. Storhertiginnan tillade, att äfven hennes bror älskade innerligt deras sköna fosterland, men är sjuklig och nervsvag, hvarföre ett möte med en svensk eller svenska skulle för häftigt uppröra honom. Derpå sjöng mamsell J., ackompagnerad af storhertiginnan sjelf, flera visor, hvaribland Pacii »Min moder hörs mig fråga». – Storhertiginnan Wilhelmina hade för några år sedan en så häftig hemlängtan till Sverige, att hon lät fråga kung Oskar om ett besök der vore henne tillåtet, hvarpå kungen vänligt bjöd henne vara välkommen. Dock blef ingen resa af, måhända af fruktan för smärtsama minnen.