Fruntimmersföreningen i Helsingfors

Fruntimmersföreningen i Helsingfors

Lästext

Notisen/artikeln ingår i HT 7/12 1861:|144 2|

Fruntimmersföreningen i Helsingfors.

1 Måndagen den 2 December hade Föreningen tillryggalagt det 14:de året af sin verksamhet. Den vid årsmöte i societetshuset upplästa berättelsen började, som vanligt, med en blick på de fattigare folkklassernas nuvarande ställning i Helsingfors.

2 Året har i det hela icke varit ogynnsamt. 1860 års ovanligt stränga vinter alstrade visserligen nöd och fordrade särskilda undsättningsåtgärder. Vår och höst ha äfven varit hemsökta af gångbara, ehuru icke mycket dödande sjukdomar. Men tillika har en af de herrligaste somrar i mannaminne så mycket mer stärkt befolkningens krafter, emedan den tillika varit ganska frisk. På arbetsförtjenst har icke varit brist för dem som velat arbeta. Skörden i Nyland utföll likväl mångenstådes under medelmåttan, och priserna, som redan under hösten varit i stigande, torde under vintern komma att fördyra flera bland de fattigas nödvändigaste behofver, såvida icke jernvägen häri verkar en önskvärd förändring. Den fattige betalar allting dyrare, än den mera bemedlade, och inga särskilda föreningar sörja här, som i utlandets städer, för billiga uppköp uti parti. Den länge kännbara bristen på enkom aflönade fattigläkare, på feberlasarett och på barnsjukhus tyckes efterhand komma att afhjelpas. Huruvida någon nedsättning är att hoppas i den höga medicinaltaxan, skall framtiden utvisa. Fruntimmersföreningen kan emellertid med sin erfarenhet bekräfta det kända förhållande, icke blott att läkemedlen ofta uppsluka den fattiges sista sparpenning, utan ock att han i otaliga fall, af fruktan för läkemedlens dyrhet, låter sjukdomen taga öfverhand, tilldess att den blir obotlig, eller åtminstone för lång tid undergräfver hans arbetsförmåga och derigenom enda medlet för hans uppehälle. I sista hand blir det alltid samhället sjelf, hvilket genom sin fattigvård nödgas betala både en stor del af läkemedlen och följderna af deras försummande.

3 I afseende å den ofta beklagade bristen på sunda bostäder för arbetsklasserna är intet egentligt nytt att tillägga. Öfverskottet af födde och inflyttade utgjorde sistlidet år 667. När härtill lägges tyska församlingens öfverskott (38), grekisk-ryska församlingens tillvext och det ständigt ökade antalet af den rörliga, annorstädes mantalsskrifna arbetarebefolkningen, torde folkmängdens tillvext i Helsingfors under det enda året 1860 icke kunna uppskattas till mindre än omkring 1 000konsekvensändrat/normaliserat personer, af hvilka vidpass två tredjedelar tillhöra den egentliga arbetsklassen. Frågar man sig, i hvilken mån denna tillströmmande befolkning erhållit nödigt utrymma genom nybyggnader, så finner man, att visserligen flera sådana, än förut under månget år, blifvit sistlidne sommar uppförda, dock endast få för arbetsklasserna. Helsingfors blir med hvarje år skönare, prydligare, komfortablare; men sorgliga kontrast! dess fattigare folkklasser inpacka sig för omåttlig hyra i mörka, fuktiga, dragfulla, ofta underjordiska hålor och utgå derifrån, för att befolka krogarna, fängelserna och kyrkogårdarna.

4 Hvarken kommunen eller dess sparbank ha under året gjort något för arbetarebostäder. För varma tvätthus är, på enskild anhållan, en ritning benäget uppgjord af bergsmekanikus W. Brehmer; dock torde utförandet ännu komma att dröja. Ännu en vinter skola således flera hundrade tjensteqvinnors lif och helsa på det mest barbariska sätt äfventyras under bar himmel på öppen is och ingen annan anstalt, än fattigvården – i en del fall sparbanken – drager försorg om deras tidigt hjelplösa ålderdom.

5 Deremot har Frunt.föreningen fortfarande med största glädje bevittnat framgången af folkbibliotheket i Helsingfors, den af studenter inrättade s. k. finska skolan och flera privata af fruntimmer organiserade söndagsskolor för flickor, bland hvilka en skola första gången öppnades sistl. söndag.

