1 Hos Red. anhålles om plats för nedanstående aktstycken, hvilka åberopats af professor J. V. Runeberg vid hans petition i presteståndet om qvinnas berättigande att undergå studentexamen och hvilka med denna fråga stå i närmaste samband. Läsaren finner här universitetets egna synpunkter och erfarenheter i en fråga, som närmast angår detsamma och hvarom det väl sjelf bör vara den mest kompetenta domaren.
2 Det bör tilläggas, att när efter mera än fyra års förlopp, nedan anförda resolution ingick på Consistorii underdåniga hemställan, innehöll denna resolution ingen förändring i de förut gällande inskränkningar, om hvilkas afskaffande Consistorium hemställt och hvilka haft till påföljd, att tillstånd för qvinnas undergående af studentexamen ömsom medgifvits, ömsom förvägrats. Diskussionen härom i presteståndet den 9 sistl.sistlidne februari läses resumerad i tidn. Finland för den 11:te och 12:te i samma månad. Som bekant, blef omröstningens resultat, att petitionens remiss till utskott förvägrades med 19 röster mot 16.
3 Z. T.
Utdrag ur Consistorii vid Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland protokoll för den 12 september 1878.
§ 12.
4 Till vidare behandling föredrog Herr Rektor sitt vid sammanträdet den 10 sistlidne april framstälda och under § 6 af protokollet intagna förslag rörande qvinnas rätt att vinna inträde vid Universitetet och derstädes idka studier, hvarvid Herr Rektor, efter att hafva uppläst Consistorii den 5 november 1870 till Kejserliga Senaten för Finland afgifna utlåtande i ämnet, ytterligare anförde:
5 »Frågan om qvinnas inträde vid Universitetet gäller sjelfva den grundtanke, hvarpå den moderna kulturen och vårt lands undervisningsverk äro byggda, nemligen allas lika rätt till förvärfvande af kunskaper. Grundsatsen är så klar och qvinnans lika rätt till den högsta utbildning samhället kan erbjuda så sjelffallen, att hennes uteslutande härintills endast kan tillskrifvas samma traditionela fördomar, hvilka utestängt henne från den lika arfsrätten och rätt att vid myndig ålder förvalta sin egendom. Regent och ständer hafva i dessa afseenden erkänt qvinnans berättigande; Universitetet skulle illa representera rätten och humaniteten, om det på sitt område ville underkänna den ännu vigtigare principen af qvinnans menskliga rätt till en högre utveckling.
6 Jag tillåter mig anmärka, att ett sådant underkännande blir för hvar dag mera en anakronism, icke blott derför att rättsmedvetandet i denna fråga uttalar sig allt tydligare i Europas kulturländer, utan särskildt derför att samhället och seden – äfven seden – uti vårt land allaredan in praxi besvarat frågan till qvinnas fördel. Sedan mer än 30 år har hon inträdt i statstjenst som lärarinna, sedan 15 eller 20 år är hon anstäld vid posten, telegrafen och särskilda embetsverk, der hennes biträde befunnits lämpligt och gagneligt, för att ej tala om hennes länge anlitade medverkan som vaccinatris och accoucheuse vid läkarevården. Medan samhället sålunda anlitar flera hundrade qvinnors biträde i befattningar, hvilka, om de än icke förutsätta eller fordra universitetsstudier, dock alltid böra erkännas hafva gagn af en högre theoretisk underbyggnad, måste det väl anses för en sällsam inkonseqvens, att samtidigt utestänga qvinnan från Universitetet. Hennes inträde der är icke ett tidens hugskott, det är länge förberedt, och man har redan länge sett henne som åhörarinna i auditorierna. För hennes uteslutande disposition eger Universitetet redan två donerade stipendiefonder, Hildursstipendiet och fonden för qvinliga medicine studerande. Hvarför har Universitetet mottagit dessa donationer, om ej för att använda dem? Och hvad skall man göra med dem, om de icke användas? Två af de nyaste donationer, som Universitetet emottagit, nemligen Hagelstams och Grönhagens, förordna båda uttryckligen, att de kunna bortgifvas äfven åt donatorernes qvinliga afkomlingar. Rättsmedvetandet har altså tydligt nog uttalat sig äfven hos oss för qvinnans inträde, Universitetet kan icke längre förvägra henne detta, utan att gå tillbaka, och går Universitetet tillbaka, ja går det icke framåt, har det upphört att gå i spetsen för landets kultur.
