Notisen/artikeln ingår i HT 12/1 1850:|4 2|

Literatur.

1 Handlingar till upplysning af Finlands häfder, utgifna af A. I. Arwidsson; tredje delen, Sthm 1848, pris 1 rub. 12 k.; tredje delen, Sthm 1849, pris 1 rub. 25 k. silfver.

2 Vid den redan gamla, traditionela föreställningen om den fattigdom och bristfällighet, som vidlåda Finlands häfder äfven för en nyare tid, är det med verklig öfverraskning man ser den massa af hithörande material, som inom ett eller par årtionden utgifvits af Hrr Lagus, Arwidson och Grönblad, andra spridda dokumenters utgifvare att förtiga. Denna öfverraskning måste blifva än större, när man hör dessa samlare enstämmigt försäkra, att det härtills utgifna ännu är långt ifrån att uttömma det befintliga förrådet; att tvärtom i de svenska arkivernas gömmor ännu en rik skörd i detta afseende återstår att göra. Man frågar sig helt naturligt, om då dessa skatter af historiska dokumenter härtills varit okända för dem som befattat sig med Finlands förgångna tider, och om icke möjligen ett alldeles nytt förvånande rikligt ljus genom det utgifna kommer att spridas öfver dessa.

3 Svaret härpå är följande. Med undantag af Hrr Rein och Cajan, hafva alla, som härtills befattat sig med sjelfständiga bearbetningar af Finlands häfder, oafvändt riktat sina blickar på Sveriges, rättare Svea rikes, historia, såsom det alltomfattande hela, af hvilket de finska häfderna stå i ständigt beroende såsom blott lokala och provinciela. Att denna åsigt i viss mening är riktig och med sakförhållandet öfverensstammande, hafva vi tillförene äfven i detta blad sökt utreda; i thy att Finlands beroende såsom svensk provins nödvändigt måste föra dess historie från 1157 till 1809 tillbaka på Sveriges, beröfva den dess sjelfständighet och – derest man strängt vidhåller den Hegelska satsen om statens nödvändighet såsom historiens grundvilkor tillika betaga densamma dess berättigande såsom historie i ordets fullständiga menings något hvarom vi nu icke vilje tvista med de många som motsagt oss. Alltnog, ju mer man betraktat den finska historien – vi begagna detta uttryck, emedan det icke kan undvikas och med ofvan antydd reservation – som en dependens, destomera ha dess partiela detaljer kommit att undanskymmas af de allmänna svenska och mindre vigt dem tilläggas, än de i sjelfva verket förtjena. Hr Rein åter, hvars otryckta föreläsningar i finsk historie endast hans talrika åhörare känna och värdera, medan hans akademiska afhandlingar på latinska och svenska språken såsom varaktiga bidrag ingått i studium af Finlands forntid, har den hufvudsakliga förtjenst att hafva anlitat de före honom nästan totalt okända ryska källorna; hvaraf förklaras att han icke tillika kunnat på ett mera omfattande sätt dela sin tid åt de svenska. Hr Cajan slutligen, som, i likhet med Hr Rein, sökt vindicera åt finska historien en sjelfständigare karakter och, han åter, mer än någon annan anlitat de rent finska källorna, har så mycket mindre hunnit samla något från Sverige, som han icke gjort historien till sitt hufvudstudium.

4 Nu har dock skett, att den ena samlingen af finska urkunder efter den andra i öfverraskande mängd och hastighet blifvit framletad ur svenska arkiver. Deras värde får man icke öfverskatta i så måtto, att nya fakta af större betydenhet ur dem kunna förväntas. De innehålla för det mesta allenast närmare detaljer om redan kända tilldragelser, och mödan att utdraga dessa ur en mängd skenbart betydelselösa, ofta rent privata intressen rörande dokumenter är icke ringa. Deras värde är följaktligen materialets, men bearbetade och sammanställda, såsom man bör hoppas att de en dag skola blifva af häfdatecknare, mäktiga af öfversigt, mäktiga att afsöndra det verkligt betydelsefulla från det lilla samt i det döda materialet inblåsa lif, skola dessa samlingar för framtiden blifva af ett högt värde och de män, som deråt egnat tid och möda, hafva förvärfvat sig rättmätiga anspråk på landsmäns tacksamhet.

5 Andra delen af Hr Arwidssons ofvan rubricerade Handlingar innehåller 194 urkunder från o. m. 1332 till o. m. 1551. Tredje delens 143 dokumenter gå från 1340 till 1555. Från 1300-konsekvensändrat/normaliserattalet finnas i hvardera samlingen 12 och från 1400-konsekvensändrat/normaliserattalet inalles 168 handlingar – en qvantitativt rik skörd! Det bör dock nämnas, att flera af dessa handlingar äro förut tryckta; då detta icke alltid skett korrekt, då mycket af det förut utgifna numera är föga tillgängligt och äfven det förr kända här vinner vid sammanställningen, har förf. dertill haft fullt skäl. Att förf. med yttersta diplomatiska noggrannhet kopierat och aftryckt handlingarna, synes med visshet kunna antagas. För den vid munklatinet och äldre tiders af orthografiska vidunder hvimlande språk ovane är läsningen af flertalet bland dessa forntida akter mera mödosam, än just underhållande, och de legala handlingarna äro merändels så lika den ena den andra, att namnen allenast åtskilja dem. Flera de äldre urkunderna äro af ett högt intresse. Mesta belysningen faller dock på Gustaf I:s tid, så vigtig äfven för Finland, isynnerhet för samhällets då skeende, strängt, alltför strängt reglementerade ekonomiska utveckling. Den store konungen framstår härvid icke alltid i det fördelaktigaste ljus; det stora värde konungen satte på Finland och den visa omtanke han använde på dess uppodling röja sig här tillika på ett omisskänneligt sätt.

6 Förf. lofvar att utskicka de följande delarne lika raskt som de härtills utkomna. Vi känna icke den afsättning arbetet må hafva i Sverige, men här i Finland subskriberas ett stort antal exemplar. Förf:s proposition till Finska Literatursällskapet att inlösa 220 exx. af arbetet har icke kunnat antagas af brist på medel.