6 Vid sednaste årsmöte yttrades, bland andra önskningar, äfven den, att Frunt.föreningen blefve i tillfälle inrätta ett s. k. barnhem, eller asyl för värnlösa och vanvårdade barn i Helsingfors. Denna önskan och flera andra, hvilka länge legat För:s medlemar nära om hjertat, men hvilka de knappt vågat hoppas få se i deras tid realiserade, ha numera, till För:s egen glada öfverrraskning, betydligt närmat sig möjlighetens, ja verklighetens område. Att det nu förflutna året blifvit det betydelsefullaste alltsedan Föreningens stiftelse och en vändpunkt i dess verksamhet, derföre äger Frunt.föreningen närmast att tacka en ädel finsk qvinnaoriginal: qvinnaa, ur hvars hjerta inga nyare forbindelser, inga senare pligter i en vida större verkningskrets förmått lösslita barndomskärleken till hennes gömda och älskade fosterbygd. Så litet har hon sjelf önskat uppbära någon tack för sitt deltagande, att hon önskat ställa sin verksamhet okänd i skuggan af Föreningens egen; och om Föreningen ej kunnat i detta afseende fullkomligt uppfylla hennes önskan, skall hon ej visskänna en gärd af hågkomst, förestafvad af samma grannlagenhet, som ledt hennes eget handlingssätt.

7 Sedan denna ärade landsmaninna, hvilken Föreningen numera har lyckan räkna som dess hedersledamot, på grund af hennes visade intresse för För:s ändamål, blifvit inbjuden att öfvervara direktionens rådplägningar och dervid, med en förut vunnen mångsidig erfarenhet af välgörenhetsanstalter i andra länder, framställt möjligheten af nya sådana äfven i vårt land; beslöts på allmänt sammanträde af Helsingfors fruntimmer den 28 sistl. Februari att föranstalta ett större lotteri, hvaraf inkomsten skulle användas till nya, af behofvet påkallade inrättningar för de arbetande klassernas bästa i Helsingfors. Detta lottteri, som hedrades med ett stort antal förärade vinster, i främsta rummet af H. M. Kejsarinnan, dernäst af nämnde vår landsmaninna, samtliga Föreningens ledamöter, Helsingfors damer och många öfriga gifvare, ägde rum den 25 sistl. April och inbragte i netto behållning, efter afdrag af alla kostnader, 5 954konsekvensändrat/normaliserat rubel 20 kopek silfver, hvaraf största delen nu är, till inträffande behof, på ränta utlånad. Detta i ekonomiskt hänseende ovanligt frikostiga resultat framkallade, som man kunde vänta, från några håll inkast, någon gång äfven ett misstroendeoriginal: misstreonde, oskiljaktigt från hvarje framgång, om ock för de bästa ändamål. Men Föreningen har mött dessa inkast med den lugna förtröstan, att Helsingfors en dag skall anse denna uppoffring – hvilken i alla fall endast utgör hälften af dess årliga fattigbeskattning – väl använd, ja, att den i sjelfva verket är ingenting annat, än ena handens gåfva åt den andra – den friska handens läkemedel åt den sjuka handen, hvars yttersta leder äro förfrusna och hota att långsamt förtvina.

8 Erkännande, för sin del, tacksamt denna frikostighet, och än mer detta deltagande, från Helsingfors samhälles sida, går Föreningen att i korthet redogöra för det sätt, på hvilket dessa medel nu användas, eller framdeles torde blifva använda.

9 Föreningen har utgått från den åsigt, att nöd och förderf kunna med hopp om framgång bekämpas endast då, när de gripas uti sin rot och derifrån motverkas. Föreningen har ansett, att utöfver de räddningsåtgärder, hvilka närmast tillkomma samhället, – såsom själavård, läkarevård, skolor och fattigvård – ännu ett vidt fält är öfrigt för den enskilda omtanken, och särskildt för den qvinliga handens tysta verksamhet. Hit hör i främsta rummet barnavården; dernäst undanrödjandet af några bland de mest tryckande hindren för den arbetande klassens vålstånd; i sista rummet äfven den ögonblickliga hjelpen, der en sådan icke kan umbäras. Skulle det lyckas Föreningen, att åtminstone bryta väg för nya, på noggrant pröfvade utländska föredömen grundade anstalter i denna syftningoriginal: syftntng, vore redan något vunnet, och egen erfarenhet skulle sedan komma en framtid till godo.