7 De praktiska svårigheter, som kunna medfölja qvinnans inträde, har Consistorium redan 1870 tagit i betraktande och i detta afseende gjort nödiga förbehåll. Jag kan icke fatta, att qvinnans ställning i familjen och samhället skulle lida något intrång af universitetsstudier. Tillåtelsen för henne att blifva student betyder i vårt land erkännandet af en rättsgrundsats, – den skall höja qvinnans ställning och sjelfkänsla, den skall för dem, som begagna sig deraf, vara af en stor betydelse, men denna tillåtelse skall begagnas af ganska få. Universitetsbanan skall alltid för flertalet qvinnor vara svår att beträda, redan till följd af elementarundervisningen. Få skola hafva det mod, den ihärdighet, den kärlek till kunskaper, som fordras för en sådan bana; men just derför skola dessa få blifva framstående. En emanciperad, en nihilistisk qvinlig student utan tro och fädernesland, sådana man anträffar vid Universiteten i Schweitz, skall i vårt land blifva hardt när omöjlig, emedan en sådan skulle utdömas af seden; och seden är qvinnans lag. Långt ifrån att medföra en fara för sederna, har den unga qvinnans inträde i läroverken alltid visat en lugnande och förädlande inverkan på den manliga ungdom, som jemte henne befinner sig på lärjungarnes bänk, och jag vädjar till den erfarenhet, som äfven vi kunna åberopa från våra auditorier, eller från de folkskolor, der manliga och qvinliga elever blifvit gemensamt undervisade. Af alla dessa skäl förmodar jag, att Consistorium nu, som 1870, skall enhälligt förena sig om en underdånig hemställan med anledning af Rosina Heikels medicinska studier och på grund af sju års vunnen erfarenhet efter senast afgifna underdåniga betänkande.»konsekvensändrat/normaliserat
8 På grund af hvad herr rektor nu och vid sammanträdet den 10 sistlidne april anfört såsom skäl för en sådan utvidgning af qvinnas berättigande till studier vid universitetet, att hon der må kunna varda inskrifven såsom student med akademiska rättigheter och skyldigheter, beslöt konsistorium, som ej heller för sin del fann skäl frångå det af konsistorium den 5 november 1870, i ämnet afgifna yttrande och jemväl i öfrigt instämde uti de af herr rektor uttalade åsigter rörande den derefter vunna erfarenhet, att uti afgående underdånig skrifvelse underställa detta ärende Hans Kejserliga Höghet Thronföljaren, Cesarewitsch och Storfursten, Universitetets Höge Kanslers nådiga pröfning samt, med återhemtande af merberörda yttrande, underdånigst hemställa huruvida icke Hans Kejserliga Höghet täcktes finna skäl hos Hans Kejserliga Majestät i omförmäldt afseende föreslå:
9 att qvinna må vid Kejserliga Alexanders-Universitetet såsom studerande vinna inträde under enahanda vilkor samt med lika rättigheter och skyldigheter, som för personer af mankönet föreskrifna äro; dock att studerande af qvinligt kön ej må någon studentafdelning tillhöra, utan tillåtas att sina studier under rektors inseende idka; att qvinnan ej må komma i åtnjutande af sådant stipendium eller litterärtoriginal: litterär understöd, som uttryckligen endast för personer af mankönet inrättadt är, eller förberedelse till sådan tjenst, som af qvinna ej får beklädas, afser; samt att förhör, som af qvinna vid universitetet undergås kan, ej må för henne medföra vidsträcktare rätt till inträde i allmän tjenst, än lag och författningar qvinna nu medgifva eller framdeles förunna.
