Notisen/artikeln ingår i HT 30/3 1850:|25 2|

Svenska Psalmböckerna.

1 Åter denna tvistefråga, som i höstas ådrog oss en så skarp polemik! Det är icke vi, som nu återupptage den, det är en insändare i Borgå Tidn., och vi undra icke derpå, ty frågan är af ett allmänt intresse, både i sig sjelf och för den psalmbok de svenska församlingarna i Finland ha med tiden att vänta. Således ännu ett par ord.

2 Insändaren, som kallar sig Furumo, säger oss, genom vår fordran på en fullkomlig ny psalmbok och dito handbok, vilja för allan tid påbörda allmänheten den gamla. Missförstånd! Vi hafva aldrig varit orimliga nog att påyrka fullkomlighet. Utan just emedan vi så djupt äro öfvertygade om ofullkomligheten af alla menskliga verk och med skäl förutsätta samma öfvertygelse hos hvarje tänkande, just derföre ha vi kallat det barnsligt och löjligt att vilja åberopa denna menskliga brist till försvar för nya psalmboken.

3 Vi hafva sökt bilda oss ett omdöme om dennas värde relativt till den gamla och funnit den lika underlägsen i andans kraft och trons renhet, som öfverlägsen i form och yttre polityr. Och detta vårt omdöme hafva vi icke, som ins. antyder, grundat uppå lösryckta citater, ehuru vi sökt med sådana belysa vår åsigt, utan fastmer på hela beskaffenheten af den tidsanda, ur hvilken den gamla psalmboken framgått, och ur hvilken den nya. Denna grund måste vara den enda säkra, när man icke har att göra med en enstaka företeelse, utan med en diktsamling, som måste representera sin tid desto skarpare, ju direktare dennas största förmågor deri haft del. Vi begripa också rätt väl, att en gammal man, såsom vi af den passionfria stilen förmode ins. vara, uppträder att föra denna tids talan*)»Vår tid» fordrar så och så, säger ins. Har han då icke märkt, att vår tid icke mera är den, som var för 30, 40, 50 år sedan, medan nya psalmboken var i görningen! mot en yngre tid, hvilken vi tro oss få på vår sida. Men ehuru vi hysa den största aktning för hvemhelst som diktar eller handlar i enlighet med hvad hans tid anser för det rätta, nödgas vi fortfarande anse smakens och den rena vältalighetens tidehvarf i Sverige såsom det olyckligast valda för en hand- och psalmboksreform samt både en föregående och en efterföljande tid dertill vida lämpligare.

4 Ja det är sannt, den gamla psalmboken behöfver reform, men icke en sådan, som man gjort i den nya. När ins. för denna sednare åberopar svenska nationens allmänna belåtenhet och mångas åstundan äfven här, befara vi att han mycket misstager sig. De kraftiga protester, som nu redan, efter en så kort tillvaro, höjas i Sverige mot den nya psalmboken, skulle ofelbart höja sig än allmännare och kraftigare i Finland, om dess bruk i våra svenska församlingar påbjödes, och kommer det derhän, att en ny psalmbok här skall utarbetas, så vete vi visst, att mången med oss önskar se den rent utarbetad på den gamlas grund, utan detta smakvurmeri och detta vältalighetssken, hvarmed den nya svenska, bland flera sköna och lyckade psalmer, söker att dölja tomheten af än flera misslyckade.

 

 

1. *)»Vår tid» fordrar så och så, säger ins. Har han då icke märkt, att vår tid icke mera är den, som var för 30, 40, 50 år sedan, medan nya psalmboken var i görningen!