10 I detta afseende har man ansett nödigt, att genast från början uppställa vissa allmänna principer. Sådana äro: att börja inrättningarna i liten skala och låta dem småningom utvecklas, i den mån tillgångarna medgifva och erfarenheten visar dem vara nyttiga;

11 att icke grunda någon inrättning på färdiga kapitaler och legd omvårdnad, utan göra dem allesamman beroende af allmänt deltagande, kristlig kärlek och enskild, personlig, frivillig eftersyn;

12 att ställa dem i förbindelse med hvarandra och, såvidt möjligt, låta dem komplettera hvarandra inbördes;

13 att underkasta alla gratis understöd den möjligast stränga kontroll och i allmänhet vidhålla som regel, att den fattige bör betala med arbete eller lindrig afgift, på det att ingen må af lättja eller håglöshet förledas att kasta sin omsorg på Föreningens skuldror; samt|144 3| att, så kärt det vore Föreningen att arbeta i det tysta hvad den förmår, likväl underställa dessa inrättningar en offentlig granskning, på det att andras råd må inhemtas, samt den allmänhet, som bidrager till inrättningarne, må försättas i tillfälle att om dem taga en närmare kännedom.

14 (Slut följer.)

Notisen/artikeln ingår i HT 10/12 1861:|145 2|

Fruntimmersföreningen i Helsingfors.

(Se föreg. n:r.)

15 Den 22 sistl. Februari öppnades för allmänheten en soppkokningsanstalt i slagtar Warelii gård, i ändamål att för billigt pris bereda arbetande klassen en sund, varm och närande föda. I denna anstalt, som numera flyttats till den af Föreningen hyrda Mellerska gården vid Annegatan, erhålles alla dagar från kl. 11 till 3 varm soppa med kött eller ärter samt bröd, om så önskas, mot polletter, hvilka betalas med 4 kopek s:r för en portion, beräknad till ⅜ kanna. Dessa portioner kunna antingen afhämtas eller förtäras på stället. Inrättningen stötte, som man kunde förmoda, mot många fördomar, isynnerhet vanornas makt, och har endast långsamt vunnit terräng. I början ställdes anstalten på förenämnda landsmaninnas enskilda risk och bekostnad, likväl under noggrannt inseende af en bland Föreningens direktriser. Erfarenheten utvisade snart, att detta sätt medförde betydlig kostnad utöfver inkomsten af försålda matpolletter. När derföre anstalten, efter två månaders hvila under den varmaste årstiden, ånyo öppnades i September, ansåg man lämpligast att öfverlemna vinst och förlust åt enskild person, fru Norring, hvilken dock af Föreningen erhåller fria husrum och ved, mot förbindelse att, under För:s tillsyn, försälja väl tillredd soppa för det förut bestämda priset samt att för vedåtgången utlemna ett motsvarande antal portioner till barnhemmet. Under de första sex veckorna af sin tillvaro försålde anstalten i medeltal 28 portioner om dagen, förutom bröd, och gratis portioner icke inberäknade. Åtgången har sedermera varierat, men kan på hösten i medeltal beräknas till omkr. 30 portioner om dagen. Det vore önskligt, att den enskilda välgörenheten skulle utdela matpolletter åt de fattiga, hellre än de så ofta missbrukade penningeallmosorna.

16 För att bereda mödrar af arbetsklassen ledighet att mottaga utarbeten, utan att dervid hindras af små barn, hvilka de då alltför ofta nödgats lemna i en bedröflig vanskötsel, öppnades den 13 Februari 1861 en s. k. barnkrubba i Packalénska gården, der barn från 1½ till 6 års ålder mottogos, vårdades och erhöllo passande mat alla söcknedagar från kl. 7 om morgonen till 8 på aftonen, under hvilken tid de tillika sysselsattes med för deras ålder lämpade lekar och arbeten. Äfven denna anstalt, för hvilken antogs en särskild föreståndarinna, mamsell Martin, bekostades under första halfåret uteslutande af samma vår landsmaninna, som sjelf med största värme vakade öfver dess intressen. Numera är barnkrubban ställd under Föreningens egen omedelbara vård och omkostnad; likväl så, att samma vår ärade landsmaninnaoriginal: lansmaninna, för detta och andra nära beslägtade ändamål, ställt till Föreningens disposition 1 000konsekvensändrat/normaliserat rubel om året i tre års tid. Denna disposition har försatt Föreningen i tillfälle att för tre år förhyra Mellerska gården vid Annegatan samt der bereda plats för dess började inrättningar, äfvensom upplåta lokal för finska skolan och en söndagsskola. I anstalten, som nu står under direktrisen, friherrinnan J. De la Chapelles särskilda inseende, vårdas i medeltal omkring 17 barn; och mödrar kunna der inlemna sina barn mot den låga afgiften af 2 kopek s:r om dagen. Äfven denna anstalt har att besegra både vanor och fördomar; dock synes förtroendet till densamma alltmera tilltaga. Till dato balanserar barnkrubban i Föreningens räkenskaper med en utgift af 405 rub. 93 kopek.