10 Professoren Johansson, som ensam icke biträdde det nu fattade beslutet, uttalade sin skiljaktiga mening på följande sätt: »Väl anser jag den finska qvinnan i hög grad vara i behof af högre bildningsanstalter, och särskildt torde det vara samhällets pligt, att så snart som möjligt bereda henne möjlighet till vinnande af de insigter lärarekallet erfordrar, men såsom något i hög grad abnormt måste jag anse det vara, att mannen och qvinnan söker sin utbildning vid samma högskola. En nivellerande intellektualism ignorerar allt mera den olika utveckling och pedagogiska behandling, som i allmänhet är nödvändig för den individuela sedliga karaktärsbildningen. Utplånar denna nivelleringslust slutligen äfven den naturnödvändiga olikheten i mannens och qvinnans bildningsgång, så tror jag icke att något svårare pedagogiskt missgrepp kunnat göras och någon större olycka drabbat vårt land. Till en sådan nivellering anser jag förslaget leda, emedan qvinnan, om hon vill fullända sina studier vid universitetet, äfven bör inrätta sitt föregående bildningsarbete med hänsyn till detta mål. I annat fall torde hennes universitetsstudier i de flesta fall blott blifva en menlig modesak. Och om det är abnormt att qvinnan fyller sitt bildningsbehof vid samma högskola, som mannen, så anser jag det vara origtigt, att genom ett allmänt lagbud lemna qvinnan samma rätt till inträde vid universitetet, som mannen; och tillika anser jag det vara ett förderfligt palliativ, emedan inrättandet af de särskilda bildningsanstalter, hvilka enligt min åsigt äro nödvändiga och de enda lämpliga för qvinnan, derigenom fördröjes. Till dess sådana bildningsanstalter danas anser jag det vara det rätta förfarandet, att särskildt vid förekommande fall anhålla om rättighet till inträde vid universitetet för qvinna, som der önskar egna sig åt studier.
11 Det kan ej undgå en uppmärksammare iakttagare, att en sedlig förvildning vunnit insteg vid de moderna universiteten, hvars ständiga tillväxt innebär stora vådor för samhället och hotar att förstöra det intellektuela arbetets frukter. Så länge universiteten icke äro bildningsanstalter för hela menniskan, utan intellektualismen här skiljer vetandets verld från viljandets, skolan och lifvet, lärjungen och menniskan, kan icke någon varaktig ändring till det bättre med skäl väntas. Äfven af denna orsak kan jag ej ansluta mig till förmon för ett förslag, som, enligt min åsigt, skulle locka den finska qvinnan till större antal in på ett område, hvarest hon skulle förlora oändligt mycket mera, än hon vunne.»konsekvensändrat/normaliserat
12 Med anledning af denna meningsskiljaktighet skulle den af konsistorium beslutna underdåniga skrifvelse åtföljas af konsistorii i ärendet förda protokoll.
13 In fidem: Max Schauman.
Vice Kansler för Kejserliga Alexanders Universitet i Finland. Helsingfors, den 8 nov. 1884. N:o 146.
Till Consistorium Academicum.
14 Vid föredragning af konsistorii akademici underdåniga memorial för den 12 September 1878, deri Consistorium på upptagna skäl hemstält bland annat om utverkande af sådant nådigt förordnande, att qvinna må vid Kejserliga Alexanders Universitetet såsom studerande kunna vinna inträde under enahanda vilkor samt med lika rättigheter och skyldigheter, som för personer af mankönet äro föreskrifna, har Hans Kejserliga Majestät, som för närvarande icke velat afgöra frågan i princip, täckts i Nåder förordna det skall framdeles såsom härintills i hvarje särskildt fall utverkas tillstånd för qvinna att varda vid Alexanders-Universitetet inskrifven, utan att härigenom likväl någon ändring sker i det, som rörande qvinnans rättighet att begagna sig af undervisningen vid Universitetets Medicinska fakultet tillförene stadgadt är.
15 Hvad Hans Majestät sålunda i Nåder förordnat får jag, i enlighet med Kanslers-Embetets till mig i ärendet aflåtna skrifvelse af den 25 sistlidne oktober (6 innevarande november) n:o 63, härigenom meddela Consistorium till kännedom och efterrättelse.
16 J. Ph. Palmen. Carl Johan Lindeqvist
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
I frågan om qvinnans studentexamen.