17 Emellertid har redan den första erfarenheten visat svårigheten att från en sådan anstalt utestänga barn af längre framskriden ålder, sålänge man saknat en anstalt för andra och äldre barn, hvilkas värnlösa och vanvårdade tillstånd i lika hög grad påkallat Föreningens uppmärksamhet. Föreningen har derföre varit betänkt uppå att i sammanhang med barnkrubban inrätta ett s. k. barnhem eller asyl, der sådana ytterst värnlösa och vanvårdade barn kunde efter behof, för längre eller kortare tid, äga en fristad och nödig vård. Föreningen har derföre på sin bekostnad utsändt en för ändamålet intresserad och lämplig person, mamsell Ahnger, för att i den med skäl berömda Malmqvistska inrättningen för vanvårdade barn i Stockholm noga inhämta den der begagnade methoden och dess resultater. I förväntan att snart kunna tillgodogöra denna erfarenhet i ett väl organiseradt, på kristlig grund inrättadt barnhem, har Föreningen emellertid sedan den 1 sistl. November begynt att för den blifvande anstalten upptaga sådana värnlösa barn, som äfven annars varit i största behof af För:s omvårdnad; och sålunda äro nu, förutom barnkrubban, 6 flickor från 5 till 11 års ålder särskildt upptagne och vårdade i Föreningens lokal.

18 Oberoende häraf har den förut vanliga barnavården medelst inackordering blifvit fortsatt. Sistlidet år vårdades af Föreningen 16 barn: 5 gossar och 11 flickor. Under året ha 2 afgått och 7 nya upptagits, så att antalet för närvarande utgör 21, nemligen 8 gossar och 13 flickor. Bland dessa äro 6 flickor döfstumma, hvilka dels i Borgå, dels i Åbo åtnjuta vård och undervisning, dels på Fattigvårdens och dels på För:s bekostnad, äfvensom institutet i Åbo benäget dertill bidragit. De öfrige äro, under direktrisernas inseende, inackorderade dels i staden, dels på landet. Kostnaden för dessa barns vård uppgår till 382 rub. 2 kop. s:r; dock afgår från denna summa de bidrag af inalles 171 rub. 50 kop., hvilka Föreningen för några af samma barn uppburit af stadens Fattigvård. Verkliga kostnaden för barnavården enligt den äldre methoden utgör således 211 rub. 52 kop.

19 Föreningens skola, som fortfarande står under direktrisen friherrinnan Furuhjelms välvilliga inseende, har under året besökts af i medeltal 80 à 90 fattiga flickor. De mest behöfvande bland dessa barn ha af För:n blifvit försedda med skoplagg, äfvensom böcker och Nya Testamenten blifvit utdelade. Utgiften för skolan belöper sig för året till 204 rub. 50 kopek.

20 Genom en af direktriserna har dessutom en privatskola blifvit organiserad på Skatudden för 10 derboende, ytterst vanvårdade barn.

21 Direkta understöd, utdelade åt fattiga, sjuka och ålderstigna qvinnor samt fattiga och välkända mödrar med stor familj, ha detta år uppgått till 294 rub. 38 kop. De indirekta understöden genom arbetsförtjenst ha fortfarande utgjort hufvudsak. När från hela kostnaden för arbetslöner och arbetsmaterial, summa 760 rub. 55 kop. afdrages inkomsten för sålda arbeten 334: 50, befinnes Föreningen detta år ha på arbetsutdelningen depenserat 426 rubel 5 kop. Dock bör härvid anmärkas, att större förråder än vanligt både af material och arbeten qvarligga till nästa år. Arbetena ha varit de vanliga: spånad, väfnad, strumpstickning och linnesöm, enligt särskild och vid årsmötet i öfversigt meddelad bokföring af arbetsförestånderskan fru Löfström; och inseendet öfver denna vigtiga del af För:s verksamhet har fortfarande välvilligt öfvertagits af direktrisen fru Lindroos.

22 Oberoende af denna arbetsutdelning organiserades på våren af vår nämnda landsmaninna, och på hennes bekostnad, en särskild utdelning af söm och andra finare handarbeten.

23 Dessutom ha enskilda syföreningar benäget fortfarit att ställa sina arbeten, mest barnkläder, till För:s disposition, för att säljas till lågt pris åt behöfvande familjer.

24 Den 1860 om sommaren för de fattigas räkning uppköpta veden dels utdelades gratis under 1861 års kalla vinter, dels försåldes på direktrisernas rekommendation, åt de mest behöfvande för det låga priset af 2 rubel per famn.