Till Redaktionen för tidningen Finland.
1 Hos Red. anhålles om plats för nedanstående aktstycken, hvilka åberopats af professor J. V. Runeberg vid hans petition i presteståndet om qvinnas berättigande att undergå studentexamen och hvilka med denna fråga stå i närmaste samband. Läsaren finner här universitetets egna synpunkter och erfarenheter i en fråga, som närmast angår detsamma och hvarom det väl sjelf bör vara den mest kompetenta domaren.
2 Det bör tilläggas, att när efter mera än fyra års förlopp, nedan anförda resolution ingick på Consistorii underdåniga hemställan, innehöll denna resolution ingen förändring i de förut gällande inskränkningar, om hvilkas afskaffande Consistorium hemställt och hvilka haft till påföljd, att tillstånd för qvinnas undergående af studentexamen ömsom medgifvits, ömsom förvägrats. Diskussionen härom i presteståndet den 9 sistl.sistlidne februari läses resumerad i tidn. Finland för den 11:te och 12:te i samma månad. Som bekant, blef omröstningens resultat, att petitionens remiss till utskott förvägrades med 19 röster mot 16.
3 Z. T.
Utdrag ur Consistorii vid Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland protokoll för den 12 september 1878.
§ 12.
4 Till vidare behandling föredrog Herr Rektor sitt vid sammanträdet den 10 sistlidne april framstälda och under § 6 af protokollet intagna förslag rörande qvinnas rätt att vinna inträde vid Universitetet och derstädes idka studier, hvarvid Herr Rektor, efter att hafva uppläst Consistorii den 5 november 1870 till Kejserliga Senaten för Finland afgifna utlåtande i ämnet, ytterligare anförde:
5 »Frågan om qvinnas inträde vid Universitetet gäller sjelfva den grundtanke, hvarpå den moderna kulturen och vårt lands undervisningsverk äro byggda, nemligen allas lika rätt till förvärfvande af kunskaper. Grundsatsen är så klar och qvinnans lika rätt till den högsta utbildning samhället kan erbjuda så sjelffallen, att hennes uteslutande härintills endast kan tillskrifvas samma traditionela fördomar, hvilka utestängt henne från den lika arfsrätten och rätt att vid myndig ålder förvalta sin egendom. Regent och ständer hafva i dessa afseenden erkänt qvinnans berättigande; Universitetet skulle illa representera rätten och humaniteten, om det på sitt område ville underkänna den ännu vigtigare principen af qvinnans menskliga rätt till en högre utveckling.
6 Jag tillåter mig anmärka, att ett sådant underkännande blir för hvar dag mera en anakronism, icke blott derför att rättsmedvetandet i denna fråga uttalar sig allt tydligare i Europas kulturländer, utan särskildt derför att samhället och seden – äfven seden – uti vårt land allaredan in praxi besvarat frågan till qvinnas fördel. Sedan mer än 30 år har hon inträdt i statstjenst som lärarinna, sedan 15 eller 20 år är hon anstäld vid posten, telegrafen och särskilda embetsverk, der hennes biträde befunnits lämpligt och gagneligt, för att ej tala om hennes länge anlitade medverkan som vaccinatris och accoucheuse vid läkarevården. Medan samhället sålunda anlitar flera hundrade qvinnors biträde i befattningar, hvilka, om de än icke förutsätta eller fordra universitetsstudier, dock alltid böra erkännas hafva gagn af en högre theoretisk underbyggnad, måste det väl anses för en sällsam inkonseqvens, att samtidigt utestänga qvinnan från Universitetet. Hennes inträde der är icke ett tidens hugskott, det är länge förberedt, och man har redan länge sett henne som åhörarinna i auditorierna. För hennes uteslutande disposition eger Universitetet redan två donerade stipendiefonder, Hildursstipendiet och fonden för qvinliga medicine studerande. Hvarför har Universitetet mottagit dessa donationer, om ej för att använda dem? Och hvad skall man göra med dem, om de icke användas? Två af de nyaste donationer, som Universitetet emottagit, nemligen Hagelstams och Grönhagens, förordna båda uttryckligen, att de kunna bortgifvas äfven åt donatorernes qvinliga afkomlingar. Rättsmedvetandet har altså tydligt nog uttalat sig äfven hos oss för qvinnans inträde, Universitetet kan icke längre förvägra henne detta, utan att gå tillbaka, och går Universitetet tillbaka, ja går det icke framåt, har det upphört att gå i spetsen för landets kultur.
7 De praktiska svårigheter, som kunna medfölja qvinnans inträde, har Consistorium redan 1870 tagit i betraktande och i detta afseende gjort nödiga förbehåll. Jag kan icke fatta, att qvinnans ställning i familjen och samhället skulle lida något intrång af universitetsstudier. Tillåtelsen för henne att blifva student betyder i vårt land erkännandet af en rättsgrundsats, – den skall höja qvinnans ställning och sjelfkänsla, den skall för dem, som begagna sig deraf, vara af en stor betydelse, men denna tillåtelse skall begagnas af ganska få. Universitetsbanan skall alltid för flertalet qvinnor vara svår att beträda, redan till följd af elementarundervisningen. Få skola hafva det mod, den ihärdighet, den kärlek till kunskaper, som fordras för en sådan bana; men just derför skola dessa få blifva framstående. En emanciperad, en nihilistisk qvinlig student utan tro och fädernesland, sådana man anträffar vid Universiteten i Schweitz, skall i vårt land blifva hardt när omöjlig, emedan en sådan skulle utdömas af seden; och seden är qvinnans lag. Långt ifrån att medföra en fara för sederna, har den unga qvinnans inträde i läroverken alltid visat en lugnande och förädlande inverkan på den manliga ungdom, som jemte henne befinner sig på lärjungarnes bänk, och jag vädjar till den erfarenhet, som äfven vi kunna åberopa från våra auditorier, eller från de folkskolor, der manliga och qvinliga elever blifvit gemensamt undervisade. Af alla dessa skäl förmodar jag, att Consistorium nu, som 1870, skall enhälligt förena sig om en underdånig hemställan med anledning af Rosina Heikels medicinska studier och på grund af sju års vunnen erfarenhet efter senast afgifna underdåniga betänkande.»konsekvensändrat/normaliserat
8 På grund af hvad herr rektor nu och vid sammanträdet den 10 sistlidne april anfört såsom skäl för en sådan utvidgning af qvinnas berättigande till studier vid universitetet, att hon der må kunna varda inskrifven såsom student med akademiska rättigheter och skyldigheter, beslöt konsistorium, som ej heller för sin del fann skäl frångå det af konsistorium den 5 november 1870, i ämnet afgifna yttrande och jemväl i öfrigt instämde uti de af herr rektor uttalade åsigter rörande den derefter vunna erfarenhet, att uti afgående underdånig skrifvelse underställa detta ärende Hans Kejserliga Höghet Thronföljaren, Cesarewitsch och Storfursten, Universitetets Höge Kanslers nådiga pröfning samt, med återhemtande af merberörda yttrande, underdånigst hemställa huruvida icke Hans Kejserliga Höghet täcktes finna skäl hos Hans Kejserliga Majestät i omförmäldt afseende föreslå:
9 att qvinna må vid Kejserliga Alexanders-Universitetet såsom studerande vinna inträde under enahanda vilkor samt med lika rättigheter och skyldigheter, som för personer af mankönet föreskrifna äro; dock att studerande af qvinligt kön ej må någon studentafdelning tillhöra, utan tillåtas att sina studier under rektors inseende idka; att qvinnan ej må komma i åtnjutande af sådant stipendium eller litterärtoriginal: litterär understöd, som uttryckligen endast för personer af mankönet inrättadt är, eller förberedelse till sådan tjenst, som af qvinna ej får beklädas, afser; samt att förhör, som af qvinna vid universitetet undergås kan, ej må för henne medföra vidsträcktare rätt till inträde i allmän tjenst, än lag och författningar qvinna nu medgifva eller framdeles förunna.
10 Professoren Johansson, som ensam icke biträdde det nu fattade beslutet, uttalade sin skiljaktiga mening på följande sätt: »Väl anser jag den finska qvinnan i hög grad vara i behof af högre bildningsanstalter, och särskildt torde det vara samhällets pligt, att så snart som möjligt bereda henne möjlighet till vinnande af de insigter lärarekallet erfordrar, men såsom något i hög grad abnormt måste jag anse det vara, att mannen och qvinnan söker sin utbildning vid samma högskola. En nivellerande intellektualism ignorerar allt mera den olika utveckling och pedagogiska behandling, som i allmänhet är nödvändig för den individuela sedliga karaktärsbildningen. Utplånar denna nivelleringslust slutligen äfven den naturnödvändiga olikheten i mannens och qvinnans bildningsgång, så tror jag icke att något svårare pedagogiskt missgrepp kunnat göras och någon större olycka drabbat vårt land. Till en sådan nivellering anser jag förslaget leda, emedan qvinnan, om hon vill fullända sina studier vid universitetet, äfven bör inrätta sitt föregående bildningsarbete med hänsyn till detta mål. I annat fall torde hennes universitetsstudier i de flesta fall blott blifva en menlig modesak. Och om det är abnormt att qvinnan fyller sitt bildningsbehof vid samma högskola, som mannen, så anser jag det vara origtigt, att genom ett allmänt lagbud lemna qvinnan samma rätt till inträde vid universitetet, som mannen; och tillika anser jag det vara ett förderfligt palliativ, emedan inrättandet af de särskilda bildningsanstalter, hvilka enligt min åsigt äro nödvändiga och de enda lämpliga för qvinnan, derigenom fördröjes. Till dess sådana bildningsanstalter danas anser jag det vara det rätta förfarandet, att särskildt vid förekommande fall anhålla om rättighet till inträde vid universitetet för qvinna, som der önskar egna sig åt studier.
11 Det kan ej undgå en uppmärksammare iakttagare, att en sedlig förvildning vunnit insteg vid de moderna universiteten, hvars ständiga tillväxt innebär stora vådor för samhället och hotar att förstöra det intellektuela arbetets frukter. Så länge universiteten icke äro bildningsanstalter för hela menniskan, utan intellektualismen här skiljer vetandets verld från viljandets, skolan och lifvet, lärjungen och menniskan, kan icke någon varaktig ändring till det bättre med skäl väntas. Äfven af denna orsak kan jag ej ansluta mig till förmon för ett förslag, som, enligt min åsigt, skulle locka den finska qvinnan till större antal in på ett område, hvarest hon skulle förlora oändligt mycket mera, än hon vunne.»konsekvensändrat/normaliserat
12 Med anledning af denna meningsskiljaktighet skulle den af konsistorium beslutna underdåniga skrifvelse åtföljas af konsistorii i ärendet förda protokoll.
13 In fidem:
Max Schauman.
Vice Kansler för Kejserliga Alexanders Universitet i Finland. Helsingfors, den 8 nov. 1884. N:o 146.
Till Consistorium Academicum.
14 Vid föredragning af konsistorii akademici underdåniga memorial för den 12 September 1878, deri Consistorium på upptagna skäl hemstält bland annat om utverkande af sådant nådigt förordnande, att qvinna må vid Kejserliga Alexanders Universitetet såsom studerande kunna vinna inträde under enahanda vilkor samt med lika rättigheter och skyldigheter, som för personer af mankönet äro föreskrifna, har Hans Kejserliga Majestät, som för närvarande icke velat afgöra frågan i princip, täckts i Nåder förordna det skall framdeles såsom härintills i hvarje särskildt fall utverkas tillstånd för qvinna att varda vid Alexanders-Universitetet inskrifven, utan att härigenom likväl någon ändring sker i det, som rörande qvinnans rättighet att begagna sig af undervisningen vid Universitetets Medicinska fakultet tillförene stadgadt är.
15 Hvad Hans Majestät sålunda i Nåder förordnat får jag, i enlighet med Kanslers-Embetets till mig i ärendet aflåtna skrifvelse af den 25 sistlidne oktober (6 innevarande november) n:o 63, härigenom meddela Consistorium till kännedom och efterrättelse.
16 J. Ph. Palmen.
Carl Johan Lindeqvist