25 För att i möjligaste måtto särskilja den verkliga nöden från den diktade eller inbillade, antogos under året, mot ringa aflöning, fem s. k. biträdande systrar, hvilka ständigt stått i närmaste kommunikation med de mest behöfvande folkklasserna och biträdt direktriserna i den personliga vården om fattiga och sjuka.

26 I särskilda penningegåfvor har Föreningen under året mottagit inalles 65 rubel samt dessutom af Bibelsällskapet härstädes ett antal finska och svenska Nya Testamenten, för hvilka gåfvor Föreningen hembär gifvarne sin varma erkänsla.

27 Sedan den ene af de vid senaste årsmöte utsedde revisorer, handlanden Stolpe, under året med döden afgått, ha 1860 års räkenskaper blifvit i behörig ordning granskade af andre revisorn, kammarrådet O. Holmberg, samt befunnits riktiga och som sådana godkänts.

28 Det nu tilländagångna årets räkenskaper utvisa:

29 Behållning från föregående år:

30 Silfver Rubel.

Behållning från föregående år:
Silfver Rubel.
Kapital, grundfond 2 500konsekvensändrat/normaliserat:
öfrige medel 1 250konsekvensändrat/normaliserat:
Kontant 1 240konsekvensändrat/normaliserat: 23½. 4 990konsekvensändrat/normaliserat: 23½.
Inkomst:
För aflagde nyårsvisiter 36: 15.
Behållning af lotteribalen 5 954konsekvensändrat/normaliserat: 20.
Uppbörd: ledamotsafgifter, gåfvor 460:
Försålda arbeten 334: 50.
Försåld ved 46:
Räntor 158: 79.
Särskilda gåfvor 65: 7 054konsekvensändrat/normaliserat: 64.
Bidrag från Fattigvården 171: 50.
Inbetaldt kapital 400:   .
Afföres utlånt kapital 3 850konsekvensändrat/normaliserat:   .
Summa 16 466konsekvensändrat/normaliserat: 37½.
Lån 3 850konsekvensändrat/normaliserat: 
Utgift:
Understöd åt sjuka och gamla 294: 38.
För barnavård 382: 2.
Skolan 204: 50.
Barnkrubban 405: 93.
Arbetslöner och dithörande 469:
Arbetsmaterial 291: 55.
Skor åt fattiga barn 52: 85.
Ved 306: 39.
Hyra för soppkokningen 24:
Diverse 42: 35. 2 472konsekvensändrat/normaliserat: 97.
Afföres inbetaldt kapital 400:   .
Behållning till nästa år:
Utlånt kapital, grundfond 2 500konsekvensändrat/normaliserat:
öfriga medel 4 700konsekvensändrat/normaliserat: 7 200konsekvensändrat/normaliserat:   .
Kontant 2 543konsekvensändrat/normaliserat: 40½.
Summa 16,466:37½.

31 Vid sednaste årsmöte invaldes till ledamöter i direktionen: grefvinnan S. Aminoff, född Björkenheim, Föreningens n. v. ordförande, samt fruarne M. Asplund, E. Gylling, friherrinnan A. von Haartman, född Mellin, S. Kellgren och M. Strömberg. Enligt tur afgå nu fruarna Blidberg, Gripenberg, Gyldén, Lindén, Topelius och fröken A. v. Bonsdorf samt, för enskilda hinder, fru Asplund, friherrinnan De la Chapelle, född Lepsen, och fru Lindroos, de två sistnämnda från deras befattning med distrikterna, men qvarstående, friherrinnan De la Chapelle för inseendet öfver barnkrubban och fru Lindroos för inseendet öfver arbetsutdelningen. Viceordföranden fru C. Borgström samt direktriserna fru Leopold och mad:lle Borgström anmodades, ehuru enligt tur berättigade att afgå, med deras befattningar fortfara.

32 Till nya direktriser i de afgåendes ställe valdes med slutna sedlar: fru E. Arppe, mad:lle F. Bær, fröken A. von Bonsdorff (återvald), fruarna L. Gadd och J. Ganszauge, m:lle A. Kiseleff samt fruarne L. Nordenheim, H. Wallén och W. Wallenstjerna.

33 Till revisorer för detta års räkenskaper utsågos kammarrådet m m. O. Holmberg och konsul J. M. Tollander. Skattmästaren, bokhandlaren Thunberg, och sekreteraren, professor Topelius, anmodades att qvarstå vid deras befattningar.

 

 

    Kommentar

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimil